Dagen till ära vaknade jag med en liten lätt huvudvärk. Fortfarande trött trots att jag sov typ 10 timmar i natt, vilket är (nästan) dubbelt mot vad jag brukar. Tröttheten berodde på mitt äventyr med Foster The People i torsdags som hade resulterat i 3 timmars sömn. Hela bildbehandlings processen drog ut på tiden. Jag vet inte riktigt varför det blev värre denna dag än alla andra. Jag får gå in i djupgåemde analyser om det. Sen någon gång. :-)

Hur som helst. Det var bakgrunden. Igår (fredag) spelade In Flames på Hovet och typ ALLA mina konsertfotovänner var där! Jag hade med velat vara där men Festivalphoto hade redan en fotograf. När jag väl hade kommit på att jag kunde söka för bloggen så hade jag redan bokat upp mig på AW med jobbet. Det var fantastiskt trevligt så jag ångrade mig inte då… Men imorse när jag ser mitt nyhetsflöde på Facebook… Fan. Å så mycket fantastiska bilder! (bilden till höger tog jag på Sonisphere i somras)

• Marisol var där för Musicstage
• Jimmy var där för Gaffa
• Viktor var där för Rockfoto
• Stephen var där för Frontstage Music
• Festivalphoto var där
• Jag var i allra högsta grad INTE där. :-(

Men med tanke på facit så finns det inte en sportmössa att jag hade klarat det. Men man kan väl få känna att man missade något! Nåja, vad är väl en bal på slottet?

…men jag var på Fotomässan idag

Jag må ha missat In Flames igår på Hovet men idag var jag på Fotomässan. Hela dagen. Jag filar ihop ett litet reportage som jag publicerar här sen. Men intrycken var många och trots att jag var där i ca 7 timmar känns det som jag inte fick nog. Det gick även en hel del pengar men som tur var så stängde mässan, så jag behöver nog bara skjuta upp renoveringen av köket en månad eller två… Men eftersom jag har presspass så kommer jag ju in i morgon med. Får se hur jag känner att reportaget går, om jag får kanske går tillbaka imorgon… men då lämnar jag kortet hemma.

Vad blev så dyrt då? Jag köpte lite böcker, bland annat en av Elisabeth Ohlson-Wallin om hennes fantastiska utställning Jerusalem. Dessutom blev det en Moderkseppet film (allt om RAW) och det som gjorde störst hål i budgeten: jag köpte en Lensbaby Muse! Det är ett… ja, lite av ett leksaks objektiv. Finns ingen autofokus. Bländaren kommer i en separat lite påse och man lägger på små ringar för att ändra bländare. Man sätter fingrarna på ringen framför och bara skiftar runt runt bälgen och fokusen lite som man vill. Det är en 50 mm och största bländaren är 2.0 (ingen extra ring). Jag har hunnit ta några testbilder. Fick köra med blixt för det var så attans mörkt överallt, men det fungerade, även om jag körde auto på blixten men objektivet skickar ingen bländar info tillbaka, så jag vet inte riktigt vad blixten räknade på, men det fungerade. Blev lite olika resultat hela tiden, men det är ju lite grejen, man har inte riktigt full kontroll.

Jag har inte rört bilderna i Photoshop, jag tweakade exponeringen och kontrasten en aning i RAW men annars är det rakt ur kameran.

Ibland tar livet lite oväntade vändningar. Okej, inte alltid att det måste vara hela livet, bara tillvaron, det här handlar nog mer om tillvaron än livet antar jag, eftersom det rör EN fredagkväll. Nåväl, i helgen var planen att fredag till lördag åka Banditkryss och plåta sen after boat på lördagen å plåta bla Lillasyster och Corroded. Men det visade sig att lördagen är inställd (alltså spelningen, inte veckodagen) och fredagen verkar inte gå igenom. Sen så har det hoppat av en fotograf på The Horrors på fredag, så jag hoppar nog in där istället. Har aldrig lyssnat på dem och vet ingenting men har ett par dagar på mig att lära och lyssna. Enligt utsago är de ”bästa bandet ever, och värsta bandet att fota eveer.” En utmaning på Debaser Slussen med andra ord! Spännande!

Ja, sen kan jag ju rent filosofiskt tillägga att det finns ju inget som hindra att hela livet tar en oväntad vändning på fredag. Men det är lite av en högoddsare.

Sen en sak som jag har funderat på under veckan, det är att musik kan få helt olika innebörd beroende på upplevelsen till dem. Tillexempel så var jag inte ett jättestort Veronica Maggio fan före sommaren. Tyckte texterna kanske var aningen frispråkiga och musiken rockar inte direkt min båt. Men sen såg jag henne live på Peace & Love och nu är jag ju såld! Hon är ju fantastisk. Det är samma låtar med samma tjej, men jag får ett annat intryck. Man kan helt enkelt ändra sig. Det är bra. Sen dök hon upp på Grönan hela sommaren och bara förstärkte intrycket.

Nu nanna kudde för att stävja denna tradiga, tråkiga miiiiiiiini förkylning som mest bara irriterar.

Natti!

Så var det dags igen, de amerikanska superstjärnornas svindyra advokaterna har gott loss ordentligt, igen. Jag var reserv på Rihanna, alla mina jobbarkompisar ska gå och var väldigt hoppfulla. Jag fick frågan tre gånger i lunchrummet idag om jag ska fota men jag fick säga att jag är reserv och att han som ska fota verkar gå in för det.

