Kategori: Musikfunderingar

Foster The People och Urban Cone på Debaser Medis

Jag har ju lite en förkärlek för trummisar. Vad är bättre än en tajt trummis? Två tajta trummisar. Det är tom tre gånger bättre! Jisses vilken konsert! Såååå coolt! Verkligen fantastiskt. Energin spritter i hela kroppen!

Först ut var ju Urban Cone, det var tredje gången jag fotade dem i år, och jag börjar känna mig lite som en stalker. Men det är inte mitt fel att dom dyker upp hela tiden! Sen att jag insåg att jag lyssnade in mig väldigt mycket på banden till båda popaganda festivalerna i år, där dom spelade på båda… Det resulterade tydligen i att jag kunde alla låtar utom en. Undrar om den var ny. Kanske är jag lite av en stalker? Nåja, dom är bra så jag skäms inte för att kalla mig fan. Dessutom är dom på top tio över mest sökta orden på bloggen. Så jag klagar inte.

Jag hade ju hört att det skulle vara ett himla tryck, jag tror att det var slutsålt faktiskt. Så jag var där i tid och tog min plats längst fram. Men det var så pass mycket folk att jag redan under Urban Cone inte kunde flytta mig. Så för att få alla bandmedlemmarna blev det lite kreativa lösningar. Trummisen är fotad mellan benen och under keyboardistens stol. Och så vidare. Men bilderna blev ju unika i alla fall? :o)

När Foster The People går på så når en liten lätt panik mig faktiskt. Stroboskop. Dämit. Varannan bild helt svart, varannan utfrätt. Så denna flicka som älskar sitt Manuella läge fick helt enkelt kapitulera och verkligen utnyttja tekniken. Jag körde tidsautomatik. Ordet smakar lite metalliskt i munnen. Mest för att jag inte är van. Men det fanns verkligen inget alternativ. Många bilder blev absolut skräp, men färre än om jag körde manuellt. Nästa gång kanske jag testar bländarautomatik.

Jag lämnade konserten efter 30 minuter av ett antal anledningar.

  1. Jag hade intalat mig själv att det är en dag i morgon med och eftersom jag tänkte leverera bilder på båda banden ikväll så behöver jag varje minut sömn jag kan få, kommer aldrig vara klar före midnatt ändå.
  2. Jag kände att jag hade vad jag behövde och kunde kanske få andra bilder men inte bättre.
  3. Sämsta anledningen hittills, men det var det som valde det exakta ögonblicket: minneskortet var fullt å jag hade gömt nästa långt ner i väskan som jag inte nådde helt.
  4. Bästa och underbaraste anledningen: Jag var mätt, nöjd och belåten! Det absolut bästa sättet är att lämna konserten när man är som gladast, dunkandet från de två trummisarna sitter fortfarande i bröstbenet och jag sitter fortfarande och ler. Jag hatar att bli uttråkad och hade jag väntat för länge hade det varit risken. Nu lämnade jag när det var som bäst istället. Tydligen så hade de inte spelat ”de två bästa låtarna” men jag är så nöjd att det fick vara ändå.

Det är så häftigt när man får en helt annan bild av ett band när man hör dem live än när man hör dem ”på skiva”. Jag har hört dem relativt mycket på skiva och tycker dom är helt okej, men live… åååååh. Lovley! Nu förstår jag grejen!

Urban Cone:

Här finns alla bilderna:
Galleri: Foster The People på Debaser Medis

Foster The People på Festivalphoto

Urban Cone på Festivalphoto

Så var ju  Viktor där med, och tog fantastiska bilder så klart. Fan vad jag vill ha en vidvinkel.

Natti!

Lite andra bilder och 3DD vs Seether

Idag släpptes biljetterna till Bandit Rock Awards 2012. Jag har skrivit upp mig, jag hoppas jag får plåta. Annars är det biljett som gäller. Lätt! 3 Doors Down har jag velat se väldigt länge, det är ett STORT favorit band. Dessutom spelar Seether som är fantastiska dom med. Men jag vet inte vem jag ska hejja på, tror det blir 3DD, jag har fler minnen till dem.

Här är de två i en liten match i välkända ballader!

Sen kan man ju lite låta bli att plåta lite fast det inte är rockstjärnor på scenen, här är en bild i från i söndags (Gamla Stan) och en bild jag tog idag på väg till jobbet. Massvis med dimma. :o) Det bidde lite konstigt med signaturen på, men… ja, så får det vara. :o)


snart så….

Känns som jag har legat i värsta konsertfototrädan. Men snart är det fags igen. Jag håller tummarna för within temtation på torsdag och har fått klartecken för Released Live & Unsigned på lördag. Då blir det fem okända band på liten mörk pub. Med andra ord en ordentlig utmaning! Men det är alltid spännande.

Igår sökte jag Roxette med! Kanske inte min nuvarande musikstil så himla mycket men ÖJ va mycket jag lyssnade på dem när jag var liten och Joyride kom ut. Jag vågar inte ens kolla upp vilket år det var.

Bilden här brevid är en favorit från i somras. Bryan Adams, han höll på i samma veva som Roxette. Vill jag minnas! :-)

Läste metro på morgonen och det är ju massor fler konserter att skriva upp sig på Yei!

musikabstinens

Det har varit ett par annorlunda dygn med jobb.”konferans” får vi väl kalla det och en hel annat så jag hann inte kunnat lyssna på musik som vanligt. Å vilken abstinens jag får! Jag märkte det inte förrän jag inser att det är tyst överallt och någon sjunger Linda Bengtzing. Det senast dygnet har jag dock tagit igen det med besked. Spotify är alldeles varm av allt tänkande, spelande och malande. Morgon, som dag som natt. Lovley! Har ingen speicfik jag lyssnar på just nu men ska börja lyssna in mig på Within Temtation inför nästa vecka.

Värsta uppehållet med fotande just nu. Typ två veckor emellan. Men sen mycket på en gång. Men tittar man i bildfödet på alla sighter så är det inte jättemycket spelningar just nu. Jag tror att spelningarna och konserterna följer lönecykeln de med. Kanske utom de riktigt stora.

Nåja, nu har snart åkt klart kollektivt för idag.
Trevlig hÄlg!

Pep, Pep, Pep!!! Inför Red Hot Chili Peppers!!!

Ojojoj… Det är såååå stort. Jag har inte fått svar på ackrediteringen än men jösses va jag hoppas. Har ju lyssnat på Red Hot Chili Peppers i princip så länge jag kan minnas. Mina första minnen av dem är omslaget på Mothers Milk som kom 1989. Det är alltså om jag räknar rätt… 22 år sedan… Det är ju faktiskt nästan två tredjedelar av mitt liv. Väldigt få band har hängt med längre än så.

Det som är så ultimat riktigt jäkla skit tråkigt är att dom inte har något avtal med Spotify, så jag har inte ens hört den nya skivan. :o(((( Numer förlitar jag mig helt på Spotify och får ju all min musik därifrån. Men RHCP har inget där efter 1994 (för oss i Sverige) Så jag kan inte lyssna på två av mina favorit skivor. (Blood Sugar Sex Magic och Californication) förutom katastrofen att jag inte har hört den nya skivan. Jag är kanske dum som är så principfast, men jag laddar faktiskt inte ner min musik, jag betalar för den, men jag prenumererar på en tjänst där jag ska få tillgång till all musik. Vilket jag får, förutom RHCP… Jag tycker dom har FEL som inte har ett avtal med Spotify! Mutter… Jag tror personligen inte att man säljer fler skivor för att man inte ligger på Spotify. Man ökar heller inte intresset för bandet, live showerna eller merchendisen. Å deras nya hemsida är skitsnygg, men har inget innehåll eller historik om bandet, men det framgår tydligt vem som designat den. Har RHCP hamnat i den berömda reklambyråfällan?

Aja, idag la dom i alla fall upp en film på fejjan (naturligtvis stilig och välproducerad), om när dom var i Hongkong, man har ju naturligtvis inte någon av musiken från nya skivan i filmen utan något helt annat. Men jag fick i alla fall möjlighet att göra lite efterforskningar, så nu vet jag hur de ser ut lite mer nu för tiden och jag såg lite av scenen. Hoppas det är samma scen, då kommer det bli ljust. Najs.

Oavsett vad som händer så har jag biljett i alla fall. Så jag får iaf se konserten, men det vore sååååååå coolt att fota Flea och Antony. Flea var min stora förebild för en miljon år sedan när jag spelade bas i Nessessary Noise, världens bästa band. Världens bästa basist. Alltså Flea, inte jag, jag sög.

Ett litet inlägg

Jag hade tänkt att skriva ett litet inlägg om att jag i panik har anmält mig på Graveyard på fredag. Fotade dem på Sonisphere och de har ett ganska spännande utseende, ser lite 70-tal ut alltihop. Å imorgon ska jag å Malin gå å se SOL som spelade på grönan i somras. Har inget ack dit men tänkte ta med kameran å se hur det går.

Men så tappade jag lusten. Luften gick ur mig. Blev föroläpad av en joggare på vägen till jobbet i morse. Han tittade på mig uppifrån och ner, säger ”tjockis” och joggar vidare. Först blir jag paff och lite road. (Jag har bra hälsa, är överens med mitt utseende och mina volanger stör mig inte) sen slår det mig att oavsett så beter man sig inte så. Så jag har varit lite småaggro hela dagen och på vägen hem med lågt blodsocker så beter sig folk än mer illa i rusningstrafiken. Jag har inte mitt vanliga (åtminstone relativa) lugn.

Det jag skulle behöva ikväll är att gå på Medis å plåta Clawfinger mfl. Har aldrig sett dem live och trodde de hade lagt av. Men jag ska åka å äta med en go vän. Hoppas hon klarar mitt humör idag. Stackarn. (Senare: Det gick naturligtvis jättebra, blev på bättre humör bara av att träffa henne)

Jag har försökt köra lite Biffy terapi för att bli av med lite aggressioner men dålig teckning på tåget. Note to self: ladda ner fler Biffy Clyro mp3:or i telefonen för nödsituationer utan telefon teckning.

Det roligaste med hela grejen är att om det där är hans vanliga rutt han brukar jogga så kommer vi mötas igen. Då har jag ett ganska rejält batteri med förolämpningar förberedda. Endel involverar vad hans mamma och hans lillebror och vad de brukar göra medan han är ute och joggar. Å jag inbillar mig att jag skulle kicka lite ass, men jag är lite för mycket pacifist om jag ska vara ärlig.

Glöm inte att klicka på play på filmen i inlägget efter, då får jag stålar…. :o)

Efter Popaganda och före Danko Jones!

Det tog till onsdag kväll innan jag kände att jag började repa mig efter helgen, trött som en toka och alldeles slut på energi. Lägenheten ser ut som skit, men jag lyckades i alla fall tvätta lite i helgen så jag har något att ha på mig. Som jag har sagt tidigare; man ska inte plåta festivaler på helgerna när man jobbar heltid! Det är verkligen inte att rekommendera. Men ibland bara Måste man. Tur att man har snälla kollegor som står ut med att man är lite trött ibland.

En tråkig sak som jag har fått reda på så här i efterhand är att detta var förmodligen Those Dancing Days sista spelning. :o( Dom som är så bra. (läs mer här på DNs artikel) Detta är ju fantastiskt tråkigt! Å speciellt som dom var ett av banden som verkligen verkade ha roligast på scenen! Å musiken är så himla glad. Men dom ska tydligen gå vidare till separata musikaliska utmaningar och plugga och så vidare. När jag hör sånt så förstår jag hur gammal jag är. Skulle aldrig komma på tanken på att sluta jobba å börja plugga. Känner att jag är för gammal för det. Men jag vet iofs inte om dom försörjde sig på detta. Det krävs ju ganska mycket för det. hur som helst! Massa jättetråkigt! :o(

Danko Jones på Debaser MedisI morgon är det dags för Danko Jones. Dom ersatte något annat band som jag inte minns vilka det var, men jag tyckte Danko Jones var ett uppköp oavsett! hehe. :oP Jag gillar Danko, sån helt sjuk energi på scenen. Han är helt genomsvettig efter första låten. Så fortsätter dom i samma helt sinnessjuka tempo in i kaklet och en bit förbi. Å va han pratar! Han säger en del vettigt och endel…. som man blir lite generad av att höra. Men det hör till. :o) Detta ser jag i alla fall fram emot massor. Dessutom kommer Sandra dit. Det ska bli kul att träffa henne igen. Det var länge sedan sist. Nä, nu måste jag tömma kameran så jag får plats för Danko, JC och trummisen Atom.

Så ska jag även försöka gå å lägga mig i tid ikväll. Ja, det var ju kört det med. Igen. Tur att det finns Coca Cola! :-)

Natti!

