Bilder: Khoma på Arenan

Jag gjorde tidigare ett inlägg om måndagens spelning på Arenan, med Deftones som huvudakt, Coheed & Cambria samt Khoma som support. Men jag har inte postat några bilder, det är av rena sömntekniska skäl. Jag hade sovit 11 timmar på tre dygn och prioriterade att få upp bilderna till beställaren istället för bloggen. Men nu så!

Å så har jag funderat, tittat och funderat lite till. Jag tänker inte ens posta bilderna på Deftones och Coheed som ett inlägg, de finns som galleri men det får helt enkelt räcka. Jag är inte så stolt över min insats där. Jag är mer nöjd med bilderna på Khoma, men jag är inte säker på att det är tack vare min insats som fotograf, den karln är ju det mest uttryckfulla jag har sett! Han borde bli skådis! Tänk att spela in en musikvideo med honom. Det vore ju fantastiskt roligt.

Kollade lite snabbt igenom bilderna från de andra fotograferna jag visste var där. Marisol på Musicstage lyckades som vanligt. Hon fick hoppet. Men Deftones var svårfotade. Jag var helt övertygad om att Rockfoto var där, men inga bilder uppe så jag har väl blandat ihop fotograferna, inte konstigt med mitt ansiktsminne… :o) Hittar tråkigt nog ingen annans bilder på Khoma, väldigt få fotografer där då och ingen jag kände igen. Nåja, här är mina, dom jag gillar bäst av dem. Alla bilderna hittar ni här.

Jag gillar den här sista bilden men jag är lite kluven till den. Den säger ju ingenting om musiken, konserten eller stämningen. Men den pratar ändå. Det är som en bild ur en film snarare. Han är rädd, någon förföljer honom. Det framgår inte att det är en mic han håller i. Visst kan det vara ett lasersvärd som han just ska till att fälla ut? Klart han är Jedi! Måste bara göra en bild på det…

Klockrent! Men olagligt? Bilder går ju inte som nyhetsbild längre, utan som konstnärlig tolkning.

Vaddå? Är det någon som undrar varför precis varenda en av Khoma bilderna är svartvita? Här ska du få se vad ljusdesignern lyckades med genom hela spelningen. Men jag är inte bitter:

Som ni säkert förstår ser jag mycket fram emot den 6 januari då Khoma spelar på Debaser Medis. Ett av mina absoluta favoritband att fota, lätt topp 3. Hoppas jag får fota och att man har valt en annan färg på ljuset under de tre första låtarna.

Nu ska jag försöka sova lite igen. Khoma har jag snart lyssnat sönder. Lugnar ner mig med låten Sextape av Deftones Fantastisk.

Deftones, Khoma och Coheed & Cambria

Håller det lite kort, jag måste gå å sova. Bilder kommer imorgon(okej, onsdag?). Alla bilder finns på Festivalphoto för den som inte kan hålla sig:

Khoma, Coheed & Cambrea och Deftones

Ikväll var det Khoma, Coheed & Cambria och Deftones, i den ordningen. Jag hade sett fram emot sjukt mycket att få fota Khoma igen, efter den fantastiska spelningen i somras på Peace and Love. Det är fart i den sångaren! Mitt absoluta favoritband att fota, så jag har skrivit upp mig direkt på deras spelning i januari.

Jag fick även intervjua Sergio från Deftones. Det gick JÄTTEbra! Om man jämför med tidigare alltså. Var inte alls lika nervös och även om jag talar en ganska bred Svengelska så gick budskapet oftast fram. Han var en fantastiskt mysig person att prata med. Intervjun kommer i morgon, senast dagen efter det när jag är vid mina sinnes fulla bruk! :o)

Det var även en himla fart i sångaren i Deftones, så till den milda grad att jag är osäker på om jag fick något alls. Det var jättemånga såna bilder som jag såg men aldrig fick till. Som sagt; jag är fortfarande en liten valp. Men utan ursäkter.

Natti.

Bo Kaspers på Cirkus

Detta var första gången jag fotade på Cirkus, så jag var lite nervös för det. Var skulle man få stå? Det lär ju inte vara dike när det är sittplatser. Det visste man inte i ingångskassan. Så jag började bli nervös. Det slutade med att jag fick övervinna alla mina sociala fobier och gå å prata med Rockfoto. Det gick naturligtvis bra även om jag som vanligt är nervös när jag pratar med nya människor. Han fick betalt för att vara där, Svenskan och Expressen tyckte jag han sa… Jag fick äran av att vara där och se tre låtar med Bo Kaspers. Samtidigt som jag fotade. Det vore ju kul att få betalt och framförallt bli publicerad men, ja, vad är väl en bal på slottet?

