Man bjöd på pausunderhållning på Released Live & Unsigned igår. Jag har lovat Malin att lägga upp lite bilder, Malin gillar inte nålar. Känsliga läsare varnas. Och ja: pinnarna går rakt igenom, kan dock inte garantera hur hård fjädern i musfällan är. (ja, bilderna är lite oskarpa, men det är jag med)
Det fanns en tokstolle till, men jag fick inga bra bilder på honom, folk hann ställa sig framför hela tiden. :o/
Ojoj, vilken kväll! Det var verkligen fullt ös hela kvällen.
Det började med att jag och Sandra inte stod på listan så vi höll på att inte komma in. Tillslut kom vi in ändå och fick massa skit av en av vakterna som var uppkäftig. Riktigt otrevliga människa på Göta Källare. Tillslut lyckades vi leta rätt på en arrangör och reda ut vad som var upp och ner. Då fick vi ett mycket trevligt bemötande och Backstage Pass.
Kvällen inleddes med Rock N Roll Allstars, då var det fortfarande ganska lungt, folk hade inte fått tillräckligt med Jäger innanför västen. (en av kvällens huvudsponsorer om inte det framgår smärtsamt uppenbart av bilderna)
Först ut var Seventribe som drog igång med ett ös utan like. Fantastiskt. Fullständigt kaos och en mardröm att försöka fota. Det fanns inget dike och publiken var väldigt motiverad till att stå längst fram och i största allmänhet leva rock-n-roll-rövare. Adrenalinet från scenen spridde sig snabbt till publiken. Eller var det tvärt om? Hur som helst: detta band vill jag väldigt gärna fota igen och med ett dike!
Sen kom Trashqueen, ett sleeze rockband från Skåne. De var riktigt bra och det var ingen lögn att det luktade hårspray! :o)
Sen kom Days of Jupiter, mitt rent musikalsikt favoritband för kvällen. Jag röstade på dem på nätet. Men det hjälpte tydligen inte. Ett gäng rockiga karlar från norrland.
Sist ut var Lucy Seven som var juryns wildcard. Även de ett riktigt bra band och med en sångare som inte skräder orden. Den fantastiska Bulls eyen som är målad på magen ger ett självklart blickfång.
Alla fyra banden var verkligen skitbra, jag blir så glad att det finns så många bra band i Sverige! Synd att inte fler av dem har skivkontrakt, men kom igen, idag: behöver man verkligen skivkontrakt? Alla kan lägga upp sina grejer på you tube, fejjan, myspace och Spotify. Jag hade hört väldigt många av Seventribes låtar när jag kom dit idag, bara för att de hade mycket material uppe som man kunde lyssna på. Det bandet är för övrigt väldigt bra på marknadsföring och varumärkesbyggning. Jag tror absolut att det är en del i framgången.
Alla fyra banden var även mycket trevliga att prata med. Jag har gjort intervjuer tidigare, men bara med stora sjukt rutinerade band som bara vill därifrån.
Jag hade trott att jag skulle få göra intervjuerna med banden innan de gick på, men det visade sig att jag fick dem direkt de gick av. Det kräver helt andra frågor och jag känner spontant att jag hade kunnat ställa andra frågor än jag gjorde. Jag spelade inte in intervjuerna utan körde på anteckningar istället. Ett misstag, men det fungerade okej.
Jag fick även göra en vinnar intervjun med Seventribe. Den spelade jag in, men jag fick göra den helt på ”gehör” eftersom jag inte var förberedd på det. Men det gick bra för det var en fantastisk energi i de killarna när de hade vunnit. Man stod i garaget och gjorde intervjuer med pressen men allt som oftast var det någon som gjorde ett utfall (Mike Thaison) och började springa på väggarna. Så mycket energi och adrenalin att det verkade vara svårt att tygla. De var naturligtvis sjukt glada och jag fick både massa hjärtliga kramar och blev bjuden att dricka Jäger ur vinnar pokalen. Detta tackade jag dock nej till av någon sjukt korkad anledning.
