Kategori: Bilder

Igår den 26:e oktober spelade The Vaccines på Berns. Läs hela recensionen här.

En av mina mer stressade spelningar hittills. Lite adminitrativa problem inledde kvällen och jag kunde inte börja andas normalt förrän jag faktiskt stod i diket och väntade på huvudbandet. Men allt löste sig tillslut! Så klart, det brukar göra det. Genom dessa år har det varit många kvällar när det varit lite administrativt strul, speciellt av typen ”du står inte på listan” men man har lärt sig att slappna av för man har ju faktiskt varit i kontakt med arrangören och fått ett godkännande, då brukar det lösa sig. Igår hade jag dock svårt att hitta lugnet i det hela. Kanske lågt blodsocker eller alldeles för mycket hamburgare i blodet, lång arbetsvecka eller nåt. Men när jag äntligen stod där och skulle börja då började jag lugna ner mig lite. Jag kommer aldrig ifrån den där fantastiska känslan när bandet går på och golvet börjar gunga. Bokstavligen gunga. Som en rytmisk jordbävning på något sätt och ett öronbedövande skrik bakifrån. Aj löv it! Golvet gungade mycket igår.

Med bilderna säger jag som i förra inlägget: När jag är nöjd och allt är perfekt, då börjar det säkert bara bli tråkigt. ISO en miljard, alldeles för långa slutartider och stora bländare. MEN! Jag fick se mina Vaccines igen. Hoppas vi får se dem snart igen, jag har mina små orosmoln dock. Alla såg kanske inte jättekrya ut hela tiden.

Vi fick se ett fantastiskt förband med. Deap Vally, två tjejer i Johnossi tappning.

Den 24:e oktober spelade Therapy? på Göta Källare. Läs hela recensionen här. Även Silver Silver spelade. Tydligen deras andra gig någonsin.

Det var fantastiskt roligt att se dem, jag har inte sett dem tidigare men lyssnade mycket på dem när det begav sig i mitten av nittiotalet. Det var ett himla drag i gubbarna och jag stod längst fram i publiken med kameran i högsta hugg. Roligt att publiken var snäll och artig, det tror jag är för att Göta Källare tydligen blivit av med sina rättigheter så det var alkoholfritt där denna kväll.

Jag fick en ny favoritvinkel även om ingen av de bästa bilderna som blev utvalda är från den vinkel. Basisten ställer sig precis framför än, sträcker ut basen i publiken och jag fotar honom genom hålet som blir mellan basen och honom. Hehe. På något sätt lyckas jag avskärma mig och inte fatta hur nära jag står, jag inbillar mig att jag är osynlig där jag står i diket. Men endel påstår att artister och publik ser en. Det vägrar jag tro på! Jag finns inte. Ändå hamnar jag på bild lite överallt… hm… :oD

Här är bilden, inte perfekt, men så ni förstår vad jag menar. Efter följer min favoritbild. Jag undrar när dagen kommer när man publicerar bilderna från en spelning och känner ”fan, va bra det gick idag. Allt gick precis som jag ville.” Undrar om det är då som det blir tråkigt. När man känner att man inte kan förbättra sig längre. Jag känner personligen att jag har väldigt lång väg att gå tills jag är nöjd med mina bilder. Tur att det är en jäkligt rolig väg.

Den 17 oktober var jag och plåtade Danko Jones, Thundermother och Bombus på Medis. Läs hela recensionen och se alla bilder på LiveNews.se.

Det var typ tredje gången jag plåtade Danko Jones och det är ju alltid lika roligt. Förutom att denna gång hade de med sig massa LED belysning, jag får skriva ett separat inlägg om det för jag vill inte blanda ihop dom ”bra” bilderna med exempelbilderna… mutter och morr. Men det var en riktigt bra konsert och det enda lite tråkiga med konserten var att den började lite sent på en redan sen tid. Vilket ledde till att jag inte hade möjlighet att stanna genom hela. Att Danko sedan ”skällde” på alla recensenter (lite roligt) och bad alla sluta twittra ledde till att folk tittade konstigt mig och började komma med kommentarer när jag står och antecknar i telefonen mitt i publiken. Det sätter lite sorti på stämningen men så kan det vara. Som recensent är man på något sätt älskad och hatad. Skivbolagen vill ha PR för sina artister medan artisterna inte vill stå och bli bedömda med ”kritiska” ögon utan bara ha en trevlig stund med fansen.

