Det har varit en speciell dag idag. Känslan från gårdagens konsert ligger lite kvar och myser. Dessutom så har det varit sååå fint väder, det droppar från taket och det har varit minst 10 grader varmt ute, lovar att det stod det på termometern! (erkänner att termometern KAN ha legat i solen). Så med vårkänslor och hopp om sommar så rusar jag iväg till min lokala livsmedelsbutik och köper dyra tulpaner. Älskar att plåta tulpaner i solskenet, nu testade jag det även med Lens Babyn, vilket var riktigt roligt. I den eviga jakten på skärpa så är det otroligt skönt att söka motiv i oskärpan.

 

Det är även dagen då nyheten om Whitney Hustons död har nått oss. Tråkigt och tragiskt och tyvärr- så innerligt tyvärr- föga förvånande. Whitney var en av mina stora idoler långt innan jag upptäckt rocken. Jag ville vara som henne, ville se ut som henne och sjunga som henne. Viken energi och lycka hon utstrp! Vilken tio åring skulle inte vilja vara som henne 1987? Jag blev inte som Whittan, jag blev jag i istället och det är jag tacksam för. Men jag börjar närma mig med håret!

Hon var här för något år sedan, jag ville självklart plåta henne för hon var min idol när jag var liten, samtidigt kände att jag inte ville plåta henne då, för det skulle inte vara den Whittan jag vill minnas. Här är Whittan 1987, så här har hon alltid varit och kommer alltid att vara för mig:

Jag tror hon är på en bättre plats och har det bättre nu. Vila i frid. <3

Vilket år det har varit! Det har blivit närmare 160 fotade artister (i snitt lite mer än en varannan dag), 7 festivaler, i runda slängar 1,5 Terrabyte med bilder (ingen aning om hur många i antal). Jag har fotat bra artister, dåliga artister, blivit glatt överraskad och galet besviken. Här kommer en liten kronologisk redogörelse, lite lärdomar, mina favoritbilder och längst ner hittar du en lista med alla årets fotade artister. Happy reading!

2011 börjar:

Året började ganska turbulent för mig personligen. Jag tog mitt livs svåraste beslut i slutet av 2010 vilket gjorde mig typ hemlös och singel med bara kameran på axeln i början av 2011. Som tur var har jag underbara vänner och familj så jag stod aldrig ensam ute i kylan, det är vid sådana här tillfällen som man märker vilka som är ens riktigt fantastiska vänner. <3

En annan räddare i nöden förutom underbara vänner och familj var musiken, jag lyssnade mycket på Teitur och David Gray. Det är när man har det som svårast som man märker vad som är viktigt för en, för mig är det helt klart musik, foto och kombinationen av dessa. Jag hittade relativt snabbt en lägenhet som jag fick köpa till lite överpris, men det var det värt för jag trivs fantastiskt bra. Det var lite glest i utbudet av konserter på vårkanten så jag började fota massa saker jag inte riktigt hade koll på, men det är roligt när man kan utvidga sin musiksmak och få möjlighet att se saker man inte hade gått på annars. 

 

Försommaren:

Jag gjorde min första Globen plåtning i början av maj (Sade) det var väldigt spännande även om vi fick stå vid mixerbordet i jämnhöjd med rad 38 ungefär. En så kärnskitare, nej förlåt, en stjärn-kikare hade varit på sin plats. Men det gick tillräckligt bra.

Sedan gick det på av bara farten och jag plåtade andra storheter som Bryan Adams och Linkin Park. Linkin kommer vi tillbaka till…

 

 

_

 

Sommaren:

Sommaren karakteriserades annars av festivaler, så klart. När jag inte var på dem så längtade jag efter dem. Jag gjorde totalt sju festivaler tror jag, beroende på hur man räknar: Loaded The Big One på Medis, Jazzfestivalen på Skansen, Peace & Love i Borlänge, Biffy Clyro och Foo Fighters i London (ej fotopass å festival men skit-stor konsert, hela stämningen var mer som festival än konsert så den får gå in här under), Sonisphere Stockholm, Popaganda (Anka) Parkteatern och Popaganda. Roligast var helt klart Peace & Love, den var även jobbigast. Mycket springande fram och tillbaka, äta dålig mat, sova alldeles för lite men ack så roligt, så mycket bra band, tillfälle att möta nya band och människor.