Det här bandet kommer gå långt. Hoppas jag, för jag vill att så många som möjligt ska få möjlighet att se dem på scenen, det är verkligen en upplevelse. Ett gäng underbara killar med mycket att ge. Jag hoppas jag får möjlighet att se dem igen, om inte annat så kanske på Sweden Rock.
Men det var fyra mycket bra band. Alla hade varit värdiga vinnare och jag hoppas verkligen att alla av dem får möjlighet att gå vidare på något sätt, för jag vill höra mer av alla fyra.
Nu ska jag gå å duscha och kanske sova lite. Men inte samtidigt. Eller vänta… tidseffektivisering? Värt att fundera på…
Seventribe tog hem en storskräll ikväll. Av de 294 bidrag som kommit in så tar de i finalen hem såväl internet röstningen, röstningen på plats samt juryns röster. Vinsten är att få spela på Sweden Rock, spela in en singel samt få singeln tryckt i 18 000 exemplar och distribuerad med tidningen Sweden Rock.
”Det var som att scora på krogen, komma hem och man får gänga och precis när det är dags så tittar hon på klockan och säger ”äh, jag ska nog hem”. Så var det idag.” Så beskriver Seventribe kvällens spelning på RELEASED – Live & Unsigned strax efter att de har tagit hem vinnarpokalen. ”Tre låtar är ingenting. Man måste se en hel spelning med oss!” fortsätter de.
Vi har inte påstått att vi är tajtast, vi har aldrig påstått att vi är dom bästa musikerna, oavsett om du gillar vår musik eller inte, oavsett om du gillar kläderna eller inte, love it or hate it, du kommer därifrån med en upplevelse. Det handlar om verklighetsflykt. När du går och ser oss så får du entertainment. Det är det enda vi vet hur man gör på riktigt. När du har betalt pengar för att se oss så är det vår plikt att ge dig valuta för pengarna. Vi älskar att fullborda den plikten. Det spelar ingen roll om det är åtta personer i publiken eller om det är 4000, vi ger allt.
Johnny Vitale berättar öppenhärtligt om sorgen efter en vän. ”Vi hade alla en gemensam vän som har gått bort, hon visste att precis det här skulle hända. Hon visste att vi skulle göra det här och att vi skulle vinna det här. Jag stod just där borta och frågade de andra grabbarna om man får gråta. Det får man.”
Seventribe gör en helt fantastik spelning. Det är verkligen underhållning till 100%. De springer runt hårdsminkade i sina rosa skjortor, vit slips och vita byxor men ”preppy” är inte ett ord man kan använda för att beskriva det här bandet. Det är Hardcore Metal hela vägen. De tar den rosa skjortan och ger den en helt ny betydelse. Jag kommer från och med nu förknippa rosa skjortor med riktig metal istället för Stureplan.
Publiken är galen redan innan bandet har gått på scenen. Det finns alltid något att titta på på scenen, det är alltid någon, men oftast fler av medlemmarna som gör något galet. Man får en visuell såväl som ett musikalisk upplevelse. Det här kommer verkligen bli något att se fram emot på Sweden Rock i sommar. Att släppa loss allt det adrenalinet på en stor scen och med en stor publik. Det kan inte bli något annat än just det: fantastisk underhållning. Ingen kommer gå därifrån oberörd. Håll ögonen efter Seventribe, vi kommer att få se och höra från dem igen. Jag tror Sveriges metalscen kommer innehålla mycket rosa skjortor fram över.