Det var i alla fall en fantastisk konsert med enorm energi, så klart, det är ju ändå Danko Jones. Min favoritbild från kvällen är på Tundermother dock.

Äntligen fick jag lite bloggtid över. Den 12 oktober var jag och plåtade Bullet, 77 och Screamer på Debaser Medis. Läs hela recensionen och se alla bilder på LiveNews.se. Det var jättelänge sedan jag var på Medis, har ju mest hängt på Slussen senaste året så det var roligt att vara tillbaka. Det kändes som en riktigt bra spelningen för för första gången på länge så fick jag lite bättre bilder, det fanns ju faktiskt ljus på vissa delar av scenen och ibland fick artisterna för sig att gå och ställa sig i ljuset. Jag vet, det kan låta bannalt, men man blir så glad för småsaker ibland.

Jag gillar att plåta Bullet bland annat för de har världens roligaste gitarrist, Hampus Klang heter han tydligen lyckades jag just Gooogla fram. Han är nämligen alltid glad och ser sådär fnittrigt-full-i-fan ut. Jag blir glad bara jag ser honom. Han är överst, sedan följer andra bilder jag gillade lite extra, sist bland bilderna har vi 77 från Barcelona som även de hade en fantastiskt roligt gitarrist. Alla fotografers dröm. :o)  Sist följer hela galleriet. Happy reading!

Jag gjorde det igår. Jag tog mod till mig, samlade ihop mig och min hosta och trampade iväg för att se Teitur. Han var helt fantastisk och det var en sån konsert som fick en femma i betyg. Det krävs väldigt mycket för att få en femma av mig. Men det är Teitur, det var lixom (nästan) förutbestämt på något vis. Det var en skitsvår recension att skriva och jag fick brottas mycket med hur personlig man ska vara eller inte. Men jag är ju där som ett fan och valde att skriva personligt men utan att gå in på detaljer.

Han sa att han skulle sälja skivor efteråt men det slutade med att han delade ut dem istället. Jag stod naturligtvis längst bak då för jag hade gått och skulle vara först i kön till bankomaten så jag kunde köpa en skiva. Så blev jag utan istället. Dämit. Samtidigt är jag lite glad (eller inte), gillar inte när de själva säljer skivorna, jag blir så jäkla star-struck. Jag hade definitivt blivit det i det här fallet. Hans musik har betytt så otroligt mycket för mig under jobbiga perioder i livet.

Jag är (otippat nog) riktigt nöjd med bilderna, det här är min favoritbild, leendet och minen är så fantastisk, även om det ser ut som att han har en handske på handen.

Jag mådde bra på väg till konserten, helt okej under konserten och sedan efter konserten drog helvetet igång igen. Jag tror jag skrämde alla på tunnelbanan med min hosta och väckte minst ett fyllo. Hostan fortsatte hela natten och jag var hemma idag igen och blir nog hemma imorgon med. Har som sagt blivit bättre, men det har avstannat lite, det får ta en dag till sen får det f*n va nog.

Opeth Gjorde en helt fantastisk spelning på grönan den 14 september. Läs hela recensionen och se bilderna även på LiveNews.

Verkligen ett sånt tillfälle där jag kände att jag tagit mig vatten över huvudet, rent musikaliskt. Att skriva om sånt som jag inte riktigt förstår… men det kände som det gick bra ändå. Svårfotat på grund av mycket rök denna gång! Alltid är det något, men det är ju lixom det som är tjustningen. Man vet ju aldrig vad man möter. Den här gången blev det lite färg i alla fall.

