Climate Live 2021

 

För första gången på flera år har jag träningsverk i armarna efter att ha fotat. I helgen var jag på Climate Live och stod i diket i tre timmar och fotade 30 artister och talare. De flesta artister var det första gången jag fotade, andra har jag fotat tidigare. Nu känns det äntligen som man fått börja komma tillbaka till de gamla vanorna; bli eskorterad backstage tillsammans med en radda andra med dyr utrustning, bli runtskyfflad i diket, svära åt ljusdesignern, hylla ljusdesignern. Redigera bilder inpå småtimmarna. Göra dumma tabbar (om du vet att du ska fota 30 akter på tre timmar, överväg att ta med fler än ett minneskort)

Mest hade jag sett fram emot Royal Republic, men där är jag så bortskämd med att få tre låtar och stå en halvmeter ifrån artisterna att jag blev väldigt besviken på bilderna. Annars hade jag sett fram emot Victor Leksell som jag hört så otroligt mycket på radio det senaste året, Tusse och fler av artisterna som jag inte skulle komma iväg att fota annars. Några jag vill ha en ny längre chans att fota är Victor Leksell, Tjuvjakt, Maxida Märak, Danial Adrams-Ray, Omar Rudberg, Jon Henrik Fjällgren och Silvana Imam. Inte utan att man håller tummarna för Grönan nästa år.

”Men Lotta,” tänker ni nu. ”Har du gått och blivit hipp-hoppare eller?” Eh, nä, men jäklar va kul det är att fota på scenen. Å det måste ju vara okej att ha örat lite mot marken med, inte bara lyssna inåt.

Artister: First Aid Kit, Lars Winnerbäck, Melissa Horn, Victor Leksell, Sofia Jannok, Daniel Adams-Ray, Oscar Stembridge, Tjuvjakt, Tusse, Maxida Märak, Loreen, Markus Krunegård, Peter Jöback, Cherrie, Royal Republic, Omar Rudberg, Helen Sjöholm, Peg Parnevik, Beatrice Eli, Jon Henrik Fjällgren, Silvana Imam.

Talare: Greta Thunberg, Mitzi Jonelle Tan, Alasdair Skelton, Elleonora Ali Uddman, Julia Rensberg & Alva Fjellström, Adriani Maffioletti, Aysha Jones, Ida Edling Müller & Anton Foley, Kevin Mtai.

ClimateLive-Kungstradgarden2021__insta_002Greta Thunberg

ClimateLive-Kungstradgarden2021__insta_001

Cherrie

ClimateLive-Kungstradgarden2021__insta_003

Oscar Stembridge

ClimateLive-Kungstradgarden2021__insta_006

Peg Parnevik

ClimateLive-Kungstradgarden2021__insta_007

Tusse

ClimateLive-Kungstradgarden2021__insta_008

Victor Leksell

ClimateLive-Kungstradgarden2021__insta_009

Omar Rudberg

Läs hela inlägget och se fler bilder från Climate Live 2021 i Kungsträdgården på LiveNews.se.

The Hives, min tusende konsert

Dagen var historisk, jag skulle fota min tusende konsert. Det var första konserten efter pandemin, hade inte sett livemusik på 18 månader. Saknaden under de månaderna var enorm. Jag kunde inte prata om livemusik, jag blockerade bort det, orkade inte hantera att inte gå på konsert och uppleva livemusik. Mitt enda livemusik intryck under 18 månader var grannen som sjunger för barnen i trapphuset medan han gör ordning vagnen (förvisso jävligt bra). I början av pandemin försökte jag lära mig spela gitarr, fick en jättefin gitarr i födelsedagspresent som jag satt och plinkade på. Insåg dock ganska fort att jag har väldigt höga krav på mina musiker och jag var inte i närheten eller hade tålamodet att ta mig dit heller. Ergo: 18 månader högljudd tystnad.