(Samtliga bilder från kvällen finns i detta galleri)
Finalen av den första upplagan av RELEASED – Live & Unsigned går i Stockholm den 11 december 2010. Man har fått in närmare 300 bidrag och haft tre deltävlingar, en i Stockholm, Helsingborg och Göteborg. Bandet som tar hem vinsten går här ifrån med en spelning på Sweden Rocks Zeppelin scen, inspelning av en singel samt tryck och distribution av 18 000 singlar. Fyra band har tagit sig vidare till finalen. Tre stycken via röstning, det är Seventribe, Trash Queen och Days of Jupiter. Juryns wild card är Lucy Seven.
Det är fyra väldigt bra band som alla skulle stå som värdiga vinnare och jag hoppas verkligen att vi får höra mer av alla banden i framtiden. Festivalphoto fick en liten pratstund med banden när de precis kommit av scenen.<
Seventribe
Seventribe vann den första delfinalen i RELEASED – Live & Unsigned i Stockholm och är först ut på scenen. De är åtta killar från Västerås som beskriver sin Harcore Metal som ”En rakad isbjörn på syra som kör bulldozer”. Bandet består av: Man-Man (Gitarr/Sång), Johnny Vitale (Sång), Lil’ Mike (Trummor), Little Dick (Gitarr), Ormfittan (Gitarr), Mike Thaison (Slagverk), Re’cardo (Bas) och Juan Fatale (Sång). Seventribe har en helt sjuk energi på scenen och det enda man kan förvänta sig är det oväntade. Festivalphoto fick en pratstund med Johnny Vitale strax efter att de kommit av scenen på finalen på Göta Källare i Stockholm.
Hur känns det?
Vi ska vinna denna tävlingen. Vi kommer aldrig få den chansen att spela inför en sån publik annars.
Ni har ganska kreativa artistnamn, hur kom ni på den idéen?
Rosa skjortor och flashiga artistnamn går inte riktigt ihop med vår musik så vi gjorde det som en kul grej som skapar kontraster. Folk frågar om det finns några svarta band t-shirts, det gör det inte. Vi har bara vita och rosa.
Hur har resan sett ut hittills för er?
Vi hittade varandra genom att vi hade gemensamma intressen, Västerås är litet. Vi har hållit på ett tag men folk har varit ute och rest, gift sig, skaffat barn och så vidare. Vi har gett det en ärlig chans det senaste ett till ett och ett halvt år. Det har gått fantastiskt bra.
Vad har ni för influenser?
Det går nästan inte att svara på, vi är åtta olika personer som har massor av olika influenser.
Har ni någon filosofi?
Det ska vara underhållning. Oavsett vad man tycker om musiken så ska det finnas där i blicken på publiken. ”Vad är det här? Detta måste jag se”. Publiken ska få valuta för sina pengar.
Alla bilder från konserten finns här: http://www.festivalphoto.net/index.php?page=2&concertID=17649
Trashqueen
Trashqueen är andra bandet ut på scenen den här kvällen. De vann den andra delfinalen i RELEASED – Live & Unsigned i Helsingborg. De är fyra killar från Skåne som spelar Glam/Sleaze rock och beskriver sin musik som ”ett jävla ös och en tung doft av hårspray”. Bandet består av: Andy Sinner – (Sång), Ben Butabi (Bas), A.J. (Gitarr) och Matt Silfver (Trummor). Trash Queen levererar precis som utlovat ett jävla ös och en tung doft av hårspray. Festivalphoto fick en pratstund med A.J. och Matt strax efter det spelat i finalen på Göta Källare.
Hur har resan sett ut hittills för er?
Vi (AJ och Matt) har spelat ihop sedan vi var små. Sedan hittade vi en sångare och en basist. Bandet har funnits i 14 månader.
Hur beskriver ni er musik?
Vi är influerade av band som Mötley Crew, Aerosmith, Bon Jovi och mycket mer. Det ska vara roligt, det ska vara fest!
Hur ser ni på framtiden?
Det ser bra ut, vi har inte direkt haft några motgångar hittills.
Alla bilder från konserten hittar du här: http://www.festivalphoto.net/index.php?page=2&concertID=17650
Days of Jupiter
Days of Jupiter är tredje bandet ut för kvällen, de vann den tredje delfinalen i RELEASED – Live & Unsigned i Göteborg. De är fem killar från Örnsköldsvik som beskriver sin musik som ”hur hård som helst, bara det finns melodier”. Bandet består av: Jan Hilli (Sång), Jörgen Hellström (Gitarr) Magnus Larsson (Trummor), Daniel Nieman (Gitarr) och Janne Karlsson (Bas). Festivalphoto fick en pratstund med Jan Hilli och Magnus Larsson strax efter det spelat i finalen på Göta Källare.
Hur har resan sett ut hittills för er?
Vi har spelat ihop i 20 år i olika konstellationer och band. Denna har funnits sedan i våras.
Hur beskriver ni er musik?
Den är riktigt tung, den får vara hur hård som helst, bara den har en melodi, det har jag alltid sagt.
Influenser?
Mycket varierat, från Whitesnake till Disturbed, Inflames och Slipknot.
Filosofi?
Musiken ska komma från hjärtat och gå in i hjärtat hos lyssnaren, annars är det ingen mening med det hela. Vi vill verkligen vinna det här och det skulle betyda fantastiskt mycket för oss.
Alla bilder från konserten hittar du här: http://www.festivalphoto.net/index.php?page=2&concertID=17651
Lucy Seven
Lucy Seven är juryns wild card och sist ut för ikväll. De består av fyra killar från Bollnäs. De beskriver sin musik som ”Ett fräscht och aggressivt sound får alla de kör över att antingen vilja dansa eller slå någon på käften. Det är aggression och sex blandat med melodiska syntslingor och stenhårda trumslag.”. Bandet består av Fox (Bas), Jonta (Trummor) Richie (Gitarr) och Ruby (Sång). Bandet ger allt och sångaren Ruby är enormt energisk och inte rädd för att flänga lite käft med publiken. Festivalphoto fick en pratstund med större delen av bandet strax efter att de kommit av scenen på finalen på Göta Källare i Stockholm.
Hur har resan sett ut hittills för er?
Vi har spelat ihop länge i olika konstalationer men inte hittat rätt sångare. Sen hittade vi Ruby i en flyghangar. Jag hade precis rakat tuppkam och behövde hårspray, där kom Ruby med sån jättestor tuppkam, då tänkte vi att han har säkert hårspray. Så visade det sig att han var sångare i ett ganska dåligt band så vi tyckte att han skulle spela med ett bra band i stället. Det sa klick helt enkelt. Vi spelade i Bandit Unsigned efter att vi hade spelat ihop i fyra dagar och kom trea.
Influenser?
Vi har massa olika influenser. Det är Richie som skriver alla låtar. ”Jag sätter mig i Qbase och hittar ett schyst beat, sedan klickar jag på måfå och sen lägger jag gitarrer på det.” svarar Richie.
Vad har ni för framtidsplaner?
Vi håller på att spela in en platta som vi kommer släppa.
Bilder från konserten hittar du här: http://www.festivalphoto.net/index.php?page=2&concertID=17652
Jag har fått ett mycket spännande uppdrag på tisdag! Jag ska fota mitt favvoband Drylight (tidigare Milou) i replokalen. De håller på och spelar in en skiva och repar lite nytt material! Här är några väldigt gamla bilder känns det som. En av mina absolut första konserter jag fotade.
Det är alltid fullt ös när Drylight spelar.
Det var Drylight som ledde mig in på denna bana från början. Det var på en Drylight spelning där jag tagit med kameran som jag fick en sån insikt, en ”defining moment” som dr Phil skulle ha sagt: Jag stod där med ett fantastiskt verktyg i handen men hade ingen aning om vad jag skulle göra med det för att få det resultat jag var ute efter. Jag kom till insikten att jag måste jag lära mig min kamera ordentligt. Det var min första spark i rumpan i den här riktningen. Det var nästan två och ett halvt år sen nu, om jag inte räknar helt galet.