Hallöj där igen!

Nu blir det ännu ett sånt litet kort inlägg. Jag har idag plåtat Den Svenska Björnstammen på Gröna Lund. Läs gärna recension och titta på bilderna här! Det var fantastiskt roligt även om det rent fototekniskt var ett helt hysteriskt motljus och lilla Lotta hade bara fått med sig telen. Jag var den ENDA utav fotograferna som försökte mig på Björnstammen med endast Tele. Gjorde jag rätt? Nä, men fan så trött jag var i morse när jag skulle välja optik och ville inte bära båda. Ville inte gå med bara vidvinkeln. Jag står vid mitt ord. Eller ja, jag fick ju inga coola hopp, men så kan det vara. Eller jag fick några hopp, men de är så suddiga att jag ser inte vem det är som hoppar på vilken arena eller något annat, vi kan kalla dem konstnärliga kanske… kommer förmodligen ALDRIG att publiceras. Men så kan det vara.

(Redigerat:)

Här är bilderna och min enda favoritbild från den kvällen:

Ännu ett bakdaterat inlägg. Jag plåtade Nickelback och Daugthry på Globen för en tid sedan. Det är alltid spännande att plåta på Globen och gigantiska fullsatta arenor. Det är lixom magi på något sätt. Å när det inte är magi så fantastiskt tragiskt. Men på Nickelback var det verkligen Magi, vilket är roligt. Gå in på LiveNews för att se bilderna på dem då jag inte vågar lägga upp bilderna här. (Photorelease och arga advokater) En annan nackdel är att man får stå 150 meter bort vid mixerbordet med teleobjektiv. :o/

Däremot är det ingen Photorelease på Daughtry som har en hel del av mina tankar just nu. Läste på fejjan här om dagen att herr Chris Daughtry själv lämnar bandet. Hur nu det går ihop då han är lixom namnet på bandet. Jag vet inte hur bandet startades, kan vara en så Idol-fabrikation (han typ vann amerikanska Idol för några år sedan) och då är det kanske inte helt konstigt att de går skilda vägar om de tvingats in i det från skivbolag. Men jag har verkligen ingen aning så jag (borde) låta bli att spekulera. Detta medför dock att när vi fotade dem på Globen var det en av de sista spelningarna de gjorde tillsammans. Men samtidigt har man precis släppt en ny låt med tillhörande video under namnet Daugthry där just bara han är med och inte bandet. ”för att det skulle se fånigt ut att ha bandet på picknick i gräset” som det hette… Ja. Han har mao sparkat bandet, är min gissning.

Det var ett bra tag sedan vi var på Live At Heart men jag försöker bakdatera detta inlägg för jag har inte hunnit skriva om det. Alla inlägg på LiveNews hittar du här: Live At Heart på Live News. Fantastisk festival med typ 170 band som gjorde 300 spelningar. Fantastisk festival i Lilla Örebro.

En stark mental bild från fesivalen var när man sprang runt mellan alla dessa spelställen och så springer man på ett av banden som försöker med bästa tetris teknik att få in all utrustning i den pyttelilla golfen. Det var uppenbart att minst två bandmedlemmar skulle bli tvungna att ta tåget.

Det var en väldigt svår fotad och otacksam festival att fota. Många av scenerna var på typ cafféer i befintligt ljus. Hårdrockare möter mintgrön modern konst. Nåväl, det var en fantastisk festival att hitta nya band på och fortsätta bekantskapen med andra. Här är alla bilderna. (Jag har slutat lägga upp dem i speciella gallerier) Här är bilder på Almost Nature, Billion Dollar Babies, Frantic Sunday, In Bloom, Meadows Ever Bleeding, Seventribe och The Old Sound Got Cancelled. Klicka på dem för att läsa inlägget som hör till. Missa heller inte min fantastiska Krönika…. :oP

Här är några av mina favoritbilder utplockade, som av en händelse från mina favoritband från festivalen, dock ingen inbördes ordning:

Alla bilderna: