Lottas konsertfotoblogg

Om Imagine Dragons var den smidigaste plåtningen i år så var nog Whitesnake på Hovet en av de trassligaste. Vi fick ett kontrakt som jag inte kunde skriva på och efter många vändor med missförstånd och sena besked så strök dom paragrafen om att management måste godkänna bilderna. (Går ju emot pressfriheten – en av grundpelarna i en sund demokrati, där kompromissar jag INTE.) Tyvärr får jag inte publicera bilderna här och dom kommer försvinna från LiveNews inom 12 månader. Så passa på att kolla in dem här! Det här var ju dessutom fredag den 13 november och samma ikväll som de tragiska terrordåden i Paris när 89 personer dog på La Bataclan och Eagles of Death Metals spelning. Så mycket tankar men slutsatsen blir alltid för mig: jag fortsätter som vanlig. Jag tänker inte låta mig skrämmas från min frihet.

När det kommer till det konstnärliga: Jag fick till en sån drömbild, två faktiskt, men jag publicerade bara en eftersom dom är så lika. (Bilden ligger näst sist i albumet jag länkar till ovan.) Basisten Michael Devin tar en paus mellan låtarna, tittar rakt i min kamera, kliar sig lite i skägget och ler. Ögonkontakt med artisten är extremt ovanligt (för mig) eftersom det går så fort och jag är så jäkla stolt över den bilden. Ögonblicket gick som i slowmotion.

Det här var också första konserten där jag testade min nya kamera, jag har skaffat mig en 7D Mark II efter fem år med min gamla trotjänare. Vad jag inte tänkte på var hur lätt avtryckaren var och hur j’vla snabb kameran är. Så när jag efter två låtar har FYLLT minneskortet (16 Gb) trodde jag helt säkert att något var fel, men glad i hågen hämtar jag nästa minneskort och börjar fylla det med, för säkerhets skull. Men väl hemma insåg jag att det inte var fel på varken kameran eller kortet, jag hade bara lyckats hamra av över 650 bilder på en kvart. Som mest brukar jag komma hem med 200, då har det varit en bra dag. Låtarna var ganska långa vill jag försvara mig med, men inte ens jag går på den. Kommer helt klart krävas lite att vänja sig vid nya kameran, men jag gillar den massor. Är nyfiken på hur den klarar lågt ljus med, det ska den vara riktigt bra på.

Så ett inlägg alltså om bilder men  utan bilder….

Nu när Popaganda är över så är ju sommaren officiellt över. Det hänger kvar några utekonserter på Gröna Lund, men annars så börjar det röra sig inåt konserthallarna igen. Därför tänkte jag att det var dags att sammanfatta sommaren liten, mest för att jag själv knappt kommer ihåg va fan som hände. :D

Ja, jag har ju inte haft någon semester eftersom man på nya jobbet inte får ha mer än en veckas semester under juni-juli och eftersom jag är ny hade jag 2 hela semesterdagar att ta ut. Dessa la jag på Bråvalla. Så om man sammanfattar vilka festivaler jag varit på hittills… Hade gärna varit på någon till men sen är det det här med tiden å att man måste tjäna pengar emellanåt. Kommer alltid i vägen! ;)

• Where’s The Music? (februari)
• Bråvalla
• Popaganda / Parkteatern
• This is Hultsfred
• Popaganda

Det kan komma att bli någon till, vi får la se helt enkelt.

Hur som helst så tänkte jag göra det jag startade bloggen för, gå igenom vad jag har lärt mig så jag kan cementera det i mitt lilla inre. Jag har lärt mig en sak som får mig att känna mig dum att jag inte har utnyttjat tidigare. Ni vet man kan det tekniskt, och har hört det i många år men man har faktiskt implementerat det i sitt arbetssätt… Jag har lämnat bländare 2,8 och fått mycket skapare bilder. Jag vet ju att även om mina objektiv klarar 2,8 så är det ju inte den skarpaste omfånget av objektivet. Så nu har jag ändrat så jag fotar mest på 3,2-3,4. (ska tillägga att det här bara gäller konsertfotandet). Som sagt, man känner sig lite puckad som faktiskt inte tillämpat det tidigare.