Så var det då dags. Vi värmde upp med lite andra artister innan, men jag fotade dem mest för att kolla kameran, för jag ville att The Hives skulle vara min tusende konsert att fota. Jag hade länge varit rädd för att jag fullständigt skulle tappa det under min första konsert efter pandemin. Hur gick det då? Panik? Känsloutbrott? På något sätt så började jag direkt där det slutade för 18 månader sedan. Hjärnan var direkt där: ”Tider? Bländare? Iso? Vilket objektiv passar bäst? Var är ljuset? Var är artisten?” Alla dom där känslorna man var rädd för, antingen lyckades jag trycka ner dom eller så var det bara som att komma hem efter en lång resa, man är äntligen helt bekväm i sitt eget skin, där man hör hemma. Andas ut och släpp ned axlarna.

The-Hives-Kungstradgarden-Stockholm-2021__low_0 The-Hives-Kungstradgarden-Stockholm-2021__low_2 The-Hives-Kungstradgarden-Stockholm-2021__low_3 The-Hives-Kungstradgarden-Stockholm-2021__low_4b The-Hives-Kungstradgarden-Stockholm-2021__low_5b The-Hives-Kungstradgarden-Stockholm-2021__low_6 The-Hives-Kungstradgarden-Stockholm-2021__low_7

Som vanligt finns fler bilder, och dessutom massa andra bilder från kvällen (tagna av Christer Tille) som gick under namnet ”Välkommen tillbaka till Kungsträdgården” på LiveNews.se.

Vi står inför en guldålder

Idag är en historisk dag: 29 september 2021. Restriktionerna släpps och vi får gå på konsert och fullsatta krogar igen för första gången på 18 månader! OMG! Vi får dansa hur vi vill, med vem vi vill, när vi vill. Å jag har inga planer! Vilken panik. FOMO tar över så det stänker om det, både för ikväll och livet i det stora hela. Från att man varit okej med att sitta hemma och binga Netflix så vill jag ut och leva! Men var ska jag ta vägen? Å med vem? Det är en historisk kväll men jag sitter nog inne och drar tre avsnitt Squid Game för att avsluta med Touch Your Heart för att kunna sova. (koreanska serier, den första actionfylld och kladdig, nästa mer My Little Pony.) Så kollar jag imorgon på nyheterna vad som hände utanför min trygga bubbla. Känns säkrast (och tråkigast) så. 

Nu när restriktionerna släpps kommer såklart livescenen igång på riktigt igen och så konserterna står på kö! Vi får se vad som blir först ut för mig. Artister som hållit på släpp börjar släppa plattorna inför stundande turnéer, vi står inför en riktig guldålder. Allt som de suttit och filat på på sin kammare släpps ut i ljuset. Nu känns det lite som att det är ögonblicket innan ketchupen släpper. 

Några som inte legat på latsidan är Biffy Clyro, igår så släpptes en dubbel video med deras två nya låtar. Å så kul! 

Jag ser i min spellista för hösten 2021 att den fylls på fort! Den är redan tre timmar lång fast det är bara september än och den är full med guldkorn, det är  otroligt mycket bra, högt, lågt, hårt och mjukt. 

Nä, slut med navelskåderiet. Snart ses vi vid en livescen. 💃🎉 (hoppas jag, jag vågar knappt tro det. Så nervös!) 

Ska jag överge rocken för k-pop?

you_me_at_six_Fryshuset_Stockholm_2017_009

You Me at Six på frysen 2017.

