Vilket år! Herreminje! Under februari/mars så startade jag tillsammans med några vänner LiveNews.se. Det har varit jätteroligt att starta och nu börjar vi komma in i rutiner, få ordning på saker och ting och det rullar på som bara attan. Jag har skrivit en årskrönika där med, som är lite mer seriös.

Jag blev inspirerad av JimmyB att göra en sammanställning med en bild från varje konsert jag plåtat i år. Jag hade inte alls räknat efter, men satte mig i går natt och började dundra in bilder. Tänkte först att jag skulle göra värsta ascoola collaget men sedan vid halv tre i natt gick på något sätt volymen upp för mig. Det var praktiskt omöjligt att sitta och göra något annat än att bara mata in bilderna i lika stora rutor. Kontentan blev nämligen 178 fotade band/artister i år. Personligt rekord faktiskt. Med typ 40%-ig ökning om jag räknar rätt. Jag som tyckte att jag har tagit det lugnt i vissa perioder och bara fotat det jag vill.

Jag lägger mina absoluta favoritbilder stort längst ner. Eller dom jag tycker är  snyggaste i alla fall. Men först, en ”liten” bildsamanställning av året, tio artister dyker upp flera gånger, så har du tråkigt kan du leka memory och se om du kan hitta alla!

Och här kommer mina absoluta favoritbilder i någorlunda kronologisk ordning: 

LMFAO på Gröna Lund i maj. 

Närkontakt med Band of Skulls på Debaser Slussen

Stativgränsling med Robban och Takida på Huddingefestivalen 

Raised Fist reser sin näve på Gröna Lund

Danny flörtar på företagsfest i Jönköping

Vintage Trouble utstrålar spelglädje på Gröna Lund

Kasabian är kaxig i snygga brillor på Hultsfred

Vackra Nina Persson med The Cardigans på Hultsfred

Justin Young från The Vaccines är lite rädd för sin hand på Hultsfred

Tomas Di Leva sprider kärlek på Peace & Love

Wolfmother är retro ut i fingerspetsarna på Peace & Love

Damien Rice levererar magi på trasig gura på Popaganda

Howlin Pelle och The Hives på ett extremt regnigt Gröna Lund

Teitur spelar intimt på Debaser Slussen

Theprapy? öser på som aldrig förr på Göta Källare

Biffy Clyro på Debaser Slussen, inte för att bilden är perfekt, men för att konserten var det. 

Piggy D från Rob Zombie är lite läskig på Hovet

Frida Hyvönen är magisk på Berwaldhallen

Skunk Anansie röjer satan på Rockklassiker Live

2012 var ett fantastiskt år! Nu ser jag fram emot ett ännu bättre 2013!
Mitt ledord för 2013 blir
”Do not let the behavior of others destroy your inner peace”
– His holiness the 14th Dalai Lama

Gott Nytt År!

I fredags var jag och Malin på Debaser Slussen och tittade på Crucified Barbara och Sister. Läs hela recensionen här. Det var en väldigt rolig konsert på många sätt. Vi stod längst fram och det visade sig att sångaren Jamie hade mycket närkontakt med publiken. Riktigt roligt och bra drag. Det enda negativa var att detta var en sån där konsert som hade många jobbiga människor. Som tränger sig, nyps och spiller öl på en. Blä. När ska folk inse att vanligt folkvett gäller även på konserter?! Bara för att det är många personer på samma ställe betyder inte det att man får nypas eller trängas. Eller jucka mot folk man inte känner. Eller dra folk i håret. och så vidare. Jag önskar folk kunde vara lite mer som i tunnelbanan i rusninstrafik. Stela, nyktra och rädda för att röra varandra.

Fick en liten tankeställare dock. Gallerian som ligger vid McDonalds vid slussen var stängd för rivning. Ombyggnaden av Slussen kommer allt nämare. Debaser har ju fixat en ny lokal i och med Strand, men tyvärr börjar det närma sig slutet för mitt andra hem, mitt vardagsrum. Hoppas innerligt att de kan få Strand att bli liknande Slussen, att man kan få samma närkontakt. Det märkte man speciellt under Sister, lokalen är helt unik på det sättet. Artisterna kan ofta hålla sig i något i taket och därmed luta sig ut i publiken och få närkontakt med både andra och tredje raden. Visserligen behöver man tydligen inte något att hålla i sig i för det, publiken håller gärna i ändå. Det var en fantastisk konsert som var på helt rätt ställe.

Ja, det var ju på Slussen så jag är ju naturligtvis inte överdrivet nöjd med bilderna. Men det var en jäkla bra konsert i alla fall. Hoppas de investerar i lite frontljus till renoveringen av Strand stundtals när artisterna stod närmast/på scenkanten så försvann de helt. Jag såg dem inte ens med blotta ögat. Svart mot svart. Men några bilder blev det i alla fall.

