Å jag är lite stolt. :oD Det är denna killes mamma som tyckte bilden var fantastisk och har beställt den på Festivalphoto! Volbeat på Peace & Love 2011.
Månad: juli 2011
Livet efter semestern
… både suger och är helt okej. Det suger för att klockan ringer kl 06:20. Varje morgon. I 48 veckor till. Man kan få aningen dödsångest för mindre. Ja, jag vet att jag borde gå å lägga mig! Det behöver man inte vara rymdforskare för att lista ut. Men jag är omogen, så fantastiskt omogen. Jag är den där lilla ungen i reklamen ”jag vill inte gå å lägga mig”. Å det är ju ett ständigt problem. Nåja. Förutom att det är långt till nästa ledighet så känns det ganska okej. Jag hade funderat på att gå på Eric Gadd på Grönan i måndags, första dagen tillbaka, lite för att känna ”sommaren är inte slut” men det bidde inget med det. Jag var alldeles för trött (läs ovan kommentar om ”sömnlöshet”/envishet). Men det känns ganska okej. (bilden till vänster är från Smaka på Stockholm i våras)
Jag ser fram emot Europe å Takida nästa vecka, hoppas på att få ack till den, det vore kul. Så är det ju Pride samma dag, där spelar Tantrum To Blind bland annat. (bilden till höger) Jag har ju plåtat dom två gånger tidigare men jag tycker faktiskt dom är skitbra. Så stäm mig då! :o)
Sen har jag skrivit upp mig på Jerka på Grönan, han är tydligen väldigt rolig att plåta. Mamma gillar Jerkan å kanske ska hela familjen dit, det blir lite roligt i så fall.
Vidare har jag lite förhoppningar om Popaganda, det vore sååå himla roligt, men jag har inte hört något mer om det, så vi får väl se vad som händer helt enkelt.
Jag har känt några dagar nu när jobbet har börjat igen att det är skönt att jag inte skrivit upp mig på för mycket. Att man börjar lite lungt och jag tror jag har gjort helt rätt där. Jag är helt slut på kvällarna när jag kommer hem och slut finnischen på hemsidan har blivit lidande för det. Men samtidigt så får jag lite löpande rapporter från Emmaboda som pågår just nu… å då får jag festivallängt. Någe så fruktansvärt. Men det går ju inte att gå på festival när man jobbar, jag har testat. (ansökt om att gå lite tidigare den fredagen som popaganda är) Eller det är klart det går, men det är f*n inte trevligt på måndag 
morgon när man har sovit 8 timmar sammanlagt fram till söndagen å sen gått i någon slags koma (bild vänster) måndagen och att försöka vila upp sig under veckan går lixom inte. (se inledningen).
Kikade förresten på statistiken för bloggen här om dagen. Det visade sig att jag hade en riktig läsartopp i måndags. Då hade nämligen Popaganda länkat till min blogg vilket genererade en abbans massa träffar. Å dom hade hittat sidan alldeles själv utan att jag hade tipsat dem. Då blir jag lite glad. Ser även att den absoluta majoriteten av min trafik kommer från Google och inte Fejjan där jag tipsar mina kompisar när jag gjort ett inlägg. Massa ny trafik alltså! Hihi! Sköj. Å under sommaren har jag snittat på ca 80 unika besökare per dag och senaste månaden ca 2400 unika besökare. Kalaskula ju! Men man får lite prestationsångest. ;o)
Kontenta: Exakt just nu är det lite stiltje på själva fotograferingen (blivit bortskämd under semestern, då blev det ca 50 band…) men om bara någon vecka hoppas jag att man är på’t igen. Men tankarna fortsätter snurra vidare i nya och intressanta riktningar. Har massor med idéer men vi får se vad som faktiskt händer i slut ändan.
Nä, nu borde jag gått å lagt mig för en timme sen. Igen. Går nog å borstar tänderna i alla fall, så den delen är avklarad.
