Etikett: Plan Three

Plan Three, Sherlock Brothers, Itchy Daze och Seremedy på Klubben

Så var den spelningen över, det känns nästan lite tomt. Jag hade sett fram emot det så mycket och nu är det över… nåja, om några timmar har jag kommit på vad som är det nästa grej att se fram emot, men just nu är det lite tomt.

Alla fyra banden gjorde fantastiskt bra ifrån sig och det kändes som att det var fyra band som alla hade sin separata skara med fans, inte som att det var något av banden som spelade medan man väntade på huvudakten. Men jag är lite besviken, inte på bandet, dom var fantastiska. Men på min egen insats, jag är inte helt nöjd med bilderna. Kanske har jag börjat ställa orimligt höga krav på mig själv, men det är typ tre bilder från igår som jag gillar varav en jag gillar starkt (den översta), resten känns lite mediokert. Jag försöker inbilla mig att det var för att vi bara hade två låtar på oss, istället för tre som man brukar ha. Så den korta stunden blev ännu kortare, dock fick man fota utifrån lokalen efteråt, om än utan blixt, men det är ju självklart. Hur som helst, här är bilderna jag gillar bäst:

This one is for you ladies, you know who you are…:

Här är Galleriet med alla bilderna,
bilderna finns att köpa på Festivalphoto:

Här är bilderna på Plan Three på Festivalphoto
Här är bilderna på Itchy Daze på Festivalphoto
Här är bilderna på Sherlock Brothers på Festivalphoto
Här är bilderna på Seremedy på Festivalphoto

Jag gillar mest bilderna på Seremedy, kanske för att de var mest intressanta rent visuellt. Det händer så himla mycket i ”kostymerna”, massa kedjor och grejer. Det känns som att på de tre andra banden hade jag nog velat ha en låt till att jobba med. Ja, jag vet; undanflykter! Kanske blev jag helt enkelt trött och ofokuserad efter första bandet? Nåja, får fundera över saken under dagen. Det var lite andra duktiga fotografer där med. Marisol från Musiktages Bilder på Seremedy. De andra vet jag tyvärr inte vilka det var.

Nu är det dags att ta söndag.

Min bäbis kommer tillbaka!

världens bästa sms kom idag! Min kamera är fixad! De har fixat min zoom, pillat bort filterringen och testat huset så allt fungerar. Detta efter ett pytte tapp på 75 cm när kameran dessutom låg i väskan. Men nu är den tillbaka, pappa ska hämta den på intervision imorgon. Måste säga att detta tråkiga ärende har gått ganska lätt att fixa, tack vare flera inblandade. Först Göran som tipsade mig om intervision som sedan fixat kameran, sen Trygg Hansa som var väldigt lätta att ha och göra med, något jag var lite orolig för eftersom jag inte har behövt kontakta dem tidigare. Men det gick jättebra. Sen sist och inte minst pappa som kört runt och lämnat och ska hämta eftersom öppettiderna är lite snåla för oss som inte gör sånt här på arbetstid. Sen ett stort tack till brorsan och alla de vänner som erbjudit och lånat ut reserv grejer medan min bäbis varit på sjukhuset. Tack alla! <3 Detta gör att jag kan fota Plan Three och de andra på lördag med riktiga kameran! Länge sedan jag fotade något som verkligen tilltalade min absolut innersta hjärterot med musiken. Detta är en sån konsert jag hade kunnat åka en bra bit för att se, vare sig jag fotar eller inte. Ett band som är verkligen topp 5 bland min favvisband, sen två band jag gillar väldigt mycket när jag nu lyssnar lite mer på dem och så en helt ny bekantskap som verkar ha lite image, så det blir nog roligt oavsett!