Jag har fotat Drylight vid ett flertal tillfällen sedan dess, jag tror att det är tre totalt. Det ska bli roligt att se och fota dem i replokalen och få tjuvlyssna lite på det nya materialet!
Lyssna på Drylight tidigare Milou på Spotify eller deras MySpace. Än så länge deras gamla material. Jag har inget datum för när det nya släpps, jag ska snoka lite på tisdag. Det enda jag vet är att det är bra! Det tvivlar jag inte en sekund på.
Jag har fotar ju mest rock, detta för att jag om får välja fritt vad jag ska fota så blir det ju naturligtvis den musik som ligger en närmast hjärtat. Men jag känner att jag måste utanför boxen, både för att få lite andra typer av bilder och för att få lite nya intryck av musik. Missförstå mig rätt. Jag har inte tröttnat på min rock, den kommer alltid ligga närmast i mitt hjärta och själ, men jag känner att jag, för att upprätthålla någon typ av proffesionalism, måste vidga mina vyer. Så jag har anmält mig (blev reserv) på Sade och Rihanna. Rihanna är så långt utanför boxen att det är inne i någon annan box, jag känner mig förvirrad och lite som att jag trippar runt på tå i fiendens land. Lite som en AIKare i Hammarbyklacken. (ursäkta sportjämförelsen, det blir min första och sista) Men jag misstänker att båda dessa två vackra kvinnor kommer att ha stora produktioner bakom sig, de spelar på Globen och jag misstänker att det kan bli ganska så ljust och bäddat för häftiga bilder. Det ska även bli spännande att fota lite vackra kvinnor. Jag har mest män i min portfolio.
MEN, en reservation är ju att jag är reserv på båda dessa konserter. Så vi får väl se om det blir av. Misstänker att förste fotografen på dessa konserter är ganska motiverad till att fota dem. Men man kan ju hålla tummarna och försöka förbereda sig!
Ja, det är ju precis som det låter. Det kliar i mitt avtryckar finger! Vill verkligen fota!
Det ser ut som att jag kan bli ensam fotograf på Released Live & Unsigned på lördag. Det är en tävling för osajnade band, finalen är på lördag, gå in på hemsidan och rösta! Jag tyckte att Days of Jupiter var mycket bra. Sen får vi se vilka som är bäst live.
Det är bokat att jag ska göra intervjuer med, men vi får se hur det blir om jag är ensam fotograf. Om inte annat så blir det en Riktigt Hård lördag! Intervjua fyra band, fota fem band och massa mingel. Sedan leverera detta med. Tror jag tar med mig båda kamerorna och kör mingel med den lilla och extern blixt. Överväger starkt att fota minglet i jpg för att spara på… ja allt, diskutrymme, tid och process, har jag dem som jpg kan jag bara dubbelkolla och sedan kasta upp dem som de är. Men behöver nog ett till minneskort, klarar INTE på fem band på 8 gig… klarade precis 3 band på 16 sist. Behöver nog köpa ett 16 Gb eller större. Attsingens, dom börjar på tusenlappen. Veckorna innan jul och veckorna efter jag köpt nya kameran… :o/ Borde jag börja sälja av kamera prylar? Jag har ju användning för allt… utom… nä, jag har användning för allt en helg som denna som kommer.
Eftersom det är osajnade band som spelar och de är final så kommer förmodligen skivbolag vara intresserade av bilderna, så det är lite press på att leverera bilder. Inget är beställt vad jag vet men banden är bra så jag misstänker att åtminstone ett av dem kommer bli sajnade, om inte annat så för en ep eller något. Eller man kanske inte gör så? Nåja, bilderna kommer hur som helst bli uppmärksammade och vissa säkert uppskattade. Det är skönt med lite press på sig, så man inte slappar till.