Man måste ju vara uppe så himla sent nu förtiden för att man måste vädra så man får in lite svalka, å svalkan har inte kommit än fast balkongdörren står på vid gavel! (läs:Lotta letar undanflykter för att slippa gå å lägga sig) Men nu är dom nog slut. :o/
Natti!
PS: Min nyvunna besatthet av I Blame Coco fortsätter, lyssna här: I blame Coco, The Constant på Spotify.
Popaganda [Anka] Parkteatern
Hm. Ja, idag är ingen bra dag. Av så många olika anledningar faktiskt. Världen har krupit sig lite på när något pucko i Norge har fått fullständiga spelet och haft ihjäl ett hundratal människor. Jag vet inga detaljer, vill inte veta, behöver inte veta. Amy Whinehouse har hittats död. 27 år gammal. Vet inga detaljer där heller, förmodligen var droger inblandat. Så när jag gick in på Fejjan för att kolla upp vad som hänt i min vänkrets så var det ju inte så positivt direkt. Många inlägg handlade om dessa två händelser.
På den lilla festivalen igår så nämndes katastoferna i Norge ett antal gånger mellan akterna och man försökte köra linjen ”vi väljer att gå vidare och hedra alla inblandade med att köra på som vanligt”. Va? Heda någon genom att låssas som ingenting? Då bryr man sig ju inte, antingen kör man på som vanligt, vilket jag tycker är det bästa i just den här situationen för man kan inte gå ner sig helt över en sån sak, men ska man hedra dem kan man ju ha en insamling eller nåt. Äh, jag vet inte. Mycket tankar snurrar och jag blir inte riktigt klok på något, dessutom är semestern slut så imorgon är det tillbaka på jobbet. Jag skiter i all filosofi och går över till bilderna istället:
Såg ni förresten att jag fick jackpot på trummisar? Två stycken på samma gång! Hihi! Å riktigt duktiga var dom med. Alla banden var riktigt bra, jag fotade Summer Heart, Urban Cone, Azure Blue, You say France and I Whistle, Wild at Heart och Parker Lewis, missade bara en akt.
Här är resten av alla bilderna i ett galleri!
Det blåser som attan ute och jag går å tvättar håret istället.
Ett litet tips
Ja, jag vet att jag skrev att jag inte skulle skriva förrän på söndag. Förresten så blir Popaganda (anka) Parkteatern av, det är bara trilla dit och fota hur mycket man vill, gäller alla. Å gratis. Så ni vet.
Me skit samma, det var ju inte därför jag skrev, har börjat lyssna på allt det där jag sagt att jag ska lyssna mer på och en av artisterna är ju I Blame Coco som jag fotade på Peace & Love. Helt fantastisk. Här kommer ett litet klipp!
Sammanfattning sommarsemester 2011 (länge leve trummisarna)
Min stackars semester börjar lida mot sitt slut. På måndag är det tillbaka i rutinerna, kollektivtrafiken, matlådor. Tillbaka till skyttegravarna. Jag har visserligen helgen och en dag på mig till, men jag kommer vara upptagen så jag kommer inte ha tid att sammanfatta då. På lördag är det eventuellt ”popaganda 
parkteatern” i Galärparken. Har inte fått något svar på min ackrediterings ansökan men den är gratis och därmed på allmänplats så det är bara köra. Men kanske ska det regna så vi får se vad som händer. Jag har dessutom en liiiiiten förkylning som bråkar lite med mig. Nåja.
Jag tänkte sammanfatta sommaren i trummisar. De sitter längst bak på scenen, har inget ljus på sig, bakom en hel hög med prylar som avskärmar dem från publiken. Men det finns ett litet mellanrum, ett litet utkikshål mellan cymbalerna där man kan få en skymt av dem. Det är trummisen som håller takten, som är rytmen, hjärtat i musiken. Utan dem skulle det inte bli mycket musik alls. Här är ett litet ”ode” till trummisarna under den här sommaren.
Semestern inleddes med Peace & Love, onsdagen:
torsdagen:
fredag:
Sen var det iväg till London, där fick jag inga foton även om det var abbans trevligt. Nästan direkt hemma därifrån är det dags för Sonisphere:
Sen fotade jag lite konserter, här är min favoritbild från dessa, som verkligen illustrerar lite av problemet med att fota trummisar.