Förra veckan var jag och såg Stone Sour och Corroded på Annexet. Läs hela recensionen och se alla bilder här. En helt fantastisk avslutning på året. De var riktigt bra live och så rent ut sagt jäkla skönt att vara på ett professionellt arrangemang efter Sandviken. Jag såg en person som var lite påverkad, Han var på väg ut och jag tror han spelade mest. men men. Inga konstigheter med fotograferingen egentligen utom att vi aldrig fick klartecken från arrangören men passen var klara ändå. sånt som händer och allt löste sig. Här är några bilder:

Igår tog jag och JimmyB en road trip till Sandviken för att kolla in Scorpions och Rockklassiker Live. (Läs hela recensionen här) Banden var riktigt bra och vi fick se fem bra konserter. Men vi åkte hem tidigt och såg inte klart Scorpions för, ja. Man ville bara därifrån. Drängfylla utan dess like och det var uppenbart (tyvärr, tyvärr, tyvärr) att man inte riktigt var beredda på, eller vana vid, ett liknande evenemang.

Jag tänker inte lista och dra upp alla anekdoter på hemskheter från igår, men för att sammanfatta det hela väldigt visuellt:

Exempel på två vanliga presspass:

Gårdagens presspass (tändstickorna ingick inte):

Med liknande förberedelser och kvalitetskrav genomfördes hela evenemanget. Jag känner så hårt för alla som jobbade på golvet för de flesta verkligen slet röv och fick ta otroligt mycket skit, med all den fyllan som var. Många hade panik i blicken och jag tror inte det var många som fick chans till paus alls under gårdagens stora och långa evenemang. Jag undrar så vad som kommer sägas på deras måndagsmöte. Med facit i hand så önskar jag av hela mitt hjärta att jag stannat hemma och gått på Timo Räisänen på Medis istället.

Men skit i det nu! Nog om det negativa; Det var roligt att åka på roadtrip även om det var mitt i vintern, sånt blir ju oftast på sommaren annars. Jimmy var duktig på att köra, trevligt sällskap och vi lärde oss väldigt mycket. Musiken var fantastisk och Skunk Anansie blåser skallen av mig varje gång. Hon är helt galet fantastisk, vilken energi, vilket riv och vilken kraft! Hade jag varit tatuerings-hooked så hade jag lätt satt ett porträtt av henne någonstans för att försöka kanalisera lite av den energin. Scorpions var även de riktigt bra, skön energi i gubbarna och en fantastisk show. Även de övriga banden var riktigt bra och jag skulle vilja se dem i andra sammanhang.

Jag är ganska så nöjd med bilderna, vilket är lite ovanligt för mig och jag har några favoriter.

Här är resten, som jag också är ganska nöjd med men fick begränsa mitt urval för jag kan ju inte lägga 31 bilder på rad heller. :o)

 

Det är tvära kast den här veckan. Från skräckrock på onsdagen, inställt på torsdagen (Muse) och Frida i Berwaldhallen på fredagen. Lördagen… återkommer jag till.

Men först: I fredags var jag på Berwaldhallen och kollade in när Frida gick loss med Sveriges Radios Symfoniorkester. (Läs hela recensionen här) Det var ju helt magiskt och en fantastisk blandning. Jag hade en liknelse som jag inte riktigt tyckte passade i recensionen: Som att blanda en gammal porträtt mästare från 1600-talet med en grafitti artist och låta dem göra något tillsammans. Färgerna, expressiviteten och storskaligheten från grafittin men finkänsligheten, nyanserna och fingertoppskänslan från den gamla mästaren. Det var riktigt bra. Fotografiskt kanske inte idealiskt. Jag är van att stå längst fram, här fick jag sitta längst bak. Men det gick bra. Svårt att photoshoppa dock eftersom bilderna blev tillräckligt bra för att man vill göra dem finkänsliga och det var svårt med det hårda ljuset på Frida och det mörka färgade på bakgrunden. Men det gick hem i alla fall.

En annan fototekniskt svår sak var att jag fick absolut inte störa publiken, så jag fick bara fota när det var höga krechendos i musiken eller applåder. Så jag sitter där med kameran framför ögat, allt instället korrekt, jag ser fantastiska bilder, men kan inte trycka på knappen för det skulle ekat i hela salongen. De lite mer subtila bilderna fick jag bara ta mentala bilder av.