Jag är inte i Paris på fredag

Jag hade en dröm inatt. Jag drömde om Simon i Biffy Clyro. Det var jag och och några nära vänner (har inte listat ut vilka, men ingen var speciellt upprörd över att sitta vid samma bord som Simon så det utesluter flera av de närmaste) Vi satt vid ett bord och pratade. Det var en riktig ”meet & greet”  kan man säga. Sen sa han ”vi har spelat in en ny skiva” och spelade den första låten på skivan för oss. Den var JÄTTEdålig och disco-poppig. Jag försökte verkligen gilla låten men den var alldeles tunn och tråkig. Lite av en mardröm alltså.

När vi hade lyssnat klart på låten så satte sig Simon på sin Scooter och satte på sig en jättetöntig och ful hjälm och åkte där ifrån. Som tur var har jag aldrig drömt sanndrömmar tidigare så jag hoppas att skivan jag misstänker att dom spelar in nu är massa mycket bättre än det jag hörde inatt. Varför jag hade detta i mitt medvetande i natt? Jag lyssnade massor på Biffy igår och fick sånt Biffy längt att jag gick in och kollade om det var någonstans man kunde åka för att se dem. Var som helst. Det visade sig att dom spelar i Paris på fredag. Det är den sista spelningen på turnén och dom har inte släppt några fler datum….!!!…..!!!! Men hallå!!!!….. Dom har ju inte slutat turnerat på typ 25 år! Varför sluta nu? Okej, dom kanske behöver en paus, speciellt om dom spelar in nytt material. Men jag får sånt längt! Jag har sett dem live 5 gånger det senaste året. Men ändå räcker det inte. Jag är fast. Im hooked. Dom är mitt knark. Dom med.

På fredag är jag inte i Paris för att se turné avslutningen. Men jag kommer vara på Popaganda och plåta massor, och massa bra musik så det är inte synd om mig alls. Jag bara hoppas INNERLIGT att dom återkommer snart. Ser fram emot nytt material (dom spelade ju en ny låt i London) Men jag hoppas faktiskt se dom på lite mindre scener än arenor, inte för att dom inte förtjänar arenor utan för att dom gör sig bättre i mindre utrymmen, närmare publiken, med publik som älskar DEM inte väntar på Foo Fighters.

Här är låten jag lyssnade på igår (en sån dag när världen rämnar, allt gick snett och man bara ville krypa in i ett hörn och vara i fred) En sån dag så finns det bara ett band och lyssna på och det är just Biffy Clyro. Känslomässigt plåster och Alvedon i ett! :o)

Pepp inför Popaganda 2011!

Jag har lyssnat massor på Popagandas spellista inför helgen. Det är ju kanon! Det är bara ett band jag inte riktigt gillar och som jag spolar förbi hela tiden. Rätt bra statistik för 20 band och mig på en popfestival! Här är förresten Programmet för Popaganda. Det blir fullt ös hela tiden. Det ser just nu även ut att bli regn… hm. Så där halvkul, men det kan ändras under veckan. Hoppas på det!

Två av banden har jag fotat tidigare. Närmare bestämt jj (till höger) och Urban Cone, till vänster. jj var ganska svårfotade och jag hoppas på lite mer frontljus den här gången. Men hoppas även på killen med bubblorna igen. Eller ”gitarristen” kanske man ska säga.

Urban Cone var förra gången ganska svårfotade de med, men kanske snarare för att det var så himla ljust och mitt på dagen. Där lär det ju inte bli någon förbättring. De inleder lördagen kl 14:30, iofs ska man kanske vara glad för regn prognosen då så man slipper starkt solsken direkt på scenen? Nä, livet blir så mycket tråkigare när det regnar… :o(

Den här gången kommer jag inte behöva täcka alla banden som det har varit emellanåt på festivalerna, utan jag får med mig en kollega. Så vi får se om jag faktiskt tar en paus under något av banden… Nä, tror inte det! Det är ju sista festivalen för säsongen! Däm, hur ska det gå?! Jag har plåtat 6 festivaler den här säsongen och om man rundar av lätt typ 150 band i år. Hittills. Hur ska jag överleva när festivalsäsongen är helt slut?! Det är tillbaka in i mörkret. Inga mer solskensspelningar, inget mer regn, inga mer belgiska våfflor med alldeles för mycket chokladsås. Inge mer sjukt dyr skräpmat. Inge mer ISO 100. Förmodligen inte mycket under 1000 ens. Förrän nästa säsong. Så till helgen ska jag njuta, vare sig det solen skiner som aldrig förr, det regnar, snöar eller haglar. Men jag ska hålla mig undan om det börjar blåsa för mycket med tanke på tidigare händelser, både i år i Holland och förra året i Finland.

Musikutbildning

Igår fick jag besked att jag är klar för Popaganda! Hihi! Det ska bli massa skojjigt! Idag har jag suttit och tok pluggat på deras Spotify lista, det är mycket bra band, inte mycket som kommer inom min gamla box (såklart), men en hel del som är riktigt bra.

Jag blev för några dagar sedan tipsad om att jag borde lyssa mer på Broder Daniel, jag provlyssnade lite och det var ju helt okej även om jag inte skulle stå längst fram på konserten med en hemgjord skylt. Fick även höra att bandet lösts upp efter att gitarristen hoppat från en bro i Göteborg 2008. Jag har ju inte hört såna här nyheter, för jag har inte lyssnat. Nu börjar jag tycka att det är synd och känner att det är massor jag missat under alla mina år i min trygga amerikanska-hårdrocks-garderob.

Hur som helst så när jag sitter å lyssnar på Popagandas Spotifylista så märker jag att Broder Daniel ligger med. Va? Men… dom hade ju gått i graven? Ska dom spela på Popaganda? Efter lite reaserch (andra hade inte behövt reasercha det här, det ska man ju redan veta) så kommer det fram att Henrik Berggren ska spela på Popaganda, alltså gamla sångaren i Broder Daniel. A-haaaaaaa….! Dååå är jag med.

Såna här saker händer mig hela tiden. Jag blandar ihop Miss Li och Lykke Li. Kan på rak arm inte nämna en låt med vare sig Familjen, Svenska Björnstammen eller en hel del andra ”populära” band. Inte ens The Ark. På rak arm alltså. Jag började få koll på Säkert! trodde jag, men jag blandar ihop Annika Norlin (Hello Saferide (asbra) och Säkert!) och får för mig att hon heter Anna Järvinen, för jag kände igen namnet så väl. Men jag känner igen henne för att jag plåtade henne på Peace & Love. Det är lite som att jag försöker krääääma in 20 år av populärhistoria på en gång. Å inte bara de stora ytliga banden/låtarna utan verkligen ner på subkultur nivå. inte så himla konstigt att jag blir förvirrad och blandar ihop alla. Men å andra sidan, jag har inte så bråttom heller, jag ska ju ingenstans.

Men på något sätt så känns det alltid lite bättre att ha lite på fötterna när man ska ut å plåta. Så man slipper bli så himla överraskad hela tiden. Som jag blir av Gubben i lådan själv -Adam Olenius- som dyker upp i olika band hela tiden. Jag plåtade honom i Tutankamon på Peace & Love 2010, Shout Out Louds på Popaganda 2010, jag såg honom på scenen med Johnossi på Grönan 2011 och nu kommer han med Serenades på Popaganda 2011. Jag försökte kolla på wikipedia, men det stod inget alls om honom. Jag kunde till en början inte komma på vilket band det var förra året som han var med i så det slutade med att jag gick igenom MASSA gamla bilder från förra året för att komma på vilket band det ens var. Så det blev en publicering av en tidigare opublicerad bild från 2010! :o) (<se vänster)

Jag fick en annan gubben i lådan upplevelse idag: Urban Cone. Såg att de med skulle spela på Popaganda. Kände igen namnet och dubbelkollade exakt var jag fotat dem, jodå de spelade på Popaganda (anka) Parkteatern för några veckor sedan. Men den riktiga gubben i lådan grejen kom när jag kom hem och började läsa min fotobok om 2010 som jag ÄNTLIGEN gjort. Den blev sKITbra och jag är jättenöjd. Hur som helst, där läser jag om 2011 på kul (boken är baserad på Årskrönika 2010: från krokus till rockfokus) för att se vad som har slagit in. Vilket tror ni var det första bandet jag såg 2011 på Debaser Slussen? Jodå, så klart; Urban Cone. Så på Popaganda plåtar jag dem för andra gången på några veckor.

Men nu ska jag börja runda av. Natti på er mysisar!