Sonisphere Sverige 2011

Igår gick årets version av Sonisphere Sverige av stapeln. Besökarantalet slutade på 15360 personer. Inte illa, det gick med andra ord bra mycket bättre än jag någonsin kunde ana. Kanonkula!

Mitt favoritband igår måste jag nog säga var Mustasch. Störst var (otippat) In Flames! Detta om man räknar i hur många som blev överburna över staketet avsvimmade innan de tre första låtarna var slut(!). Roligast att fota… finns ingen konkurrans; HELT klart Seventribe. Var man än riktar kameran så missar man fem saker. Det händer så mycket på scenen att man blir vindögd. Jag körde med det vidaste jag har, ändå räckte det inte. Jag fick även äran att intervjua dem igår, något som alltid är aningen kaotiskt! Intervjun kommer i sin helhet i ett nästa inlägg.

Här är några av mina favoritbilder i alfabetisk ordning:

Airbourne:

Arch Enemy:
Den lilla kvinnan med den stora manliga rösten. Grawlar med de bästa av dem!

Dead By April
Jag hörde någon (vet inte om det var i publiken eller om det var i pressrummet) som om nämnde Dead By April som Metalvärldens boy-band. Jag tror dom har rätt, på sina promo bilder är dom dessutom galet photoshoppade. Här är några bilder, inte alls photoshoppade. Men tre bilder för att illustrera pojkbands-poängen:

Graveyard
var årets 70-talare. Så väl i musikstil som klädstil. Fantastiskt roligt.

In Flames
När jag står där och plåtar så bara känner jag att jag MÅSTE ha plåtat dem tidigare. Men hur jag än tänker och tittar så hittar jag inte att jag plåtat dem. Det visade sig att dock att den glaá gitarristen (Niclas Engelin) även spelar i (startade) Engel, som jag ju plåtat tidigare. Hur som helst så fyllde dom söderstadion och publiken var galen.

Mastodon
Här är mina favoritbilder:

Mustasch
Ralf i all sin storhet!

Seventribe
Man måste nästan se alla bilder, dom finns i galleriet, men här är ett pyttit urval:

Slipknot
Sist ut har vi kvällens huvudakt.

Massa fler bilder hittar du i:

Galleri: Sonisphere Sweden 2011

Alla bilder och lite till finns att titta på och köpa på Festivalphoto.
(Slipknot ej till salu, photorelease)

precis hemkommen och imorgon är det dags igen! (inför Sonisphere Stockholm)

Inatt (runt tre snåret) kom jag hem från London, det var fantastiskt i London, var ju där å kolla på Biffy å Foos och hälsade på vänner. Det var överlägset den största konsert jag har varit på och jag tror inte jag kommer lyckas toppa det (65 000 personer) någon gång inom en snar framtid. Finns, mig veteligen, ingen plats i sverige som tar den typ en av kapacitet.

lägger in panormat igen bara för att illustrera. En rolig sak var att jag på planet hem igår hade sällskap av tre stycken (aningen högljödda) typ 18 åringar som också varit där. En hade en Mon The Biff tröja och de satt och sjöng med i Machines. Vid exakt samma tillfälle som dom visade på sin lilla telefon så stod vi å sjöng för fulla muggar och gänget bredvid hittade på nya texten ”take the pizzas and build them skywards” Roligt på sitt sätt. På något sätt vill jag säga att världen är liten… men oddsen att jag skulle hamna på samma plan som (minst) tre personer till som var där är inte så jättedåliga faktiskt. Det var ju rätt mycket folk där och det är ju ett event man skulle resa för. Inte bara jag alltså.

Just nu håller jag på å tvättar, diskar och ska snart gå å proviantera (ICA), sen är det dags att åka å hämta småpojkarna så de får komma hem igen. Lite tomt utan dem här faktiskt. Ingen att prata med! :o)