En annan rolig bal på slottet: Jag kom in utan fotopass på bara mitt ansikte! Tanten i kassan hade glömt att ge mig fotopasset (eller såg jag inte att jag fick det? Dom var väldigt förvirrade och visste ingenting) Men vakten som jag känner igen väl och har pratat med flera gånger kände igen mig och sa något i stil med. ”Jag vet ju att du är fotograf, jag litar på dig.” Det gjorde den andra fotografen med, han hade tappat motljusskyddet och fick gå tillbaka. ”Kan du hålla ett öga på mina grejer?” Så klart. Det var fantastiskt modigt av honom, min utrustning var värd 23 igår, idag är den nog nere på 18 eftersom den är begagnad. Hans var nog värd 3 gånger så mycket. Det finns en liten skön gemenskap! Det gillar jag.

Nog om sånt, hur gick fotot? Rätt okej, har lite problem med kameran fortfarande, hittar inte mina fokuspunkter i mörkret. :o/ Så det blir mycket suddigt, för den envisas med att fokusera på det som är närmast istället för det jag vill. Får läsa instruktionsboken på tåget i morgon. Den kommer nog följa med mig ett tag, undrar om man borde plasta in den? Som man gjorde i skolan, med bokpapper och allt. :oP

Fler bilder på Bo Kaspers här.

Du kan köpa bilderna på Festivalphoto.

Jag har funderat på om jag ska sätta upp lite mer mål för mig själv när jag fotar. Lite mer som en beställning. Jag vet ju vad jag i egenskap av layoutare skulle vilja ha att välja på och Festivalphoto är underbara men dom ställer inte så hårda krav på sina fotografer (svårt att ställa hårda krav när dom inte kan garantera att det rullar in några kulor). Då blir det upp till mig.

Både stående och liggande bilder med lite luft runt så man kan trimma lite.
Hela bandet och scenen, så man får ett sammanhang.
De olika bandmedlemmarna (skulle jag vilja ha som band)
Framförallt frontfiguren men även trummisen
Coola bilder. Som layoutare i en dagstidning skulle jag nog inte tycka det är är det inte viktigast, då man försöker sammanfatta en stämning. Som band eller som vecko/månadstidning skulle dessa vara viktigast för mig. Något unikt med power som berättar något om musiken. Dessa är mina favoritbilder och anledningen till att jag gör detta.

När jag tittar på Rockfotos bilder från idag så är det en stor skillnad jag ser som jag sett tidigare, det är att alla på Rockfoto alltid har mycket mer färger. Man har mer kontrast och maxar (nåja inte riktigt) färgerna i Photoshop, jag är lite mer diskret och nedtonad, jag söker (oftast) ett annat… tonomfång är det bästa ordet jag kan komma på för att beskriva vad jag menar. Vilket är det rätta? Det är ju naturligtvis en smaksak men rätt svar på frågan är: Det beror på vad kunden vill ha. Å dom betalar ju Rockfoto, inte mig.

Plan Three publicerade mina bilder från igår som en länk på sin Facebook!

I morgon blir det myyyyyyyys! Å tokröj misstänker jag. :o) Tre band och bara två minneskort! Hur ska det gå? Det går åt dubbelt så mycket minneskort numer. Får köpa fler. Å så ska jag intervjua Deftones!

Mer utrustningsfunderingar och lite musik så klart. (Deftones mfl)

Idag gjorde jag slag i saken och gick och pratade med ett proffs! Det tog alla gamla griller ur huvudet… och stoppade dit nya. Såklart.

I följetongen 5D vs 7D vann 7D överlägset när det visade sig att de objektiv jag har och funderade på att köpa inte ens fungerar till 5Dn. Kommer aldrig ha råd att köpa gluggar till den så det blir 7D. Men så frågade jag hur det var med ISOn, om det var hög kvalité även vid höga tal. Visst var det så, men om jag skulle fota mycket med hög ISO, då skulle jag köpa Nikon.

Fan. Jag har länge tyckt och känt att Nikons bilder blir aningen krispigare, när man underexponerar med Nikon verkar det gå lite mer åt det blåa hållet med Canon alltid svänger åt gul/brunt. Det blåa blir mycket krispigare och jag gillar kvalitén på Nikon bilder. Men va fan. ALLT jag har är ju till Canon, även om jag skulle byta ut Tratten (Tamron 70-200/2,8) till en med Nikon fattning så har jag ju blixtar, fjärrkontroller och alla andra tillbehör till Canon. Dessutom kommer jag spara den gamla kameran (Canon 400D) och ha med båda emellanåt. Blir det lite strul med filhanteringen och såna konstigheter när man har två olika kameror? Nä, just det blir ju kanske inte ett problem, men jag kan ju tillexempel inte bara flytta blixten till den andra kameran. Å tjugofemte sidan så använder jag sällan blixten.

