Lottas konsertfotoblogg

My baby is back!!!

Äntligen är min lilla bäbis tillbaka! Var ju tvungen testköra den lite. Har haft kreativa vibbar länge nu och äntligen fick jag lite utlopp! Den översta är tagen med min nylagade 24-70. Jag inbillar mig en lite krispigare skärpa, men vi får se när det är dags att plåta snabba trummisar i bäckmörker utan blixt.

Å så var jag ju tvungen att släppa loss kreativiteten lite extra och plocka fram Lensbabyn! Riktigt roligt och jag var tvungen att ladda ner bilderna fort för att säkerställa att dom inte försvinner från kortet…

Nu är Lotta en happy camper som har sin bäbis tillbaka!!!

Inspiration

Jag funderat mycket på vart jag för inspiration ifrån. Självklart musik och andras bilder, men vilka? Jag älskar glada och roliga bilder men kan fascineras av tråkiga bilder. Att en bild av ett februaritrist Sverige kan göra en genuint deppad, det måste ju betyda att andra bilder kan göra en genuint glad och lycklig.

Att bilder påverkar oss har ju forskarna fastslagit för länge sedan. Men att för mig som fotograf/konstnär känna att MINA bilder faktiskt kan påverka andra, om än i mycket liten skala det är lite av en eureka-moment för mig. Bilden ovan är mycket trist och tråkig och får en att längta efter något annat. Men framförallt den får en (iallafall mig) att känna.

Den här får mig att känna andra saker. Någon annan kanske tycker denna är trist.

Otålig

Men hallå!!!!!

Det har ju går mer än 24 timmar sedan jag godkände offerten på lagningen av min kamera! Varför är den inte klar?! Jag har akut behov av att plåta nuuuuuuu!!!! Vad som helst, bara det har en rytm och någon utövare.

Abstinensen är snart outhärdlig. Jag gör en spellista till imorgon bitti istället… Suck…. Vad är väl en konsert på arenan? Trång, högljödd och alldeles, alldeles… Underbar!

Sommar och konfetti!

Den 22a februari spelar 30 seconds to mars på arenan. Det får mig att tänka när dom spelade på grönan förra året. Sommarkväll, asbra musik och massa konfetti. Blir det bättre? Japp, dom kastade ut bollar och uppblåsbara djur från taket också. Men för mig ligger alltid magin i konfetti. Detta kallar jag att Love-bomba sina fans!

Kamera update 2 – Domen och drömmarna

Det här kanske inte är viktigt för någon annan, men det är stort för mig, så jag skriver om det. Igår pratade jag med Lennart, herrn som tar hand om min bäbis. Han undrade om vi skulle byta kortläsaren i kameran, den hade registrerat problem, men det var ”många exponeringar sedan” så problemet från förra helgen kan ju vara minneskortet med, det var lite svårt att säga. Det var tydligen enkelt att göra samtidigt som man justerade avståndet mellan sensorn och bajonetten, för huset var oskarpt i sig.

Han berättade också att objektivet (24-70) var synnerligen oskarpt, speciellt i 70 läget, det kändes ganska skönt att få höra för det har jag tyckt själv med! Trummisarna har på senare tid blivit oskarpare än vanligt. Han frågade även om det kan vara så att den har åkt på en smäll…. ja, det är ju inte otänkbart… så här såg den ut för två år sedan efter ett pytte tapp när den fortfarande låg i väskan. Sedan dess har jag sluta använda filter, dom har pajjat mer objektiv än räddat för mig. Försöker vara noga med linsskydd istället. (då fixades den av samma företag som nu), Sedan dess har den ju varit med på 3-400 konserter till och skumpat runt lite överallt så om något lossnat är det inte så konstigt.

Jag har alltid tänkt ”man kan inte skylla på kameran om man tar dåliga bilder” och det är ju verkligen sant, till viss mån! Om kameran är pajj, ja, då är det ju inte mitt fel! Bara mitt fel om jag inte lagar den/fixar ny. Så när jag får tillbaka bäbis så har jag inga ursäkter längre.

Då undrar du säkert vad kalaset går på. Kameran gör dom ”Injustering av anslagsmått. AF justering. Utbyte av kortläsare. Sensorrengöring.” för ringa 3 486:- ink moms (nypris idag 7990:-). Objektivet ”Oskarp. demontering just. glapp samt injustering.” för ringa 2 598:- ink moms. (nypris idag 9990:-) Så reparationen kostar 1/3 av nypriset…

Så för 6000:- får jag tillbaka min kamera fast skarp, men den har ändå gått runt 100 000 exponeringar. För 18 000:- får jag en helt ny likadan. Men jag vill heller inte lägga 18 000 på exakt samma utrustning jag köpte för tre år sedan, då vill man ju uppgradera till det senaste. Då vill jag ha en 24-70 version II (19 000:-) och en 7D Mark II, men den har dom inte kommit på att dom ska släppa än så då skulle det bli en 5D Mark III (29 000:-), då fungerar inte alla mina gamla objektiv så jag måste uppdatera med typ 30 00 i objektiv. Då är vi helt plötsligt uppe i 60-70 lök… Tio gånger priset av reparationen och jag har ändå bara en kamera som fungerar.

