Jag har plåtat stockholm jazz festival i helgen. Det var fantastiskt roligt och lärorikt. Massor med bilder blev det, här är mina favoriter (ingen inbördes ordning):
Fotofunderingar:
Ja, ljusret är ju lite mer jämnt på soliden än på tex Linkin Park i globen! Hittar man bara sin inställnoingar för det aktuella bandet kunde man ofta köra det genom hela. En annan rolig sak var att man oftast fick köra bara två låtar. Men det gjorde inget för låtarna var oftast längre än tio minuter. Hände flera gånger att jag kände mig klar efter en å en halv. Då hade det gått typ 20 minuter redan.
Musikfunderingar:
Jag har i sex månade försökt att vidga min box av musik, det har gått ganska bra! Jag har fått in lite mer pop, lyssnat på lite blipp-blopp och min definition av rock har utvidgas MYCKET! I hjärteroten har artister som Timo Räisinen, (jag erkänner:) Robyn och en hel del annat otippat nästla sig in. Men någonstans ihelgen har jag nog nått min yttre gräns. Visst är det soft, jag kan gilla vissa låtar och lyssnar gärna på det under en lugn middag eller i en soft lounge. Men jag har lite svårt för lekfullheten som så ofta förekommer i den väldigt breda geangern Jazz. Det känns som det är skitroligt för artisterna att leka loss. Men det är skillnad på ett genomtänkt, kort solo och…. ogenomtänkt improvisation där man är tyst långa stunder för att ”hitta rätt och få in feelingen”. Inte helt riktigt min kopp the. Å storband i all ära men rent visuellt är det inte jättespännande.
Hur som helst så är det några jag absolut kommer lyssna mer på. Det är framförallt Andreya Triana och Lizz Wright som båda har fantastiska röster. På söndagen var det ett band som helt själva gjorde en regnig dag på Skansen värt det: Prylf. Fantastiska och i fronten står Linnea Henriksson, känd från Idol.
Festivalfunderingar:
På lördagen var jag ensam och skulle leverera bilder på samtliga band (8 st) samma kväll. För att inte behöva sitta uppe hela natten igen (fast jag bara behövde leverera två band igår kom jag inte i säng förren runt tre) så har jag haft datorn med mig och gjort väldigt mycket jobb redan nu. Fantastiskt effektivt.
En annan festivalfundering som jag har fastslagit under helgen är att det är en jäkla dålig idé att plåta festivaler när man inte har semester. Missade de tre första banden i fredags (och var helt slut efter en skit-dag) och sista bandet på söndagen börjar 22.30, sen ska man hem, bilder ska levereras före man går å lägger sig och klockan ringer 06:20. Så ska man åka till jobbet och var piggelin, glad och motiverad. Tricket med datorn är ju ett krav.
Regn. Det är söndag och spöregn. När jag åkte hemifrån började precis en film på tv. Jag vet inte alls vad det var. Det spelar ingen roll. Jag hade gärna stannat hemma för att se den. Men det är klart, man lär sig mycket på att plåta i regn. Har kollat vilka av mina objektiv som är vädertätade, (bara 24-70n visade det sig, för den har den lille röda randen.) Väskan är dubbelt så stor för allt är inslaget i handdukar och plastpåsar, så man får muskler med. Konstigt, men allt blir lite mer grått när det regnar. Inte bara färgerna utan sinnesstämningarna och… ja, motivationen.
En utrustningsfråga som jag lärt mig den sjukt hårda vägen: om man har med sig datorn och kameran och förväntar sig göra något vättigt mellan varven: ta med sladd jäveln med. Så nu ska jag fixa/leta rätt på en överföringskabel som ALLTID ska ligga i väskan tillsammans med de extra minneskorten. Har en å en halv timmes paus men kan inget göra. Dämit.
Sammanfattning:
Nu har jag fotat galet utanför min box, man är inte lika motiverad när man inte gillar musiken. Mycket musik har varit riktigt bra, annat har jag varit glad att få höra för att få bekräftat att jag verkligen inte gillar all musik live. Att fota jazz har varit en lärorik erfarenhet och jag gör det väldigt gärna igen. Om jag får betalt.
Gah! Ikväll går startskottet för de två veckorna som jag sett fram emot mest sedan…. förra året vid den här tiden? Helt galet! När jag intervjuade Ben i Biffy Clyro typ i oktober förra året så sa han att de skulle ut på turné med Foo Fighters, jag hörde det inte första gången genom den breda skotska accenten men när jag lyssnade igenom allt…. jäklar, det slog mig som en stekpanna i sömnen! Jag bara måste gå! Först släpptes london datumena och jag blev kalasglad för att jag typ slapp åka till Rio eller nåt. Sen visade det sig att dom kommer till stockholm med! Vilken julafton! Jag har biljetter till båda och ikväll är det dags för stadion! YEI!!!!!
