Månad: maj 2013

Efter helgens bravader på de stora arenorna med kikare var det dags för den lite intimare föreställningen med Khoma på Gröna Lunds lilla scen. Jag hade dagen till ära även investerat i en ny glugg! En vidvinkel zoom (Tokina AF 11-16/2,8 ATX-PRO DX) och jag blev blixtförälskad i den! (haha…) Hade tänkt att bara testa den lite, men det blev att jag körde den genom hela spelningen. Ja, utom sista bilderna, när jag inte stod i diket.

Jag vet inte om jag någonsin kommer tycka den är så bra igen, för ingen ger ju närkontakt och är så oblyg för fotografer som Jan. Ibland var han innanför närgränsen (30 cm). Måste försöka utröna vad som var gluggen och vad som var ett av mina favoritband. Men det är ett senare problem. Den var mycket skarpare än några av mina gluggar, vilket är lite typiskt för den är ju billigare med… Blev för övrigt superglad att det var flera som delade min artikel, tillexempel Mr Gilla JimmyB! Även bandet delade! Då blir man lite extra glad. Men det var helt fantastiskt i alla fall. Kom därifrån med 3 gånger fler bilder än jag brukar.

Så nu var det dags för Pink, eller P!nk om man vill. Läs mer om det här. Tillbaka vid mixerbordet – IGEN och börjar tröttna på det. Dessutom var det mer svårtfotat den här gången än de andra två, vet inte om det var för att det var annat ljus eller förmodligen för att vi var 100 meter från scenen och hon är snabb som fan när hon springer runt, hoppar i linor och gud vet vad. Inte ALLS nöjd med bilderna men konserten var rätt bra.

Det var ju en helt fantastisk helg med tre dagar i rad som gav mig möjligheten att ”blåsa ut” huvudet ordentligt från sånt som snurrar runt och bara vägrar sluta. Jag gillar att gå på större konserter för man märker verkligen hur professionellt det är när man kommer till dessa konserter. Vad jag upplever så är det väl uppstyrt och alla vet vad dom ska göra, varför och tar det på allvar. Sånt gillar jag! Sen var det kanske några fotografer som misslyckades på vägen ut, men det är en annan historia.

I Lördags var jag på Josh Groban på Globen. Jag vet inte var jag ska börja, det var helt fantastiskt! Så klart, man visste ju innan att det skulle bli magiskt, med den rösten och de låtarna. Det jag inte var förberedd på var att han var så jävla rolig! Killen har humor! Å inte så lite heller, utan på Rikigt! Så det var underhållande på fler sätt.

Rent fotografiskt så är jag tillbaka vid mixerbord och det var ju lätt 100 meter till scenen, kändes det som i alla fall. Fram med kärnskitaren igen och beskära. :/ Men jag är ett nyvunnet Josh fan och kommer predika Josh långt och brett.

I fredags plåtade jag Bon Jovi på Stadion. Att få se Bon Jovi är en barndomsdröm som går i uppfyllelse! Å jag fick fota med. Läs mer om hela konserten här.  Jag var där med brorsan.

Vi fick fota från typ mixerplats, så man stod väldigt långt bort med kikare. Men det fungerade i alla fall, bra med ljus eftersom vi var utomhus i sommarkvällen.

Igår gick jag emot hela världen som antingen kollade på Hockey och Eurovisionsslagerfestivalen eller satt på uteserveringar under regnskydd och myste i sommarnatten. Jag gick in i mörkret på Debaser Slussen och tittade på punk istället. Läs hela recensionen här. Tre band spelade, när man kom dit var det en annan headliner än det var på affisherna, och tur var det. Det här var en sån konsert som jag fick för mig i början av vecka ”fan, jag måste gå på mer konserter, vad går i helgen?” hittade något, sökte och fick komma. Jag hade lyssnat på en låt av varje band, men det går inte riktigt att jämföra live med skiva. Lite som att jämföra teater med film. De må vara samma berättelse men det är inte samma känsla. Båda har sina för och nackdelar.