Nä, det blir till att reparera bäbis och sedan vänta tills Canon kommer på att en 7D Mark II är en bra idé. Eller att det händer något annat revolutionerande på den marknaden. Det viktigaste för mig är ju (uppenbarligen) en riktigt bra hantering vid (galet) höga ISOtal. Så om dom kunde peta ner 5D Mark IIIs ISO hantering, 1D:ans antal fokuspunkter i 7D:ans hastighet och storlek… Då skulle jag kunna lägga 15 000 på ett nytt hus… :) Lite som att man vill ha BMWs teknik och komfort i Volvos krocksäkerhet med Beetelns utseende och storlek till ett pris av en 240 från ’87. Är det för mycket begärt?

Sen vill jag har ett objektiv som är 11-800 mm, med bländare 0,9 genom hela och stort som ett pannkaksobjektiv för en spegelfri kompaktis. Men mest vill jag ha fred på jorden och att allas mänskliga rättigheter efterföljs i hela världen, om man får drömma alltså. Undrar vad som kommer först? Kameran, objektivet, freden eller rättigheterna? Jag hoppas på att alla uppfylls någon gång under 2014.

Kamera update

Kameran är ju inlämnad, jag är lite orolig för den, hoppas den klarar sig och får komma hem till matte snart. Man kan gå in och kolla hur det går för dem i servicen, jag vet inte om jag läser fel men kameran verkar inte vara påbörjad och objektivet har fått statusen: Arbetsbeskrivning: ”Oskarp. demontering just. glapp samt injustering.”. Jag tolkar det som att dom har börjat titta på den och bekräftelse att den är oskarp. Det känns som en bekräftelse på att det är ett mekaniskt fel, det är inte mig det är fel på som inte kan ta skarpa bilder. Men nu håller den på att åtgärdas i alla fall, det känns riktigt skönt.

På en relaterad (?) fråga så såg jag en fantastisk kortfilm i morse på bussen. Det är Disney som varit briljanta igen. Den handlar för mig om ödet och tecken. Lite ”det ödet vill ska ske, sker” jag får även en känsla av magi i den. Jag gillar den starkt med andra ord. Jag kan varmt rekommendera den.

Vivens Mortua releasefest

Årets första spelning(ar) för mig gick av stapeln i helgen. Najs med en massa hardcore och även ett ädlare syfte. Läs mer här. Fantastisk kväll med mycket roligt att titta på.

Jag plåtade alla nio banden (Passiv Dödshjälp, Kira HC, Achilles, Heart On My Sleeve, No Omega, Misantropic, Beyond Pink, Håll Det Äkta, IRON) den här kvällen, men när jag kommer hem har jag 54 bilder i kameran och bara några bilder på de tre första, de övriga 6 banden är som bortblåsta. Något har pajjat med kameran/minneskortet och mängder av bilder är borta. Så söndagen bestod av vild panik och köpandet av allehanda mjukvara för att återskapa bilderna. Det lyckades INTE. Tur att fantastiska Tille var på plats så det blev bilder på de flesta band. Till saken hör att sist jag var ute och fotade konsert blev det heller inga bilder, då var allt oskarpt så inget publicerades. Två enorma katastrofer på rad.

Men det vart 54 bilder i alla fall, varav ett riktigt Lucky-shot. Ett sånt som bara blev. Eller nä, just det; helt uträknat och genomtänkt!!! Så klart. Med en tid på 1/13. :) Här är bilder på (två översta) Kira och två understa är Passiv Dödshjälp.

Nu var det alltså hög tid på många sätt. Kameran och 24-70 gluggen har fått åka på lite välförtjänt spa/rekond för att återfå något av sin forna fokus och se om de kan göra något åt den där med att bilderna försvinner spårlöst. Den blev klassad ”välanvänd” när den lämnades in. Jag tar det som en komplimang. Hoppas dom kan lösa problemen, plan B är så sabla dyr.

Okidéer och solljus

Idag har jag varit hemma och sjuk, en supertöntig förkylning. För trött för att göra något, för pigg för att bara dega. Så man ligger på soffan, hostar, har as-tråkigt och vill bara dunka huvudet i väggen.

Men solen ärade oss med sin närvaro idag, vilket ledde till att det var -10 grader ute, men det gör inget för jag behövde inte gå ut! Ha! Allt har fördelar och nackdelar. Jag passade i allafall på att sitta lite i solen (inomhus) och titta på min superfina orkidé som bara blommar och blommar. Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna den men jag är glad att den vill bo med mig och vara så fin. Den liksom glittrar i solen så jag var tvungen att ta lite bilder.