För någon månad sedan så annonserade Biffy Clyro ut att man ville ha turné fotografer. En ny fotograf som är i början av sin karriär på varje spelning. Så man fick anmäla sig. Jag anmälde mig naturligtvis, men blev inte utvald. Men jag är heller inte förvånad, för jag anmälde mig till den fullsatta Wembly spelningen. Jag är inte säker på att det var någon i början av sin karriär som tog dom bilderna! De andra datumen så har man varit noga med att marknadsföra fotografen, det var man inte från Wembly spelningen. Bilderna är sjukt bra och dessutom är det massa bra backstage bilder och liknande. Hur som helst: Jag har tittat på mycket bilder och dessa är bland dom bästa. Se bilderna här. Även de andra bilderna från turnén är mycket bra. En sak som jag tyckte var rolig var att Simon ser ut att må bra. Han såg lite risig ut på bilderna från turnén när dom var här sist. Men nu ser han ut att må bra igen. Men det vet man ju inte. Hur som helst så hoppas jag att dom mår bra alla tre. Eller är dom fyra nu? Det står någon annan gitarrist där med. Nåja. Dom avslutade Englands turnén i lördags. Idag (tisdag) är dom i Sydney på andra sidan jorden och redo att köra igång nästa. Det verkar vara Mycket hektiskt att vara rockstjärna.
Då är det bättre att vara rockstjärnefotograf, man får sova i sin egen säng och höra massa olika band, inte bara sitt eget. Å man slipper stå på scenen, men får stå allra längst fram och slipper (oftast) trängas!
Jag har fått byta rubriken på inlägget om Plan Three… Började få massa spam i kommentarerna. Jag tror att min blogg hamnade i lite konstiga sökningar… Men det vore ju roligt om de som söker på ordet kommer in på mina bilder med Plan Three istället för vad man skulle kunna tro att de söker efter. Men jag tror inte jag vill ha den typen av personer på bloggen… *rysa*. Om inte annat så för att de förmodligen drar upp min avvisningsfrekvens! :oP
Inlägget heter numer Tjejtjusning med Plan Three i Märsta
Originaltiteln:
Jag tycker dock det är lite synd att jag behövde göra det och jag hade helst låtit originalrubriken vara kvar. Den drog upp besöksfrekvensen till en all time high… Men gillar inte att det kommer in konstigheter i kommentarerna…
Jag är ju inte mindre peppad för rockfoto den här helgen är vad jag var förra. Skillnaden är bara att förra helgen hade jag tre konserter att fota, denna helg inga. Vad gör jag då? Jo, jag kollar naturligtvis vad alla andra har haft för sig i helgen. Jag kan rekommendera bildbyråerna, då får man mycket bilder på en gång och ofta har flera av byårerna varit på samma ställe så man kan jämföra bilderna. Igår spelade tex Elton John på Scandinavium. Jag kollar alltid dessa:
Annars så… ja. Är jag lite uttråkad. Så klart.
Jag har letat och inte hittat speciellt många fotoböcker om konsertfotografi, men det finns några stycken. En av dessa är ”Three Songs, No Flash!” av Loe Beerens. Den fanns att köpa på Fotomässan för 129:- och jag slog till direkt.
Mr Beerens verkar vara från Nederländerna och har fotat konserter sedan 1970-talet, världen över. Med andra ord en kraft att räkna med och med fantastiskt många konserter under bältet. Boken innehåller väldigt mycket bilder och inte så jätte mycket text. Men det viktigaste finns där. Det är en mycket bra bok om man vill börja inom konsertfoto. Det som kan vara lite förvirrande är att vissa av reglerna och lagarna inte är lika hårda i lilla Stockholm. Det står tillexempel att man inte får tillträde om man är från en webb-baserad byrå eller liknande, men det har aldrig hindrat mig hittills. Sen är det säkert helt annorlunda när det kommer till giganter och stora arenor ute i världen. Men det är i alla fall i Stockholm en himla bra inkörsport.
