Jag och Rihanna, del 1 och sista delen

Så var det dags igen, de amerikanska superstjärnornas svindyra advokaterna har gott loss ordentligt, igen. Jag var reserv på Rihanna, alla mina jobbarkompisar ska gå och var väldigt hoppfulla. Jag fick frågan tre gånger i lunchrummet idag om jag ska fota men jag fick säga att jag är reserv och att han som ska fota verkar gå in för det.

Så ikväll får jag chansen eftersom han som hade första tjing sa nej. Men sen när jag får reda på varför så finns det inte en chans i helvete att jag gör det. Jag tyckte Britney Spears Photo Release var helt sjuk men Rihanna är femtitvå resor värre. Rihanna ska godkänna ALLA bilder som publiceras OCH har rätt till en sk kill-notice, alltså att om hon/managementet inte gillar bilden så ska den deletas för alla framtid, på alla sätt och vis, utan att ha visats för tredje part (läsarna). Annars kan man bli åtalad enligt någon lag i New York. (Ens lagligt i Sverige?)

På vilken planet får man styra media på det sättet? Det är ett så grymt intrång på pressfrihet och fri journalism att jag fullständigt tappar den lilla tron jag hade på den amerikanska tryckfriheten! Något är helt sjukt, galet, allvarligt fel! Har någon berättat för amerikanarna att deras advokater helt har urholkat alla möjligheter till opartisk journalistik? Och vem är Rihannas management att säga vad som är en bra bild? 

Jag gör det enda pyttelilla jag kan göra, bojkotta, igen. Hoppas att fler gör det och att hon får samma behandling som Brittan. Med andra ord, i princip fullständig radiotystnad i alla medier.

Sssssssssssssssssschyyyyyyyyy……

 

Men hoppet lever, för det är den individuella artisten som FAKTISKT bestämmer hur de vill göra. Så jag vill avsluta med en bild på David Grohl på Stadion i somras. Jag stod i publiken med en kompaktis, men Foo Fighters hade tydligen en rejäl photo release dom med. Men arrangören ringde en extra gång och kollade och hela releasen revs upp och ingen behövde skriva på något. ”Äh, skit i det!” lite: ”Jag betalade advokaterna en biljard pengar men gör som jag vill ändå! Fuck it!” DET, mina vänner är ROCK N ROLL!!!

Lite andra bilder och 3DD vs Seether

Idag släpptes biljetterna till Bandit Rock Awards 2012. Jag har skrivit upp mig, jag hoppas jag får plåta. Annars är det biljett som gäller. Lätt! 3 Doors Down har jag velat se väldigt länge, det är ett STORT favorit band. Dessutom spelar Seether som är fantastiska dom med. Men jag vet inte vem jag ska hejja på, tror det blir 3DD, jag har fler minnen till dem.

Här är de två i en liten match i välkända ballader!

Sen kan man ju lite låta bli att plåta lite fast det inte är rockstjärnor på scenen, här är en bild i från i söndags (Gamla Stan) och en bild jag tog idag på väg till jobbet. Massvis med dimma. :o) Det bidde lite konstigt med signaturen på, men… ja, så får det vara. :o)


snart så….

Känns som jag har legat i värsta konsertfototrädan. Men snart är det fags igen. Jag håller tummarna för within temtation på torsdag och har fått klartecken för Released Live & Unsigned på lördag. Då blir det fem okända band på liten mörk pub. Med andra ord en ordentlig utmaning! Men det är alltid spännande.

Igår sökte jag Roxette med! Kanske inte min nuvarande musikstil så himla mycket men ÖJ va mycket jag lyssnade på dem när jag var liten och Joyride kom ut. Jag vågar inte ens kolla upp vilket år det var.

Bilden här brevid är en favorit från i somras. Bryan Adams, han höll på i samma veva som Roxette. Vill jag minnas! :-)

Läste metro på morgonen och det är ju massor fler konserter att skriva upp sig på Yei!

musikabstinens

Det har varit ett par annorlunda dygn med jobb.”konferans” får vi väl kalla det och en hel annat så jag hann inte kunnat lyssna på musik som vanligt. Å vilken abstinens jag får! Jag märkte det inte förrän jag inser att det är tyst överallt och någon sjunger Linda Bengtzing. Det senast dygnet har jag dock tagit igen det med besked. Spotify är alldeles varm av allt tänkande, spelande och malande. Morgon, som dag som natt. Lovley! Har ingen speicfik jag lyssnar på just nu men ska börja lyssna in mig på Within Temtation inför nästa vecka.

Värsta uppehållet med fotande just nu. Typ två veckor emellan. Men sen mycket på en gång. Men tittar man i bildfödet på alla sighter så är det inte jättemycket spelningar just nu. Jag tror att spelningarna och konserterna följer lönecykeln de med. Kanske utom de riktigt stora.