Canon EOS 7D:

Jag har förmodligen lättare att lära mig kameran då jag redan har en Canon. Dessvärre så flyttar dom på alla knappar så dom sitter inte på samma ställe ändå. (+2-1=1 poäng)
Jag har alla tillbehör och objektiv till detta. (Ett bra, ett halvroligt och två sopiga gluggar) (+4 p)
Den ligger bättre i handen än Nikon (2 p)
Den är aningen snyggare (0,02 p)

Totalt: 7,02 poäng

Nikon D300S

Det är en Nikon. (-1 poäng)
Jag måste köpa allt nytt (-5 p)
Den är ful. (-0,02 p)
Bildkvalitén (+4 p)
Bildkvalitén vid höga ISO (liggande 8)

Totalt: 2,02 poäng plus oändligheten.

Jag tror jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag får inse att när jag gick och vann den där kameran (Canon EOS 400D) för fyra år sedan så skrevs det mycket mer i mina stjärnor än jag kunnat ana. Jag får lita på ödet helt enkelt. Jag kan inte byta nu. Någon vacker dag när jag skriver ett sponsor avtal med Nikon (haha!) så blir jag en glad flicka. Men än så länge har dom inte ringt! :oP Å det är ju inte så att Canon är dåliga, det är ju hårfina skillnader, men det är just dom hårfina skillnaderna jag är ute efter. Men hallå: Kör Emma Svensson med Canon, då är det fan bra nog åt mig!!! Visserligen har hon 5D:an, men hon tjänar ju pengar på sitt foto med. Det gör inte jag. Än.

Stort tack igen bloggen! Du har hjälpt mig att få reda i mitt förvirrade huvud. Eller ja, du har gett mig ett ställe att reda ut alla trådar jag har fått från andra och mig själv. Nu vet jag vad jag ska ha:

CANON EOS 7D + 17-55/2.8 IS KIT (21 999:-)

Men hallå, vilket anti-klimas att det är värsta (s)kit objektiv på bilden… Rajala har lite kvar att jobba på i bildväg med andra ord.

På ett helt annat ämne: Deftones, Khoma och Coheed & Cambria

I helgen blir det hooola baloo! Förutom att jag ska på fotomässan är jag bekräftad på Plan Three (lördag), Bo Kaspers (söndag), och högst troligt även intervju av Deftones (måndag) samt för hoppningsvis fotning. Konstigt att det är lättare att få bekräftelse på att man får interjvua än att man får fota. Borde det inte vara tvärt om? Lättare att ha att göra med skivbolag än arrangör kanske?

Det kommer nog bli en fantastisk spelning på måndag med tre fantastiska band: Deftones, Khoma och Coheed & Cambria. Khoma fotade jag på Peace & Love i somras, det var fantastiskt så det gör jag GÄRNA igen. Förutom att jag gillar musiken oerhört mycket så är ju sångaren fantastisk på scenen, enorm känsla och inlevelse. Jag har även hört rykten om att bandet funderar i andra banor så de kanske inte har så långt kvar. Vilket vore väldigt tråkigt. Khoma var anledningen till att jag ville gå på den här spelningen från början. Sedan började jag lyssna på Deftones och Coheed & Cambria för att kolla vad det var och det är ju fantastiskt. Tre helt olika band som på något sätt matchar. Ser mycket fram emot detta. Har börjat fundera på massa frågor till Deftones med, spontant känns det inte lika nervöst som inför Disturbed. Vet inte riktigt varför. Kanske börjar jag (ve å fasa!) vänja mig?! Eller i alla fall veta vad jag har att vänta mig. OBS! Detta är INTE att misstas för att vara rutinerad, bara så att just nu, en vecka innan, så känns det mest rätt roligt. Även om jag hade aningen panikångest på förmiddagen så har den övergått i nyfikenhet och just nu känner jag ingen ångest över detta alls. Men jag oroar mig inte för att jag inte har någon ångest, det kommer säkert. Som ett brev på posten. Kan man få ångestdämpande på posten? Jag brukar få roliga mail om mer, men oftast mindre tillåtna substanser… Dom har säkert något mot sånt med. Nä, det är nog ingen bra idé. Jobbar på att förbereda mig i stället. Å träna engelskan ordentligt. Den hårda vägen.