Frida delade min recension på sin facebook sen. Också det väldigt roligt, jag hoppas det var någon som hann läsa den och sedan såg att det fanns biljetter kvar och kunde åka ner och titta på den andra konserten på lördagen och sedan blev nöjd med konserten. Då vore min lycka gjort. Det är så roligt att kunna promota sånt som verkligen är bra, jag blir så varm i själen på något vis och kul när någon uppskattar det man gör.

Frida är fantastisk! Här är bilderna;

Igår plåtade jag Rob Zomebie och Marilyn Manson på Hovet. Läs hela recensionen här och se även bilderna på Marilyn Manson där. Jag kan tyvärr inte publicera Manson bilderna här, för jag har skrivit på en photorelease.

Favoritbandet var dock helt klart Rob Zombie. Man vart nästan lite skraj, men det kallas ju inte skräckrock för inget. Riktigt bra show och vilken fart det är i karln! Riktigt kul att se och jag blev i alla fall relativt nöjd med bilderna. Å det är inte illa för att vara jag! :o) Allt blev iofs svartvitt men jag känner absolut inte att det gör något. Som någon klok fotograf sa för många herrans år sedan ”jag ser ju inte bilden för alla färger”. Mina favoritbilder är väldigt porträttiga, det kan ha att göra med att jag bara körde 70-200an men också så gillar jag ju porträtten.

 

 

För snart exakt en vecka sedan (21 November) var jag på Parkway Drive på Debaser Medis, (läs hela recensionen här), första spelningen på länge. Det var fantastiskt roligt och ett jäkla drag. Spelade gjorde som sagt Parkway Drive men även Structures, The Word Alive och Emmure.

Här är några av mina favoritbilder, resten finns nedan. Som omväxling har jag jobbat på skithög ISO och bländare 2.8.

 

 

 

 

 

 

De har nämnts i 32 inlägg här på bloggen, hittills. Mitt favoritband alla kategorier som förvånar mig med sin musik, gammal som ny. Jag har funderat över min drömkonsert länge och kommit fram till att det skulle vara Biffy Clyro på Debaser Slussen. Sedan för någon månad sedan så släppte dom datum där de åker ut på en mini turné på ministällen och även kom de till oss och mitt favoritställe. Så från att jag såg dem i London med 65 000 andra när det såg ut så här:

så fick jag igår se min 7e Biffy konsert, denna gång i mitt andra vardagsrum med 500 glada, hardcore fans. Och så fick jag göra ännu en intervju med Ben.

Konserten var allt man kan hoppas på och mer, det var trångt svettigt, alla kunde låtarna och jag köpte en alldeles för liten souvenir t-shirt. (det blir sexigare så?) Det var sjukt svårfotat, ISO en miljard, bländare 2,8 och tider på… ja, vissa blev i alla fall lite skarpa i vissa hörn. Rörde sig inte de på scenen så skakade ju hela publiken där man stod fastklämd.

Jag vet inte vad mer jag kan skriva, läs artikeln om konserten och intervjun, jag har lite tömt ämnet där.

Resten av bilderna där Malin kan ha tagit någon. :o)

Onsdagen den 31 oktober var jag på Tyrol och tittade på Trivium, Caliban, Upon a Burning Body och As I Lay Dying. Dom gick hårt ut och fortsatte ännu hårdare. Läs hela recensionen här.

Jag har aldrig fotat på Tyrol tidigare, vad jag kan minnas. Jag har varit där ett par gånger, men jag tror inte det har varit ”i tjänsten”.

Ja, sen har jag inte så mycket mer att tillägga förutom det som står i recensionen, så typ; läs den. Här är bilderna!

Igår plåtade jag Noonie Bao på medis. Läs recensionen och se alla bilderna på LiveNews.

Jag nobbade invigningen av Friends arena för det. Var det värt det? Noonie fick fem stjärnor av mig, Friends fick två av Janne som åkte istället. Men det är, som en klok man sa en gång, som att jämföra äpplen med lastbilar.

Det var lite svårfotat igår, inte så många tända lampor framifrån, inte helt oväntat men ändock lite svårfotat. Som jag tjatat om i tre inlägg nu: Skulle jag bli nöjd med bilderna så skulle jag ju inte ha något att sträva efter.

Men Noonie var fantastisk. Å en fantastisk trummis. Funderar på att köpa mig ett trumset och lära mig, blir så otroligt spelsugen. Men ändå inte, jag kommer aldrig bli så duktig som de trummisar jag ofta har möjlighet att se spela, å dåliga trummor är bara patetiskt, så jag låter bli och nöjer mig med att lyssna på andra fantastiska trummisar.

Här är bilderna, börjar med trummisen bara för att han lyckades framföra Noonies fantastiska och innovativa musik så bra, och för att trummisar generellt får alldeles för lite cred: