Jag har fotat lite under våren, min favorit årstid. Men har inte hunnit göra något med bilderna tidigare. Så här är några. Jag gillar blommor, märks det kanske? :o)
Jag å malin åkte till Kungsan när träden blommade. Fantastiskt vackert och smockat med andra människor som också skulle plåta. Blev nästan lite parodi på det hela.
Å så lite sippor:
Å så lite vår på Sergelstorg:
Igår var jag och såg Paradise Lost på Slussen. Har inte set dem live sen… Ja, dacke fejden ungefär.blev fantastiskt sentimental. Hur dom var? Klart dom var bra! Men förbandet Swallow the Sun lät mer som jag kommer ihåg att Paradise Lost lät back in the day. Man känner sig lätt gammal när man inser att något som en konsert hände för nästan 20 år sedan. Men det är okej, jag vill INTE vara 15 igen.
Som vanligt var det lite svårt ljus på Slussen, men man lär sig jobba med det. Dagen räddades lite av att sångarna var bleka och gillade att hålla i micken med två händer. Det gjorde att bakgrundsljuset reflekterades upp i ansiktet. De gällde båda banden. Perfekt! :o)
Här är några bilder:
Läs hela recensionen ”Dö-metallen lever” på LiveNews.se.
Se all bilder här: Galleri: Paradise Lost på Debser Slussen.
Ikväll ska jag få fota Paradise Lost på Debaser Slussen. Åh! Jag såg den som förband till Sepultura för många många år sedan. På den tiden när Casion Cosmopål hette Palladium, innan det blev Heaven… Någonstans i tidernas begynnelse. Hur som helst, vill minnas att jag gillade Paradise Lost live medan vi gick ut när Sepultura började skramla på. Det jag alltid gillat med bandet är deras blandning av den extremt hårda musiken med de fina melodierna. Genren är ju annars karakteriserad av massor av trummor (jättesnabbt) och gitarrer i överflöd, men Paradise Lost bryter av med fina melodier och sångaren sjunger nästan hela tiden. Han behöver inte hävda sig genom att konstant growla eller liknande. Men han kan om han vill.
Här är min favoritlåt från min glada ungdom:
Det har varit en konstig dag idag, jag har gjort massor men ändå inte fått det jag skulle gjort. Men så kan det vara ibland. Men det började i torsdags när jag fotade Band of Skulls. Helt fantastiskt band, har inte lyssnat på dem så mycket tidigare men man kände igen några låtar. Men när de väl står på scenen så bara blåser de huvet av en! Helt fantastiskt. Exakthet och precision när den är som bäst. Å trummorna, däm. Började publiken klappa och musiken pausade tillfälligt så kunde man blint lita på att han kommer in på exakt rätt ställa. Å trodde man att det blev fel när han spelade så blev man övertygad efter bara någon millisekund: nope, det var planerat i allra högsta grad och bättre än om han gjort som man förväntat. Om någon har missat det sedan tidigare så är det trummorna som är det absolut viktigaste för mig i musiken, det håller takten. En sjukt tajt och kunnig trummis eller en trummis med mycket känsla gör hela musiken för mig.
Jag tyckte så pass mycket om Band of Skulls att jag gjorde något ovanligt. Jag gick tillbaka och gick igenom bilderna igen. Det vart väldigt sent i torsdags (eller tidigt i fredags, beroende på hur man ser det) så jag fick helt enkelt nöja mig innan jag var nöjd. Klockan ringer tidigt alla vardagar, även fredagar. Jag har nu försökt att kalibrera om skärmen och har hittat ett par andra metoder för att se vad andra ser, så det känns som jag får till bilderna bättre nu. Att jag dessutom la lite extra tid på just Band of Skulls gjorde att jag blev ganska nöjd med bilderna. Men sen tar man en paus och kommer tillbaka och man är helt plötsligt inte lika nöjd längre. Som det står på en sån tyg påse jag köpte på en Leonardo DaVinci utställning: ”art is never finished only abandoned”, så jag får överge projektet nu. Good enough.