Jag och 68 000 personer till på Biffy Clyro / Foo Fighters på i ett gammalt stenbrott i London.

 

Hösten

Hösten och har karaktäriserats lite av galna Photo Releaser och jag har fått ta många personligt etiska ställningstaganden. ”Vad tycker jag är ok?” Jag trodde inte jag hade några skrupler, men det hade jag tydligen. Men det har varit mycket funderande under hösten med bla. Brittan och Rihanna. Linkin Park hade en rolig Photo Release, man fick visa bilderna men bara i 8 dagar, därefter skulle de försvinna i all evighet. Ja… det blir dyrt för dem att köpa bilder om 20 år när dom vill titta tillbaka, för alla bilder ska ju vara borta…

I slutet av året var det roligt att fota Released Live And Unsigned, massa osignade band. Jag vet inte varför, men det är något speciellt, dom ger lite mer. De mindre banden är aldrig blasé eller uttråkade på scenen, det är deras stora kväll som de planerat för, haft ångest för och sett fram emot i månader. Det är något mer speciellt än stora band som bara river av en show i raden av många.

 

Lite om bloggen:

Bloggen har verkligen tagit fart och växt under året. Jag har numer i snitt ca 1400 unika besökare i månaden. Det hade jag aldrig kunnat ana. Jag har fått ackreditering för bloggens räkning de gånger jag inte kunnat fota för Festivalphoto. Det är fantastiskt roligt att veta att så många hittar hit, jag har inbillat mig att ingen läser, men tittar man på statistiken så är det faktiskt hela tiden mycket ny trafik. Tove Styrke har dragit galet mycket trafik till bloggen i år, speciellt med bilden till höger.

Mest sedda sidorna/bilderna:

1. Förstasidan
2. Gråtande tjej på The Ark se nedan vid ”sammanfattning”.
3. Tove Styrke på Cirkus, den ->
4. Inlägg: Plan Three, Sherlock Brothers, Itchy Daze och Seremedy på Klubben
5. Dead by April på Sonisphere Sweden 2011_15

 

Här är min första och årets ända sålda konsertbild, köpt av den glade unge herrns mamma!

Lärdomar under året:

• Så länge du inte får några stålars, fota bara musik du gillar, annars blir det sjukt tråkigt och det behövs bara att det börjar regna för att livet ska vara tråkigt och man bara vill hem.
• Man kan ändra sig. Flera artister som jag inte tidigare gillade har verkligen växt för mig, ofta är det en live upplevelse som gör att det vänder. Ett exempel är Veronica Maggio som vände mig helt på Peace & Love. Jag gick från ganska ordentligt avig till att jag blev glad att jag kunde alla hennes låtar och är nu ett stort fan. Hon dök upp många gånger under året, vilket bara var bra.
• Nyupptäckta artister: I Blame Coco, Veronica Maggio
• Bästa konserterna: Biffy Clyro & Foo Figthers, 30 Seconds to Mars, Enter Shikari (fotade inte)
• Roligast att fota: Roxett, Seventribe, Magnus Uggla, The Baseballs och många, många, många fler.
• Största besvikelserna: Red Hot Chili Peppers, för att dom inte spelade det publiken ville höra och behandlade Globen som en replokal. Smashing Pumpkins för att det var det tråkigaste, deppigaste konserten någonsin, inte ett spår av den gamla ilskan fanns kvar.
• När jag läser Årskrönikan för 2010 så inser jag hur mycket säkrare jag har blivit i mig själv och mitt fotograferande under 2011. Jag är inte längre rädd för att tala med de andra fotograferna och har fått flera nya vänner bland ”konkurrenterna” och jag har haft många roliga möten med vakter, säkerhetspersonal och andra i branschen. 
  