Haha, nä, det kallas clickbait! Men det ligger ett litet märkligt sting av sanning i det hela. När dagarna är likadana, och man mest är hemma själv får man lita på andra källor till intryck än de vanliga, det har vi gjort i snart 15 månader nu. Var hittar man ny musik när det inte är några konserter på ingående? Fortfarande inga festivaler att lyssna in sig på? Jag erkänner villigt att P3 går varmt här på dagarna, men ibland blir det för mycket. För mycket skitsnack. För mycket WAP och absolut för mycket dålig svensk hip hop. Don’t get me wrong, det finns säkert bra med, men det är verkligen inte min kopp te. Då slår man över till Spotify och som den ”ny musik addict” jag är så hamnar jag ofta på release radar listan. Release radarn töms dock lite för ofta så jag har börjat skapa säsongslistor, nu börjar den som heter våren 2021 ta form ordentligt, med releaser från 1 januari 2021 och framåt. Jag tror brytdatumet för sommarlistan blir snart, mitten maj tänker jag, eller är det ingen som släpper nytt på sommaren nu för tiden? Hur som helst så innebär det att här är en guldgruva med  7+ timmar med en salig blandning ny musik, mest rock, hårdrock och lite pop inblandat, rekommenderar den varmt och mest peppad i vår har jag blivit för You Me At Sixs nya platta och så klart Foo Fighters. Jag erkänner gladeligen att You Me at Six får mig att dansa som en galning här hemma, speciellt låtarna SUCKAPUNCH och Beautiful Way. Här är en annan från samma platta: Men vad har det här med k-pop att göra? Ja, vad gör man på kvällarna när man inte får gå på konsert och är ensam 99-100% av tiden? Netflix så klart. Netflix har algoritmer. Jag vet inte hur det gick till men det ena ledde till det andra och vips så tittar jag numer uteslutande på koreanska dramaserier, s.k. k-drama. (Säg till om ni vill ha rekommendationer) så vill man ju lära sig mer av språket och ja, igen… Instagrams algoritmer petade ner mig i nästa kaninhål och jag lyssnar nu även på k-pop. Det är emellanåt aningen själalöst men det gör inte ont någonstans, det är lättlyssnat och enkelt. Ja, det går under pojkband och jag är numer 44 år gammal, men vaffan. Ingen här hemma i min lägenhet dömmer mig eller skrattar åt mig, alla sjunger och dansar med efter sämsta möjliga förmåga. Misstänker att jag kommer ta (ännu) mindre skit från andra när vi kommer ut det här. Eller bara le när någon hånar ens musik oavsett om det är för att den är för enkel, komplicerad, hård, mainstream eller obskyr. Är det något jag har insett senaste tiden så är det hur mycket ens liv kan styras av algoritmerna i alla olika medier, men samtidig styr ju jag mina algoritmer och innehåll. Hade jag inte gillat det hade jag inte tittat/lyssnat vidare och då hade dom rekommenderat något annat. Får kanske vara tacksam att jag har trillat ner i ett så harmlöst kaninhål som k-drama och står på randen och tittar ner i k-pop hålet, men än har jag inte trillat ner där helt. Jag bara doppar tårna när jag behöver svalka öronen och hjärnan. Jag tänkte bjuda på ett exempel, kopplingen mellan k-drama och k-pop är nämligen ganska kort emellanåt, det är samma personer i banden som i serierna. I det här fallet stavas kopplingen 차은우 (Cha Eun-woo, blått hår i videon från bandet Astro nedan) han spelar en av huvudrollerna i fantastiska historiska dramaserien Rookie Historian som var en av de första serierna som fick mig trilla dit. Nä, nu får det vara nog med bekännelser för idag. Tack för att ni orkat läsa ända hit!

In the sprit of 2020

Jag har försökt skapa en spellista för hösten 2020 och allt nytt som kommer men det är svårt och jag tappar tråden emellanåt. Så det slutade med att jag gjorde en som jag kallar ”The spirit of 2020”, fantastiskt roligt faktiskt! Den är deppig, ironisk, sarkastisk, humoristisk och helt onödig. Typ som 2020. Jag har lagt med låtar som The Police med ”Don’t stand so close to me”, några låtar med The Vaccines. ”I perdict a riot” med Kaiser Cheves, ”Worst case scenerio” med Laakso, ”Under Pressure” med Queen och ”wasted time” med Skid Row. Jag la även till ”I wanna be sedated” med The Ramones, ”Bat out of hell” med Meatloaf, för vi måste ha något om en fladdermus 🦇 också. Soundgarden fick bidra med ”Rusty Cage” och ”The day I tried to live”. U2 drar sitt strå till stacken med ”stuck in a moment you can’t get out of” och självklart själva anthemen från i våras, ”Times Like These” med Foo Fighters. Självklart lite Biffy Clyro också! Och för att inte tala om Aretha Franklin med ”Who’s Zooming Who”. Den utlösande faktorn till hela listan var Spotifys fråga på insta om vilken textrad som sammanfattar 2020 bäst, helt klart är det Timo Räisenens ”Champagne & Cigars” med textraden ”well, its been a shit year this far”. Här kan ni lyssna på listan: (vanlig länk) Jag passar på att lägga till mina tankar om Spotify sammanställningen jag fick i år. Den var verkligen inte representativ på något sätt, då jag försökt att lära mig spela lite gitarr. Den mest lyssnade låten var Elvis med ”I can’t help falling in love with you” och ”Nu grönskar det”… Den påstår att jag har lyssnat på flera hundra nya typer av musik, vilket ju är skitsnack, för jag har nästan uteslutande lyssnat på rock/metal/punk, som vanligt. Dom har bara hittat på en miljard nya kategorier. Håller dock med om att min mest lyssnade kategori är ”modern rock”. Självklart var det massa Biffy, både för att dom släppte ny platta (A celebration of Endings) och för att jag försökte spela några Biffy låtar. Jag lägger med en orelaterad bild, bara för att. (ändrad) Det fick bli på Howlin Pelle i The Hives från Gröna Lund 2017. The_Hives_GronaLund_Stockholm_2017_001

Augusti 2020

Den enda Marshall stacken i mitt liv just nu.

Så har vi tagit oss en bra bit in i augusti detta ”intressanta” år 2020. Har läst någonstans att det var en en gammal kinesisk förbannelse att säga till någon ”May you live in interesting times” eftersom intressant ofta blir turbulent och tråkiga tider handlar mer om fred och harmoni. Hur som helst. jag gillar att ha tråkigt ibland, då vet man att man är klar med allt det roliga man skulle göra, men det är lite väl tråkigt i dessa intressanta tider.

Att säga att jag saknar livemusik är ju lite av en underdrift, det har gått så långt att jag inte vill prata om det. Många av mina konsertfotovänner lägger upp tillbakablickar men jag har inte riktigt kommit dit än. Jag orkar liksom inte tänka på det. Biffy Clyro har släppt en ny platta, den är fantastisk! ”Celebration of Endings” ser ut att gå upp på engelska topplistorna på fredag så det är roligt! Dom har också släppt datum för konsert 2021 men jag vet inte om jag vågar köpa plåtar. Klart jag måste egentligen men det händer ju INGET hos våra myndigheter som antyder att dom ens försöker hitta en väg ut ur detta. Såg att Wuhan hade segerfester efter att ha varit smittfria sedan maj, då blev man hoppfull! Medan vår tydliga trend nedåt tydligen bröts denna vecka, då blev man mindre hoppfull. Den enda berg-och-dalbanan man får åka i år är tydligen den känslomässiga. Kan man inte bara få titta på när andra åker och köpa lotter istället? Vinna ett jättestort gosedjur? 🦄 Äta popcorn? 🍿Kanske… Titta… På… En… Kon… Sert….?

Jag får fortsätta (försöka) spela ”Nu grönskar det”,”knocking on heavens door” och ”i cant help falling in love with you” å be grannarna om ursäkt helt enkelt. Hade helst låtit proffsen göra det istället.

Summan av kardemumman: lyssna på Biffys nya platta! Å ät glass för det är varmt så in i helvete å har varit i veckor.

Den är fin på bild men låter förjävligt. Måste vara produktionsfel…? Ehem…

Lottapalooza!

Nedtrampat gräs – festivalfeeling!

I helgen skulle Lollapalooza gått av stapeln. Pearl Jam och massa mer, det blir ca 30 grader varmt ute på Gärdet i helgen. Nu stannar vi hemma istället och gör det bästa av situationen. Hemma hos mig blir det lite Lottapalooza! ”Vi” käkar falaffel med pommes och slabbiga burgare. Dag två glömmer jag äta för jag blivit distraherad av all musik och tar en våffla med chokladsås som man köar i 30 minuter till alldeles försent på kvällskröken. Jag kommer hinka 30 grader varm avslagen cola och vatten i solen på balkongen.

Kanske får jag packa ryggan full av kamerautrustning och ge mig ut på långvandring med alldeles för lite vatten och ingen toalett. Jag tar med mig toalettrengöring med stark artificiell citrondoft för att simulera doften från bajjamajjorna. Jag får stanna på någon bergsknalle och streama någon gammal konsert och onlineshoppa lite merch. Jag ringer upp  några random kompisar över någon videochat så kan vi skrika åt varandra med micken avstängd, prata teckenspråk och låssas förstå vad som menas fast man inte ens vet vilket ämne vi pratar om. I bakgrunden spelar jag galet hög musik från någon artist jag verkligen inte gillar men som spelar före favoritbandet.

Skvallret i väntan på att gå in i diket eller från pressrummet då? Det får flytta ut på sociala medier. Men att få gå in i diket, precis när konserten börjar, basen är så hög att hela bröstbenet vibrerar när man går förbi högtalarna. Att få försöka fånga ögonblicket när Howlin Pelle hoppar, någon annan posar, en tredje ger allt i solskenet. Upptäcka ett nytt band som fullständigt blåser de svettiga brallorna av en. Få höra fansen (jag inkluderat) som sjunger sig hesa efter att ha övat på låtarna i månader och taggat. Se rökpelaren av damm som stiger upp ifrån moshen. Det får vi spara på, det gör jag gladeligen även fortsättningsvis om det räddar hälsan, eller till och med livet, på en enda person. Det är en person med anhöriga, intressen, engagemang och personlighet.

Jag tänker inte spekulera i vad som komma skall, eller när, det enda jag vet är att vi inte vet. Än.

Lottapalooza kommer pågå hela sommaren, alla är välkomna att omfamna konceptet och alla delar dom vill. Kampa på balkongen? En liten förströelse i helgen kan vara att lyssna på BBC s sändningar från Glastonbury som skulle fyllt 50 år i år. Och här är några klipp som kan vara kul också:

Ta det lugnt i värmen!

– – – – – – Uppdatering! – – – – – –

Eftersom alla säkert är superinttesserade på hur det går på Lottapalooza (haha!) så kommer här en liten uppdatering! Det har skapats en spellista som innehåller mycket livemusik. Den är helt i min smak, inga dåliga låtar men endel konstigt så man får tänka lite, mycket gammalt för att vara jag, men även endel nytt. Spellistan hittar man här!

Idag serverades en episk burgare på min balkong som jag måste säga själv var bättre än jag fått på någon festival. Men pommesen var aningen slabbiga.

Det visade sig också att det är exakt tio år sedan jag var på min första festival! Det var St Galen i Schweiz och en uppvärmning inför kursen i rockfoto jag skulle gå en vecka senare. Både Biffy Clyro och 30 Seconds to Mars spelade på båda festivalerna. Jag hade inte med mig stora kameran utan kämpade på med en kompaktis, minns inte vilken… Inlägget ligger kvar på (super) gamla bloggen!

Kasabian på St Gallen 2010.

Det är märkliga tider vi lever i

Jag ska vara är ärlig, de senaste två veckorna och varit förjävliga helt enkelt. Det började med att jag trodde astman bråkade lite sen kom feber hosta och en ihärdig energilöshet. Är det en vanlig förkylning eller det onämnbara? Ingen aning men man chansar ju inte.

Att vara ensam hemma brukar vara något jag tycker är helt okej, jag har alltid massa projekt på gång, men när man är sjuk blir det något helt annat. Speciellt när energin tryter på riktigt, jag känner liksom inte igen mig själv och dessutom är jag inlåst med världens sämsta och mest omotiverade kock. (jag) Lyckligtvis mår jag mycket bättre nu, energin börjar komma tillbaka och i huvudet börjar kugghjulen rulla så smått igen. Dessutom har jag lärt mig göra riktig risgrynsgröt.

Det blir ju uppenbarligen inga konserter på ett tag, men det är viktigt att man tar detta på allvar, jag offrar gladeligen konserter, mässor och stänger in mig en period även om jag är frisk om det räddar liv och hälsa för någon. Vi cyberfikar med familjen på helgen och jag är verkligen en av dem som njuter av alla livesändningar. Först ut var Dropkick Murphys på st patrics day, det var väldigt roligt att titta på och jag gillar nya låten ”Mick Jones Nicked My Pudding”. Jag har sett Miriam Bryant, och igår gjorde Timo fyra jättefina låtar och lovade att köra igen nästa onsdag, det ser jag fram emot redan. Ofta blir det också så himla mycket mer personligt. Måns Z fick inte tag på musiker så han spelade själv, ofta dyker familjerna upp i bakgrunden och man får bokstavligen komma in i idolernas vardagsrum och replokaler. Det tillför liksom en ytterligare dimension. Om jag kommer ihåg rätt så kör Royal Republic på fredag kl 21.00.

Timo på Grönan häromsistens.

Jag kan också rekommendera moderna museet och nationalmuseum som gör strålande insatser i sociala media. Det är ju sjukt svårt att hålla sig till någon typ av skärmtid, man vill inte, det är ju all social samvaro man har, då kan och vill i alla fall inte jag begränsa den.

Det viktigaste är att vi tar hand om varandra så gott det går. Jag finns här, jag ska ingenstans. Det är bara skriva något över sociala media om du behöver prata om oviktiga eller viktiga saker.

Det våras för musik

Den här våren kommer och går lite som den vill, den ligger en månad före men nu kommer snöstorm. Men det är ju typ vår iallafall tycker jag, jag är ju trots allt inte meteorolog. Jag är inte mycket för nyårslöften men runt nyår insåg jag att jag lyssnar för lite på musik jag gillar och för mycket på typ P3 (som har sin fördelar så klart) men dom spelar inte min typ av musik, för jag lyssnar ju inte på den på tex spotify. Det är lite som att klaga på utgången av valet fast man inte gick och röstade, så nu blir det ändring! Tillexempel har Pearl Jam släppt nytt men inte hamnar det på listorna! Jag hade inte ens hört talas om det om det inte hade dykt upp i min Spotify lista. Vi behöver lyssna mer på rocken för att den ska komma in på listorna så fler hör den. Då självklart de nya låtarna, man frälser inte ungdomarna med gammal musik (nåja inte i någon större skala), även om den är bra. Vi behöver inte mer Iron Maiden från ’93. Det är nästan 30 år sedan, vi måste gå vidare och det kommer jättemycket bra ny rock! Jag har satt ihop en spellista med alla nya låtar som kommer som jag tycker är bra, det är en salig blandning av musikstilar men de kan samlas under ”rock” paraplyet, med lite god vilja. Listan fylls på tills det blir ”sommar” tänker jag. Prenumerera eller lyssna igenom och hittar du något du gillar lägg till i din egen spellista. Har du något att tipsa om så tipsa mig gärna! Jag är törstig! ”Lotta: Nytt våren 2020”
Billy Talent på Berns_4

Billy Talent 2012

Om det är några låtar jag skulle nämna speciellt så är det ”Reckless Paradise” med Billy Talent som jag uppfattar som att den handlar om dagens samhälle som gör av med mer naturtillgångar än vi har. En annan riktigt bra låt med några jag inte hört talas om tidigare är ”Taxi” med Nova Twins, riktigt spännande och rätt innovativt. Sen är ju alltid Dropkick Murphys roliga, nu med låten ”Smash Shit Up”. Johnossie har släppt två låtar och det finns även nytt från tex Foo Fighters, Avenged Sevenfold och Ozzy, vilken vår! Nej, jag har inte glömt att nämna att Biffy Clyro har släppt låten ”Instant History”, jag bara avslutar med det och bjuder på videon. <3

Tankar i början av 2020

2020 har dragit igång och vi har kommit en bit in. Som vanligt är början av januari rätt dött på underhållning, alla har semester och/eller är panka. Men det har börjat bubbla igen i alla fall. Har ett sånt stort musiklängt just nu, hoppas jag får gå på konsert snart, har ett par jag håller tummarna för.

