Årskrönika 2011

Vilket år det har varit! Det har blivit närmare 160 fotade artister (i snitt lite mer än en varannan dag), 7 festivaler, i runda slängar 1,5 Terrabyte med bilder (ingen aning om hur många i antal). Jag har fotat bra artister, dåliga artister, blivit glatt överraskad och galet besviken. Här kommer en liten kronologisk redogörelse, lite lärdomar, mina favoritbilder och längst ner hittar du en lista med alla årets fotade artister. Happy reading!

2011 börjar:

Året började ganska turbulent för mig personligen. Jag tog mitt livs svåraste beslut i slutet av 2010 vilket gjorde mig typ hemlös och singel med bara kameran på axeln i början av 2011. Som tur var har jag underbara vänner och familj så jag stod aldrig ensam ute i kylan, det är vid sådana här tillfällen som man märker vilka som är ens riktigt fantastiska vänner. <3

En annan räddare i nöden förutom underbara vänner och familj var musiken, jag lyssnade mycket på Teitur och David Gray. Det är när man har det som svårast som man märker vad som är viktigt för en, för mig är det helt klart musik, foto och kombinationen av dessa. Jag hittade relativt snabbt en lägenhet som jag fick köpa till lite överpris, men det var det värt för jag trivs fantastiskt bra. Det var lite glest i utbudet av konserter på vårkanten så jag började fota massa saker jag inte riktigt hade koll på, men det är roligt när man kan utvidga sin musiksmak och få möjlighet att se saker man inte hade gått på annars. 

 

Försommaren:

Jag gjorde min första Globen plåtning i början av maj (Sade) det var väldigt spännande även om vi fick stå vid mixerbordet i jämnhöjd med rad 38 ungefär. En så kärnskitare, nej förlåt, en stjärn-kikare hade varit på sin plats. Men det gick tillräckligt bra.

Sedan gick det på av bara farten och jag plåtade andra storheter som Bryan Adams och Linkin Park. Linkin kommer vi tillbaka till…

 

 

_

 

Sommaren:


Sommaren karakteriserades annars av festivaler, så klart. När jag inte var på dem så längtade jag efter dem. Jag gjorde totalt sju festivaler tror jag, beroende på hur man räknar: Loaded The Big One på Medis, Jazzfestivalen på Skansen, Peace & Love i Borlänge, Biffy Clyro och Foo Fighters i London (ej fotopass å festival men skit-stor konsert, hela stämningen var mer som festival än konsert så den får gå in här under), Sonisphere Stockholm, Popaganda (Anka) Parkteatern och Popaganda. Roligast var helt klart Peace & Love, den var även jobbigast. Mycket springande fram och tillbaka, äta dålig mat, sova alldeles för lite men ack så roligt, så mycket bra band, tillfälle att möta nya band och människor.

Jag och 68 000 personer till på Biffy Clyro / Foo Fighters på i ett gammalt stenbrott i London.

 

Hösten

Hösten och har karaktäriserats lite av galna Photo Releaser och jag har fått ta många personligt etiska ställningstaganden. ”Vad tycker jag är ok?” Jag trodde inte jag hade några skrupler, men det hade jag tydligen. Men det har varit mycket funderande under hösten med bla. Brittan och Rihanna. Linkin Park hade en rolig Photo Release, man fick visa bilderna men bara i 8 dagar, därefter skulle de försvinna i all evighet. Ja… det blir dyrt för dem att köpa bilder om 20 år när dom vill titta tillbaka, för alla bilder ska ju vara borta…

I slutet av året var det roligt att fota Released Live And Unsigned, massa osignade band. Jag vet inte varför, men det är något speciellt, dom ger lite mer. De mindre banden är aldrig blasé eller uttråkade på scenen, det är deras stora kväll som de planerat för, haft ångest för och sett fram emot i månader. Det är något mer speciellt än stora band som bara river av en show i raden av många.