Sen har jag idag börjat sätta ett litet annat projekt i görningarna. Jag ska plåta bandfoto i riktig proffs studio! Det ska bli riktigt spännande och en verklig utmaning av mycket av det jag lärde mig på kursen för två veckor sen. Jag ser det lite som ett examensarbete, testa om jag verkligen kan regissera lite och hitta min stil/mig själv som studiofotograf. Måste hitta lugnet i det så jag tänker efter före. Lite valium före kanske? :)

Å Festivalphoto projektet börjar närma sig slutet, när det slutar så blir det hårdhandskarna med makebelievetudios hemsidan. MBS fyller 8 år den här månaden!

Mycket på gång nu alltså! *gilla*

jag känner mig naken och lite vingklippt

I torsdags var det dags, jag fick lämna in min lilla bäbis på sjukhuset. Dom ska klämma, skruva och testa, kommer kosta runt 2500 spänn, men det mesta tar drulleförsäkringen i hemförsäkringen. Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är med försäkringar. Jag har betalat hemförsäkring i bra många år men aldrig behövt utnyttja den, men nu när oturen väl är framme så behöver man inte sitta i skiten för att man är klantig.

Men det är skönt att dom ska kolla själva kameran med, så man inte behöver fundera om det är någe knas. Vågar inte ens fundera på vad det kostar om det är någe knas med den. Men det täcker nog försäkringen i så fall.

Men nu står jag utan kamera, känns jättekonstigt, jag har ju den lilla och jag fick låna ett objektiv om jag får tillbaka huset före helgen men inte objektivet så jag står inte helt naken inför Plan Three och de andra på lördag. Ska bli riktigt skit-kul till helgen:

Plan Three= fantastisk musik, hoppas på ny skiva snart för nu kan jag alla låtar på den gamla
Itchy Daze= inte lyssnat så mycket på men de är fantastiskt bra har jag märkt
Sherlock Brothers= vann igår årets nykomlingar på Bandit Awards
Seremedy= har bara en låt på spotify men den är bra och de är tydligen ett ”visual-kei” eller ”visual-rock” band (jag fick slå upp det, man lägger mycket energi på utseendet/stilen) och det är ju spännande rent visuellt med.

Så lördagen ska bli spännande!
Natti!

De blev inge Robyn

Robyn på Popaganda 2010Idag hade jag hoppats få fota Robyn men det ser ut att skita sig. Jag får inte kontakt med arrangören trots att jag har ringt massa gånger (12, bara idag) och mailat typ halva företaget. Tydligen är dom kända för att vara svåra att ha att göra med, ur press synpunkt i alla fall. Hur dom är mot andra vet jag inte. Men det var väldigt synd, hade gärna fotat Robyn igen, hon är ju typ coolast i stan. Övervägde att åka dit och chansa, men är lite för trött.

Har pratat med kamerareparatör och försäkringsbolaget dag. Det löser sig med objektivet och självrisken och så, men kommer nog kosta mig 1200 spänn. Undrar om man kan köpa till självriskreducering som när man hyr bil? Lär ju inte vara sista gången den åker i golvet. Oops, men så är det. Är väldigt lessen för att jag kommer vara utan det i en vecka. Kommer känna mig naken och som att något saknas i livet. Bara jag får det tillbaka innan nästa helg för jag vill inte plåta plan three med teleobjektivet. Om jag får plåta dem vill säga, men det är en annan arrangör i alla fall, så hoppet finns. :) i värsta fall kanske jag kan få låna av någon. Haha: eller köra kit-objektivet från 400an! :D för dig som inte kan kameror så är det som att cykla vätternrundan på trehjuling! Nästan iaf! :D

Pussar och kramar!

Pepp inför 2011!

