Kategori: Musikfunderingar

Guano Apes på Nalen

Igår var jag och såg Guano Apes på Nalen. De är ett tyskt skate-punk band som var stora på 90-talet. Jag hade inte hört talas om dem förrän för några månader sen.

Hur som helst. Dom var skitbra! Ett riktigt röj och riktigt bra musik. Bandet har helt sjukt trogna fans, halva lokalen verkade vara från runtom i Europa och vissa bara följer efter dem på turnén.

Rent fotografiskt var det lite av en mardröm, det fanns massor med lampor men man valde att inte tända dem så ofta och samtidigt. Att säga att det inte fanns något dike är dagens underdrift, scenen var 15 cm hög och jag fick nästan inga bilder på gitarristen eftersom han stod för nära och alltid hade micstativet framför sig. Å (inte bara) jag fick nog några blåmärken… publiken var väldigt entusiastisk… dom skrek så mycket efter låten ”lords of the boards” att bandet ändrade i spel listan och körde den istället för (en av mina favoriter) ”….” men jag fick höra ”this time…..” och massa andra bra låtar istället. Jag är ju inte värsta musikaliska geniet men det kändes som att alla var riktigt bra musiker med. Det svängde även i pauserna.

Men som sagt: en riktigt bra spelning på en riktigt liten scen. Hoppas på att få se dem igen. Undrar vad de skulle åstakomma på en festival?

Några bilder

Den här ovanför gillar jag som bild, men den är inte representativ för Guano Apes. Dom låter inte som den här bilden ser ut. Men jag tycker den är fin.

Den ovanför är en rolig bild tycker jag, den känns _ganska_ öppen i sitt budskap: den ställer fler frågor än ger svar. Som: ”varför har han kalsongerna på huvudet?” Och ”hur kan hon vara så allvarlig om han har kalsonger på huvudet?” eller ”vet hon om att det står någon med kalsonger på huvudet bakom henne?” Vaför inte ”händer det här ofta?” osv.

Den här bilden är ganska representativ för hur spelingen var. Ett himla drag och alla sjunger med.

Fler bilder finns i mitt Guano Apes galleri

Massa fler bilder finns i Festivalphotos galleri med Guano Apes.

så här dagen efter är jag lite mör, men det var sååååå värt det. Mörheten kan ju ha att göra meda att det varit en intensiv vecka på jobbet med. Tror att hela fredag kvällen blir inbokad som lotta tid. Inget internet och inget internet i telefonen heller. å bara liiiiiiiiiite telefon. Man kan ju inte låta bli helt…. ;)

Plan Three, Sherlock Brothers, Itchy Daze och Seremedy på Klubben

Så var den spelningen över, det känns nästan lite tomt. Jag hade sett fram emot det så mycket och nu är det över… nåja, om några timmar har jag kommit på vad som är det nästa grej att se fram emot, men just nu är det lite tomt.

Alla fyra banden gjorde fantastiskt bra ifrån sig och det kändes som att det var fyra band som alla hade sin separata skara med fans, inte som att det var något av banden som spelade medan man väntade på huvudakten. Men jag är lite besviken, inte på bandet, dom var fantastiska. Men på min egen insats, jag är inte helt nöjd med bilderna. Kanske har jag börjat ställa orimligt höga krav på mig själv, men det är typ tre bilder från igår som jag gillar varav en jag gillar starkt (den översta), resten känns lite mediokert. Jag försöker inbilla mig att det var för att vi bara hade två låtar på oss, istället för tre som man brukar ha. Så den korta stunden blev ännu kortare, dock fick man fota utifrån lokalen efteråt, om än utan blixt, men det är ju självklart. Hur som helst, här är bilderna jag gillar bäst:

This one is for you ladies, you know who you are…:

Här är Galleriet med alla bilderna,
bilderna finns att köpa på Festivalphoto:

Här är bilderna på Plan Three på Festivalphoto
Här är bilderna på Itchy Daze på Festivalphoto
Här är bilderna på Sherlock Brothers på Festivalphoto
Här är bilderna på Seremedy på Festivalphoto

Jag gillar mest bilderna på Seremedy, kanske för att de var mest intressanta rent visuellt. Det händer så himla mycket i ”kostymerna”, massa kedjor och grejer. Det känns som att på de tre andra banden hade jag nog velat ha en låt till att jobba med. Ja, jag vet; undanflykter! Kanske blev jag helt enkelt trött och ofokuserad efter första bandet? Nåja, får fundera över saken under dagen. Det var lite andra duktiga fotografer där med. Marisol från Musiktages Bilder på Seremedy. De andra vet jag tyvärr inte vilka det var.