När jag började plåta konserter så körde jag helt manuella inställningar. När jag kände att jag faktiskt fattade hur allt med bländare, slutare och ISO funkade, vad som påverkade vad och jag tyckte att jag kan få dem att göra som jag vill, då valde jag att gå över till Av läget. Alltså att jag ställer in bländaren och ISO så får tiden bli lite vad den blir, ger fantastiska möjligheter till slumpmässiga resultat ibland, jag gillar’t. I helgen tillämpade jag även Tv läget, där jag ställer in tiden så får bländaren bli vad den blir, fungerar väldigt bra på spelningar med stroboskop har herr Christer T lärt mig.

Något jag länge vetat i mitt konsertfotande är vilken typ av bilder jag gillar. Jag gillar bilder som visar känslan i musiken, berättar något om konserten, personen/artisten och lite mer porträttiga. Jag älskar att analysera bilder och tänkte nu plocka sönder några av mina bilder från sommaren 2015:

Captain Jacks Army på This is Hultsfred. Jäklar va roligt dom har och vilken glädje det är i musiken. Det syns på bilden. Hon verkar vara en fantastiskt glad människa med en typ av glädje som lyser i ögonen. Jag känner henne inte alls, minns inte vad hon heter men hennes energi är fantastisk och smittsam till och med genom kameran. Karaktären kommer dessutom fram mer när man plockar bort färgerna, de kan störa intrycket ibland.

James Blake på Popaganda. En trummis som hinner sitta och titta och fundera på vad som försegår på barområdet har inte fullt upp att göra… Musiken är inte tempointensiv… Han hann även peta sig i näsan under låten, jag har bild på det, valde att inte publicera den. Vi behöver ju inte bli övertydliga.

Carola på Gröna Lund, alltid mycket känsla, både i röst, uttryck, text och så vidare. Hon ger allt och man hör hennes röst när man ser bilden. Eller så har någon trampat henne på tån. Svartvita gör att vi ser personen mer än färgerna, som dessutom var några hiskeliga stick från LED lampor. Nu kan vi fokusera på Carola och känslan istället för de sunkiga lamporna.

Ola Salo visar på Bråvalla tydliga tecken på att publiken sjunger, eller borde, sjunga med. Tonvis med publikkontakt även om vi inte ser publiken. Man ser på något sätt att det är en större publik med, tror det är vinkeln mellan micen, axeln och blicken i förhållande till varandra, det är ett stort område framför honom som han ramar in, där vi som tittare finns. Färgerna och riktningen på lamporna förstärker hans pose och riktning mot publiken.

Inte den skarpaste bilden i stan, men det är lite det som är grejen. Västerbron på This is Hultsfred, var det drag eller?! Rock n roll har rörelse, galenhet och kaos. Ett sånt slumpresultat jag gillar och som jag får eftersom jag kör på tidsautomatik i lågt ljus. (inte enda bilden från spelningen och inte rekommenderat att göra endast såna bilder)

Här händer det mycket när Alice Cooper spelar på Grönan. Två coola gitarrister som röjer/har feeling, Alice med sin döskalle över skrevet, han är huvudperson och dominerande i centrum men har inte full fart, men herrn är ju lite mer än 200 år gammal. Men han är grym ändå och har uppenbarligen publikkontakt, han pekar på någon. Sen har vi några stackare som missar delar av konserten för dom väljer att åka fritt fall mitt i det här. Med andra ord har vi fått in platsen etsat i bilden. Det är solklart var konserten är.

Sen tar man ju en hel del andra bilder, men det här är den typen av bilder jag gillar och eftersträvar.

Det jag vill utveckla framåt är… jag tänkte köpa nytt kamerahus i höst, kommer upp lite högre (eller i alla fall bättre) i ISO och lite såna grejer. Många funderingar. Det enda jag vet är att det blir Canon och det är endast eftersom det är det jag har sedan tidigare, men blir det 5D Mark3, 7D Mark 2 (väldigt nöjd med min gamla 1;a) eller en 6D? Ja… tiden får utvisa. Å priset. :P Just nu lutar det sjukt starkt åt en 7D Mark 2 och en Canon 70-200 2,8 II. Totalpriset blir i så fall ca 35 000…. Hua!