Gröna Lund teasar att det släpps fler artister 24 februari. Än så länge ser det bra ut med släpp som The Hives, Korn, Disturbed, Gwen Stefani med flera. Frågan är vad jag hoppas på inför 2020? Lågoddsare är Passenger (som idag hintat att han kommer spela i Stockholm), Johnossi (som snart släpper nytt och spelar på Cirkus 14 april, men kan spela till sommaren igen) och så hoppas jag ju alltid på Biffy Clyro. Sen om dessa kanske kommer till Gröna Lund, Lollapalooza eller något annat, det vet jag ju inte… Vad tror ni om Eminem till Lolla eller Grönan? Han släppte ju nytt nyligen, vore ju inte otroligt, till å med jag skulle tycka det var lite coolt. En kan ju hoppas. Ser i alla fall mycket fram emot sommarkonserterna, längtar ut, till vår och sommar. Inte för att vi är så långt ifrån med 8 grader och sol.

Det här får mig att tänka att det finns tre olika kategorier av band: Första kategorin: ett par låtar räcker, men egentligen inte min smak, men alltid nyfiken på nytt. Andra kategorin: Vill se hela konserten, kan se dem igen om de spelar på festival men betalar inte extra för det, om det inte är någon annan som vill gå. Tredje kategorin: Jag kommer vara där varje gång dom spelar inom rimligt avstånd eller ibland resa när det är något speciellt. Jag älskar den kategorin. Där har vi Biffy, vi har Agent Fresco, The Hives, The Sounds, The Rhymes, Rob Zombie, och säkert fler jag inte kommer på direkt nu. Det spelar ingen roll hur många gånger man ser dem. Dom kan köra samma setlist som sist, det är okej. Men har dom nytt vill man ju höra det också. Det finns alltså band man inte tröttnar på live. Mina sådana band är ofta väldigt rutinerade, det är en bra show varje gång.

Men jag är så Biffy-live svulten så det är galet åt det. Så jag tänkte jag gräver ner mig tio år av bilder på Biffy (Se nedan). Första bilderna är från Peace & Love 2010 och den sista bilden från Royal Albert Hall 2018 (från publiken). Dom har nämligen inte varit här sedan dom släppte sin Unplugged, dom har inte varit här sen dom släppte soundtracket till ”Balance, Not Symmetry” (verkar gå att se filmen här, ska testa ikväll) och dom har ytterligare en platta i pajpen. Va. Fan. KOM IGEN NU DÅ! Ut å spela mer er! Kom hit någon gång!

Nåväl, nu drömmer och minns vi oss tillbaka:

Biffy Clyro

2010 – Peace & Love

Biffy Clyro på Debaser Slussen 2012_27

2012 – Debaser Slussen

Ben i Biffy Clyro Debaser Slussen 2012_33

2012, när jag intervjuade Ben för andra gången. Denna gång i turnébussen på kajen bakom Debaser Strand. Allt är nu borta.

Biffy Clyro på Berns 2013_20

2013 på Berns

biffy_clyro_arenan09

2013 på Arenan

biffy_clyro_arenan07

2013 på Arenan

biffy_clyro-stockholm_2016_001

2016 – Munchenbryggeriet

biffy_clyro-stockholm_2016_011

2016 – Munchenbryggeriet

Biffy_Clyro_Grona_Lund_Stockholm_2017_002

2017 – Gröna Lund

Biffy_Clyro_Grona_Lund_Stockholm_2017_008

2017 Gröna Lund, deras senaste i Sverige.

oznor

2018 September, Unplugged på Royal Albert Hall.