Nu är det dags att ta söndag.

jag känner mig naken och lite vingklippt

I torsdags var det dags, jag fick lämna in min lilla bäbis på sjukhuset. Dom ska klämma, skruva och testa, kommer kosta runt 2500 spänn, men det mesta tar drulleförsäkringen i hemförsäkringen. Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är med försäkringar. Jag har betalat hemförsäkring i bra många år men aldrig behövt utnyttja den, men nu när oturen väl är framme så behöver man inte sitta i skiten för att man är klantig.

Men det är skönt att dom ska kolla själva kameran med, så man inte behöver fundera om det är någe knas. Vågar inte ens fundera på vad det kostar om det är någe knas med den. Men det täcker nog försäkringen i så fall.

Men nu står jag utan kamera, känns jättekonstigt, jag har ju den lilla och jag fick låna ett objektiv om jag får tillbaka huset före helgen men inte objektivet så jag står inte helt naken inför Plan Three och de andra på lördag. Ska bli riktigt skit-kul till helgen:

Plan Three= fantastisk musik, hoppas på ny skiva snart för nu kan jag alla låtar på den gamla
Itchy Daze= inte lyssnat så mycket på men de är fantastiskt bra har jag märkt
Sherlock Brothers= vann igår årets nykomlingar på Bandit Awards
Seremedy= har bara en låt på spotify men den är bra och de är tydligen ett ”visual-kei” eller ”visual-rock” band (jag fick slå upp det, man lägger mycket energi på utseendet/stilen) och det är ju spännande rent visuellt med.

Så lördagen ska bli spännande!
Natti!

Inför fotokursen och Bob Dylan på Peace & Love 2011

Halloj bloggur!

Det känns som det var jättelänge sen jag skrev, men det var det kanske inte, skit samma. Det har i alla fall varit en helt sjuk vecka, med mycket jobb och mycket upptagen på fritiden, ibland med jobbet. :o/ Nåja, nu är årets största projekt avklarat i alla fall. Är på något sätt helt slut men kommer hela tiden på saker jag vill göra och gör dom, jag vet inte var jag får energin ifrån, det bara går av sig själv lixom. Men i helgen är det fotokurs, det ska bli riktigt spännande, men jag ligger lite efter i min bok och är inte säker på att jag hinner läsa klart den innan helgen. Men det löser sig säkert på något sätt. Boken var ju inte direkt läxa till kursen, jag bara tyckte att det skulle vara kul att borsta upp lite kunskaper med boken som läraren har skrivit. När jag nu har börjat läsa den igen så är det en utav de bästa fotoböckerna som jag har läst, många saker som står i den boken har jag återvänt till i tanken sen jag läste den förra gången. Nåja, kursen ska bli helt sjukt spännande!

Sen så kom en pressrelease idag eller om det var igår; Bob Dylan spelar på Peace & Love! Fan va coolt. Han stod verkligen inte på min lista över musikakter jag ville fota… av den enkla anledningen att jag trodde att han var död… oops. Kan inte min musikhistoria riktigt så bra som jag borde. Men sitter och lyssnar lite på honom nu så är det riktigt skön musik, det visste jag sedan tidigare, men jag har aldrig gett honom tiden tidigare. Är inte helt säker på att det är värsta upphetsande rent visuellt, men faaaaan. Det är ju Bob Dylan.

Det är helt sjukt mycket som jag vill se på Peace & Love i år. Säkert kommer man ju få prioritera bort vissa saker, som förra året hann jag inte se Them Crooked Vultures med David Grohl, för jag hann inte mellan scenerna. Lär ju bli något sådant i år igen. Men det finns en ordning, som vi får spika lite mer sen, när man vet alla akterna som kommer. Men 30 seconds to mars står helt sjukt högt på den listan. Får jag inte stå i diket så tänker jag stå längst fram. Jag har gjort en Spotify Lista med fem topp låtarna från alla som spelar, så jag ska lyssna in mig lite mer på dem som jag inte vet vad det är med.

Sen har jag funderat lite mer på The Ark bilderna. Jag är rätt nöjd med två av dem, jag har postat dem här tidigare. Men med båda bilderna så är det något som stör mig. Å inte lite heller. Så till den grad att jag funderar på vad jag ska göra med dem. Dagligen. Den vänstra bilden här, han har ju perfekt min, bilden har en rolig diagonal och färgen och hudtonerna är precis som jag vill ha dem. Han svävar lite. Å minen är ju verkligen obetalbar på något sätt. Men så har ju armen hans vänt sig ut å in. Vad gör jag? Det går ju inte direkt att bildbehandla bort. Gör det här det till en bild som jag borde kassera helt? Jag skulle kunna kraftigt beskära den iofs. Sen är det den högra bilden: Jag är nöjd med att jag har fått med hela handen, att det är så mycket perspektiv i bilden, det är känsla, han är lite svettig och det är tre perfekta små spottar på honom som spelar mot/lyser upp axeln och som han petar in fingrarna i. Han strävar lixom både framåt och bakåt, det är en härlig rörelse i bilden. Skärpan är fantastisk, jag blir förvånad när jag ser den. Men. Han har blodådror som syns på bröstet, det ser lite konstigt ut, det skulle gå att photoshoppa bort jätteenkelt, men då är jag där med penseln där den inte hör hemma. Jag vill inte skönhets retucha konsertbilderna, något bär lixom emot.

Mmm…. nu ska jag sova!

Snart så…

Hela helgen har gått åt att flytta in. Ja, jag vet att jag flyttade in för två månader sedan. Men igår var jag på IKEA och köpte soffa, matbord, hylla och massa annat. Så nu har jag en soffa att skriva och arbeta från, känns mer och mer som ett hem. Hade faktiskt den riktiga känslan en liten stund när jag gick runt här. Man kunde ana vad det ska bli av allt detta när det är klart. Ett hem börjar ta form. Vad har nu detta med rockfoto att göra? Ja, sjukt mycket mer än man kan ana faktiskt. Att mitt hem sett ut som skit har hindrat mig mycket och tagit tid från det jag verkligen vill göra. Nu är det bara några kvällar eller en ordentlig helg kvar sen är allt i ordning. Jag får lite svårt att fokusera när jag har…. jag ska inte säga ”oordning” för det har jag alltid, men… ordet jag söker är kanske snarare ”fullständigt kaos”. Men jag är van vid det med. Jag bara ogillar när det står flyttlådor överallt. Vill nog att allt ska ha en plats, även om det inte alltid ligger där. :o)

Nåja. Musik i helgen? Inte speciellt mycket, har gjort en Spotify lista med massa godis på, det är hysteriskt blandat och jag har lagt in mycket som jag inte hört så mycket tidigare. Jag har tagit gamla artister med nya skivor och sen blandat in lite klassiker. Men det är en låt jag inte riktig kan få ur hjärnan den här helgen. Det är Stainds Believe, vet inte riktigt varför. (Hade gärna bäddat in videon men man fick inte, dumma dom) Kanske är det någon av följande textrader (inte i ordning):
”believe in me ’cause I was made for chasing dreams,”
”its my life, its my choise, hear my words, hear my voice and just believe”
”sit alone and watch the clock, trying to collect my thougths, and all I think about is you”
”this lifes not always what it seems”
”some times the weak become the strong.”

Jag tror att det är den första där: ”’I was made for chasing dreams” Jag har idag kläckt idén att göra en ny header till bloggen. Jag gillar den gamla fortfarande, men den är såååå 2010. :o) Tror att jag kanske ska ha med den textraden då. För att kompensera för det uteblivna Staind inlägget så lägger jag in en annan film här. Kings of Leon spelar på P&L i sommar:

Sådär ja. Då har jag skrivit värsta inlägget om ingenting. Det enda som saknas är dagens outfit. Idag är det jeans och mörkblå hoodie. Som vanligt. Jag tvättade förresten håret igår, jag använde ACO hårshampoo, det är JÄTTEbra. Till frukost åt jag mackor och drack smarrig Tropicana Jucie. Till lunch gjorde jag tacopaj till mina föräldrar. Jag hade gärna lagt upp en bild på min fina taco paj, men jag tror inte någon är intresserad, speciellt inte som den är uppäten.

Förlåt, jag lovar mer innehåll i framtiden. Ser närmast fram emot Robyn, hoppas det blir av, det vore sjukt kul, hon är ju fantastisk på scenen!

inför The Ark

Ikväll ska jag förhoppningsvis fota the ark! Jag har inte klassat dem som min musiksmak tidigare i all min enorma inskränkthet som jag haft de senaste…. 20 åren eller så. Sen Nirvanas tid ungefär. Fösta skivan. Hur som helst, lyssnar på dem nu och sörjer lite för att jag varit så inskränkt och tråmgsynt. ”det är ju pop”… so?

Nåja, man får iallafall lite prestationsångest inför uppgiften. Emma Svensson är deras hov-fotograf och har vunnit priser med bilder på Ola Salo. Jag hoppas göra dem rättvisa i allafall. Man lär ju inte få fota dem igen, tror det är farväl-turn’en. Så än en gång är jag…. ödmjuk (i brist på bättre ord) inför uppgiften.

Förband är Tove Styrke, en väldigt uttrycksfull flicka med massor av fart i, så det ska med bli massa roligt.

Mera festivalsommar 2011

Ojojojojojoj. Jag tror jag kanske spricker! Jag får kanske/eventuellt/förhoppningsvis fota Peace and love! Igår var jag lite… inte jättenöjd med min festival sommar eftersom jag inte hade några speciella band jag åkte för att se, utan mest festivaler på det stora hela. Men så i dag så kollade jag upp P&L lite bättre när jag fick reda på att jag kanske får den… *svimma*… 30… seconds… to… mars… Såg dem på St Gallen förra året, när jag inte hade riktiga kameran med mig. Sedan dess har de legat på topp 3 över band jag bara måste få fota någon gång utan att jag någonsin trodde jag skulle få göra det… (se bilden här till höger, detta är vad jag behöver toppa, en skärmdump från film som filmar en skärm…) Å så… bara dyker dom upp sådär! Spelar ingen roll om jag får fota från publiken, jag kan trängas och ta med 70-200an!!! Undrar vad man får för fotopass? Ska bli såååååå kul! Hela festivalen, det var massor med bra band. Varför hade jag inte kollat upp festivalen ordentligt? Ja, säg det. Tror att jag inte trodde det skulle gå ihop. Å jag kommer ju missa lördagkvällen. Med min tur är det då 30 Seconds to Mars spelar… :o/ Men nu ska vi inte måla fan på väggen!!! Massor med bra band och alla kan ju inte spela på lördagkvällen. Gillar verkligen line-uppen, det är den festivalen jag ser fram emot mest.

Inte så lite min fokus har skiftat på två år. I år är det ju bara ett fokus: ”när är vilken festival?!”  Jag har sökt semester v26 (peace and love), v27 (london för foo fighters å biffy) och v28 (gurten!)! Inte utan att man känner sig lite fanatisk… Nu känner jag att jag börja komma väldigt långt ner i musikträsket… *gilla* ;o) ska göra en liten lista på vilka jag ser fram emot, det är fler än jag trodde och ganska mycket utanför min lilla box med.

Satt just och lyssnade på spotify och tänkte på förra året och vilka band jag helst vill se så kom ”god and satan” med biffy clyro och jag tänkte igenom mina festivaler och hann känna ett uns av tomhet över att de inte spelar på någon festival tills dess att jag kom på att jag ju ska se dem med foo fighter. Två gånger!!! Den här sommaren ser ut att bli helt sjukt bra. Synd att allt händer inom loppet av en månad! Men vilken månad.

Jag kan bara sammanfatta det på ett sätt:
sjukt pepp!

Några klipp på vägen:

Ska börja spara pengar direkt! :) man vill ju inte bo på camping direkt! Å måste nog hyra bil till p & l. Kan inte snön smälta ännu lite snabbare?

Förlylningen? Jag har köpt nya lyx-snyt så nu hittar jag nog snart de gamla. :)

Festivaltankar

Shout Out Louds på Popaganda 2010Tiden flyger ju iväg och jag går i festivaltankar. På Festivalphoto just nu så ligger massa bilder från festivaler i Australien. Det är lite så man vill hoppa på ett plan och bara surfa ner dit och… ja. Se sommar, musik och fota massor. Jag har hittat på fyra festivaler jag vill gå på i sommar. Får se om jag faktiskt får någon av dem. Det är:

  • Where The Action Is för jag vill se Coldplay och det är ju attans praktiskt med en festival som är bara en dag! (28 juni)
  • Peace & Love för jag var där förra året och jag tycker det är en rolig festival med väldigt blandad musik så man får lite av varje. (28 juni -2 juli)
  • Gurtenfestival i Schweiz. Inte så många av mina favoritband där men det är tydligen en bra festival. (14-17 juli)
  • Popaganda för att jag var där förra året och det är så praktiskt och nära hem! :o) Roligt med en annan musikstil än min och det var mycket musik där förra året som jag hört mycket om efter det. De har inte ens släppt datum eller några artister än. Men förra året var det sista helgen i augusti.

Simon från Biffy Clyro på Peace & Love 2010Den som är uppmärksam ser att det krockar lite. Men det är för att jag tror inte att jag kommer få allt. Men får jag allt, kolla vicket marathon det blir: tisdag 28 juni i Göteborg för Wtai, fotat klart; ta (hyr)bilen till Borlänge (missar första dagen, men då är det ändå aldrig något bra) fotar som en toka i Borlänge i några dagar, åker tidigt på lördagen ner till stockholm igen, på ett plan, iväg till London och Foo Fighters och Biffy Clyro på söndagen. Vicken helt hysterisk och skitrolig vecka det vore. Sen är det en vecka ledigt (i London kanske?) och sen off to Gurten i Schweitz. Va?! Min semester är räddad! Fan va kul det vore!

Jag var tvungen att klippa in lite gamla bilder i det här inlägget. Så man inte tappar fokus på vad det handlar om! Överst är det Shout Out Louds från Popaganda 2010 och sen är det Biffy Clyro från Peace & Love 2010. Ja, ni ser ju vad man är ute efter. Det är mars. Det är visserligen några plusgrader idag, men mulet. Såg första vårtecknet på Fejjan igår, en kompis hade lagt upp en bild på snödroppar. Då blir jag glad, för det betyder att våren är på väg. Å festivalsommaren närmar sig. Sommaren över huvudtaget är på väg. *gilla massor*

Förkylningen? Jotack, den lever och frodas men idag har jag kunnat koncentrera mig så jag har fått lite vettigt gjort i alla fall. Men jag har fortfarande inte hittat lyx-snyten.

Teitur på Debaser Medis

Idag var det dags för Teitur att spela på Debaser Medis. Han är en av dem som jag började lyssna på bara för att han skulle spela på Medis och jag hade inget annat att fota. Fantastiskt nog så är han ju ett riktigt gulkorn. Jag har lyssnat ganska mycket på honom de senaste månaderna, bara för att jag vill, inte för att jag skulle fota. Jag gillar musiken, den är lugn soft och lite experimentell. Texterna är ganska ”klara” man kan verkligen få en bild av vad han försöker säga. Tänker på låtar som ”I was just thinking” och ”All I remember from Last Night is You” andra låtar kan vara lite mer poetiska och har lite mer rum för tolkning.

Konserten var fantastisk. Han verkade lite… lågmäld får man väl säga. Han blev glad varje gång vi applåderade. Lite ”det här går ju bra”. Men samtidigt fantastiskt professionell. Låtarna lät precis som på skiva. Han hade med sig sitt band, jag hade varit lite orolig för att det skulle vara bara han och en gitarr, kan bli lite tråkigt att fota. Flera gånger kommenterade han ”det känns lite konstigt att spela ballader för er, men det är jag” eller något åt det hållet. Men publiken gillade det, man var ju där för att se honom. Då kommenterade han efter applåderna ”det där gick ju bra”. Han verkade lite förvånad över uppskattningen. Men hela spelningen var fantastisk och mot slutet så kände man verkligen vad jag skulle kallat ”movie magic” om det var en film. Helheten är mycket större än summan av delarna.

Några av låtarna som spelades var (inte i ordning): Freight Train, Betty Hedges, You Never Leave L.A, Stormy Weather, Let The Dog Drive Home, All I Remember From Last Night Is You, The Singer, Don’t Let Me Fall In Love With You!, Josephine.

Hur gick det att fota då? Asså det gick okej, är inte helt nöjd med bilderna, inget speciellt direkt. Lite jobbigt ljus, helt okej i mängd och mängd rök och allt sånt, men man hade ofta en vit strålkastare på herr Teitur som dagen till ära hade en vit t-shirt… Mycket utfrätt med andra ord. Jag hade inte hittat någon att fråga om vad som gällde så jag utgick från att det var de tre första låtarna. Å eftersom det inte hände så mycket på scenen så insåg jag att jag inte skulle få några andra bilder de nästkommande så då tänkte jag att det är lika bra att bara respektera den generella ”3 första låtarna, ingen blixt” regeln. Sen fick jag mig verkligen en sån riktig Uppenbarelse. Två fotografer kommer inrusandes efter typ tio låtar. Iklädda ytterkläder och med stora väskor. De bufflar sig fram till scenen (en mycket värre än den andra) de tränger bort fansen som står precis vid scenen. Det var en väldigt lugn stämning i lokalen, när dom (han) dök upp så blev det orolig, jag blev orolig. Alla andra stod stilla, mös och gick man någonstans så var man respektfull mot alla runtomkring och tog det lugnt. Han sprang runt och trängdes. Det förstörde upplevelsen Väldigt mycket. De stannade mindre än två låtar sammanlagt och sprang väl vidare till nästa spelning antar jag. Jag brukar försöka läsa av rummet när jag fotar och bete mig lite som dem runtomkring för att inte störa om man nu fotar från publiken. Nu fick jag verkligen en ögonöppnare i hur otroligt viktigt det är. Å hur viktigt det är att vara där från början så om man stör någon så kan man försvinna snabbt så de kan fortsätta titta på konserten och åtminstone njuta av resten.

Jag gillar den här bilden. Men ändå inte. Jag gillar den för strålkastaren och för att han syns bara lite. Man får titta lite länge på den. Samtidigt gillar jag den inte för att man inte ser honom så mycket. Det är inte en snabb bild. Jag kan tänka mig att det är en sån bild som gör sig på rätt ställe i rätt storlek men kanske är mindre bra i andra sammanhang. Jag är kluven. Men den fick vara med i alla fall! :o)

Jag blev ännu lite mer övertygad Teitur fan igår. Han är verkligen jättebra och jag kan förstå att Seal har köpt sig en av hans låtar och har den med på sin nya skiva. Dessutom släpper tydligen Teitur nytt i april så jag tror vi kommer få höra mer av honom. Det är bra.

Här är Teiturs hemsida.

Alla bilderna finns att kolla på Här i galleriet och de finns att köpa som printar här på Festivalphoto.

Sammanfattat; en mycket bra kväll, bra musik och goa drinkar. Tack Malin för att du följde med! *kram*

/Lötta

De var väl själva fan

Idag, ska jag erkänna, har varit en riktig sån skit-dag. Av många olika och inte sammankopplade anledningar. ”En olycka kommer sällan ensam” brukar man ju säga. Å som lök på laxen, grädde på moset och glasyr på tårtan: Jag fick reda på att Slayer och Megadeth har ställt in! En av de konserter jag såg fram emot mest under hela våren. Jag har ju varit Megadeth-fan sen jag gick i högstadiet. (Det är jätte länge sedan, typ Countdown to Extinction länge). Man skyller enligt Live Nation på ”tidigare åtaganden” Med andra ord så har någon på bokningen tabbat sig. Eller så har någon i något band fått för sig att man hade något viktigare att göra. :o/ Men det stod att dom skulle återkomma. Så jag hoppas att dom gör det, för jag vill verkligen fota dem. Å se dem. Jag såg dem på Countdown to Extinction turnén för… *host och harkel* inte så jättemånga år sedan. (18!!! däm jag är gammal) Har inte hittat t-shirten än, men hoppas hitta den och får väl banta så jag kommer i den igen, om de nu kommer hit.

Hur som helst. Det finns fördelar med att det har gått några år. Som nu när jag kollade upp på youtube om det fanns några klipp, klart det fanns. Jag har nog aldrig sett en Megadeth video, de var inte direkt mainstream när det begav sig och youtube fanns inte på den tiden. Internet fanns inte på den tiden. Så här är min favorit låt med dem och en video jag aldrig sett. Kul. Hoppas att de får hål i sitt schema och kommer hit snart. Var jag står i konflikten Metallica-Megadeth? Gissa. Och jag är stolt över det!

Som tur är finns det ljusglimtar i tillvaron. Små saker som man kan ta fasta på, glädjas åt och fokusera på. Fokusera på det positiva helt enkelt. En skit-dag idag gör att det kanske kan bli en framgångsdag imorgon.