 

Lite om bloggen:

Bloggen har verkligen tagit fart och växt under året. Jag har numer i snitt ca 1400 unika besökare i månaden. Det hade jag aldrig kunnat ana. Jag har fått ackreditering för bloggens räkning de gånger jag inte kunnat fota för Festivalphoto. Det är fantastiskt roligt att veta att så många hittar hit, jag har inbillat mig att ingen läser, men tittar man på statistiken så är det faktiskt hela tiden mycket ny trafik. Tove Styrke har dragit galet mycket trafik till bloggen i år, speciellt med bilden till höger.

Mest sedda sidorna/bilderna:

  1. Förstasidan
  2. Gråtande tjej på The Ark se nedan vid ”sammanfattning”.
  3. Tove Styrke på Cirkus, den ->
  4. Inlägg: Plan Three, Sherlock Brothers, Itchy Daze och Seremedy på Klubben
  5. Dead by April på Sonisphere Sweden 2011_15

 

Här är min första och årets ända sålda konsertbild, köpt av den glade unge herrns mamma!


Lärdomar under året:

  • Så länge du inte får några stålars, fota bara musik du gillar, annars blir det sjukt tråkigt och det behövs bara att det börjar regna för att livet ska vara tråkigt och man bara vill hem.
  • Man kan ändra sig. Flera artister som jag inte tidigare gillade har verkligen växt för mig, ofta är det en live upplevelse som gör att det vänder. Ett exempel är Veronica Maggio som vände mig helt på Peace & Love. Jag gick från ganska ordentligt avig till att jag blev glad att jag kunde alla hennes låtar och är nu ett stort fan. Hon dök upp många gånger under året, vilket bara var bra.
  • Nyupptäckta artister: I Blame Coco, Veronica Maggio
  • Bästa konserterna: Biffy Clyro & Foo Figthers, 30 Seconds to Mars, Enter Shikari (fotade inte)
  • Roligast att fota: Roxett, Seventribe, Magnus Uggla, The Baseballs och många, många, många fler.
  • Största besvikelserna: Red Hot Chili Peppers, för att dom inte spelade det publiken ville höra och behandlade Globen som en replokal. Smashing Pumpkins för att det var det tråkigaste, deppigaste konserten någonsin, inte ett spår av den gamla ilskan fanns kvar.
  • När jag läser Årskrönikan för 2010 så inser jag hur mycket säkrare jag har blivit i mig själv och mitt fotograferande under 2011. Jag är inte längre rädd för att tala med de andra fotograferna och har fått flera nya vänner bland ”konkurrenterna” och jag har haft många roliga möten med vakter, säkerhetspersonal och andra i branschen. 
  • Ett band är ingenting utan en fantastisk trummis. För mig bygger hela musiken runt trummorna, flera band har visat fantastisk framgång med flera trummisar, då blir jag ännu gladare. Jag försöker alltid plåta dessa mästare, men det är lite svårt för dom sitter långt bort, ärutan ljus och bakom massa skrammel. Men jag försöker.
  • Lägg aldrig igen ut en bild utan ”vattenmärke” på. Bilderna knycks och rycks fantastiskt mycket på internet, men inte lika mycket om man trycker dit värsta stora namnet. Man försöker ta det som en komplimang att någon annan uppskattar ens bilder men i själva verket blir man inte jätteglad när man inte får äran för sitt arbete.
  • När jag tittar på mina bilder från början av året så ser jag själv att jag har utvecklats fantastiskt mycket. Roligt att se och mycket motiverande. Det gör att jag vill fortsätta och plåta massor! Även om jag tror att mina största framgångar i år kanske har varit i hanteringen i Photoshop.


Mina favoritbilder från året:

Bryan Adams Grönan

och många, många fler… 

Sammanfattning:

Det känns som att jag inte har plåtat så mycket som jag hade velat men det har ändå blivit ca 155 artister under 2011. (Fullständig redogörelse för vilka finns längre ner) Jag har lärt mig mycket men det har inte varit lika spektakulärt som förra året.

Det har varit flera farväl under året. Det största var naturligtvis The Ark som hade sin halvårslånga farväl-turné, jag plåtade dem två gånger och även deras allra sista spelning på ett fullsatt Gröna Lund. En av mina absolut mest sedda bilder är från den konserten, ett fan som gråter. Här till höger har vi Ola Salo som gråter, samma konsert.