Här är några av bilderna, jag inleder med trummisen, eftersom han var grym och för att jag lyckades få en trummis. På Slussen. Tror inte jag har lyckats med det tidigare, inte som är typ skarp och inte allt för grynig…
Om någon tvivlade på att jag vill ha en vidvinkelzoom så tror jag att denna bild bekräftar det. Gitarristen/sångaren/frontfiguren ställer sig 20 cm från kameran å stajlar. Fan om jag haft en vidvinkel. Nu fick jag luta mig bakåt för att ens få in honom i bild och det är på håret (!) att jag får honom inom närgränsen på objektivet. Kanske borde skaffa macro? :oP
Jag har även kapitulerat och börjat lägga fokus på ljuset med, jag brukar fokusera på personerna, det viktigaste i bilden tycker jag, men ljuset för dem ju framåt så jag har börjat se det som en viktig del av bilden istället för något som alltid dyker upp och kan göra lite roliga mönster ibland. Det har med andra ord varit mycket fotografiska funderingar och filosiferingar på sistone. Hoppas det är till det bättre. Stor tack till Tille som är hård och ställer krav på mig.
Mysigt!
Läs gärna hela recensionen och se alla bilderna på livenews.se.
Se alla bilderna i Galleri: Band of Skulls på Debaser Slussen
Jag plåtade dessutom Ali Campbell’s UB40 igår på Grönan. Läs mer om det här. Jag har nu insett att jag behöver ”kitta” mig lite inför festivalsäsongen/svenska sommaren med plastpåsar, gummistövlar och silvertejp. (det spöregnade)
I fredags var jag å plåtade LMFAO. Det var riktigt, riktigt roligt. Det är ju absolut inte min musiksmak egentligen, det går under ”electro-pop” Men jösses så roligt. Hela grönan gungade. Jag har aldrig sett så många bli lyfta över räcket redan innan konserten och det var verkligen trångt i diket eftersom vakterna bar ut fans hela tiden. Men det var inte så många fotografer där. Men tillexempel Marisol var där. Här är några bilder:
Annars så händer lite allt möjligt. Igår fotade jag ett bröllop och jag har i veckan även jobbat med lite andra uppdrag i mitt företag på kvällarna. Det har varit lite dubbeljobb med andra ord, nästa vecka ser lite lugnare ut. Hoppas jag.
Fotoutvecklingsmässigt har jag ett problem just nu som är lite jobbigt. Min skärm är inte kalibrerad rätt och jag ser inte bilderna korrekt. Ett inte så litet problem heller. Men jag jobbar på´t. Därav den låga kontrasten i bilderna emellanåt.
Igår firade jag min födelsedag med att vara på Hornstullstrand och plåta för första gången. Det var en helt okej lokal, klart det kunde varit lite mer ljus, som alltid. Jag var många gånger uppe på ISO 4000 på f2.8 och 1/60-80… :o/ Det förbättrades inte av att man hade valt att ha en proj som visade backdroppen. Tyvärr hammnade den ofta mitt i plytet på frontfiguren…
Elva band spelade varsin låt från någon av akterna som kommer spela på Hultsfredsfestivalen. Rolig idé men på lite mer än två timmar blev det tio omriggningar. Dessutom hade man alltså tre minuter för att fota OCH recensera bandet. Tur att jag gillar utmaningar! :o) Aja, hur som helst:
Läs hela recensionen här på LiveNews.se
Se alla bilderna i Galleri: Inför Hultsfredsfestivalen 2012.
Kontentan: JAG VILL PÅ FESTIVAL NU! JAG VILL HA SOMMAR NUUUUUU!
Halloj igen! Jag är tillbaka. Hoppas jag. Jag börjar bli frisk, hoppas det håller i sig och går hela vägen till friskförklarad den här gången. Har varit konstant förkyld i två månader som så många andra. Förmodligen tre efterföljande rejäla förkylningar. Jag har tagit det lite lungt på fotofronten den här veckan med, jag behöver sömnen just nu. Men hoppas på att få plåta lite imorgon, vi får se vad som händer resten av veckan. Hoppas få plåta på fredag med.
Snart drar sommarsäsongen igång på riktigt! Bästa tecknet är att Grönan öppnar om en vecka. Ska bli riktigt roligt att få gå tillbaka dit, även om det kanske är i vinterjackan. :o) Bilden till vänster är plåtad på grönan förra året.
Nåja, nu lite bäck to buissness!
Åh, vilken helg! Heaven and Hell kan man säga… Mustasch på Annexet på fredagen, det var helt okej. Takida på Annexet på lördagen, de var fantastiskt. Jag färgade håret på lördagen, också det heaven. Här är Hell: för tredje gången på två månader, superförkyld. Jag har inte blivit frisk på två månader. Det suger. Fett. Så detta blir ett mycket kort inlägg:
Bilder och recension finns på: Mustasch på Annexet, Takida på Annexet. Jag var naturligtvis där för min fina organisation:
Som ni kunnat läsa så har jag varit sjuk, inget livshotande bara någon jäkla influensa. Den har varit seglivad och sugit musten ur mig men nu börjar jag komma tillbaka! Det är två spelningar jag har missat att skriva om.
Den första gick för bra länge sedan och var Shotgun Crackers, The Fix och Killerballs. Det var en fantastisk spelning och för första gången på länge så kände jag att jag kunde bli lite nöjd med några av bilderna. Jag har på sistone haft mycket att tänka på med ny siten och allt och kanske inte lagt så mycket energi på att fundera på det estetiska i bildrna, jag har på något sätt bara ”tryckt av”. Men innan spelningen så hade jag massa tid över och gick och på fotografiska å skräpade en stund. Där hittade jag lite mitt förhållningssätt till det hela igen. Jag kan bara utgå från vad jag tycker, dokumenterar jag en händelse så måste det vara utifrån hur jag upplevde det. Kanske inte alla kommer att känna igen sig men jag måste lita på att det jag ser i bilden också har värde. Massa pepp ger jag mig till väg Slussen. Här är några bilder:
I söndags var det äntligen dags igen med Blowsight och Minora, efter att ha missat massor med coola konserter stod jag där igen! Hur kul som helst. Kvällen inleddes med en ”komiker” som lämnade en riktigt dålig eftersmak och drog ner betyget för hela kvällen. Här är en länk till den recensionen på nya sidan. En liten sneak peak för mina trogna läsare! Sidan lanseras den här veckan, spännande! Rapportera gärna eventuella konstigheter till mig.
Här är några bilder från i söndagskväll!
Annars den här veckan så hoppas jag på Mustasch och Takida till helgen. Kort vecka så det är ju inte så längt kvar. :-)
Hade bra och rocka på!
Jag har i allafall jobbat torsdag å fredag men jag mår fortfarande som ett tröskvärk. (ja, med ä). Den stora planen för veckan var ju att se debasers hemliga band ikväll, men det funkar liksom inte. Jag är stolt över att jag tog mig hem med alla eskapader jag råkade ut för. (riktigt långtråkig historia så jag hoppar över den, den involverar bla återvinning.) Skit samma. Jag har vetat länge och varit nyfiken på ”det hemliga bandet” som skulle spela (spelar just nu) på debaser.
På väg hem från jobbet sitter två killar mitt emot mig och pratar om hur kul det ska bli, dom ringer en kompis det är redan värsta kön (19-tiden) kvällen förflyter och det börjar surra på fejjan. Alla ska dit. ”stämmer ryktet?”. Efter många teorier utkristaliserar sig en: refused. Hardcore bandet som återförenats efter 14 år. Jäkla skit. DET hade jag verkligen inte velat missa, av så många anledningar. Men, vad är väl en Refused spelning på Medis? Trång, högljödd, tråkig… Och alldeles, alldeles… fan.
Mår jag bättre imorgon kanske jag lyckas ta mig till The Hives istället. Inte samma. Men något. Vik hädan å onda influensa, sommaren kommer ju med stormsteg! Jag som aldrig har missat en enda spelning pga sjukdom… Missar tre, eventuellt fyra stycken bra på en vecka.
Men det finns dom som har det värre, det finns frågor som är viktigare, som earth hour som jag helt missade idag. Försöker hon intala sig…
Natti natti å må kvällen vara magisk för alla.