Jag var på Hard Rock Café i Stockholm idag och åt brunch. Som vanligt kunde jag inte låta bli att titta lite extra på Dave Mustaines gitarr som hänger precis utanför muggen. När jag var liten så hade jag bilder på Dave Mustain på väggarna. Jag var lite av ett fan, jag tror jag kanske till och med hade en lite cruch. :o) Så kommer jag (eventuellt) få fota Megadeth på Arenan! Jistanes så coolt! Jag såg dem på Annexet på Countdown to Extinction turnén, det borde varit typ 1992-93 någon gång. Jag köpte en t-shirt. Men jag tror jag har förlagt den någonstans. Ska titta efter den ordentligt nu när jag ska rota lite bland grejer igen. Hoppas verkligen att jag inte i ett dumt infall tänkte ”Lotta, ge dig nu, du är ju för fan vuxen” och kastade den. Verkar som jag kan ha gjort det. Även Nirvana t-shirten från deras spelning på sjöhistoriska verkar kunna ha gått den vägen. (ÄRKE PUCKO!!! Jag kommer ju aldrig växa upp… borde förstått det redan då.) Vore ju fantastiskt kul att ha Megadeth t-shirten på sig på konserten. Men den är nog lite tajt. :oP

Hur som helst så efter den här helgen med Khoma, Fotografiska och massa roligt foto och musikprat så känns det som att året har kommit igång. Som att jag fått tillbaka gnistan lite. Den har varit lite borta av en del olika anledningar. Men den är på väg tillbaka. Men det är ju så himla länge till nästa spelning! Nästa planerade är Accept den 17 februari, mer än en månad kvar. Ska kolla upp om det finns något innan det som inte är upptaget. Jag kan ju passa på att ta mig lite utanför min box kanske.

Annars ser jag så där löjligt mycket fram emot Robyn, där är jag reserv men även om jag inte får den som kommer det bli fantastiska bilder från konserten. Jag ser fram jättemycket emot Bandit Rock Awards! Fan va kul! Vet inte vilka som spelar än, men det visar sig. Kommer ju säkert vara de bästa från 2010 så vi får väl se. Å så ser jag fram emot Plan Three, mina favvisar. Undrar om det är lika mycket galna tjejer i publiken den här gången? :o) Blir nog inte lika närgånget som förra gången (inlägg, galleri), men kanske lite bra bilder ändå.

För att inte tala om Foo Fighters och Biffy Clyro i London. Ojoj, där får jag förmodligen inte fota. Men jösses… Det ska bli såååå kul! Å dessutom får jag åka till London! Kanske ska man låna sig en bra kompaktis och trängas? Det kommer ju förmodligen vara ljust ute så man kommer inte behöva någon 2.8 eller 1.4 direkt. Då blir ju zoomen lite mer viktig och man kan säkert göra något halvroligt från publiken i alla fall. För eget bruk så klart! En kamera ska med, oavsett! Hehe.

För att inte tala om festivalerna! Jag glömmer nästan bort dem för att de inte står ute i min lista till höger. Men jag kan ju inte skriva in dem eftersom jag inte vet vilka jag får gå på. Varken för jobbet eller för Festivalphoto. Eller vilka jag vill gå på heller för den delen, eftersom man inte har släppt så många namn. Blir nog inte Sweden Rock i alla fall. :o( Dom är tydligen snåla med press-passen och jag har inte råd att börja pynta för alla festivaler och konserter. Känner heller inte att det är viktigast i mitt liv att fota Ozzy Osborne. Skulle i så fall mer se fram emot Seventribe (till höger) som vann Released Live & Unsigned. Jag har märkt att det inte alltid är de största namnen jag ser fram emot. Undrar varför?

Det känns i alla fall skönt att 2011 har börjat. Livet har börjat rulla på. Det löser sig. Det inte bara löser sig, det blir bra. Det blir inte bara bra, det blir riktigt jävla skit-bra till och med. Jag är helt enkelt massa pepp inför året. Mycket är osäkert och jag har ju inte fått bekräftat några spelningar. Men något kommer jag få fota, det är jag säker på. Nu ska jag leta efter lite mer att göra. Hehe.

Puss och kram!