• Ett band är ingenting utan en fantastisk trummis. För mig bygger hela musiken runt trummorna, flera band har visat fantastisk framgång med flera trummisar, då blir jag ännu gladare. Jag försöker alltid plåta dessa mästare, men det är lite svårt för dom sitter långt bort, ärutan ljus och bakom massa skrammel. Men jag försöker.
• Lägg aldrig igen ut en bild utan ”vattenmärke” på. Bilderna knycks och rycks fantastiskt mycket på internet, men inte lika mycket om man trycker dit värsta stora namnet. Man försöker ta det som en komplimang att någon annan uppskattar ens bilder men i själva verket blir man inte jätteglad när man inte får äran för sitt arbete.
• När jag tittar på mina bilder från början av året så ser jag själv att jag har utvecklats fantastiskt mycket. Roligt att se och mycket motiverande. Det gör att jag vill fortsätta och plåta massor! Även om jag tror att mina största framgångar i år kanske har varit i hanteringen i Photoshop.

Mina favoritbilder från året:

och många, många fler… 

Sammanfattning:

Det känns som att jag inte har plåtat så mycket som jag hade velat men det har ändå blivit ca 155 artister under 2011. (Fullständig redogörelse för vilka finns längre ner) Jag har lärt mig mycket men det har inte varit lika spektakulärt som förra året.

Det har varit flera farväl under året. Det största var naturligtvis The Ark som hade sin halvårslånga farväl-turné, jag plåtade dem två gånger och även deras allra sista spelning på ett fullsatt Gröna Lund. En av mina absolut mest sedda bilder är från den konserten, ett fan som gråter. Här till höger har vi Ola Salo som gråter, samma konsert.

Jag plåtade även Those Dancing Days sista spelning på Popaganda, men det fick man veta först efteråt, alltid så himla synd för jag gillade dem och gillar dem mer å mer. Hoppas de tar sitt förnuft till fånga senare och kör vidare.

Framtiden:

Jag vet att livet går vidare, jag ska ta förra årets råd och förvänta mig det oväntade. För vad som helst kan hända, och händer. Jag vet att jag kommer att fortsätta att plåta konserter, jag kommer fortsätta lära mig. Jag kommer även plåta endel annat, har ett par bröllop inbokade bland annat. Men exakt vad som händer. Det vet jag inte. Tiden får utvisa, det finns massor av bra musik att se fram emot nästa år och jag är riktigt pepp!

Stort tack och massa kärlek till:

• Underbara Malin som lät mig husera i hennes lägenhet i månader. Inget tack i världen är stort nog. <3
• Tille för allt, för inspiration, motivation och massor av pepp och uppmuntran!
• Åsa, som tar sig tiden! Trots att hon inte har någon egentligen.
• Alla mina kollegor, båda på dagjobbet och nattjobbet (konsertfotot)
• Naturligtvis mamma och pappa, som är oroliga så fort jag lämnar lägenheten efter mörkrets inbrott, men ändå inte klagar.

Jag delar min underbara stad med 861 000 andra människor, alla är inte lika lyckligt lottade, tillexempel är närmare 3000 av dem bostadslösa. Så jag stödjer Stockholms Stadsmission lite extra. Gör det du med.

 

 

---

Årets plåtade konserter:

Januari
– Khoma
– Lindforest
– Culkin
– Last Days Of April

Februari
– Teitur

Mars
– Skunk Anansie
– Bullet
– Electric Boys
– Mustasch
– The Ark
– Tove Styrke

April
– Itchy Daze
– Plan Three
– Seremedy
– Sherlock Brothers
– Guano Apes
– Drylight (studio)

Maj
– Sade
– Local Dealers
– Sugarplum Fairy
– Tantrum to Blind

Loaded The Big One:
– Britta Persson
– Charlee Nyman
– Hägerstens Botaniska
– Hästpojken
– Karl X Johan
– Panter
– Brodinski
– Erik Halldén
– Kutterfugel
– The Sound Of Arrows
– The Touch