Den översta är mobildbild via Instagram och den andra är ”riktiga kameran”. Mobilen kan inte riktigt hantera framsidan av orkidén, det blir för mycket av det lila färgspäcktrat som mobilens sensor inte kan hantera så bra. (Det blir bara lila blobbar med mobilen.) Ännu en skillnad mellan mobil och riktig kamera. Jag lekte dessutom med Lens Babyn, det är inte ofta den åker fram, men det är roligt att vara lite kreativ med skärpan, eller snarare oskärpan. Ursäkta den superfeta vattenstämpeln i motivet, orkade inte göra om macrot. ->

Det börjar kännas att det var länge sedan jag var ute och fotade, jag saknar det massor. Saknar musiken, men kanske inte trängseln så här i förkylningstider. Det är ett tag kvar tills jag ska ut igen och sen är det uppehåll igen, inte så mycket för att jag vill utan snarare för att det är sååååå lugnt just nu. Tror man brände allt krut på bra musik i november.

Har börjat planera sommaren för fullt, vilka festivaler det blir och så. Hoppas Grönan kan börja släppa lite akter snart, jag är otålig! Det är ju januari för sjutton! Dom öppnar ju om typ fyra månader! Tänk om lite mer än fyra månader så knoppar och blommar träden igen, sommaren är på väg. Kändes lite i kroppen idag när man fick se solen. Lite hopp om livet liksom. Jag gillar solen och sommaren om det är någon som har missat det.

Nä, nu ska jag kolla på TV lite och (försöka) gå å lägga mig i tid. Hoppas kan gå till jobbet imorgon i alla fall.

Självporträtt

Jag, likt många andra, hatar att stå på andra sidan kameran. Eller ja, på något sätt är det lite mer okej när jag själv är fotograf, för jag kan ju helt styra slutresultatet. Inte för att jag är kontrollfreak direkt… ehem. :)

För några veckor sedan så fick jag en bild i huvudet, såna som dyker upp ibland, denna gång råkade det vara jag på bilden. Så jag önskade mig en sälvutlösare i julklapp och jag fick en! Yei! Efter ett litet battritrassel så fick jag igång den igår och idag tog jag tag i saken och försökte iscensätta min lilla bild. Jag har inte så asmycket energi eftersom jag dragit på mig en förkylning igen, men tar man det i små steg och inte har någon press så går det. Hur som helst så är jag så himla stolt för det blev typ som jag hade tänkt! Bilden blev på riktigt som den jag hade i huvudet. Sånt är jag inte helt van vid. Mer van att inte riktigt veta vad det blir förrän man är klar. Men nu hade jag en plan och löste det.

I efterhand hade jag funderingar om det blev lite väl pretentiöst och ”arty” men valde att inte sätta stopp för mina egna idéer bara för att dom är konstnärliga. Oftast när det gäller sånt här så är man ju sin egen värsta fiende.

Jag har eventuellt ett par projekt till på gång som jag hoppas få av stapeln under 2014, men mer om det sedan. Om det blir av, det är såna projeket som inte har någon press alls. Ganska skönt faktiskt. Har märkt att det är större chans att de blir av då! :)

Det vart ju ett gäng bilder innan den jag var ute efter satt, och man måste ju prova och så. Jag höll på att testa fjärrutlösaren som först inte ville fungera riktigt som jag hade planerat samtidigt som jag pratade i telefon (i lurarna) och lyckades få till den här, lite rolig tycker jag. Helt annan typ av bild dock. :)

Framtida karameller

Ibland står det inte riktigt i stjärnorna. Eller så står det skrivet i stjärnorna lite längre fram. I höstas skulle jag plåta Alter Bridge, Halestorm och Smash Into Pieces när de spelade på Areanan samma kväll. Mitt intresse av dem låg precis tvärt om mot hur affischen såg ut. Har Plåtat Alter Bridge vid flera tillfällen, Halestorm ett par gånger men aldrig Smash Into Pieces. Jag har hört deras (SIPs) låtar och lyssnat mycket på deras platta. Jag gillar det som bara den men det har lixom inte blivit av. Till detta datum lyckades jag ligga i feber och jag tror jag missade dem någon gång tidigare förra året med. Men jag ser det som att jag då får en framtidskaramell att suga på. Jag har märkt att jag har alldeles för få framtidskarameller just nu. Pearl Jam är en, det ska bli fantastiskt. Har redan börjat lyssna mig varm fast det är fem månader kvar. :)

Om någon råkar läsa detta och tror att det finns band där ute (som är aktiva och man har en chans att se live) som jag har missat, så tipsa mig gärna! Gärna via mailadressen som står ute på kanten här eller via Facebook.

Det är lite snålt med konserter i januari som vanligt så jag ska passa på (om jag får tummen ur) att skicka kameran med tillhörande 24-70 på lite välbehövligt spa. Vore nog bra med lite rengöring, massage och mindfullness för att återfå lite skärpa. Lite TLC.

Vi firar detta första lilla inlägg med ett klipp från bandet jag hoppas få se live någon gång under 2014. Hoppas dom inte är lika stela i verkligheten som i videon. Eller ja, det är ju typ klippdockor i videon så det ska nog inte vara så svårt! :)