Vi får se vad som händer i helgen, kanske får jag uppdatera detta blogginlägg med massa fler trummisar.
Annars kan jag bara säga att bara för att semestern är slut så är inte sommaren slut. Snarare tvärt om, snart drar den igång igen. När augusti börjar så drar allt igång igen, massor av konserter i augusti och september efter detta lilla lågvattenmärke på plåtningarna under slutet av juli. Så väl mött snart igen! (typ på söndag)
Detta blogginlägg tillängar jag Melinda Eriksson, som jag hoppas ligger still i sin säng och har riktigt tråkigt mellan sparkarna. Att ha tråkigt är bra! Fantastiskt mycket har hänt, på väldigt kort tid, men framtiden är oskriven å där kommer underbara, fantastiska saker hända. Åååååh tummar, ååååh så många tummar som hålls för er!!! Det kommer gå strålande! *kram*
Dan Reed på Gröna Lund
Det här är nog det senaste blogginlägget jag gjort tror jag. Men så blir det. Till mitt försvar så har jag pillat med den gamla hemsidan och inte riktigt orkat. Har man semester så har man.
Hur var konserten? Heeeeelt sjukt bra. Å va han rockar/poppar/jazzar! Eller var det funk? Hur som helst, jag brukade ”låna” brorsans Dan Reed skivor när det begav sig. (kan typ vara 20 år sedan). Han spelade endel av det gamla materiaet och även endel nytt som jag inte hade lyssnat på. Jag vet inte hur han gör det men det kändes som att man hade riktig kontakt med honom. Som att han tittade på en och gillade att man sjöng med. Fantastisk publikkontakt. Vi fick höra både rainbowchild, Ritual, Slam, Stronger Than Steel med mera och han tillägnade ett fantastiskt cover av låten ”Holy Diver” till den bortgångna Ronnie James Dio.
Jag var där utan ack och leverade inga bilder till någon. Förmodligen därför det har dröjt lite. I skrivandets stund sitter jag på Debaser Slussen och väntar på att friska viljor ska börja. Får se vad det är. Spännande. Som brorsan sa ”jag måste få min fix” å lite så är det faktiskt.
Det är 30 minuter kvar tills förbandet börjar, tomt och jag är här ensam. När jag gick rockfotokursen så fick man många bra tips, men ”ha alltid bra med batteri i telefonen, för det är mycket dötid” är nog ett av dom bästa. När skulle jag annars hunnit blogga om förra veckans konsert?
(en vecka senare) Nu är jag ÄNTLIGEn klar med bilderna med. Här är några favvisar:
Alla bilder finns här:
Galleri: Dan Reed på Gröna Lund 2011
Broken Door & SOL på Grönan
Eftersom jag är lite beroende av det här med att fota rock så var jag iväg igår. Igen. Skulle jag få bestämma helt å hållet så skulle det vara perfekt att plåta en spelning på helgen (fredag/lördag) och en mitt i veckan typ tisdag eller onsdag. Så skulle jag få så mycket betalt för det så jag slapp göra något annat med. Det vore perfekt. Då skulle livet vara på en pinne.
Hur som helst; igår var det dags för Broken Door och SOL på Grönan. Broken Door hade fler än tre låtar men när dom blev inklappade så körde dom Angel igen, fast akustiskt, så jag tror inte dom har värsta skitstora repertoaren. Hur som helst var dom kalas, å roliga att fota. Jag gillar att fota Grönans lilla scen med, härliga lampor! :o)
Här är några favvisar:
SOL/Stat & Orchestra Live:
Fler bilder finns i
Galleri: Broken Door & SOL på Gröna Lund
Alla bilder finns att köpa digitalt eller som printrar på Festivalphoto:
Friska Viljor på Debaser Slussen
Igår gjorde jag en liten avstickare från arenaspelningar och festivaler. Lite skönt att vara tillbaka i mörkret lite grann, ha ett ISO över 1600 och brottas med dåliga ljusriggar. I ett nötskal alltså; vara på Debaser Slussen. Men som någon sa; klarar man att fota under svåra förutsättningar (vilket Debaser Slussen har) så klarar man vad som helst. Å jag lärde mig massor igår/idag. Jag lärde mig hur jag kan underexponera i kameran och sedan hur mycket som går att rädda i RAW så jag slipper gå upp i sjuka 6400 ISOn utan kan jobba på lite behagligare nivåer.
Så om det är någon där ute som vill öva på konsertfoto; Debaser Slussen is the place, där har man INGEN lyx alls: ganska bra ljus bakifrån men inget framifrån, du har inget dike, man spelar sent på kvällarna så de andra som står längst fram är… dansvänligt inställda och har tillräckligt med alkohol i blodet för att inte ALLS bry sig om dig. Med andra ord: det är krig och det är mörkt. Det är dessutom ganska ofta gratis inträde och ingen bryr sig om man fotar då. Går knappt att jämföra med festivalspelningar som ofta har dagsljus, stora diken med trevlig säkerhetspersonal, väldigt vana artister och fotorestriktioner.
nåja, här kommer i alla fall några bilder från igår:
Massa fler bilder, dessutom från förbandet hittar du i
Galleri: Friska Viljor på Debaser Slussen.
Köp bilder på Friska Viljor på Festivalphoto
Köp bilder på Pontus De Wolfe på Festivalphoto
Förresten så har jag äntligen lyckats göra ett macro för att mecka dit en vattenstämpel på bilderna. Det var inte svårare än att göra ett macro. Jag har gjort det flera gånger förut men det har aldrig funkat, jag har bara fått felmeddelanden. Men nu funkar det. Vet inte varför. 25 gången gillt kanske. Dessutom har jag gjort så att även de höga bilderna är bara 640 pixlar höga, förut fick de inte riktigt plats på skärmen. Nu känns det lite bättre.
Tänk vad mycket man kan lära sig på 12 timmar bara man försöker! :o)
Livet går vidare
Jag har varit lite fundersam på det här vad jag ska göra i slutet av juli och semestern. Det är ju helt dött i storstan. Den här helgen skulle jag egentligen ha varit i Schweiz med Malin, men det sprack. De sista två veckorna på semestern såg ut att kunna bli väääldigt torra på konsertfronten, men det börjar klarna upp till regn! Det händer ju typ inget i Stockholm, så man får gräva djupare. På lördag blir det gratiskonsert på Debaser Slussen, då spelar något som heter Friska Viljor. Har aldrig hört talas om dem förut, men de var ganska bra. (finns på spotify) å på tisdag blir det Broken Door på Grönans Lilla scen. De har tydligen släppt en ny låt. Alla andra band släpper en skiva med 10-12 låtar i taget, men dom verkar släppa en låt i taget. Hoppas dom har mer än tre låtar när dom ska spela live i alla fall. Annars kan det bli enformigt om dom ska köra samma tre massor av gånger. Nåja. (Killen på bilden har inget med historien att göra, ville bara ha med en bild. Hans tatuering verkar inte helt klar… Undrar om han fega ur…?)
Å nästa lördag dök det upp ett litet guldkorn! Något som heter ”popaganda [anka] parkteatern” går av stapeln i Galärparken (den mellan vasamuseet och astrid lindgrens… vadenuheter) där spelar ett gäng band jag aldrig hört talas om tidigare, det är ganska soft och poppigt, i sann popaganda-anda… Har sökt den, så får vi se vad som händer, kanske inte behöver någon tillåtelse eftersom det är gratis och på offentlig plats och allt det där. Men det är ju alltid trevligt att höra av sig till arrangören så dom vet att man är på plats om inte annat.
Så det ser ut att klarna upp och bli regn! Ser förresten massor av uppdateringar från Hultsfred hela tiden på fejjan och får lite direkt-rapporter. Dom hade skitväder igår och idag är det tydligen lite bättre, men det var lite prat om kanske regn till eftermiddagen, hoppas det håller upp. Många kameror och lite festivalstämning som kan gå åt fanders annars. Verkar vara lite tomt med folk där med. Hoppas det går ihop för dom, tydligen hade dom sålt 10 000 biljetter i alla fall. Men tio är inte trettio. Men bra mycket mer än inget.
Annars så håller jag på å pusslar ihop nya www.makebelievestudios.se. Det går sakteliga framåt, hoppas det blir bra tillslut. Nu ska jag fortsätta. Massa pössar å kramar!
Intervju: Seventribe på Sonisphere Sverige 2011
Seventribe är det galna bandet med många medlemmar och rosa skjortor. Jag fick möjligheten att intervjua sex av dem (Mike Thaison, Handsome, Manman, Kid Bondage, Mike JR och Red Sixx) strax efter att de öppnat på Sonisphere Sverige. Håll i er, det är inte alltid solklart vad de menar, men fantastiskt underhållande.
Jag har inte sett er sen i oktober, vad har ni haft för er?
-Fingerpaint… and fingerpain.
Mycket spelningar verkar det som, stora. Sweden rock tillexempel.
– Det hände, det var kul.
– Fast tvärt om, eller som en release.
– Det jävligaste är att när man är på fyllan, det har ju aldrig hänt. Så har det verkligen hänt?
– Vet inte.
– Var du där?
– Äh, jag vet inte.
Vad har varit störst?
– Det har varit våra ståfräsar.
– Allting egentligen, man kan inte skilja på äpplen och lastbilar, det är lixom alltid samma känsla.
Oavsett storlek på scen?
– Vi har gjort det vi gör i tio år, det spelar ingen roll om det är sju pers i en källarvåning eller om det är Sonisphere, vi gör vår grej ändå. Det är några fler pers i publiken bara. Men det känns inte när man står på scen.
– Rent praktiskt är det ju lättare att göra en Wall of Death nu, är man sju pers är ju lite svårt.
Jag såg att ni får skriva autografer!
– Jag skrev ingen autograf, jag ritade bara en kuk.
– Det är ju din autograf. Du heter ju kuk.
– Vi har jävligt lojala fans, som funnits med oss i hundra år. Vi är fåra fans lojala också.
Vad händer nu?
– Nu kör vi mera spelningar sommaren ut, sen är det skivinspelning i höst.
Är ni klara med allt material?
– Nej, inte riktigt. Vi jobbar på det, det måste testas ordentligt först. Alla låtar måste gå igenom live testet. En låt är inte bra bara för att det är lite gitarr gnid på skiva. En låt är bra om man ser publiken studsa. Då är en låt bra.
– Sen kan dom också behöva köra sovrumstestet.
Vågar jag fråga vad sovrumstestet innebär?
– Sovrumstetet är så här: Den bästa knullmusiken jag över huvudtaget vet är att lyssna på Deftones. All sån här r’n’b skit det finns inte. Deftones är helt klart den bästa knullmusiken.
– Nej, den älskar man till.
– Nej, det är knullmusik.
– Kan vi någonsin slå Deftones i knullmusik, då har vi kommit jävligt långt.
Något att tillägga?
– Vi är jättetörstiga nu och är skitsura på att dom inte har den oranga baren.
Ja, hur är det att vara sponsrade av…
– Nej, det är vi inte, det är ett samarbete. Det är lite som jägaren och hunden. Hunden är ju nöjd, tror han, så länge man samarbetar, men när jägaren skjuter han i röven, då måste man hem och dricka, för då är man törstig. Det har varit kallt, men nu är det varmt. Kallt eller varmt. Flicka eller man. Fågel eller fisk.
– Hund eller jägare.
– Jägare eller mästare!
– Det här bandet har ju alltid letat efter bra samarbetspartners, om det är skivbolag eller vad det nu är för någoting. Jäger har ju klivit in…
– Dom är ju själva turbomaskinen
– Dom är jetmotorn på det urspårade godståget.