Så ikväll får jag chansen eftersom han som hade första tjing sa nej. Men sen när jag får reda på varför så finns det inte en chans i helvete att jag gör det. Jag tyckte Britney Spears Photo Release var helt sjuk men Rihanna är femtitvå resor värre. Rihanna ska godkänna ALLA bilder som publiceras OCH har rätt till en sk kill-notice, alltså att om hon/managementet inte gillar bilden så ska den deletas för alla framtid, på alla sätt och vis, utan att ha visats för tredje part (läsarna). Annars kan man bli åtalad enligt någon lag i New York. (Ens lagligt i Sverige?)

På vilken planet får man styra media på det sättet? Det är ett så grymt intrång på pressfrihet och fri journalism att jag fullständigt tappar den lilla tron jag hade på den amerikanska tryckfriheten! Något är helt sjukt, galet, allvarligt fel! Har någon berättat för amerikanarna att deras advokater helt har urholkat alla möjligheter till opartisk journalistik? Och vem är Rihannas management att säga vad som är en bra bild? 

Jag gör det enda pyttelilla jag kan göra, bojkotta, igen. Hoppas att fler gör det och att hon får samma behandling som Brittan. Med andra ord, i princip fullständig radiotystnad i alla medier.

Sssssssssssssssssschyyyyyyyyy……

 

Men hoppet lever, för det är den individuella artisten som FAKTISKT bestämmer hur de vill göra. Så jag vill avsluta med en bild på David Grohl på Stadion i somras. Jag stod i publiken med en kompaktis, men Foo Fighters hade tydligen en rejäl photo release dom med. Men arrangören ringde en extra gång och kollade och hela releasen revs upp och ingen behövde skriva på något. ”Äh, skit i det!” lite: ”Jag betalade advokaterna en biljard pengar men gör som jag vill ändå! Fuck it!” DET, mina vänner är ROCK N ROLL!!!

Ja, jag tycker nog faktiskt att det är mer kortfilmer än musikvideos faktiskt.

Jag pratade med en kompis om 30 Seconds To Mars Hurricane filmen för någon vecka sedan. Den finns i en version som är censurerad och en ocensurerad. Till en början hittade jag inte den ocensurerade versionen och tittade på den cencurerade. Jag blev lite upprörd att det var så pass mycket som man inte fick se, jag blev lite illa berörd av allt som man hade varit tvungen att censurera. Jag funderade på vad som var bakom alla dessa röda rutor och tyckte det var osmakligt att man var tvungen att göra en film som var så upprörande. Sen idag fick jag tiden att följa länken som min kompis lämnat till mig med den ocensurerade versionen… Ja, just det. Man hade censurerat bort bröst, inte helt nakna bröst utan bara bröst. Det visades inga nipples eller något. Jag blev med andra ord mer upprörd över den censurerade versionen än den ocensurerade versionen.

Här är länken till dem båda så man kan välja: http://thirtysecondstomars.thisisthehive.net/hurricane/

När jag ändå var där så hittade jag en film till låten Kings and Queens. För första gången på många många många år fick jag en extrem lust att gå ut å cykla! Det var lite så där det var när man var ung och åkte runt med sina kompisar på öde gator i förorten. Fast jag hade inte lika många kompisar och mina vänner eller jag var inte riktigt lika utklädda och det var aningen mer bilar i omlopp, och vi tittade oss för innan vi åkte över gatan. Oftast. Men det var så här man kände sig. Till och med Pride indianen på en tre meter hög cykel passar in på något sätt. Regissören ”Bartholomew Cubbins” lyckas på något sätt fånga känslan jag hade när jag var ung. Hur fan visste han hur jag kände? Sen debatten om huruvida Bartholomew Cubbins faktiskt är Jared Leto, det lägger jag mig inte i. Jag hoppas att det är två olika personer för nu får den karln faktiskt ta å ge sig. Man kan inte vara sjukt duktig på flera saker nu. Det lite är som att Leonardo Da Vinci skulle varit snygg med. Nån jävla måtta får det vara.

 

Idag är det lördag, (ojdå, igår) då får man lördagsgodis och ska något göras, så ska det göras ordentligt. Så vi var på Chokladfestival på Nordiska museet. Jag kunde ju inte låta bli att ta med mig kameran så det blev några bilder, förutom en massa väldigt dyr choklad.

Sandra var också på Chokladfestivalen!

Nästa mässa jag ser fram emot är fotomässan, ska fundera på om det är något jag ”behöver” funderar på en fisheye, lite roligt att leka med. Men som brorsan sa, det är ett sånt objektiv som ofta hamnar i byrålådan. Å han har rätt så jag hoppas på att hitta ett billigt! :oD Vore kul att ha att komplettera med på konserterna. Eller kanske bara en lite mer vidvinklig. Får kolla upp det… :o)

Mamma ville höra Red Hot Chili Peppers, så här kommer ett klipp med en av deras största hits! :o)

Å här är en från nya skivan:

(Sponsrat inlägg) Japp! Du läste rätt! :oD

I början av november kommer Rihanna till Sverige för att göra några spelningar i Stockholm och en i Malmö. Jag står som reserv på att fota på en av Stockholms spelningarna, men vi får se hur det går då jag tror att personen som står före mig är lite engagerad i att plåta den. Men det vore roligt. Jag är iofs inte värsta Rihanna fanet men jag tror absolut att det blir en riktigt rejäl show som vore kul att se. Och att fota!

Så till den sponsrade delen: Nivea tävlar ut biljetter till Rihanna! Kolla in film här: