Deftones är ett rockband från Kalifornien som började spela tillsammans 1988. De har släppt 6 studioalbum hittills och turnerat i många år. I november 2008 skadades basisten Chi Cheng allvarligt i en bilolycka och hamnade i koma. Albumet Eros som man arbetade på just då släpptes aldrig och efter en period tog man in basisten Sergio Vega och spelade in skivan Diamond Eyes som släpptes våren 2010. Festivalphoto mötte Sergio inför konserten på Fryshuset. Vi pratade om hur det var att komma in i ett band som Deftones, den nya skivan, framtiden och videospel.
Hur var det att spela in Diamond Eyes?
Det var roligt, när jag först träffade bandet så åkte jag till replokalen i Sacramento och vi jammade och skrev ett par låtar. Strax bestämde vi oss för att göra en skiva, vi slog oss ihop med vår producent Nick Raskulinecz och det var som att vara på läger. Vi hade ett schema varje dag där vi satt i 8 timmar om dagen 5-6 dagar i veckan och det var strukturerat men väldigt roligt. Vi jammade och Nick spelade in allt, så fort vi hörde något som var spännande så började vi skriva och organisera materialet och det blev låtar väldigt snabbt. Det var roliga tider!
Tror du att skivan Eros någonsin kommer att släppas?
Jag tror att det handlar om att hitta rätt tillfälle och omständigheter för det. Jag har hört delar av materialet och det vore synd om det bara förknippades med tragedin och det som hände med Chi, det var det som stoppade skivan men det är inte det skivan handlar om. Förhoppningsvis kommer en tidpunkt när det är en bra idé att släppa skivan och folk vill höra den för musikens skull.
Hur låter skivan Eros?
Den är som alla Deftones skivor helt unik, man hör att det är en Deftones skiva men den är unik och har ett speciellt sound. Den låter helt annorlunda mot Diamond Eyes och inget material är gemensamt.
Var det svårt att komma in i ett band som spelat tillsammans så länge?
Nej, vi har varit vänner länge och vi kommer från liknande bakgrunder. Vi hade träffats tidigare. Jag hade hoppat in för Chi under 1999 och träffade bandet redan 1995. Vi har liknade smak och det är många andra likheter. Jag spelade tidigare i ett band som heter Quicksand och våra band hade turnerat tillsammans och vi hade mycket gemensamt. På det sättet var det väldigt coolt, det var ingen press på mig och man ville bara träffas och jamma. De fick mig alltid att känna mig väl tillmods trots allt som hände runt om kring. De uppskattade att jag var där samtidigt som man hanterade allt annat som hände runt omkring.
Dina 5-favorit låtar med Deftones?
Jag har inga speciella favoritlåtar, för mig handlar det mer om sammanhanget som låten spelas i, hur den låter bredvid andra låtar och hur låtarna interagerar med livet där man är just nu och situationen man är i. Ibland finns det låtar som är roligare att spela, för att man har spelat låten på länge.
Vad är det bästa som hänt i din karriär så här långt?
För mig är det nog att göra den här skivan. Den föll på plats på ett bra sätt och vi har fått många bra reaktioner på den. Det vi försöker säga går igenom, vi har ingen story eller plan eller så men vi gillar musiken och andra uppskattar den. Det känns väldigt bra. Ibland behöver inte allt ha en djup mening, men det känns bra att känna en samhörighet med något.
Vad händer i framtiden?
Den närmaste framtiden så är det mest mer turnerande som gäller och vi vill utveckla vår repertoar. Vi har redan många låtar att ta från men vi vill ha fler. Vi vill kunna variera seten från kväll till kväll. Våra soundcheckar är som minirep där vi ger oss själva små sånger och arbetar med. Den senaste vi har arbetat med är Xerces som vi inte har spelat på länge, nu har vi repat den och den ligger med i settet. Det blir som en fjäder i hatten.
Men det börjar nog klia lite och bubbla lite att få göra något nytt. Vi har inte pratat så mycket om det men man sitter och jammar lite och undrar ”är det där en låt nu?”. Det är en väldigt annorlunda process, i andra band är det ofta en eller två personer som skriver låtarna, det är det som är annorlunda med det här bandet; alla är så kreativa, stöttande och vill arbeta tillsammans. Alla är väldigt öppna och utvecklar varandras idéer. Det känns som om alla i bandet skulle kunna göra sina egna soloprojekt men det är inte det man vill. Man vill jobba tillsammans och även med andra människor. Man vill jobba i en grupp när andra gillar det man gör och de adderar till det man gör och det hela tar en helt annan form än man trodde från början. Det är annorlunda mot att bara göra allting själv. Jag har tur som fick komma in i det här bandet. De gillade bandet jag var i och jag får göra det jag själv tycker är bra.
Vad gillar du att göra på fritiden när ni inte spelar eller turnerar?
Jag spelar video spel! Mitt favoritspel är Fifa. Jag försöker bli riktigt bra på det men jag tror att jag är medelbra. När jag spelar online går det ibland jättebra och ibland blir man utklassad. Nyligen gjorde vi en grej med X-box ”Game With Fame” ett band åker runt och spelar mot sina fans. Jag spelade Fifa, av tio matcher förlorade jag bara två. Det var svårt för att alla pratar och vill egentligen bara hänga.
– 29 november 2010
På Festivalphoto här
till Deftones med, spontant känns det inte lika nervöst som inför Disturbed. Vet inte riktigt varför. Kanske börjar jag (ve å fasa!) vänja mig?! Eller i alla fall veta vad jag har att vänta mig. OBS! Detta är INTE att misstas för att vara rutinerad, bara så att just nu, en vecka innan, så känns det mest rätt roligt. Även om jag hade aningen panikångest på förmiddagen så har den övergått i nyfikenhet och just nu känner jag ingen ångest över detta alls. Men jag oroar mig inte för att jag inte har någon ångest, det kommer säkert. Som ett brev på posten. Kan man få ångestdämpande på posten? Jag brukar få roliga mail om mer, men oftast mindre tillåtna substanser… Dom har säkert något mot sånt med. Nä, det är nog ingen bra idé. Jobbar på att förbereda mig i stället. Å träna engelskan ordentligt. Den hårda vägen.
