Kategori: Okategoriserade

Att vara tillbaka på Lolla var… overkligt. Man har ju väntat sedan sommaren 2019 på att det ska hända igen. Jag får festivallängt på vägen hem från festivalen, tänk om man hade vetat då att det skulle ta tre år.

Det var så kul att vara tillbaka, svettigt, släpa på utrustning, upptäcka nya band. Sjunga till gamla. Bli överraskad. Alla inläggen på LiveNews från Lolla hittar du här. Vi tar mina band i någon typ av kronologisk ordning:

---

Fredagen:

---

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Sist ut för mig på denna heelt fantastiska söndagen var Pearl Jam. Osäker på om jag får lägga upp bilderna här så jag länkar bara direkt till LiveNews inlägget. Det var riktigt roligt att få fota dem igen även om vissa av medlemmarna var svårfotade då festivalscenerna är så ENORMA. Men kul att se och fota dem igen och Eddie är ju verkligen en underhållare av rang. Kul att höra så väl gammalt som nytt. Många hade dock fått gå lite tidigare eftersom det var en söndag och endel jobbade dagen efter. (inte jag! Jag hade semester! Kan tänkas att jag la semestern efter hur Lolla låg i datum…)

Oh, no… Festivalen avslutades lite snörpligt dock, då jag sumpade mitt 24-70 mm objektiv, någonstans mellan Biffy och Pearl Jam försvann det. Min arbetshäst. Jag funderade hela resten av sommaren på vad jag skulle göra. Struntar jag i att köpa ny och bara köper en typ fast 50mm och rör mig själv/beskär istället för att zooma? Pungar jag ut 22 lök för en ny? Det börjar ju bli dags att köpa nytt system snart, jag suktar efter spegellöst, är det dags att uppdatera hela systemet? Nä, det är någon generation och mängder av leveransproblem bort. Så tillslut så köpte jag en ny 24-70 men gick på en Sigma istället, så ”bara” 15 lök. På försäkringen fick jag ut stora 1300 kr eftersom den gamla var många år gammal. En mycket dyr sommar blev det. Jobbigt att 15′ var det billigaste alternativet. Nu väntar jag bara på att få använda den nya gluggen också.

My Chemical Romance stod på Gröna Lunds stora scen här om sistone. Jag gillar dem skarpt, de hittar organiskt i mina spellistor på något sätt, så när jag såg att de kom till Grönan så slog jag till.

Bilderna ligger tyvärr under ett kontrakt, jag är osäker på om jag får lägga upp dom här, så det är lika bra att bara länka till LiveNews.se inlägget istället.

Så pass viral som det inlägget blev på Instagram har jag nog inte haft något tidigare. Det var superroligt och se att det bara rasade in hjärtan. Jag haft bilder som blivit flitigt gillade tidigare, men då är det när artisten själv har lagt bilder på sina sociala medier, nu var det från vårt konto. Närmare 750 hjärtan och jag snittar annars typ… 16? Nåja, kanske lite överdrivet men ni hajjar. Roligt och otippat!

Igår kväll stod M.I.A på Gröna Lunds stora scen. Jag fotade henne på Peace & Love för en herrans massa år sedan och mindes att det var fantastiskt roligt så jag passade på att köra Grönan igen. Färgsprakande som alltid. Se alla bilderna på LiveNews.se.

---

Hur många gånger har jag fotat The Hives? Jag vet inte. Men minst tre gånger på Grönan. Tröttar jag inte? Aldrig. Aldrig. Aldrig. Nu hinner jag fundera mer, kanske är jag latare? Jag blir inte chockad när Pelle springer ner i diket. Jag är inte desperat efter bilden ”för jag fick en som jag var så nöjd med förra gången”. Jag tror (hoppas?) jag tittar konstnärligare på just dem. Letar efter andra saker än det uppenbara. Om jag hittar det vet jag inte. Det får andra avgöra. På LiveNews finns alla bilderna.

Min första konsert på Grönan sedan säsongsavslutningen 2019. Det känns som det har gått en livstid sedan dess. Allt har ändrats men samtidigt ingenting. Plastbestick har blivit olagligt, matbeställning görs nu med fördel via en app och skriken från berg-och-dalbanan låter som vanligt.

Det är den första konserten för mig sedan i höstas och det är första gången som det känns som det ska. Som att det är på riktigt.

Mares är ett sånt där band som jag har följt ett tag och nu fick jag fota deras sista spelning i Stockholm eftersom dom lägger ner. Längst ner lägger jag lite bilder från en spelning i en källarlokal på söder 2016. Men igår kväll stod dom på Gröna Lunds stora scen framför 12 000 personer. Läs hela mitt inlägg på LiveNews här.

Bilder från 2016 sedan:

För första gången på länge fick sig lite fotolängt idag! Tror det har att göra med att detta är min första lediga (på riktigt, eftersom jag frilansa lite och sånt) på länge. Solen sken också och jag hade fått tillförlitliga rapporter om snödroppar runt hörnet. Längtet kom också eftersom jag precis fått lön (sån jävla bra uppfinning) och kände att jag kanske kunde ta mig råd att framkalla ett par rullar. 

Med analogt foto finns det saker jag verkligen har saknat och saker jag inte har saknat. Uppenbarligen vinner saker jag saknat över saker jag inte saknat. Framförallt pga punkt 3.

Saker jag har saknat:

Lukten när man öppnar lådan från 50-talet, det är någon slags blandning av gammalt inrökt läder, metall, åldrad plast, kemikalier och tid. 

Alla varumärken. Jag är lite sucker för varumärken ändå, konstigt vore det kanske annars med tanke på mitt yrkesval. Jag känner tom lukten av både Hasselblad och Kodak. (inte sponsrat, tyvärr)

Experimentlustan och nyfikenheten på det okontrollerbara.

Att stänga ute världen.

Saker jag inte har saknat:

De tio stegen för att byta film. Och ja, man kan göra fel.

Ljusmätare. Att först hitta den; om jag var mig själv för 2,5 år sedan, var i denna stökiga, överfyllda lägenhet hade jag lagt ljusmätaren? Den låg tydligen kvar på hallbänken, lättillgänglig. Att sedan glatt packa ner den för att sedan när man ska använda den så är den död och batteriet har geggat sönder så luckan går inte ens att öppna. Ladda ner en app istället, om den funkar eller inte får vi se när filmen kommer tillbaka… spännande! 

Jag har heller inte saknat det dåliga samvetet för all plast och förbrukningsvaror inkl kemikalier som det medför. 

Filmen har tydligen gått ut. 

Vikten av väskan. 

Frysa arslet av sig när man sitter på en permafrostad trottoar i förorten i februari. Två timmar senare är min rumpa fortfarande en isklump. 

Men trots allt detta är det så vårt det. Det är roligt för alla sinnen på något vis och inget som är viktigt är enkelt. Vi får se hur min nya ljusmätarapp funkar. Den sa precis det jag hade gissat, är jag så jävla vass på att läsa ljuset eller hade jag bara tur? Jag tror det sista. 

Nu är stor klumpen tillbaka i sängen, nyladdad med (gammal) film och redo för nya äventyr. 

Jag vill passa på att skicka ett tack till Marisol som inspirerar med bilder från New York. Och en shout out om Snowdrop (när vi ändå är på temat) den går på Disney+ just nu, helt okej k-drama. 

Vi får se om det går 2,5 år till nästa gång jag ger mig ut igen. 

Att sammanfatta 2021 går lyckligtvis ganska fort, hellre mycket ointressant än mycket intressant lärde vi oss av 2020. Vi hade restriktioner på konserterna till den 29 september, efter det hann jag med två event innan nya restriktioner drog igång igen strax innan jul. 

Jag hann med min 1000:e konsert som fick bli The Hives i Kungsan och sedan Climate Live också i Kungsan. Mest gilla fick helt klart Omar bilderna från den konserten, det närmaste virala jag har blivit. Haha. Här är några av bilderna från ”året”/de två eventen i alla fall.

Så livemusiken har ju inte varit så framträdande i år heller för mig. Men Spotify och p3 har gått varmt, P3 är perfekt när man inte orkar välja själv men vill höra lite ny musik. Så klart alldeles för lite rock, men det hittar in i bland i alla fall. Har du missat allt vad populärmusik handlar om i år så rekommenderar jag digilistans årssammanställning, riktigt bra och ett bra mått på vad som händer i världen vad gäller mainstream musik. 

När jag lyssnar tillbaka på mina mest spelade låtar blir jag tom lite sentimental. Det är inte dom som är mest spelade på min lista som jag tyckt varit bäst, så jag gör en egen lista! Haha. 

1. Biffy Clyro hela platta ”the myth of happily ever After” https://youtube.com/playlist?list=PLShrpEtlTqC_jm6ds1ARYyC4ppEHVZwjZ 
2. “I Would” med Lower than Atlantis (tre år gammal) https://youtu.be/I5KIEbPavKk 
3. ”Typhoons” med Royal Blood (också hela plattan) https://youtu.be/k9SQ2xfHEiM 
4. ”Sucker punch” med you me at six (också ett år gammal) https://youtu.be/pqir4Njfmj4 
5. Så måste jag nog lägga med Ed Sheerans nya platta också. Den har inte hamnat på några av mina årslistor på Spotify, men det är för att man ändå hör det på radio hela tiden. 

Ett par av låtarna på listan ovan släpptes inte ens i år, detta beror på: jag lyssnar endel på Spotifys egna listor typ ”rock n run” när man är ute å går, något som gör att flera av låtarna har samma bpm och go. Det medför också att ett par låtar jag aldrig gillade letade sig in på listan över top 100, inte alltid man hann/orkade spola förbi dem. 

Annars så är min mest spelade grupp Astro, yes helt riktigt: k-pop bandet. Jag har överlägset flest spelade låtar med dem och de är mitt mest lyssnade på band. Se en hit här till exempel: https://youtu.be/XxlsLmHwCSk. Undrar du hur det kommer sig? Låt oss i så fall ta en fika, om inte annat så digital. Men det är direkt kopplat till att man hittar annat att fylla sin fritid med när man inte har några konserter.

Min mest lyssnade lista var tydligen Release radar, vilket är lite roligt och ett litet kvitto på hur mycket söker nytt hela tiden. Saker jag i börja av året aldrig trott att jag skulle få höra på den listan var Abba, Beatles, Nirvana och Led Z. Abba med nytt och som andra med remixer eller livespelningar. ”Nu släpper vi gamla bootlegs!” vill jag sammanfatt det med. Men mycket bra nytt har kommit i år. Här är min lista med de 260+ bästa nya låtarna från året: https://open.spotify.com/playlist/4Ith5oLoxbBizP1pEHsTEN?si=d0b3d112f818468b  

Numer jobbar jag heltid som anställd igen, skönt faktiskt och kul med kollegor att prata med. Så här om dagen satt jag i ett informellt teamsmöte. Bakom mig när jag sitter i möte har jag bland annat en skrytvägg med konsertbilder. Då frågade min kollega “Hur mycket saknar du det där?” och refererade till bilderna bakom mig. “Lite grann kanske” svarade jag. Men sedan tänkte jag efter. Jag tror jag igen har gått in i den där känslan att jag inte relaterar till det. Jag tänker inte på det, jag har stängt av det. Det är som att drömma om att “Det här ska jag göra när jag är miljardär”, “När jag är på min mars koloni” eller annat som är så stort eller långt borta att man inte kan riktigt relatera till det.

Det blev några konserter i år i alla fall. Man håller ju krampaktigt fast i tanken på Biffy på Alla Hjärtans Dag och Lolla i sommar. Det är som att ha ett tänt stearinljus precis framför munnen, man vågar inte andas, man vågar inte tänka tanken ens. Man bara hoppas att det ska gå vägen och stirrar på ljuset med uppspärrade ögon för att se minsta förändring i luftflödet och försöker att andas genom gälarna. 

Idag är en historisk dag: 29 september 2021. Restriktionerna släpps och vi får gå på konsert och fullsatta krogar igen för första gången på 18 månader! OMG! Vi får dansa hur vi vill, med vem vi vill, när vi vill. Å jag har inga planer! Vilken panik. FOMO tar över så det stänker om det, både för ikväll och livet i det stora hela. Från att man varit okej med att sitta hemma och binga Netflix så vill jag ut och leva! Men var ska jag ta vägen? Å med vem? Det är en historisk kväll men jag sitter nog inne och drar tre avsnitt Squid Game för att avsluta med Touch Your Heart för att kunna sova. (koreanska serier, den första actionfylld och kladdig, nästa mer My Little Pony.) Så kollar jag imorgon på nyheterna vad som hände utanför min trygga bubbla. Känns säkrast (och tråkigast) så. 

Nu när restriktionerna släpps kommer såklart livescenen igång på riktigt igen och så konserterna står på kö! Vi får se vad som blir först ut för mig. Artister som hållit på släpp börjar släppa plattorna inför stundande turnéer, vi står inför en riktig guldålder. Allt som de suttit och filat på på sin kammare släpps ut i ljuset. Nu känns det lite som att det är ögonblicket innan ketchupen släpper. 

Några som inte legat på latsidan är Biffy Clyro, igår så släpptes en dubbel video med deras två nya låtar. Å så kul! 

Jag ser i min spellista för hösten 2021 att den fylls på fort! Den är redan tre timmar lång fast det är bara september än och den är full med guldkorn, det är  otroligt mycket bra, högt, lågt, hårt och mjukt. 

Nä, slut med navelskåderiet. Snart ses vi vid en livescen. 💃🎉 (hoppas jag, jag vågar knappt tro det. Så nervös!) 

Så har vi tagit oss en bra bit in i augusti detta ”intressanta” år 2020. Har läst någonstans att det var en en gammal kinesisk förbannelse att säga till någon ”May you live in interesting times” eftersom intressant ofta blir turbulent och tråkiga tider handlar mer om fred och harmoni. Hur som helst. jag gillar att ha tråkigt ibland, då vet man att man är klar med allt det roliga man skulle göra, men det är lite väl tråkigt i dessa intressanta tider.

Att säga att jag saknar livemusik är ju lite av en underdrift, det har gått så långt att jag inte vill prata om det. Många av mina konsertfotovänner lägger upp tillbakablickar men jag har inte riktigt kommit dit än. Jag orkar liksom inte tänka på det. Biffy Clyro har släppt en ny platta, den är fantastisk! ”Celebration of Endings” ser ut att gå upp på engelska topplistorna på fredag så det är roligt! Dom har också släppt datum för konsert 2021 men jag vet inte om jag vågar köpa plåtar. Klart jag måste egentligen men det händer ju INGET hos våra myndigheter som antyder att dom ens försöker hitta en väg ut ur detta. Såg att Wuhan hade segerfester efter att ha varit smittfria sedan maj, då blev man hoppfull! Medan vår tydliga trend nedåt tydligen bröts denna vecka, då blev man mindre hoppfull. Den enda berg-och-dalbanan man får åka i år är tydligen den känslomässiga. Kan man inte bara få titta på när andra åker och köpa lotter istället? Vinna ett jättestort gosedjur? 🦄 Äta popcorn? 🍿Kanske… Titta… På… En… Kon… Sert….?

Jag får fortsätta (försöka) spela ”Nu grönskar det”,”knocking on heavens door” och ”i cant help falling in love with you” å be grannarna om ursäkt helt enkelt. Hade helst låtit proffsen göra det istället.

Summan av kardemumman: lyssna på Biffys nya platta! Å ät glass för det är varmt så in i helvete å har varit i veckor.

Jag ska vara är ärlig, de senaste två veckorna och varit förjävliga helt enkelt. Det började med att jag trodde astman bråkade lite sen kom feber hosta och en ihärdig energilöshet. Är det en vanlig förkylning eller det onämnbara? Ingen aning men man chansar ju inte.

Att vara ensam hemma brukar vara något jag tycker är helt okej, jag har alltid massa projekt på gång, men när man är sjuk blir det något helt annat. Speciellt när energin tryter på riktigt, jag känner liksom inte igen mig själv och dessutom är jag inlåst med världens sämsta och mest omotiverade kock. (jag) Lyckligtvis mår jag mycket bättre nu, energin börjar komma tillbaka och i huvudet börjar kugghjulen rulla så smått igen. Dessutom har jag lärt mig göra riktig risgrynsgröt.

Det blir ju uppenbarligen inga konserter på ett tag, men det är viktigt att man tar detta på allvar, jag offrar gladeligen konserter, mässor och stänger in mig en period även om jag är frisk om det räddar liv och hälsa för någon. Vi cyberfikar med familjen på helgen och jag är verkligen en av dem som njuter av alla livesändningar. Först ut var Dropkick Murphys på st patrics day, det var väldigt roligt att titta på och jag gillar nya låten ”Mick Jones Nicked My Pudding”. Jag har sett Miriam Bryant, och igår gjorde Timo fyra jättefina låtar och lovade att köra igen nästa onsdag, det ser jag fram emot redan. Ofta blir det också så himla mycket mer personligt. Måns Z fick inte tag på musiker så han spelade själv, ofta dyker familjerna upp i bakgrunden och man får bokstavligen komma in i idolernas vardagsrum och replokaler. Det tillför liksom en ytterligare dimension. Om jag kommer ihåg rätt så kör Royal Republic på fredag kl 21.00.

Jag kan också rekommendera moderna museet och nationalmuseum som gör strålande insatser i sociala media. Det är ju sjukt svårt att hålla sig till någon typ av skärmtid, man vill inte, det är ju all social samvaro man har, då kan och vill i alla fall inte jag begränsa den.

Det viktigaste är att vi tar hand om varandra så gott det går. Jag finns här, jag ska ingenstans. Det är bara skriva något över sociala media om du behöver prata om oviktiga eller viktiga saker.