Fotokurs: Bild II på Fotografiska, dag 1

Ja, mina kära vänner. Vad ska man säga? Det började ju så jävla bra. Kursen är riktigt givande men på frågan ”vad har du lärt dig?” har jag lite svårt att hitta svar. Det är inte gångertabellen vi har pluggat, det har handlat om tankesätt snarare. Jag har svårt att sätta fingret på det men det känns som jag har lärt mig enormt mycket. Jag har funnit lite motivation. Det som var mest påtagligt idag var för mig personligen och gav mig en aha upplevelse har med att göra att jag har haft mycket svårt att fota något annat än rock. Jag har inte funnit motivationen, innan jag har tagit upp kameran har jag tänkt ”varför ska jag fota detta?” och absolut inte kommit på något svar. Därför har jag låtit bli. Två saker han har förklarat har fått mig att förändra min tankebana en aning. 1. Vad kan man fota? Han förklarade att det finns bara fyra motiv: objekt, miljöer, karaktärer och situationer. ”klick” sa det i mitt lilla huvud. Det är klart. Det är något av detta jag fotar. Svaret på ”Varför?” är alltså ”för att gestlata XXX”. Det låter fantastiskt bannalt och det är det kanske, men det är viktigt i min banala tankeprocess. ”Jag fotar en sten”. Inte ”Jag skapar konst(!) av historiska mått” Helt plötsligt ändras processen av vad jag håller på med och jag kan konkretisera det på ett helt annat sätt. Sen vad budskapet och allt det där, det är en helt annan fråga, men det här har klickat för mig i alla fall.

Det andra som klickade var att man fotar det man är fascinerad av. Bilden bör kommunicera fotografens fascination. Klart jag kan bara fota musik, det är ju det enda jag känner passionerat för just nu. Mitt sökande efter motiv handlar alltså inte om att hitta en till foto-inriktning förutom rockfoto, det handlar om att komma på vad mer jag är fascinerad av.

Det kändes även väldigt skönt att få det bekräftat att man ska göra det för sig själv, man själv har/är facit och vad andra tycker är inte relevant. Det ska inte ut på fotosidan eller flickr. Det är inte fotosidan människorna som är min målgrupp. Min målgrupp är jag och helt plötsligt har jag en publik som jag vet exakt vad den gillar. Jag fotar en sten, för att jag gillar stenen och den fascinerar mig. Inte ”jag ska skapa historia genom att fota detta block av granit”. Det här låter kanske väldigt lösryckt, konstigt eller banalt för andra, men för mig är det precis vad jag behövde höra. Naturligtvis sas det väldigt mycket mer på kursen, och jag har lärt mig massor mer än så här. Men detta var tre lite större spärrar som lossade för mig personligen.

Vi fick med oss en läxa hem idag, vi skulle ta en miljöbild. Jag valde att kombinera så jag har fotat både med stora kameran och mobilkameran. Här är bilderna som jag lämnar in för diskussion till imorgon. Men jag tänker inte förklara dem, för om man inte fattar grejen så har jag ändå misslyckats. Kommentera gärna. Fattar du grejen med de olika bilderna? Vad handlar de om? Alltså: ”valpen är söt” Vad säger dessa?

Så till det som gjorde att inte är en happy campare just nu. Sedan jag först hörde att vi skulle fota miljöer så hade jag en miljö här i Skarpnäck som jag kände att jag ville fånga. (Den översta) Jag började med att fota massa inne i stan, mest för att jag var där men jag hade bestämt mig för att fota lite här med. Jag kommer upp från tunnelbanan, det är massor av folk, jag kände att i min lilla landskapsbild är det massa folk kanske, men som inte är blickfånget, perfekt, dom blev ju ändå bara siluetter. Sagt och gjort, jag valde mobilkameran för, ja, den var mest lättillgänglig. Sen tänkte jag köra med den stora lite senare. Jag fotade mina människor och folket från tunnelbanan försvann. Kvar är alla dom människor som bara hänger runt en kväll utan att ha någonstans att ta vägen eller ett riktigt mål. Jag har en riskbenägenhet på typ -25 så jag blir lite nervös för att ta upp kameran. Jag brukar säga att jag känner mig trygg i Skarpnäck för det är så hög polisnärvaro, just denna kväll var lite för tidig för att polisnärvaron skulle kännas av. Varpå Lotta blir nervös, men jag tänker ”tönt lotta” och plockar upp kameran. Det är lite som sista åket när man åker skidor, det är alltid då man bryter benet för man är trött. Något fyllo/knarko ropar till och jag tappar kameran. Den låg i sin väska så jag tänker att det var nog inte så farligt. Jag lyfter upp väska och det skramlar. Det har inte skramlat om den tidigare. Det är sällan ett bra tecken. Jag plockar bort linskyddet och det är filtret som gått sönder. Najs, det är ”bara” 500 spänn så det är tråkigt, onödigt och svider lite men okej. Det är inte mitt första filter som pajat. Väl hemma börjar jag försöka plocka bort filtret. Lyckas inte. Ringer pappa. ”Nej nej pappa, det är ingen fara med kameran, det är bara filtret. Jo zoomen funkar nog som den ska” Hade jag testat? Jag testar. Nope. Den hänger sig runt 35 mm och kärvar rejält. Behöver jag säga att detta objektivet är det dyraste jag äger efter lägenheten? Behöver jag säga att detta objektivet är mitt favorit objektiv så till den milda grad att det knappt lämnat kameran sen jag köpte dem? Behöver jag säga att jag spillde O’boy i datorn? Fan. Tror jag går å lägger mig och läser mina analoga anteckningar istället. Utan att tända några ljus.

Gonatt.

Jag ska gå kurs!

Åååå!

Jag har anmält mig på en fotokurs! Det ska bli så himla roligt och spännande! Det är Fotografering II: Bild, helgworkshop på Fotografiska om några helger. Jag är ju ganska utvecklingsmotiverad och det var därför jag startade bloggen för snart två år sedan. (första inlägget 11 juni 2009) Man lär sig ju alltid jättemycket och så är det roligt att träffa andra med samma intresse och framförallt att lyssna på någon som verkligen kan. Göran Segeholm håller i kursen, han har skrivit boken ”Konsten att ta vinnande bilder” som jag har läst någon gång under min eviga jakt på kunskap. Har för mig att den var bra, den åker ner i väskan för det blir till att läsa den igen.

Det ska bli helt galet spännande och det är skönt att ha det där pirret i kroppen igen. Lite ”oj, undrar om jag har tagit mig vatten över huvudet nu” för det är ju faktiskt en fortsättningskurs och jag har inte gått just den grundkursen, men det kändes som att jag hade koll på det mesta i Bild I kursen och jag kämpar hellre helt galet hårt för att fatta istället för att sitta och få tråkigt. Hellre att man får använda varenda hjärncell än att man börjar titta på båtarna utanför fönstret. Chansen finns att det blir lite av båda med tanke på min förmåga att koncenterara mig på sistone. :/

Danko Jones på Debaser MedisKursen är inriktad på att hitta sin bildstil och man får prova massa olika typer av foto. Man kan ju säga att jag har hittat min genre… litegrann sådär. :) men jag känner att den är alldeles för snäv. Jag kommer aldrig att överge rockfotot och det är det jag gillar mest. Men man måste hitta inspiration på fler ställen och fler tekniker. Jag har fått lite skyglappar. Jag fotade faktiskt lite stileben, får man nog kalla det, i söndags. Inspirationen slog mig. Eller var det så att den klubbade mig och drog ut mig i skogen i håret? Jag kunde inget göra för att stå emot den och några av bilderna blev precis som inspirationen som slog mig ville ha dem. Men jag är inte redo för att publicera de bilderna även om några blev helt okej.

Så se det här lite som en varning, det kan komma små inslag av foto i framtiden som inte har med rock att göra. (Gudbevars) men det blir nog ett minimum! :)

Jag sitter sällan still i mitt sinne och väntar, jag har nu (som vanligt) tre stora projekt på gång på fritiden. Men två av dom har ganska lång deadline så det är ok. Jag håller på att ta fram en helt ny hemsida till Make Believe Studios, något som har genererat ett annat stort sidoprojekt, men före det kommer MBS hemsidan. Men det närmsta stora projektet är i full gång och jag hoppas hinna sitta massor med det i helgen, det är för Festivalphoto och det enda av projekten som involverar fler människor än mig, så det är det enda där jag har krav på mig från fler håll än mig själv. Men det är spännande! Roligt att jag har tre hemside projekt på gång och alla handlar om foto… :o)

Jag har börjat samla på mig lite namn på andra fotografer jag gillar och som inspirerar mig. Tipsa mig gärna om namn, portfolios och bloggar! Legender som nybörjare funkar lika bra! (Ja, även din egen)

2011 börjar…

… med att jag har ny mobil. I den har jag Spotify, så jag har tillgång till hela världens musik alltid. Det är fantastiskt. Jag kan lyssna på hur mycket musik jag vill och var jag vill. På pendeltåget, i sängen och överallt där emellan. Har tidigare varit begränsad till vad som fick plats i telefonen (typ 30 låtar och de orkar man ju inte direkt byta ut dem en gång i veckan) Så nya horisonter öppnas. Även om jag lyssnar på endel gammalt med. Idag var en Biffy dag. Som så många andra. :o) Men jag var inte begränsad till dom två senaste plattorna som jag hade (köpt!) på mp3 utan kunde lyssna på lite nytt material med.

I övermorgon är det dags att fota Khoma igen. Hur ska jag läsa in mig på dem? Det blir tredje gången jag fotar dem så jag vet ju lite vad jag har att förvänta mig.

Har ledigt dagen efter med och ska gå på fotografiska igen. Har ju fått medlemskap i fotografiska familjen i julklapp! Dags att utnyttja och med massa trevligt sällskap dessutom. Om jag kommer på några nya fyndigheter som inte fanns med i förra inlägget som handlade om Fashion! utställningen så lovar jag att delge dem här.

För två år sedan så var jag och min kompis Johan på Bandit Rock Awards. Vi köpte biljett och våra favoritband spelade, jag ville se Staind och han ville se Shinedown. Förra året lyckades vi ”scamma” till oss VIP biljetter, med middag och allt. Då sa vi på skämt att nästa år, då ska vi stå där nere och pekade på ”über VIP-hyllan” där bara artister och eventsponsorer kommer in, där det fanns bland annat obegränsat med gratis alkohol (vi fick biljetter i stället, ganska många iofs). Så sa jag något i stil med: ”och året efter skulle du stå på scenen och jag nedanför och fota.” Gissa vad jag (med högsta sannolikhet) ska göra redan i år? :oDDDDDD NU KÖR VI! ROCK N ROLL! :o)  Jag ser fram emot att se Milou på scenen som årets nykomlingar 2011.

Fashion!

Jag är absolut inte modeintresserad. Jag kände att jag behövde gå på den här utställningen på Fotografiska mest för att ha sett den. Det fanns även endel andra utställningar som gick som jag inte hade sett. Det var med andra ord dags att gå till Fotografiska.

Lady Warhol utställningen av Christopher Makos var… ja, jag vet inte vad jag ska säga. Det var några typ hundra bilder på Andy Warhol utklädd till kvinna, sittande på en stol. Med olika miner och uttryck. Tydligen var detta resultatet av två vänners arbete under två dagar 1981. Ja, det märktes ju. Frågan är om jag och min kompis Malin hyrde en studio och klädde ut oss: Skulle vi 30 år senare få ta upp några hundra kvadratmeter på ett ledande galleri i Stockholm i flera månader? Inte ens om någon av oss blev jättekänd och dog. Medan vi fotade.

”Mitt Stockholm” var en utställning som vem som helst hade fått skicka in bilder till. Den var fantastiskt bra och eftersom det var så många olika fotografer så var det väldigt varierande bilder. Där spenderade vi ganska mycket tid och riktigt bra bilder. Jag såg bland annat bilder av min kompis Sophie Lindberg där, vilket var roligt.

Sen var det dags att lalla upp till Fashion! Modefotografi genom tiderna utställningen. Jag ska erkänna att jag inte hade så jättehöga förväntningar. Jag har fördomar om mode nämligen. Jag har sett modefoto som produktfoto för kläder. Och i princip jämfört det med vad man möts av i tunnelbanan på vardagarna. Du vet från H&M, Levi’s och så vidare. Det här var något helt annat.

Jag blev verkligen jätte inspirerad. Utställningen handlade inte om kläder. Varenda bild berättade något. Visst personerna på bilden var väl de som räknas till de snyggaste i världen. Men det handlade inte om det heller. Det var verkliga konstnärliga verk. Vissa av modellerna var ”blåslagna”, vissa var i helt absurda situationer, vissa bilder var mer som porträtt, som Brorsans favorit Scarlett:

Hon har ju kläder på bilden, men det är inte huvudbudskapet. Hon är ju Scarlett, men det är inte heller huvudbudksapet. Hon är förbannad och är ganska manligt klädd. Hon har makt och är sur på dig. Jag tror maffian kan vara inblandad. Jag tänker på John Travolta och Samuel L Jacksson i Pulp Fiction. Detta var genomgående genom utställningen och det som gjorde mig så glad. Det var allt annat än produktbilder eller rena kändisbilder. Inspirerade konstverk som berättade en historia.

Den typen av bilder jag förväntade mig att få se fanns dock de med bland de historiska bilderna. Det jag förväntade mig var det som visades från 30-talet. Jag missbedömde med andra ord branschen med ca 80 år av utveckling.

Jag har hört flera fotografer tala om modefoto som det bästa som finns och jag har inte riktigt fattat. För jag är sjukt ointresserad av mode och trender. Men modefotografi som konstform, är en helt annan sak. Det är lite samma sak som med musikvideos, man har helt fria tyglar. (på den här nivån, självklart finns de nivåer där det verkligen är produktbilder) Jag tror inte att jag någonsin kommer bli modefotograf men jag kan verkligen se det som inspiration och se tjusningen i det.

Har du inte sett utställningen så bör du gå, speciellt om du är intresserad av foto. Jag rekommenderar den varmt. Känner redan nu att jag vill se den igen och ta lite mer tid till bilderna. Den håller på till den 9 januari, så jag hinner ju rent teoretiskt, kanske borde gå dit själv och ta med ett anteckningsblock. (inte kameran)

Om jag fick någon julklapp? Jajamensan. The PGB photo book, the best photography from around the world 2. Hittar bara ettan på deras hemsida. Men tvåan kommer säkert upp där inom sinom tid. Det är en bok med massa bilder, en hel del nyhetsbilder, många starka, som jag tycker är mycket… intressanta. Många nyhetsbilder river upp så himla många känslor och är väldigt starka. Hade jag varit en annan person så hade jag varit krigsfotograf. Nu nöjer jag mig med att kriga i skyttegravarna på konserter och med mängder av hårdrockare. Dom är i alla fall inte beväpnade. Än.

Nu ska jag snart gå å lägga mig. För jag är sjukt trött. Å förkyld. Nu börjar mitt nya liv, jag ska försöka sova lite mer. Får se hur det går. Bara förkylnings helvetet går över blir allt bra?

Natti.

Jag är är på framsidan! Å imorron blire Fotografiska igen

Jag har blivit publicerad i en tidning på riktigt för första gången! Inte illa, så är det heeeeela framsidan med!

Läs halva tidningen här.

Bilden är ett julkort jag fotade för måååånga år sedan.

Hur jag kom med i tidningen? Finns jag i en bildbank eller något? Nä, det är min världens bästa Malin som gör hela tidningen. It’s not what you know, it’s who you know!

Den andra halvan av tidningen är himla snygg den med, den har Malin fotat framsidan till. Visst har hon gjort en jättefin tidning?! Det är en sån man vänder på så det är två delar kan man säga, den andra är alltid upp å ner.


Fotografiska i morgon

Det var länge sen jag var på Fotografiska nu, har inte sett den nuvarande uställningen Fashion. Känns som att det är lite en skyldighet att gå å se det, när man har så abbans nära. Ska passa på och kolla om våra bilder hänger lite bättre till än de gjorde i somras. (se till vänster) och om dom hänger kvar om de kan vara så att dom har anpassat bilderna så att de beskär av huvudena av personerna. Det vore ju trevligt.
Men man får ju vara glad att kunna säga att man har hängt på fotografiska! Även om det var elevutställningen! :o) Här är blogginlägget från i somras på ämnet. Kort men koncist. :o)

Jag är själv ganska stolt över dom här bilderna (obs! ironi) Rent fotografiskt är det ju värsta drömmen! Jag syns i reflektionerna, på den övre är det jag som står i trappan och håller i kameran och på den undre, den med alla tanterna som är på väg upp för trappan, är det jag som står till höger, i svart t-shirt. Eller vänta, det var ju meningen! Så klart det var meningen! Jag har med mig själv, mina bilder och alla F:en i loggan. Precis… så är det… Å gulsticket och det faktum att de är utfrätta är också konstnärlig frihet… *host*. Nedan har du bilden på bilden och bilden i original. Alla de utvalda bilderna från Peace & Love hittar du i detta galleri.


Vad jag ser fram emot i morgon på Fotografiska? Jag hoppas på en massa inspiration och att titta på lite roliga bilder. Jag är lika snäv i mitt fotande som jag är i min musiksmak och behöver som bekant verkligen bredda båda. Det finns både fördelar och nackdelar med att hitta sin inriktning och passion. Fördelen är energin, känslan och den enorma passionen man känner när man får göra det man verkligen älskar. Nackdelen kan vara att man snöar  in och missar allt annat runtomkring.

Jag ska eventuellt försöka mig på att fota ett nytt julkort i helgen. Det har ju lönat sig en gång nu i alla fall! Jag har köpt lite glitter och har lite planer. Men vi får se hur det går. För att det ska gå vägen behövs det två saker; inspiration och motivation. Just nu har jag varken eller. Men jag hoppas att många timmar sömn och lite mer intravinös musik kan råda bot på det.

Jag ser även fram emot att jag kanske ska köpa mig en liten julklapp på Fotografiska om jag hittar någon. Någon liten inspirations bok eller så. Nog för att jag har ”fått” kameran, men det var ju inte en julklapp från mig… eller försöker jag bara att rationalisera att jag skämmer bort mig själv?

Om det är det som ger mig lite julkänsla så fan tänker jag köpa halva butiken i morgon. God Jul till mig! ska nog slå in det med om jag hittar något.