Nåja, nu har snart åkt klart kollektivt för idag.
Trevlig hÄlg!

Om lite kortfilmer med 30 Seconds To Mars

Ja, jag tycker nog faktiskt att det är mer kortfilmer än musikvideos faktiskt.

Jag pratade med en kompis om 30 Seconds To Mars Hurricane filmen för någon vecka sedan. Den finns i en version som är censurerad och en ocensurerad. Till en början hittade jag inte den ocensurerade versionen och tittade på den cencurerade. Jag blev lite upprörd att det var så pass mycket som man inte fick se, jag blev lite illa berörd av allt som man hade varit tvungen att censurera. Jag funderade på vad som var bakom alla dessa röda rutor och tyckte det var osmakligt att man var tvungen att göra en film som var så upprörande. Sen idag fick jag tiden att följa länken som min kompis lämnat till mig med den ocensurerade versionen… Ja, just det. Man hade censurerat bort bröst, inte helt nakna bröst utan bara bröst. Det visades inga nipples eller något. Jag blev med andra ord mer upprörd över den censurerade versionen än den ocensurerade versionen.

Här är länken till dem båda så man kan välja: http://thirtysecondstomars.thisisthehive.net/hurricane/

När jag ändå var där så hittade jag en film till låten Kings and Queens. För första gången på många många många år fick jag en extrem lust att gå ut å cykla! Det var lite så där det var när man var ung och åkte runt med sina kompisar på öde gator i förorten. Fast jag hade inte lika många kompisar och mina vänner eller jag var inte riktigt lika utklädda och det var aningen mer bilar i omlopp, och vi tittade oss för innan vi åkte över gatan. Oftast. Men det var så här man kände sig. Till och med Pride indianen på en tre meter hög cykel passar in på något sätt. Regissören ”Bartholomew Cubbins” lyckas på något sätt fånga känslan jag hade när jag var ung. Hur fan visste han hur jag kände? Sen debatten om huruvida Bartholomew Cubbins faktiskt är Jared Leto, det lägger jag mig inte i. Jag hoppas att det är två olika personer för nu får den karln faktiskt ta å ge sig. Man kan inte vara sjukt duktig på flera saker nu. Det lite är som att Leonardo Da Vinci skulle varit snygg med. Nån jävla måtta får det vara.

 

Chokladfestival

Idag är det lördag, (ojdå, igår) då får man lördagsgodis och ska något göras, så ska det göras ordentligt. Så vi var på Chokladfestival på Nordiska museet. Jag kunde ju inte låta bli att ta med mig kameran så det blev några bilder, förutom en massa väldigt dyr choklad.

Sandra var också på Chokladfestivalen!

Nästa mässa jag ser fram emot är fotomässan, ska fundera på om det är något jag ”behöver” funderar på en fisheye, lite roligt att leka med. Men som brorsan sa, det är ett sånt objektiv som ofta hamnar i byrålådan. Å han har rätt så jag hoppas på att hitta ett billigt! :oD Vore kul att ha att komplettera med på konserterna. Eller kanske bara en lite mer vidvinklig. Får kolla upp det… :o)

Jag och Brittan, del 4 (be)slutet

Bojkott.

Det blev mitt beslut, tillslut.

Den långa versionen: efter mycket vånda kunde jag inte gå med på den Photo Release som Britney Spears vill att man ska skriva på inför Globen konserten på söndag.

Varför? I fotoreleasen så avtalar man bort ägande rätten av bilderna till Brittan, jag känner att det är inte okej.

Jag tror att ”hon” vill ha ägandeskap av bilderna för att de porträttrerar henne och framförallt en i detalj planerad show. De vill ha alla rättigheter till showen. Men det förminskar så enormt det arbetet man gör som fotograf, som att jag som fotograf inte tillför något utan bara avbildar det dom väljer att visa. Spelar valet av bländare, slutare, iso, optik, kamera, vinkel, absolut bildurval och sist men inte minst efterbehandling ingen roll? tillför inte fotografen något till bilderna alls som har med skapande att göra menar dom? Hur kan det då komma sig att man kan avgöra vilken bild som är från vilken fotograf trots att dom var samtidigt på samma spelning?

Detta är enda anledningen jag kan komma på till att dom skulle vilja ha äganderätten. Kanske har dom andra motiv, jag tror inte att jag någonsin kommer få veta det verkliga motivet bakom paragraf 4. Å jag kommer inte ligga sömnlös över det längre. Nu släpper vi det här och går vidare.

Jag är väldigt nöjd med att hålla mig till dom mindre arenorna och banden, speciellt om det är som igår med The Baseballs. Jag tror inte Britney kan leverera den typen av passion och glädje, det är för planerat och för mycket skit runt omkring.