Sen imorgon är det bara på’t igen! Men bara en dag den här gången. Sonisphere Stockholm, lite besviken är jag på banden, förra året hade dom Iron Maiden, Alice Cooper, Iggy, Slayer och Antrax men i år headlinar man med Slipknot. Visserligen bra på sitt sätt men dom spelar lixom inte i samma liga. Näst största bandet är In Flames… visserligen skitbra dom med, men det är ju inte Alice Cooper. Får se hur det går med antalet besökare, i dessa festivalkristider har det ju varit en sak som gör om man säljer ut eller konkar; vilka band man bokar. Vidare är jag lite besviken för Sonisphere UK… gat dämit! Där har man The Big Four (Metallica, Slayer, Megadeth och Antrax) BIFFY CLYRO, Weezer, Limp Bizkit, Bad Religion, Paradise Lost, Motörhead och mycket mycket mycket mer! Där håller man på med fullt krut i tre dagar (därför vissa band kan spela på båda antar jag) medan man kör en liten dag i Stockholm. Klart man inte kan jämföra dem, eftersom sverige är litet, men va fan, kan Borlänge dra 50 000 personer borde man ju kunna dra lite till Stockholm med. If you book it, they will come.

Det ska med andra ord bli väldigt spännande att se vad som händer imorgon. På många nivåer. Trots att det inte är Megadeth så ser jag fram emot att se många av banden. Det är ju riktigt bra band, inte samma liga i just antal sålda skivor, men mycket bra band. Får se hur mycket konstiga fotoreleaser det är med banden, hoppas slippa sånt skit när man faktiskt inte spelar i den högsta av ligor. Som sagt, fördelar och nackdelar!

Nåja, batterierna ligger på laddning, semesterbilderna ska sedan direkt tankas ur kameran, korten formateras om och sen måste backa upp och rensa hårddisken lite med… blir ju fullt så abbans fort… Men sen är det ready to ROCK! Eller ska man kanske säga ready to MEATAL! :oD Faktiskt bara ett av banden jag fotat tidigare (Mustach) så det ska bli kul på det sättet med.

Men har lite ångest inför intervjun med Seventribe… är ju lite skitdålig på sånt, eller kanske man ska säga ”ovan” istället. :o) Men det går säkert bra, minns jag rätt sist så var det bara ställa en fråga sen pratade dom på i en kvart själva. Helt urflippat. Överväger att filma bara för att ingen skulle tro det annars… :o) Men det går säkert bra!

Nu dags att fortsätta med det vättiga!
Puss å kram på er allihöppa!

Pepp inför helgen!

Det är bara… måndag (tror jag) och jag är redan pepp inför helgen. också lite trött för att man är aningen snål med presspass till Sonisphere så jag får ta alla banden själv. En god nyhet är dock att jag ska intervjua Seventribe igen! Det ska bli riktigt roligt, det blir en uppföljare på förra årets intervju när dom vann Released Live & Unsigned.

Det är också bara måndag och jag har börjat fundera på vad jag ska ha med mig. Jag vet ju vad det kommer att bli, men jag är lite oroad för att gå å släpa på det hela dagen. Har ju precis repat mig efter P&L, hoppas att det finns någon typ av effektförvaring i samband med pressrummet… Annars får det nog bli rygga, tyvärr.

Nä, nu ska jag sova för imorgon blir det shopping! Jag hoppas på att hitta… lite olika saker. Valutan är ju kanon just nu.

Natti!

Biffy Clyro & Foo Fighters @ Milton Keynes Bowl

Jag misstänker att det är minst fyra personer där ute, okej fem, som väldigt gärna vill höra hur konserten var, i detalj. Så jag tänkte att här följer en liten recention!

Vi gick hur länge som helst från bilen, det kändes som flera timmar, för vi var hungriga och törstiga. Väl framme hade första bandet (The Hot Rats) redan börjat spela, men det gjorde inte så mycket för dom var inte skitbra. Vi fick våra börjare och Cola och började leta plats… Det hade antagits att det skulle vara väldigt lite folk på plats för vi trodde vi var tidiga. Vi var INTE först. Vi kan ha varit bland de sista. Hur som; vi hittade en bit gräsmatta där ingen satt (kanske för att det låg massa kycklingben där?) och gjorde oss hemma.

Jimmy Eat World började spela. (Till höger bilden från Peace & Love i veckan, han såg ungefär likadan ut, men med en svart skjorta istället för en blå.) Jag ska vara helt ärlig… Jag tröttnade efter första låten. Det är lite för… platt för min smak. Som man sa: alla låtar låter likadant; samma takt, förmodligen olika text (svårt att avgöra) och ungefär samma röstläge hela tiden. Jag gillar iofs hans röst, den är verkligen karekteristisk. Här är den låten jag kände igen bäst och tycker är ganska bra. Som låter ungefär som allt annat dom gör.

