Lottas konsertfotoblogg

Den 19 september var jag och spanade in Johnossi på Gröna Lund! Det känns som en eon sedan. De var riktigt bra men sjukt svårfotat. Dels för att det är mörkt nu på Grönan vid 20:00 när dom börjar och dels för att man kategoriskt vägrar använda den fantastiska frontbelysningen som finns. Till det kan vi lägga sanslösa mängder med scenrök.

Jag har faktiskt en bild på sångaren John där hela hans kropp syns, i fokus, men huvudet och halsen är helt borta, inne i dimman.

Hursomhelst, roligt att se dem igen, roligt att höra den fantastiska rösten igen.

BTW: När jag ska vara finklädd då tar jag på mig min marinblå JOHNOSSI tischa.

Jag vet inte ens var jag ska börja med den här. Kanske med recensionen, den går att läsa här.

1. Jag vet att jag gillar The Happy Hippo Family sedan tidigare.
2. Debaser Slussen slår troligen igen sina portar om mindre än en månad.

Så ett bra band på en magisk plats jag kallar mitt vardagsrum, jag visste att det skulle bli bra, men inte att det skulle bli en sån glädjeexplosion som har gett mig ett leende på läpparna och fått mig att vilja dansa i mer än en vecka bara jag tänker på det.

Att dom sedan ville använda mina bilder från Debaser Slussen (alla fotografers mardröm) gjorde inte saken sämre! Det har pirrat i kroppen i en vecka och jag ler emellanåt okontrollerat. De dagar man slinker ner i djupare tankar om livet kan jag alltid gå tillbaka och tänka på den här dagen/helgen/veckan. En av mina absolut bästa konserter i mitt liv och det börjar bli ganska många nu, så det vill inte säga lite (för mig i alla fall). The Happy Hippo Family har cementerat sig som ett av mina absoluta favoritband. Topp två, kanske topp ett just nu. Betyder kanske inget för någon annan, men för mig är det sjukt stort.

Ett försök till förklaring: Ni som läser det här är förmodligen musikälskare ni med, ni vet känslan; det där bandet man alltid kan vända sig till som med inledande tonerna av en låt kan i grunden ändra ens inställning till livet på några sekunder. Lägg till det ett rum fullt med andra som av allt att döma tycker likadant, ett band som gillar publikkontakt och en scen som gör att du aldrig är längre än två meter (oftast mindre) från närmsta bandmedlem. Någon mer som får gåshud?

Här är ett kort klipp på Instagram som jag tog den kvällen. Här är bilderna:

Två ”hero-shots” följer här. Jag erkänner villigt att jag haft den första som bakgrund på telefonen senaste veckan, den andra är lite mer rock och liv, men det är något med kompositionen på den första. Tre stora tydliga trianglar, farten som syns i skjortan som vajjar och den kaxiga minen.

Kort kommentar om följande bild: den har en helt sjukt dålig kvalité men uttrycket i den och känslan… gör det till en av mina absoluta favoritbilder, trots brus, skit och bristande komposition. En darlig jag inte tänker ha livet av riktigt än.

 

Så vart det äntligen dags förra fredagen, barndomshjältar att plåta. Läs recension här. Enorm press och jag hade prestationskrav på mig själv! Men det gick bra, jag knäppte dubbelt så många bilder som vanligt så det svåra var snarare att få ner det till tio. Inte för att det är världens tio bästa bilder någonsin, men ändå! :)

En bra konsert absolut, men så här i efterhand så har den bleknat lite redan efter en vecka. Men det kan bero enormt mycket på det som hände dagen efter. Mer om det snart. Viss debatt har tyvärr förekommit om storleken på Herr Chris Cornells pupiller och vad det innebär. Hm. :/

Här är bilderna på Soundgarden:

I lördags så var jag på slottet och hälsade på kungen! Han var inte hemma, men vi fick se en konsert istället. Läs mer om det här.

Katastroffotografering. Till synes ljus lokal, men nä. Det var den inte. ISO max, bländare 2,8 och jag fick underexponera två steg för att få vettiga tider. Dessutom fick jag ju naturligtvis inte störa medan jag fotade så det blev mest i applåder och liknande och inte så mycket ”action”. Men vad är väl en bal på slottet? Massa bra musik och roligt att se något annat med. Första gången jag hörde Vyssan Lull live med en stor kör.

I fredags spelade Mangus Uggla på Grönan, de firade 130 år.

Jag är supermissnöjd med bilderna, eller ja. jag är nöjd med dom här två, för:

1. Det är alltid roligt att få en glad trummis
2. Ugglan har så fin utsikt i sina brillor

Men den sista är jag inte helt nöjd med efterbehandlingen… Ja, jag är massa kritisk mot mig själv för i fredags, för få och tråkiga bilder. Men samtidigt så vet jag alla mina anledningar. Bland annat att jag saknar min 24-70 massor. Jag önskar att den kunde vara så skarp som jag skulle vilja, men nä. Vet inte vad jag ska göra med den, jag kan ju inte plåta allt med 11-16 och 70-200… Det blir så antingen eller! :)

Jag har fyra alternativ:

1. Köpa nytt. Men jag har inte råd så om någon vill skänka mig en (skarp) 24-70, 2,8 L glugg så är det okej, jag tar emot den. Även om det är version 2.
2. Laga den gamla. Även det kostar pengar, men förmodligen inte lika mycket.
3. Fortsätta plåta oskarpt (se Lilla Rookie inlägget tillexempel)
4. Följa ett råd jag fick och hantera den ytterst ovarsamt. Personen som gav mig rådet hade nämligen haft en exakt likadan glugg, med samma problem, som nu hade (bokstavligen) skärpt till sig och funkade. Detta efter ovarsam hantering.

Jag är lite sen med bloggandet just nu. Min fokus ligger lite på annat, men när jag har varit på någon konsert kommer det omedelbums upp på LiveNews.se. Men förra helgen var jag och Tille på Lilla Rookie i Tantolunden. Det var supermysigt! Läs min lilla krönika om det här.

Jag plåtade We Met Tomorrow, Three Green Trees, Musikkollektivet och Fjärilseffekten. Förhandsvaoriterna var fjärilseffekten (riktigt bra) och bandet som knockade mig denna dag var Musikkollektivet, så himla härligt gäng grabbar, hoppas få se dem igen. De spelade på Fasching igår, men jag kunde inte gå, mer om det i ett annat inlägg. Här är bilderna!