Boken behandlar hur man bäst fotar gitarrister, trummisar, sångare och många fler. Jag och Mr Beerens har inte alltid samma åsikt om vad som är kvalité, eller snarare ”magi” i en bild. Men det är ju alltid olika från person till person. Jag rekommenderar boken varmt, den går fort att läsa eftersom det inte är så jätte mycket text, men det som står där är absolut vettigt.
Boken tar på inga sätt upp grundläggande foto utan man säger istället ”kan man inte det har man inget i fotodiket att göra” Så steg ett är att lära sig fota, sedan får man läsa boken och lära sig regler och etikett efter det.
Nedan är en bild på Apocalytica som finns med i boken, det är min favoritbild av Herr Beerens, han har tagit många fantastiska bilder men jag gillar denna, den har sådana kontraster på något sätt. Med den karln, posen och cellon. I boken finns en lite annorlunda version av bilden, utan handen bakom och man ser på bröstet, där det nu står Copyright att han har stora märken efter cellon.
Slutsats: en mycket bra bok av en fantastisk fotograf. Mycket av informationen kan man dock hitta på nätet på ställen som tillexempel I Shoot Shows. Eller genom att gå en fantastisk kurs i rockfoto på Fotografiska. Men det är alltid bra att ha flera källor och synvinklar. Jag lärde mig i alla fall lite nya saker och fick andra vinklar på problem!
Rekommenderas varmt.
Jag fick ju fel filter när jag köpte kameran, jag fick 72 mm istället för 77, så det passade ju naturligtvis inte. Men idag har jag varit till Japan foto och bytt så nu ska det passa. Känns som jag behöver ett filter med tanke på att det är inte helt lugna miljöer jag befinner mig i. Jag pajjade ju ett filter på det andra stora objektivet. Skulle börja fota och det var bara pulver kvar när jag tog bort linsskyddet. Frågade idag om det kan hända av spänningar av linsskyddet men det sa hon att det inte kunde, utan bara om det fått sig en smäll. Men det var helt när jag satte på linsskyddet och trasigt när jag tog bort det. Linsskyddet satt lite snett och jag är helt säker på att det inte fått någon smäll. Det var första gången jag skulle använda objektivet och det var min bäbis. Det hade inte fått någon smäll. Så jag fortsätter tro på spänningar orsakade av att linsskyddet satt snett, eftersom fjädern i linsskyddet är jättehård. Men nu har jag nytt i alla fall! Men inte till tratten, bara till nya. Någon gång när jag känner att jag har 550:- extra så står nytt filter till tratten på inköpslistan.
Jag hann även läsa igenom hela boken ”Three songs, no flash” på tunnelbanan. Men jag skriver ett separat inlägg om det.
Förresten. Sorry om bloggen sett lite konstig ut i veckan. Jag gjorde en säkerhetsuppdatering och då försvann alla mina css inställningar. Men nu har jag fått tillbaka det mesta. Även en del andra funktioner pajjade, men nu ska allt vara tillbaka på banan.
Jag har dessutom kompletterat med lite fler bilder på Deftones, på begäran av Madelene.
Hoppas ni har en trevlig helg och får kanske lite fina vinterbilder! Ha det bra!
Förresten! Kom på varför Rockfoto inte visade några bilder på Deftones. Man fick skriva på en fotorelease för att få fota, vilket innebar att bilderna bara fick publiceras på det ställe som man är uppdragsgivare. Rockfoto hade säkert typ Aftonbladet, Expressen eller DN som uppdragsgivare och fick inte publicera dem på hemsidan. Jag fotade dock för Festivalphoto så bilderna får publiceras på Festivalphoto men inte säljas vidare. Jag fick även publicera dem i ”min proffesionella portfolio” alltså här. :o)