Först ut var ett gäng danskar som var riktigt bra! De heter De Høje Hæle och jag har ingen aning om hur det uttalas, eller vad dom sa på scenen. Men jag gillade musiken. Sen kom The Hussy, de som tidigare var headlinern men nu hade blivit degraderade. Med all rätt, jag fick fysiskt ont i öronen. Å inte på ett bra sätt. Alls.

Däremot så var Trubbel riktigt, riktigt bra! Ett glatt gäng göteborgare som verkligen gjorde mig själaglad! Helt fantastiska, jag hoppas få se dem snart igen.

Några bilder:

I fredags var det dags för min första konsert på Grönan för i år! Maja och The Sounds spelade och jag var där med Majja. (två j, inte hon på scenen). Läs hela recensionen här! Det var en helt fantastisk sommarkväll! Jag var orolig för att det skulle vara lika blött, kallt och jävligt som på The Hives förra året. Men det var helt fantastiskt. Träden står i full blom och som Majja (med två j) kommenterade att det kändes lite som att vara i Narnia. Jag förstår precis vad hon menar!

Nåja, tillbaka till spelningen. Ljuset var fantastiskt, mycket scenljus men även solen stod helt rätt på scenen. med inställningar som f/4,5, 1/640, ISO 1000 och överesponerat +0,67 (min kamera underexponerar annars) så blev jag en lycklig flicka. Har ju inte varit under ISO 6400 på 2,8 och 1/60 många gånger senaste tio månaderna, men nu känns det att sommaren är här. Ljuset var också sådär lagom, inte bländande solsken som det kan bli ibland.

Spelningen var riktigt bra, men för att vara en The Sounds spelning så var det lite avslaget, publiken var inte riktigt med eller så sjöng man inte så högt som man brukar, det var inte lika mycket röj som det brukar vara heller. Det kan ha att göra med att folk i publiken enligt uppgift la såna här kommentarer. ”Jag visste inte vilka dom var innan Maja var med i Så som i himmelen”. Men bandet och Maja var det drag i och jag ser fram emot att se dem i sommar igen.

 

 

Den 14 maj skulle jag gå å lämna lite blanketter i VM byn vid Globen, det är ändå på vägen hem. Precis när jag anländer så ser jag två skepnader jag känner mycket väl igen, alla jag har photoshoppat känner jag ganska väl igen när jag ser dem. Så hör jag från scenen att Lasse säger ”snart kommer Broken Door!” Det var Lasse som skulle ha blanketterna så så det var bara att vänta. Å är jag ändå där, varför inte fota och köra en recension? Så bidde det! Läs den här! Men jag hade bara mobilen med mig så bilderna blev… under all kritik. Jag inser att jag måste komma närmare. Mycket närmare. Stället är i princip folktomt och det finns inget backstageområde. Ja, vafan, jag får väl gå och prata med dem! (Det känns för mig som att vara Darth Vader och knacka på i Yodas hydda, utan vapen i ett rosa förkläde, en korg med muffins och be om att få låna toaletten –  jag är HELT utanför min comfort zone. Men måste man så måste man. Allt för konsten.)

Killarna var naturligtvis supertrevlig och ställde gärna upp på en bild. De sa att det kände igen mig (förmodligen från Gröna Lund i så fall). Men jag gjorde som Yoda och baklänges jag pratade. Sjukt nervös jag var och bort mig jag gjorde. Men skit i det, jag fick en bild och kunde skriva min recension. Jag har nu lärt mig (igen) att börja med att presentera mig. ”Liselott Lindberg, LiveNews” och sträcka fram handen. Jag tränar på det dagligen. Kommer inte fungera i framtiden heller. I nästa vecka får jag en tröja det står ”LiveNews” på, då kanske folk fattar ändå.

Här är i alla fall (mobil) bilderna…