Sen var det ju dags… MON DA BIFF! Dom körde, åh va dom körde. Å folk sjöng med. Väldigt mycket. Det kändes mycket bättre än på Stadion för här hörde jag att hela stadion sjöng, det gjorde jag inte i Stockholm. Kan ju varit att vi stod lite bättre till den här gången (jättelångt bak). Svaret på den första frågan på allas läppar är Gröna. Idag hade Simon gröna byxor. (Bilden till höger är från Stockholm) Jag vet inte vad mer jag ska skriva, de rockade ju som vanligt. Vi skrek oss hesa till God & Satan, dansade till Bubbles och Jessicas favoritlåt var Many of Horror. Här kommer en liten bild från hur det faktiskt såg ut idag när Biffy Clyro spelade och tittar man noga kan man skymta att Simon hade gröna brallor:

JO! Förresten så spelade dom en ny låt! (när hade dom tid att skriva den?!) Det var bra men inte sådär bra att man kissar på sig. Men det brukar ju inte Biffy låtar vara första gången man hör dem, utan det är när man hör dem för femtonde gången som dom är så bra att man kissar på sig å sen blir dom bara bättre. Betyder det här att dom har någon typ av skiva på gång?! Det vore ju fantastiskt roligt. Kollade turné planen nu och dom har typ en månad ledigt mellan 20 juli och 26 augusti… kanske spelar dom in en skiva då… eller spenderar tid med familjerna, det vore säkert trevligt det med, tror dom varit på turné typ konstant i ett par år nu… eller om det var typ 20. :o)

Jag insåg även idag att det var femte gången jag ser dem på typ lite mer än ett år…. nåja, man måste ju få vara fanatiskt fan till något! Tyvärr hade dom sålt slut på allt merchendise när jag skulle köpa mig en snyggare tischa.

Jaha, sen var det då dags… Foo Fighters går på. (till höger bild från Stockholm) Dom har ju verkligen helt hysteriskt många fans och hela Milton Keynes blir galna. Dom river av hitlåt efter hitlåt. Efter typ två timmar börjar jag fundera om de inte har slut på hitlåtar någon gång? Då river dom av några till. Mr Grohl svepte fyra öl på scenen under showen, (vad jag såg). Jag svär att vid flera tillfällen så var det faktiskt 65 000 personer som klappade händerna och/eller sjöng. Det var faktiskt Heeeeelt sjukt. På låten Monkey wrench så skakade faktiskt marken. Skakade. Å vi var inte i någon byggnad eller så utan stod faktiskt på bergrund i ett gammalt stenbrott. Men man hade kunnat mäta det på richter-skalan om man velat. Om vi var ensamma? Nä, inte riktigt, här är ett riktigt dåligt panorama som jag gjorde, men det fyller sin illustrativa funktion i alla fall;

så nä, vi var inte ensamma. Här är en annan lite finare bild, i kvällssolen;

Tränade lite på att fota festivalliv med, men fick egentligen bara en bild… And on that note Im off to bed! Its been a long day and I think I broke my record. Tror jag slutade på typ 18 000 steg! Helt galet. Men det var mycket gående, dansande och annat spännande så det är inte så konstigt att man har ont i fötterna.

Natti natti!

Världen är bra liten

Idag är det dags för konserten med stor K… Foo Fighters och Biffy Clyro i London, originalkonserten som Ben nämnde i intervjun jag gjorde med honom i oktober förra året. Så jag har sett fram emot detta sen oktober! Helt galet. Ett annat av banden som spelar i kväll är Jimmy Eat World… känner du igen namnet? Jupp, jag fotade dem i onsdags! :oD Jag kommer ju inte komma lika nära som jag gjorde då, men det ska bli kul oavsett! :o)

Sen ska jag säga att jag äntligen fått upp Tantrum To Blind bilderna, dom ligger i samma galleri som allt annat från fredagen. Dom är ju så abbans bra! Dom kommer spela på Stockholm Pride, men exakt samma dag som Europe & Takida kör så det är kört för min del på den. Jag hade JÄTTE gärna sett dem på stora scenen i Kungsan annars. Här är några bilder från i Fredags:

Nu ska jag gå å äta värsta lyxiga frukosten på världens bästa hotell/bed & breakfast! Dom har bara ett rum och man blir galet bortskämd.

