Bandit Rock Awards 2011 gick av stapeln den 18e februari 2012. Under kvällen spelade fem band. Tyvärr var Sabaton tvungna att ställa in på grund av sjukdom. (Enligt uppgift från övriga bandet, till höger, vid prisutdelningen hade sångaren explosiv diarré och lokalen tillät inte pyroteknik… haha…)

Jag hade tänkt att fota och sammanfatta  alla vinnarna, men vi blev utkickade från diket ungefär halvvägs och hamnade i andra ändan av lokalen. Detta leder till att jag inte har bilder på eller ens information om vilka som vann alla kategorierna, så jag hoppar att skriva om det, men det finns lite roliga bilder i galleriet ändå. Uppdatering: Nu har Bandit publicerat lite bilder och alla vinnarna här.

De tre första banden gjorde korta exklusiva spelningar, typ tre låtar var ungefär. Dessa band var Supercharger, Amaranthe och Raubtier. Danska Supercharger kickade igång hela kvällen med ett himla drag och fick oss att vinka hysteriskt.

Amranthe, göteborgarna med sina tre vokalister levererade lite… ”schlager vs metal” tror jag Malin kallade det, mycket träffande.

Sist ut av de korta setten var Rautier, hård dömetall på svenska. Gillar sångarens ögon, han ser konstant galen ut.

Seether var riktigt bra, men ljudet var så konstigt (överdrivet diskant?) att man inte hörde publiken, sig själv eller något annat. Å lite mer rundgång än jag tror det ska vara. Jag personligen triggas väldigt mycket av publikens reaktioner så det var lite tråkigt när man inte kunde höra tjejen brevid som står och skriker hysteriskt. Eller ja, på gott och ont. :o) Men man ser att alla står och sjunger för kung och fosterland men det hörs inte, banden hörde nog inte heller applåderna. Lite tråkigt. Men riktigt, riktigt bra och stackars Johan som inte kunde komma missade något. Dom var fantastiska.

Jag började lyssna på 3 Doors Down för typ 10-15 år sedan när en kompis (Jocke J) tipsade mig om låten Kryptonite. Sedan dess har jag varit ett fan och flera gånger har jag varit på väg att åka över Atlanten bara för att se dem. Jag vet idag, dagen efter Dagen: En sån resa hade varit så värt det. Detta var i det närmaste en religiös upplevelse. Detta är mitt i center, mitt i bulls-eye av min musikaliska box.

Det lät som ett helt annat ljud på 3DD så nu hörde man publikresponsen och det gjorde inte saken sämre. Jag kunde alla låtar utom en, det fanns många fler fans av den digniteten där igår. Det var drag och fullt blås från första takten. Hade jag haft en annan frisyr hade håret stått rakt bakåt av öset från scenen.

Någon gång under låt två så blir några fotografer ivägfösta, jag trodde vi skulle bli utkörda igen, men tydligen inte, dom skulle bara flytta på sig för att sångaren skulle ut å leka i publiken. Han tillbringade Väldigt mycket tid flytandes på publiken, springades runt i publiken eller ståendes precis på staketet och sjungandes. Vid ett tillfälle tror jag att jag såg någon ta ett riktigt skamgrepp på honom! Det var faktiskt lite onödigt tycker jag. Han reagerade inte. Han har nog varit med förr.

Han berättar att de får fler och fler fans, att det växer och växer för varje gång de kommer hit. Min följdfråga blir var han full eller blev han ärligt rörd? För han såg banne mig lite tårögd ut. Men det märks så himla väl att dom har kul på scenen! Glädjen sprider sig till publiken och publiken sprider tillbaka glädjen och det blir en extrem positiv spiral. Jag skakade i hela kroppen när jag kom ut från diket och är extremt hes dagen efter. Men bättre än så här blir det inte, det var i det närmaste en religiös upplevelse.

<3

Se fler bilderna från konserterna och galan här:

Galleri: Bandit Rock Awards 2012

Alla bilderna och lite fler finns på Festivalphoto

Jag fick frågan från två separata fans om jag hade några bilder på dem från i lördags, så jag letade igenom gömmorna lite och hittade faktiskt. Men bilderna är inte fantastiska rent fotografiskt, men kanske kan de två fansen tycka att det är roligt.

Eftersom jag känner att jag inte helt kan stå för den fotografiska kvalitén i dessa bilder så lägger jag inte på mitt namn. Dessutom: Kopiera och var glad, kasta upp på fejjan om ni vill! ;o)

Hoppas ni hade lika roligt som jag hade på konserterna!

Förhelvete vad kul! Solsken för själen i en stelfrsen kropp!

Det var inte fullpackat med folk på Klubben den här lördagen. Men första bandet A Loss For Words levererar så jävla hårt. Att det var lite plats mellan personerna i publiken var nog bara bra, man få så mycket bättre mosh-pits då! Något sångare utnyttjade och var ner i publiken och hjälpte till att dra med sig folk i moshen. Fantastiskt. Glädje och lycka och utlopp för ett enormt adenalinbehov (deras eller mitt? -bådas). Å fansen gillade det. Predis som jag. ”I want you back” av Jackson Five fick även den igång publiken. Konserten gjorde mig salig, detta var absolut en av de bästa konserterna jag har varit på. Bandet var helt sjukt jordnära och efter spelningen så gick sångaren ut i publiken och pratade med fansen.

Sedan tog svenska You Ate My Dog över. Även dom var riktigt bra. Bra ”fart under galosherna” i brist på bättre beskrivning. Glada men lite mer skrikigt och seriös musik. Även dom fantastiskt roliga att plåta med alla hopp och alla känsloyttringar på scenen.

Four Year Strong då? Fantastiska dom med, men lite… Slätstrukna och låtarna liknade varandra ganska mycket. Men bra röj och en jäkla energi. Och som med de andra tre banden; det är ju så himla glatt och energirikt!

Fick också min första konsertrelaterade skada under Four Year Strong! Stod i diket och plåtade när det landar en kille på mig. Inte en stor kille, typ 15, spinkig och 60 kg tung, men med tillräckligt med rörelseenergi för att det ska kännas rejält. Jag hade inte koll på publiken då jag inte sett några ”floaters” under någon av banden så jag var inte på min vakt. Är det ett himla ”ståhej” så vänder man ju inte ryggen till helt och håller det lediga ögat på publiken istället. Men skadan är sjukt lindrig (oroa dig inte mamma) fick ett litet brännsår på armbågen när den slog i scenen. Mest är det ju chocken och att man spänner/sträcker sig när man kompenserar/bromsar den plötsliga rörelsen. Så jag blev lite mör å skakis, men det gick över snart.

Här finns alla bilder:
Galleri: Four Year Strong på Klubben

Detta måste ju gå under kategori drum n base. Om inte annat så för att det är bara trummor och bas. :o)

Hank and Cupcakes är en duo från New York som får två instrument och en sång att låta som en hel orkester. Jag vet inte hur dom gör det men det är riktigt bra! Trummisen/sångerskan har sån energi och studds att det smittar av sig ordentligt. Hon är en fantastisk trummis och har en fantastisk röst. Å Hank. Hur får han basen att låta som bas OCH två distade gitarrer? Jag vet inte hur dom gör det, men det är fantastiskt och dom får det att se enkelt och självklart ut.

Jag kommer hålla koll efter dem i framtiden och jag hoppas få möjligheten att se dem igen. Jag passade på att leka lite med min Lensbaby Muse med. Här är lite bilder:

You Say France And I Whistle släppte en ny skiva idag, detta var deras releasefest. Jag kan inte riktigt sätta dem i en genre men på något sättar poppigt men med mycket rytmer och ett himla drag. Dom var fantastiska att se (andra gången jag fotar dem) och det fullsatta slussen var väldigt glada att vara där.

Men det var lite svårfotat, mörkt som vanligt och massa micar i vägen, trummisen och basistten och ena keyboardisten skymtade jag vid ett par tillfällen.

Här är lite bilder:

Alla bilder hittar ni i
Galleri: You Say France And I Whistle

Tove Styrke kom 3a i Idol för några år sedan. Jag gillade henne som artist redan dåvill jag minnas. I år har hon släppt debutplatta och endel låtar är tydligen skrivna i sammarbete med gubben i lådan själv: Adam Olenius. (jag har fotat honom i tre eller fyra olika band, senast Serenades). Ikväll stod hon på Debaser Slussen, en numer lite kultförklarad scen. Kultförklaringen kommer nog tack vare befarad rivning när ombyggnaden av Slussen drar igång, att man haft ganska många klassiska akter där och den mysiga känslan med närhet till publiken. Scenen har dock notoriskt dålig belysning…

Tillbaka till Tove. Jag plåtade henne förra våren då hon var förband till The Ark under deras farväl turné. Hon är fantastisk på scenen, få människor hör hemma lika mycket där och är så bekväma som hon. Musiken är kanske inte min thekopp men jag förstår absolut att andra gillar henne.

Vi fick bara vara kvar tre låtar men på den tiden var kvällens konsert… Lite stel faktiskt. Inte alls samma Tove som sist. Hon stod vid sin mic och sjöng fint, ibland jazzade hon till det och ruskade på huvudet. När jag plåtade henne förra våren var hon lika mycket på knä och omkringspringandes som sjungandes. Publiken försökte verkligen hålla igång och gjorde tappra försök. Sen kan det ju komma igång mer efter att jag inte var där, men jag hann höra/se fem låtar innan jag fått min jacka å hunnit ut. (vi fick enligt tidigare instruktioner inte vara kvar) men under den tiden så var det lite samma sak, lite små moves men inget extremt.

Men musiken är det drag i, hade jag varit en dansare hade jag gärna dansat loss lite, men det blir så oskarpa bilder då… :-)

Här är några bilder:

Mash Up International:

Hela galleriet hittar ni på
Galleri: Tove Styrke på Debaser Slussen.