Juni
– Drylight

Smaka på Stockholm:
– Eric Gadd
– Gladys Del Pilar
– Peter Getz med Tilling Adefelt Ikiz OP3 med gästsolist Wojtek Goral
– The Big Rockets

– Bryan Adams
– Linkin Park

Stockholm jazzfestival:
– Lizz Wright
– Zap Mama
– Andreya Triana
– Bilal
– Bobby Womack
– Bohuslän Big Band
– David Sanborn Trio
– Donny McCaslin feat Uri Cain och Tim Lefebvre
– Je Suis!
– Seun Kuti och Egypt 80

– Foo Fighters
– Biffy Clyro
– Band of Horses

Peace & Love: 
– Jimmy Eat World
– jj
– John Lindberg Trio
– Sahara Hotnights
– Sick Puppies
– The Vaccines
– 30 Seconds To Mars
– Dolly Daggers
– I blame Coco
– M.I.A
– Oskar Linnros
– Veronica Maggio
– Volbeat
– Anna Järvinen
– Asta Kask
– bob hund
– Lo-Fi-Fnk
– Looptroop Rockers
– Teddybears
– The Sounds

Juli
Sonisphere Sweden 2011
– Airbourne
– Arch Enemy
– Dead by April
– Graveyard
– In Flames
– Kvelertak
– Mastodon
– Mustasch
– Seventribe
– Slipknot

– Dan Reed
– Friska Viljor
– Pontus De Wolfe
– Broken Door
– SOL-Stat & Orchestra Live

Popaganda [Anka] Parkteatern 2011:
– Azure Blue
– Parker Lewis
– Summer Heart
– Urban Cone
– Wild at Heart
– You say France and I whistle

Augusti
– Carpark North
– Europe
– Takida
– Christian Walz
– Jerry Williams

Popaganda 2011:
– Adventure of
– Henrik Berggren
– Samling
– Serenades
– jj
– Junip
– Lykke Li
– Midlake
– Those Dancing Days
– Delorian
– Jenny Wilson & Tensta Gospel Choir
– Syket
– Säkert!
– Urban Cone
– Arcade Fire
– Cults
– Delorian
– Is Tropical
– Me and my army
– Saint Etienne

September
– Danko Jones
– Daniel Adams – Ray
– The Ark
– Dead By April
– Her Bright Skies
– Renegade Five
– Graveyard
– Horisont
– Top Hawk

Oktober
– Red Hot Chili Peppers
– The Baseballs
– Within Temptation

Released live and unsigned:
– 5th Avenue
– Great Rush
– Rock N Roll Allstars
– Summoned Tide
– True Velocity

November
– Smashing Pumpkins
– Roxette
– Combustion
– The Horrors
– Foster The People
– Urban Cone
– Atari Teenage Riot
– Cara
– 100 Monkeys

 

December
– Magnus Uggla
– The Vaccines
– Trailer Trash Tracys

Released Live and Unsigned final
– Nitry
– Reenact
– Saint Deamon
– Massdistraction
– Summoned Tide
– Seventribe
– Raised Fist

 

Så här i juletider så uppdagas de konstigaste saker. Pappa har börjat titta på gamla negativ och det visade sig att han har plåtat på min allra första konsert! Så klart, i vår kameratokig familj. Så nu vet vi var jag har fått mina konsertfoto gener ifrån! Visserligen är det inte bara konserter, han fotar allt.

Min allra första konsert var i Jakobstad en sommar, typ 1984-5 kanske, på scenen i folkparken står The Pinks. Jag är typ sju år och var lite hemligt kär i sångaren, som visserligen var lite äldre än mig, men ändå bara 10 år. Jag har kvar kortet med hans autograf som någon vågade sig fram för att få åt mig.

Vill bara påpeka att jag inte är så gammal att det inte finns färgfilm, utan pappa gillar svartvitt, det använder man för att ”fota händelser” som han säger.

Min favoritlåt med The Pinks var ”Det spelar ingen roll” mest för att jag nog alltid har tyckt att folk ska acceptera mig (och varandra) som jag den är, inte för hur jag ser ut. Vissa saker ändrar sig aldrig. :o)