Kramisar på er!

Peace & Love 2011, en sammanfattning

Ojoj, hur sammanfattar man det här? Helt hysteriskt. Tre dagar som var helt fullpackade med spelningar, fotande, redigerande, bilåkande och där emellan om man hade tid: lite mat och sömn. Med betoning på lite. Festivaldieten går ut på att äta helt sjukt kaloririk mat men i ganska små (och dyra) portioner på oregelbundna tider och med väldigt mycket motion där mellan. Det i kombination med ganska lite sömn… ja. Ni förstår var det är på väg. Igår hade jag 16 000 steg, tror jag har snittat där någonstans hela tiden, morse när jag vaknade hade jag 2000 innan jag gick upp… hur nu det gick till.

Vad var bäst?

Festivalen på det stora hela är ju galet välorganiserad. Bara två band var ca 5 minuter sena. Resten började nästan på öret. (gilla!) Några fotografer hade tydligen haft strul med sina fotopass, sånt gör mig lite nervös, men jag upplevde det inte själv och har inga detaljer, annars var det smoooth sailing.

Gällande musik måste jag faktiskt säga… Tantrum to Blind och 30 seconds to mars. Fan va tråkig jag är, det var ju dom jag åkte för att se, båda dom två banden har jag sett förut och jag såg mest fram emot dem. Sen gillade Sick Puppies väldigt mycket och en hel del annat! Typ Volbeat, Veronica Maggio (!), I blame Coco, Dolly Daggers (måste kolla upp). Roligast att fota var nog Tantrum To Blind, M.I.A (för den enorma utmaningen) och Sahara Hotnights för det draget i Josefin (trummor) Även Teddybears var fantastiskt roliga att fota i sina björnhuvuden. Även Volbeat var ju fantastiskt roliga att fota, dom var ju så glada över att spela! Å inga fotorestriktioner och konstiga regler. Sånt gillar jag!

Vad var sämst?

Att endel väljer att spela musik högt i pressrummet. Amerikanska artisters konstiga fotorestriktioner. Vad är det med det landet och konstiga kontrakt och bestämmelser? Lite illa var det med att man inte fick reda på att man helt plötsligt inte fick fota förrän man kom ner till diket. Alla A-fotografer fick minsann mail och SMS, men vi som är lite B får glatt märka det när vi kommer dit. Det är ju trots allt vi som inte får fota som borde fått reda på det. Fick dock ett SMS om att det var TOTALT fotoförbud på Bob Dylan ikväll… Hade man ju kunnat räkna ut. :o) Annars var det inte mycket jag störde mig på. Det var helt enkelt bara Peace & Love!

Musikmässigt var jag mest besviken på Oskar Linnros, han toppar även tråkigast att fota. Var även väldigt besviken på att man var tvungen att stå i publiken på 30 Seconds To Mars, det är tydligen standard på deras spelningar, har jag hört. Var även lite besviken på The Sounds, inte så mycket Rock n Roll som jag förväntat mig.

Vad har jag lärt mig?

Det är fullt möjligt att fota ca 6-7 band på en dag, men man måste hinna ta hand om bilderna med, å sova. Jag har fått in ett arbetstempo som fungerar och rutinerna förbättras hela tiden. ”Mera RAW till folket!” helt enkelt! Sen har jag pratat mycket med den typen av kollegor som vissa skulle kalla konkurrenter, och lärt mig lite hur en annan typ av organisation fungerar. Båda har sina för och nackdelar och tjänar olika syften.

Vad har jag INTE lärt mig?

Fota festivalliv. Det är ju förbannat att det ska vara så svårt. Men jag gillar inte att trycka upp kameran i ansiktet på folk och har lite social fobi vad gäller sånt. Jag har heller inte lärt mig hur fan man sköter lysena på bilen ordentligt… men mer om det någon annan gång. Det blir väldigt mörkt på vägarna i Dalarna utan lysen kan jag säga…

Vad var underligast?