Bo Kaspers på Cirkus

Detta var första gången jag fotade på Cirkus, så jag var lite nervös för det. Var skulle man få stå? Det lär ju inte vara dike när det är sittplatser. Det visste man inte i ingångskassan. Så jag började bli nervös. Det slutade med att jag fick övervinna alla mina sociala fobier och gå å prata med Rockfoto. Det gick naturligtvis bra även om jag som vanligt är nervös när jag pratar med nya människor. Han fick betalt för att vara där, Svenskan och Expressen tyckte jag han sa… Jag fick äran av att vara där och se tre låtar med Bo Kaspers. Samtidigt som jag fotade. Det vore ju kul att få betalt och framförallt bli publicerad men, ja, vad är väl en bal på slottet?

En annan rolig bal på slottet: Jag kom in utan fotopass på bara mitt ansikte! Tanten i kassan hade glömt att ge mig fotopasset (eller såg jag inte att jag fick det? Dom var väldigt förvirrade och visste ingenting) Men vakten som jag känner igen väl och har pratat med flera gånger kände igen mig och sa något i stil med. ”Jag vet ju att du är fotograf, jag litar på dig.” Det gjorde den andra fotografen med, han hade tappat motljusskyddet och fick gå tillbaka. ”Kan du  hålla ett öga på mina grejer?” Så klart. Det var fantastiskt modigt av honom, min utrustning var värd 23 igår, idag är den nog nere på 18 eftersom den är begagnad. Hans var nog värd 3 gånger så mycket. Det finns en liten skön gemenskap! Det gillar jag.

Nog om sånt, hur gick fotot? Rätt okej, har lite problem med kameran fortfarande, hittar inte mina fokuspunkter i mörkret. :o/ Så det blir mycket suddigt, för den envisas med att fokusera på det som är närmast istället för det jag vill. Får läsa instruktionsboken på tåget i morgon. Den kommer nog följa med mig ett tag, undrar om man borde plasta in den? Som man gjorde i skolan, med bokpapper och allt. :oP

Fler bilder på Bo Kaspers här.

Du kan köpa bilderna på Festivalphoto.

Jag har funderat på om jag ska sätta upp lite mer mål för mig själv när jag fotar. Lite mer som en beställning. Jag vet ju vad jag i egenskap av layoutare skulle vilja ha att välja på och Festivalphoto är underbara men dom ställer inte så hårda krav på sina fotografer (svårt att ställa hårda krav när dom inte kan garantera att det rullar in några kulor). Då blir det upp till mig.

  1. Både stående och liggande bilder med lite luft runt så man kan trimma lite.
  2. Hela bandet och scenen, så man får ett sammanhang.
  3. De olika bandmedlemmarna (skulle jag vilja ha som band)
  4. Framförallt frontfiguren men även trummisen
  5. Coola bilder. Som layoutare i en dagstidning skulle jag nog inte tycka det är är det inte viktigast, då man försöker sammanfatta en stämning. Som band eller som vecko/månadstidning skulle dessa vara viktigast för mig. Något unikt med power som berättar något om musiken. Dessa är mina favoritbilder och anledningen till att jag gör detta.

När jag tittar på Rockfotos bilder från idag så är det en stor skillnad jag ser som jag sett tidigare, det är att alla på Rockfoto alltid har mycket mer färger. Man har mer kontrast och maxar (nåja inte riktigt) färgerna i Photoshop, jag är lite mer diskret och nedtonad, jag söker (oftast) ett annat… tonomfång är det bästa ordet jag kan komma på för att beskriva vad jag menar. Vilket är det rätta? Det är ju naturligtvis en smaksak men rätt svar på frågan är: Det beror på vad kunden vill ha. Å dom betalar ju Rockfoto, inte mig.

Plan Three publicerade mina bilder från igår som en länk på sin Facebook!

I morgon blir det myyyyyyyys! Å tokröj misstänker jag. :o) Tre band och bara två minneskort! Hur ska det gå? Det går åt dubbelt så mycket minneskort numer. Får köpa fler. Å så ska jag intervjua Deftones!

Tjejtjusning med Plan Three i Märsta

Plan Three är ett Stockholmsband som spelar precis den musiken som jag gillar. Deras skiva är fantastiskt bra och jag trodde dom var jättestora. Igår spelade dom på Garaget i Märsta. När jag var liten och gick på ungdomsgården… den var fyra gånger större än denna lokal i Märsta. Jag har varit på större pizzerior.