Å dessutom playback….

Men detta är bara mina små åsikter, jag har full förståelse för att andra fotografer resonerar annorlunda.

Kompletterande kommentar:

Dagen har varit lite ”turbulent” på Facebook. Det har visat sig att fler fotografer har tackat nej till denna konsert så vi får se hur mycket bilder som dyker upp på söndag. Jag hoppas verkligen att det är typ inga.

Det är också roligt att den lilla frågan jag skickade ut till några vänner på Fejjan som löd ”Jag kan verkligen inte bestämma mig! Så snälla hjälp! Ska jag fota Britney Spears på söndag?” har fått svar från massa människor jag inte vet vilka det är (Jag har verkligen inte koll på hur Fejjan fungerar). Nåja, kul att folk svarade i alla fall. Just nu är ställningen 10 personer har röstat på ”Nej, en ÄKTA fotograf ger minsann inte bort några rättigheter” medan 5 personer har röstat på ”Ja, kul att ha i portföljen” och två stycken har hittat på egna svar. Frågan har genererat mer kommentarer än röster nästan, så det är lite roligt. Om någon skulle vilja följa frågan så finns den på Lottas Rockfotobloggs Facebook-sida. Jag hittar inte att jag kan länka till själva frågan. 

The Baseballs på Klubben

Det här var verkligen vad jag behövde ikväll. Det är ju det här det handlar om egentligen. Spelglädje, musiken, kontakt mellan musiker och publiken. Ett minne för livet. Det är precis det en konsert ska handla om och det gjorde The Baseballs ikväll. Rock n Roll, eller är det Rockabilly man säger kanske? Oavsett så var det på högsta nivån och jag går där ifrån med ett stort leende på läpparna. Hade lite ont i ansiktet för jag kunde inte sluta le i diket heller. Dom hade roligt på scenen, var glada för att vara där. Publiken hade roligt och var glada för att vara där. Allt var så där glatt och trevligt. Nästan att man såg Bambi och det hoppade runt små kaniner överallt, fast på ett bra sätt, inte för överdrivet utan lite skitigt med. Så bra var det. Fem stjärnor och jag funderar på att bli Rockabilly-tjej, men jag har lite svårt för de prickiga klänningarna, väldigt fina men inte helt jag. Eller?

 

 

 

 

 

Massa fler bilder finns här Galleri: The Baseballs på Klubben.
Kanske alldeles för många, det blev mycket darlings ikväll.
Å och alla bilder finns att köpa på Festivalphoto.

Jag och Brittan, del 3

Jag vet ju varken ut eller in, så idag la jag upp frågan på Facebook. ”Ska jag fota Britney Spears?”

Jag har verkligen funderat fram å tillbaka. Problemet i korthet är att man får skriva på Photo Releasen som gud glömde. Brittan har rätt till mina bilder och får göra vad hon vill med dem.

Jag tror inte för en millisekund att hon kommer göra något med dem, eller ens vilja. Problemet är principen. Är det här det första steget till ”jag är med på bilden, alltså har jag rätt till den”? Eller ”det här är min produkt, alltså är bilden min och jag behöver inte betala” Det vore katastrofalt för alla fotografer överallt.

Samtidigt kan man ju inte låta bli att ta fram argumentet med huruvida vilken artist det är, spelar det någon roll? Hade det varit Biffy Clyro hade jag personligen gladeligen åkt över med högupplösta bildera, i Rå format, å byline spelar ingen roll. Om jag för det får en autograf så är jag en happy camper. Men det är ok om de inte hinner med det. Förutsatt att jag plåtat för mig själv, annars hade jag även kollat med uppdragsgivaren. (I Brittan fallet har jag fått ok från Festivalphoto)

Å med det så har jag ju kullkastat argumentet att det är en princip. Det är en princip, beroende på artisten. Å alltså, per definition, inte en princip. Är det kanske en princip att jag inte vill att just Brittan ska ha mina bilder, hon har ju råd med hur många fotografer som helst.

I slutändan så är det upp till vad jag tycker om artisten, jag har ärligt talat inte jättemycket övers för Brittan så för mig spelar det ingen roll. Jag är tredje reserven och skrev upp mig för typ någon vecka sen, bara för att de två andra har fått förhinder och jag kände att de var en kul grej. En kul grej som fick en liten etisk twist, visade det sig.

Vi får se vad min webbomröstning visar! :-)

Nu är det dags för The Baseballs, jag förväntar mig inget Release tjaffs.

REVIDERING!!!! för Biffy Clyro hade jag köpt den bästa kompaktisen tänkbart, bästa biljetterna tänkbart, tältat och stått längst fram. Sen hade dom kunnat få bilderna om dom frågade.