Ja… jag måste nog säga att bob hund toppar listan… inte som alla andra. ->

Hört på festivalen:

– En vakt skvallrade att om att de under en konsert fått order om att spara på vattnet, så man hade till senare… Överallt annars uppmanade man folk att dricka så mycket vatten som möjligt…

– En förtvivlad tonårsflicka till en annan: ”Viktors mamma vet inte ens att han dricker!” Ojoj, det får nog Viktors mamma veta ganska snart tror jag.

– ”Broes before hoes!”

– ”Det stod en tjej med dreads vid pizza ståndet, hon var så jävla full, hon lutade sig mot en vägg och kissade, det bara rann nedför benet”… å folk undrar varför jag inte vill bo på campingen…. detta hände visserligen på festivalområdet men jag inbillar mig att det är vanligare på campingen. DET VAR INTE JAG! Jag lovar…

– (på dalmål) säkerhetsvakt: ”dom här öronpropparna är mycket bättre. (granformade, ej engångs) för när dom blir smutsiga kan man bara suga på dom lite så tätar dom dessutom bättre efteråt!”

Kändisspaningar

Scenen gills ju inte riktigt, utöver det så kände jag igen 30 Seconds To Mars som satt i solen å lapade (inte Jarod) innan spelningen. Jag var nära att hälsa, jag tittade på dem och log lite artigt, inte säker på om dom hälsade tillbaka eller inte dom hade solglasögon. Min kollega Peder tycke jag skulle gå ut och prata med dem. Tillslut övertygade jag honom om att det är en dålig idé, för man skulle behöva skrapa ihop lilla gelé Lotta i en påse… å jag tror inte man får ha så mycket vätska med sig på planet… Annars så såg jag bara Hasse Aro, Robert Ashberg och Leif Pagrotsky… va? ingen som är avunddsjuk på det? Ska kanske tillägga att jag såg väldigt många människor som jag misstänker starkt är artister, men som jag inte har någon aning om vilka det är. Är alldeles för dålig på ansikten. Det är bra med att fota mycket konserter, när jag har redigerat någon så känns jag igen dem mycket bättre, så det tar sig mer å mer.

Vilka band plåtade jag sist å slutligen då? I alfabetisk ordning:

30 Seconds To Mars
Anna Järvinen
Asta Kask
Bob Hund
Dolly Daggers
Dollykollot
I blame Coco
Jimmy Eat World
jj
John Lindberg Trio
Lo-Fi-Fnk
Looptroop Rockers
M.I.A
Oskar Linnros
Sahara Hotnights
Sick Puppies
Tantrum To Blind
Teddybears
The Sounds
The Vaccines
Veronica Maggio
Volbeat

totalt: 22 stycken på tre dygn.

Sammanfattning:

Man blir ganska trött. Dieten, sömnen och de konstanta intrycken är ju naturligtvis en stor del av detta. Men det som var värst var nog den fysiska tröttheten. Den ger ju en psykisk konsekvens tillslut. Jag undrade emellanåt om jag kommer få en muskelinflammation i vänsteraxeln. Där hade jag väskan med kameran och det andra objektivet. Så konstant gick jag och bar på en 7D, 24-70 L och 70-200…. Någon gång ska jag väga den väskan, det blir TUNGT… speciellt när man har varit på’t i 9-10 timmar i sträck och sprungit runt. Det tär lixom. Jag överväger att anställa en assistent nästa gång, han/hon ska även ha stenkoll på spelschemat och var jag ska, kanske är vi hopkopplade i höften med. Jag tappade nämligen mitt spelschema på fredagen, det med alla mina anteckningar i. Bara det en katastrof, jag var VÄLDIGT vilsen tills jag kom till presscentrat och kunde hitta ett nytt program och försöka anteckna ned det jag kom ihåg. När jag tappade schemat tappade jag även min favoritpenna, den har fyra färger att skriva med och var svindyr. Den ersatte min Disney penna med fyra färger som jag tappade i toaletten förra gången jag var på Peace & Love…. någon som ser ett stamband? Nåja, jag fick ju en ny souvenir istället, en Peace & Love penna, bara en sån sak :o)

Kommer jag göra detta igen? Trots att det är tungt, slitigt, skitigt (man blir smutsig på ett helt annat sätt på en festival) och dåligt(!) betalt? Klart som f*n! Jag fick festivallängt strax efter Enköping när det spelades någon gammal AC/DC klassiker på radion. Hell Yeah! Jag är redan pep både (naturligtvis) för Biffy Clyro och Foo Fighters imorgon och för Sonisphere nästa helg. Då blir jag ensam fotograf från Festivalphoto på tio band, kl 12 börjar första och kl 22 går sista på. Fullt spel hela dagen. Men så nära hem att jag förmodligen tjänar på att åka hem och gå på toa istället för att stå i bajja-majja kö. Hehe.

Favorit bilderna:

Den vackraste

Syggast:

så klart, ingen annan hade väl kunnat ta den titeln? inte så mycket bilderna kanske som karln. Nämnde jag att han gör reklam för Hugo Boss numer?

roligaste:

”Jag har fått en bh!!!” (egentligen två, men det syns inte på bilden)

Gláaste:

Rivigaste:

Helt omotiverade favoriter:

MED FLERA!

Det har varit fantastiskt! Stort tack till alla som jag träffat och pratat med och alla trevliga kollegor där ute i dikena. Vi kommer ses igen!

Nu nanna för tröttheten har kommit ikapp mig…

PEACE OUT! … För den här gången…

Peace & Love 2011, fredag

Dagen verkligen Kickstartade med

Asta Kask
Ett gäng glaá gubbar som spelat punk sen… ja, jag vet inte, men JÄtte länge. Men jösses vad det var riv i gubbarna. Å deras publik! hoj hoj hoj… att det var en grusplan resulterade mest i att det blev dammigt som attan. Känns som att Asta Kask fansen såg precis likadana ut idag som dom gjorde när jag var ung, för typ 20 år sedan.

Looptroop Rockers
Jag trillade dit bara för att jag hade ”håltimme”, visste inte så noga vad det var. Till jag blev glatt överraskad på tre punkter: 1) P3 delade ut gratis glass! 2) Det visade sig att Promo är med i Looptroop Rockers, jag har blivit kallad Promo av brorsan på grund av min fina frisyr. 3) Dom var asroliga och jättebra.

bob hund
Jag ville mest se dem för att ha sett dem, lite roligt så. Massor av folk och massor av fans. Ganska så roligt att fota och bara Ett uppenbart ställe att rikta kameran; sångaren. :o)

The Sounds
Jag var lite… ambivalent till The Sounds, jag har hört talas om dem mycket och sett många helt sjukt bra bilder på Maja och hade höga förväntningar. Men hon började aldrig riktigt rocka så där som jag har sett henne göra på många bilder, hon bara gick runt och sjöng. Men jag fick lite bilder men inget som gör att man skriker som en liten stucken skolflicka.

Teddybears
Hehe, ännu en håltimme som visade sig göra susen, det var skitroligt och deras stora huvuden gjorde att man aldrig fick konstiga miner och de blinkade aldrig! :o) Fantastiskt roliga.

Lo-Fi-Fnk
Jag hade blivit tipsade om dem, de släpper tydligen en skiva i dagarna. De var ett gäng unga killar som såg ut att ha riktigt roligt på scenen.

Anna Järvinen
Var ganska så lågmält och lite svår exponerat, hon lixom skiljde sig helt från allt annat. Men lite fint och mysigt, men lidelsefullt.

Tantrum To Blind
Ska jag gå å fota nu! Åter kommer senare!

Här är galleriet med alla bilderna!

En sammanfattning kommer senare, jag kommer inte fota lördagen eftersom jag åker till London och Foos och Biffy igen! Hehe!

Peace & Love 2011, torsdag

Dagen började BRA mycket bättre än gårdagen,

Veronica Maggio
Öppnade med FULLSATT, eller ja, det var jävligt mycket folk i alla fall. Hon gjorde riktigt bra ifrån sig, jag(!) kände igen många av låtarna och publiken var i extas. Men det var varmt. Men jag gillart!

Sen hade jag väntat på Ziggy Marley, men han i likhet med massa andra Amerikanska akter har massa fotorestriktioner, bara A-fotografer (vi har bara två av fyra, och bara en fick komma in) och massa kontrakt å skit. Men men, jag sprang över till

I Blame Coco
istället. Hade ingen aning om vad det var, men det var skitbra, jag hade svårt att stå still i diket nu igen, så jag tror att vissa av bilderna blev lite onödigt suddiga. Jag kollade upp dem i efterhand det visade sig att det är Stings dotter. Nåja, det var i alla fall skitbra musik! Lyssnar jag här i pressrummet så verkar alla vara eniga om det.

30 Seconds To Mars
Jaha, var fan börjar man? Jag var tvungen att flytta bilen och missbedömde tiden lite så jag sprang typ till 30 Seconds To Mars. Kommer dit, inga fotografer…? Nähe, man får tydligen inte stå i diket överhuvudtaget. Men man får fota från publicken. Tack? Jag blir ju envis så jag trängde mig in i havet och gav mig fan på’t. Så jag fick några bilder i alla fall. Jag övervägde att hämnas och det enda jag har i min makt är ju att publicera bilder där Jarod är ful eller ser konstig ut. Haha! Jag fick flera stycken sådana, men dom är också oskarpa så det skulle bara se ut som om jag inte kan plåta alls, så jag publicerar bara dom braiga bilderna och säger ”stor tack för en sjukt bra konsert” istället. Fan va bra dom är…. *sucka*. Det började regna också.

Men en reflektion är att den karln kan verkligen inte vara något annat än rockstjärna. Sånt enormt messias-komplex, konstant bekräftelsebehov och en utstrålning som få. Jag slog dock rekord i antal bilder på ett band. ca 740 stycken blev det, en bit över 16 gig på ett band. Å för det har jag att visa 22 bilder, varav de flesta är på publiken när dom är på scenen.

Volbeat
Sen var det smack över till nästa glad gäng! Dom här hade jag sett fram emot med, dom var jätteroliga på scenen, och ljuset var ganska bra så jag är rätt så nöjd faktiskt. Det är ju ganska hård musik, vilket gör det ännu roligare att dom är så glada på scenen, ”det är skitkul att spela hårdrock” säger bilderna på något vis. Vill se igen!

Sen fick jag en liten paus och tänkte att jag trillar över till Oskar Linnros och ser vad det är:

Oskar Linnros
Jajks va mycket folk det var! Han var verkligen poppis och scenen grovt underdimensionerad. Sen vägrade man tända all scen belysning så bilderna blev skittråkiga! Men men:

På väg till M.I.A från Oscar så gjorde jag en sån sak man bara kan göra på festivaler. Jag gick förbi ett tält och tänkte ”jäklar vicken bra låt!” Men jag har ju brottom… men va fan, MIA väntar säkert på mig (!) så jag springer in i tältet och hittar:

Dolly Daggers
Dom var verkligen skitbra! Jag ska hålla ögonen efter dom. Det var i princip folktomt i tältet och jag sprang längst fram på en gång, körde i typ en minut, fick 15 bilder totalt, varav 8 är publicerbara. Jämför gärna det med antal och utfall på 30 Seconds To Mars…

M.I.A
För det första var jag osäker på om jag skulle få fota, det har varit så mycket restriktioner med stora artister, men jag chansade. Å fick! Det var en av dom ABSOLUT svåraste plåtningarna jag har gjort och man märkte efter ungefär halva första låten att läget i fotodiket blev lite spänt. Ingen belysning på huvudartisten och en skitstor skärm bakom som lös upp allt, så inget ljus framifrån å massa bakifrån. Gosch. Men jag hoppades och förlitade mig på det underbara RAW formatet och jag känner själv att det gick hem, det blev en helt annan typ av bilder och de var väldigt färglada, men det passade på något vis. Ser så här i efterhand att det blev lite kornigare i mina bilder på bloggen, det är för att det ligger en uppskärpning på dem. Skit samma, jag gillart. :oP

Det gick ett rykte om att under tredje låten ska alla fotografer upp på scenen. Väl in i halva låt två så chasas alla fotografer upp på scenen, men jag stod emot och fotade fotograferna istället… jag kunde ju inte låta bli! Hihi!

Peu!

Alla bilder från dagen hittar ni i:

Galleri: Peace & Love 2011, torsdag

Alla bilder från alla fotografer på Festivalphoto hittar ni här:

Månad: juli 2011