Nåja, jag och Malin gick och ställde oss längst fram, vi skulle ju trots allt fota. När Plan Three gick på så blev det dock ganska uppenbart att det här är ett tjejband. Minst de tre första raderna var bara tjejer. Med vassa naglar och viss desperation i blicken. Många kjolar var korta och toppar tajta och urringade. Nog för att medlemmarna i bandet är snygga men någon måtta får det väl vara på desperationen? Kombinationen mycket liten lokal och desperat publik var ganska… annorlunda. Man hamnade ju mycket nära bandet och jag var glad för mitt nya objektiv med lite mer vidvinkel, inget annat hade fungerat. Jag stod så nära att sångaren bokstavligen spottade på mig (av misstag) flera gånger, jag fick micstativet på mig och tjejen som stod bakom mig sträckte sig fram och taffsade (ja, du läste rätt – taffsade) på sångaren. Något som flera gjorde på flera av bandmedlemmarna under kvällen. Man är inte så blyg i Märsta en lördagkväll. Men bandet verkade inte ha något emot det.

Det faktum att alla bandmedlemmarna är tillräckligt snygga för att man ska misstänka att det är ett sånt pojkband som är sammansatt av skivbolag för att attrahera 13 åringar gjorde att bilderna fick en viss karaktär. Jag kan inte beskriva det som annat än flickporr. Jag fick anstränga mig för att försöka få in musiken i bilderna.

Jag undrar lite i mitt stilla sinne om det kan vara så att utseendet faktiskt kan stå i vägen för musiken. Se bara hur mycket av det här inlägget som handlar om musiken. Som är fantastisk! Det är lite tråkigt tycker jag.

Här har ni lite flickporr från Märsta på ett band som gör väldigt bra MUSIK:

Här finns ett galleri med fler bilder.

Här kan du köpa dessa bilder och fler på Plan Three på Festivalphoto

Här kan du se och köpa alla bilder på förbandet 21st Century Messiah på Festivalphoto

Mer utrustningsfunderingar och lite musik så klart. (Deftones mfl)

Idag gjorde jag slag i saken och gick och pratade med ett proffs! Det tog alla gamla griller ur huvudet… och stoppade dit nya. Såklart.

I följetongen 5D vs 7D vann 7D överlägset när det visade sig att de objektiv jag har och funderade på att köpa inte ens fungerar till 5Dn. Kommer aldrig ha råd att köpa gluggar till den så det blir 7D. Men så frågade jag hur det var med ISOn, om det var hög kvalité även vid höga tal. Visst var det så, men om jag skulle fota mycket med hög ISO, då skulle jag köpa Nikon.

Fan. Jag har länge tyckt och känt att Nikons bilder blir aningen krispigare, när man underexponerar med Nikon verkar det gå lite mer åt det blåa hållet med Canon alltid svänger åt gul/brunt. Det blåa blir mycket krispigare och jag gillar kvalitén på Nikon bilder. Men va fan. ALLT jag har är ju till Canon, även om jag skulle byta ut Tratten (Tamron 70-200/2,8) till en med Nikon fattning så har jag ju blixtar, fjärrkontroller och alla andra tillbehör till Canon. Dessutom kommer jag spara den gamla kameran (Canon 400D) och ha med båda emellanåt. Blir det lite strul med filhanteringen och såna konstigheter när man har två olika kameror? Nä, just det blir ju kanske inte ett problem, men jag kan ju tillexempel inte bara flytta blixten till den andra kameran. Å tjugofemte sidan så använder jag sällan blixten.

Canon EOS 7D:

  1. Jag har förmodligen lättare att lära mig kameran då jag redan har en Canon. Dessvärre så flyttar dom på alla knappar så dom sitter inte på samma ställe ändå. (+2-1=1 poäng)
  2. Jag har alla tillbehör och objektiv till detta. (Ett bra, ett halvroligt och två sopiga gluggar) (+4 p)
  3. Den ligger bättre i handen än Nikon (2 p)
  4. Den är aningen snyggare (0,02 p)

Totalt: 7,02 poäng

Nikon D300S

  1. Det är en Nikon. (-1 poäng)
  2. Jag måste köpa allt nytt (-5 p)
  3. Den är ful. (-0,02 p)
  4. Bildkvalitén (+4 p)
  5. Bildkvalitén vid höga ISO (liggande 8)

Totalt: 2,02 poäng plus oändligheten.

Jag tror jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag får inse att när jag gick och vann den där kameran (Canon EOS 400D) för fyra år sedan så skrevs det mycket mer i mina stjärnor än jag kunnat ana. Jag får lita på ödet helt enkelt. Jag kan inte byta nu. Någon vacker dag när jag skriver ett sponsor avtal med Nikon (haha!) så blir jag en glad flicka. Men än så länge har dom inte ringt! :oP Å det är ju inte så att Canon är dåliga, det är ju hårfina skillnader, men det är just dom hårfina skillnaderna jag är ute efter. Men hallå: Kör Emma Svensson med Canon, då är det fan bra nog åt mig!!! Visserligen har hon 5D:an, men hon tjänar ju pengar på sitt foto med. Det gör inte jag. Än.

Stort tack igen bloggen! Du har hjälpt mig att få reda i mitt förvirrade huvud. Eller ja, du har gett mig ett ställe att reda ut alla trådar jag har fått från andra och mig själv. Nu vet jag vad jag ska ha:

CANON EOS 7D + 17-55/2.8 IS KIT (21 999:-)

Men hallå, vilket anti-klimas att det är värsta (s)kit objektiv på bilden… Rajala har lite kvar att jobba på i bildväg med andra ord.

På ett helt annat ämne: Deftones, Khoma och Coheed & Cambria

I helgen blir det hooola baloo! Förutom att jag ska på fotomässan är jag bekräftad på Plan Three (lördag), Bo Kaspers (söndag), och högst troligt även intervju av Deftones (måndag) samt för hoppningsvis fotning. Konstigt att det är lättare att få bekräftelse på att man får interjvua än att man får fota. Borde det inte vara tvärt om? Lättare att ha att göra med skivbolag än arrangör kanske?

Det kommer nog bli en fantastisk spelning på måndag med tre fantastiska band: Deftones, Khoma och Coheed & Cambria. Khoma fotade jag på Peace & Love i somras, det var fantastiskt så det gör jag GÄRNA igen. Förutom att jag gillar musiken oerhört mycket så är ju sångaren fantastisk på scenen, enorm känsla och inlevelse. Jag har även hört rykten om att bandet funderar i andra banor så de kanske inte har så långt kvar. Vilket vore väldigt tråkigt. Khoma var anledningen till att jag ville gå på den här spelningen från början. Sedan började jag lyssna på Deftones och Coheed & Cambria för att kolla vad det var och det är ju fantastiskt. Tre helt olika band som på något sätt matchar. Ser mycket fram emot detta. Har börjat fundera på massa frågor till Deftones med, spontant känns det inte lika nervöst som inför Disturbed. Vet inte riktigt varför. Kanske börjar jag (ve å fasa!) vänja mig?! Eller i alla fall veta vad jag har att vänta mig. OBS! Detta är INTE att misstas för att vara rutinerad, bara så att just nu, en vecka innan, så känns det mest rätt roligt. Även om jag hade aningen panikångest på förmiddagen så har den övergått i nyfikenhet och just nu känner jag ingen ångest över detta alls. Men jag oroar mig inte för att jag inte har någon ångest, det kommer säkert. Som ett brev på posten. Kan man få ångestdämpande på posten? Jag brukar få roliga mail om mer, men oftast mindre tillåtna substanser… Dom har säkert något mot sånt med. Nä, det är nog ingen bra idé. Jobbar på att förbereda mig i stället. Å träna engelskan ordentligt. Den hårda vägen.