Jag plåtade även Those Dancing Days sista spelning på Popaganda, men det fick man veta först efteråt, alltid så himla synd för jag gillade dem och gillar dem mer å mer. Hoppas de tar sitt förnuft till fånga senare och kör vidare.

Framtiden:

Jag vet att livet går vidare, jag ska ta förra årets råd och förvänta mig det oväntade. För vad som helst kan hända, och händer. Jag vet att jag kommer att fortsätta att plåta konserter, jag kommer fortsätta lära mig. Jag kommer även plåta endel annat, har ett par bröllop inbokade bland annat. Men exakt vad som händer. Det vet jag inte. Tiden får utvisa, det finns massor av bra musik att se fram emot nästa år och jag är riktigt pepp!

Stort tack och massa kärlek till:

  • Underbara Malin som lät mig husera i hennes lägenhet i månader. Inget tack i världen är stort nog. <3
  • Tille för allt, för inspiration, motivation och massor av pepp och uppmuntran!
  • Åsa, som tar sig tiden! Trots att hon inte har någon egentligen.
  • Alla mina kollegor, båda på dagjobbet och nattjobbet (konsertfotot)
  • Naturligtvis mamma och pappa, som är oroliga så fort jag lämnar lägenheten efter mörkrets inbrott, men ändå inte klagar.

Jag delar min underbara stad med 861 000 andra människor, alla är inte lika lyckligt lottade, tillexempel är närmare 3000 av dem bostadslösa. Så jag stödjer Stockholms Stadsmission lite extra. Gör det du med.

 


 


Årets plåtade konserter:

Januari
– Khoma
– Lindforest
– Culkin
– Last Days Of April

Februari
– Teitur

Mars
– Skunk Anansie
– Bullet
– Electric Boys
– Mustasch
– The Ark
– Tove Styrke

April
– Itchy Daze
– Plan Three
– Seremedy
– Sherlock Brothers
– Guano Apes
– Drylight (studio)

Maj
– Sade
– Local Dealers
– Sugarplum Fairy
– Tantrum to Blind

Loaded The Big One:
– Britta Persson
– Charlee Nyman
– Hägerstens Botaniska
– Hästpojken
– Karl X Johan
– Panter
– Brodinski
– Erik Halldén
– Kutterfugel
– The Sound Of Arrows
– The Touch

Juni
– Drylight

Smaka på Stockholm:
– Eric Gadd
– Gladys Del Pilar
– Peter Getz med Tilling Adefelt Ikiz OP3 med gästsolist Wojtek Goral
– The Big Rockets

– Bryan Adams
– Linkin Park

Stockholm jazzfestival:
– Lizz Wright
– Zap Mama
– Andreya Triana
– Bilal
– Bobby Womack
– Bohuslän Big Band
– David Sanborn Trio
– Donny McCaslin feat Uri Cain och Tim Lefebvre
– Je Suis!
– Seun Kuti och Egypt 80

– Foo Fighters
– Biffy Clyro
– Band of Horses


Peace & Love: 

– Jimmy Eat World
– jj
– John Lindberg Trio
– Sahara Hotnights
– Sick Puppies
– The Vaccines
– 30 Seconds To Mars
– Dolly Daggers
– I blame Coco
– M.I.A
– Oskar Linnros
– Veronica Maggio
– Volbeat
– Anna Järvinen
– Asta Kask
– bob hund
– Lo-Fi-Fnk
– Looptroop Rockers
– Teddybears
– The Sounds

Juli
Sonisphere Sweden 2011
– Airbourne
– Arch Enemy
– Dead by April
– Graveyard
– In Flames
– Kvelertak
– Mastodon
– Mustasch
– Seventribe
– Slipknot

– Dan Reed
– Friska Viljor
– Pontus De Wolfe
– Broken Door
– SOL-Stat & Orchestra Live

Popaganda [Anka] Parkteatern 2011:
– Azure Blue
– Parker Lewis
– Summer Heart
– Urban Cone
– Wild at Heart
– You say France and I whistle

Augusti
– Carpark North
– Europe
– Takida
– Christian Walz
– Jerry Williams

Popaganda 2011:
– Adventure of
– Henrik Berggren
– Samling
– Serenades
– jj
– Junip
– Lykke Li
– Midlake
– Those Dancing Days
– Delorian
– Jenny Wilson & Tensta Gospel Choir
– Syket
– Säkert!
– Urban Cone
– Arcade Fire
– Cults
– Delorian
– Is Tropical
– Me and my army
– Saint Etienne

September
– Danko Jones
– Daniel Adams – Ray
– The Ark
– Dead By April
– Her Bright Skies
– Renegade Five
– Graveyard
– Horisont
– Top Hawk

Oktober
– Red Hot Chili Peppers
– The Baseballs
– Within Temptation

Released live and unsigned:
– 5th Avenue
– Great Rush
– Rock N Roll Allstars
– Summoned Tide
– True Velocity

November
– Smashing Pumpkins
– Roxette
– Combustion
– The Horrors
– Foster The People
– Urban Cone
– Atari Teenage Riot
– Cara
– 100 Monkeys

 

December
– Magnus Uggla
– The Vaccines
– Trailer Trash Tracys

Released Live and Unsigned final
– Nitry
– Reenact
– Saint Deamon
– Massdistraction
– Summoned Tide
– Seventribe
– Raised Fist

 


Min allra första konsert!

Så här i juletider så uppdagas de konstigaste saker. Pappa har börjat titta på gamla negativ och det visade sig att han har plåtat på min allra första konsert! Så klart, i vår kameratokig familj. Så nu vet vi var jag har fått mina konsertfoto gener ifrån! Visserligen är det inte bara konserter, han fotar allt.

Min allra första konsert var i Jakobstad en sommar, typ 1984-5 kanske, på scenen i folkparken står The Pinks. Jag är typ sju år och var lite hemligt kär i sångaren, som visserligen var lite äldre än mig, men ändå bara 10 år. Jag har kvar kortet med hans autograf som någon vågade sig fram för att få åt mig.

Vill bara påpeka att jag inte är så gammal att det inte finns färgfilm, utan pappa gillar svartvitt, det använder man för att ”fota händelser” som han säger.

Min favoritlåt med The Pinks var ”Det spelar ingen roll” mest för att jag nog alltid har tyckt att folk ska acceptera mig (och varandra) som jag den är, inte för hur jag ser ut. Vissa saker ändrar sig aldrig. :o)

God Jul!

 

 

Halloj där alla mina trogna och otrogna läsare! Jag hoppas ni har haft en riktigt trevlig julafton och får en riktigt trevlig fortsättning på julen.

Bilden är tagen med min nya fina Lensbaby Muse.

Ha en riktigt god jul!

Massa kramar!

ljuset kommer tillbaka!

Idag är det den 22a december. Vet ni vad det innebär? Den egentliga julafton, lucia och nyårsafton på samma dag! Vi bara envisas med att sprida ut dom i kalendern. Förklaring: idag är det vintersolståndet. Anledningen att vi firar Lucia som kommer tillbaka med ljuset. Jesus föddes inte ens i december egentligen utan man flyttade födelsedagen för att lättare kunna kristna dom däringa hedningarna som firade annat runt det här datumet. Å nyår är det ju rent planetariskt. Imorgon är för första gången på sex månader som dagen efter är längre än dagen innan. Ett nytt år alltså! Ljuset kommer tillbaka! Det om något är väl värt att fira!

Annars så gör jag inte så mycket rockfotoigt just nu. Det är (kalendariskt och traditionellt) julafton om två dagar och branschen ligger i princip nere till slutet av januari. Så nu får man börja leta lite ny och obskyr musik för jag kan fan inte vänta en månad med att plåta! Nästa inplanerade är Tove Styrke på Debaser Slussen. Jag måste vara där, hon är den som överlägset dragit mest folk till bloggen med bilden här brevid. Jag jobbar även lite med årets årskrönika och kommer förhoppningsvis uppdatera funktionaliteten lite inom kort.

Annars så samlade jag en miljard vuxen poäng igår när jag köpte mig en stor julduk till ”matsalsbordet”.

Released Live and Unsigned, 2011

Hur var det igår då? Det började bra med ett förband till alla andra banden. Nitery körde typ tre låtar och var riktigt bra.

Sedan drog tävlingen igång enligt mig så spelade alla banden i ungefär samma genre. Saint Deamon var absolut gladast på scen kunde sjunga på riktigt.

Reenact hade en sabla energi och närvaro på (och av) scenen

Summoned Tide hade galnast sångare och den enda tjejen på scenen i kväll:

Massdistraction hade överlägset mest hår om man räknar hela bandet tillsammans:

Vann gjorde Reenact. Dom blev jätteglada.

Läs gärna hela min intervju med Reenact på Festivalphoto.

Sen var det dags för Seventribe. Tredje gången jag plåtar dem. Jag använder bara 24-70n när jag plåtar dem. Den är det vidaste och mest vädertätade jag har. Dom kommer mycket nära och mycket vätskor florerar. Sjukt roligt att fota och jag har tre gånger mer bilder på dem än alla andra band, men det är som en bild av Graham Thompson, det händer saker överallt. Helt sjukt roligt.

Kvällen avslutades med Raised Fist. Har man någonsin haft chansen att plåta hopp så är det nu. Lyckades inte helt, inte som Marisol men fick några och till mitt försvar är det mina första ”lyckade” hopp. Jag jobbar på’t.

Bandet jag helst lägger till i min spellista från igår är Nitery, men det var någon Seventribe låt jag nynnade på när jag vaknade imorse. Å deras låt där typ alla letar rätt på lite trummpinnar och trummor, något som resulterar i typ 6-7 trummisar… Wow… Jag hör den fortfarande i huvet. Å Raised Fist vill jag plåta igen med ett snabbare minneskort… ”busy” sa det kassa kortet… Med vaddå?!

Nåja, det var fantastiskt roligt och jag kommer hålla ögonen efter alla banden i framtiden.

Ni hittar alla bilder här:

Galleri: Released Live & Unsigned 2011

Och allt material finns på Festivalphoto:

Intervjun med Reenact

Bilderna:

Nitery, bonusband utom tävlan:
http://www.festivalphoto.se/pictures&concertID=21291&artist=Nitery
Reenact:
http://www.festivalphoto.se/pictures&concertID=21294&artist=Reenact
Saint Deamon:
http://www.festivalphoto.se/pictures&concertID=21295&artist=Saint+Deamon
Massdistraction:
http://www.festivalphoto.se/pictures&concertID=21292&artist=Massdistraction
Summoned Tide:
http://www.festivalphoto.se/pictures&concertID=21297&artist=Summoned+Tide
Huvudakt, Seventribe:
http://www.festivalphoto.se/pictures&concertID=21296&artist=Seventribe
Huvudakt, Raised Fist:
http://www.festivalphoto.se/pictures&concertID=21293&artist=Raised+Fist

Jag vet inte varför, men jag älskar’t

Åh! Jag bara älskar det här. Jag vet inte varför. Det är dåligt ljus, (igår inte brist på ljus snarare överflöd och massa rött) och när banden är så där riktigt skitbra så blir man mosad av publiken. Det luktade öl när jag duschade imorse för jag blev lätt dränkt någonstans halvvägs in i Seventribe. Jag sov med datorn i sängen och var skitnervös när jag intervjuade Reenact. Bilder på sju band och en artikel levererades före kl 13 dagen efter fast jag var hemma kl 02. Där emellan sov jag även massa timmar. Nu är jag på väg till födelsedagsbrunch och fick slå in paketet på tunnelbanan för jag har inte riktigt hunnit det.

Jag vet inte varför. Men jag älskar’t.

The Vaccines på Debaser Medis

Förbandet hette Trailer Trash Tracys. Lite experimentellt och nyskapande kanske? Jag förstår inte riktigt. Men jag gillar ju inte jazz heller för jag fattar inte. Det säger kanske mer om mig än musiken. Jag kanske utveckas i kapp med dem senare. Men just ikväll var nog inte Trailer Trash Tracys storhetstid för mig i alla fall. Men liknade inte basisten Kurt Cobain lite?

 

The Vaccines var däremot fantastiska. Högljutt, skränigt och rock n roll. Det tog mindre än en låt sen var publiken på topp och allsången var ett faktum. Publiken överröstade sångaren emellanåt. En fantastisk publik interaktion och de fick verkligen med sig alla. Jag stod absolut längst fram men blev inte mosad. De främsta raderna var tjejer och de är ju ofta lite trevligare. Längre bak var det väldigt hoppigt dock. Men skit i allt det här, här är det viktiga: bilderna.

Alla bilderna finns i
Galleri: The Vaccines på Debaser Medis

The Vaccines finns att köpa på Festivalphoto

Trailer Trash Tracys finns också att köpa på Festivalphoto

Ikväll blir det äntligen Vaccines!

Ikväll blir det The Vaccines på Medis! Yei! Det ska bli fantastiskt roligt. Det känns som det är hur länge som helst sen jag plåtade, det är tio dagar… Och då räknar jag inte julfesten med jobbet när Robin Bengtsson dök upp med band och förgyllde vår kväll. (De bilderna ligger inte här av två anledningar: 1.) enda ljuset i lokalen var typ stearinljus och julgransljus. 2.) det är ju massa fulla människor med på bilderna som jag faktiskt känner och bandet hade inte direkt godkänt press där.) Aja, vidare i livet.

The Vaccines var fantastiskt roliga att plåta i somras, det var ett helt sjukt drag och lokalen var grovt underdimensionerad. Ikväll är Medis utsålt och jag misstänker att det blir ett himla drag igen.

Det blir en dubbelhelg i helgen så jag ska försöka vara lite kort ikväll. Imorgon är det Released Live & Unsigned och jag ska plåta. Det är fem osignade band och två huvud akter. (Seventribe och Raised Fist) så får vi se vem som vinner tävlingen och det prestigefulla uppdraget att spela på Sweden Rock och massa mer roliga grejer.

Men först: massa vanligt jobb, där man faktiskt tjänar lite pengar…

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Idag hade jag hoppats på att få plåta Motörhead. Men det sprack för managementet godkände inte argenturer utan behövde specifika uppdragsgivare. Den var lite ny, undrar om det är en trend eller om det var bara Motörhead? Tiden får utvisa. När jag plåtar bara för bloggen så är ju inte bilderna direkt till salu och jag har en specifik publikation. Det kanske hade gått bättre? Nåja, den som lever får se…

På tal om ”den som lever får se”. Vet inte varför, men denna vecka har varit lite sorg efter svunna idoler. Pearl Jam släppte datum i Stockholm! Man blir ju så glad, så glad! Givet, jag ska gå. Hoppas få plåta med. Men detta får mig ju så klart att tänka på Kurt Cobain, som precis som Jim Morrison, dog när han var 27. Hur hade Nirvana sett ut idag om han hade skärpt till sig? Går ju naturligtvis inte att säga. Å andra sidan hade vi kanske inte haft något Foo Fighters. Hur som helst så om förra året handlade mycket om Foos så kommer kanske detta år handla mycket om Pearl Jam för mig. Jag har Ten på LP. Jag är gammal, jag vet. Jag såg Pearl Jam för många år sen, det var ett par dagar före den tragiska händelsen på Roskilde där nio fans dog, alltså borde det ha varit typ den 28 juni 2000. Snart tolv år sedan. Ska lyssna in mig massor fram tills konserten och hoppas verkligen det blir av. Som sagt, det blir inte alltid som man har tänkt sig. Men jag håller tummarna för denna.

Om jag skulle behöva motivera för någon vad som är så fantastiskt med konserter och även att plåta konserter så på något sätt personifierar detta klipp det. På så himla många sätt.

Fortsatt trevlig lördag kväll!

Kram!

/L

Sentimentalitet!

När jag gick i högstadiet så var ett av favoritbanden The Doors. Så coola och fantastiskt flummig musik. Man kan sitta länge och fundera över texterna när man är 14. Jag har en affisch på Jim Morrison som är lite större än… Ja, livet självt nästan. Klipper jag av massor på kanterna får den plats på baksidan av en dörr. Typ naturlig stolek med andra ord. Kanske lite större. Jag hittade den faktiskt i flytten och övervägde att hänga upp den. Men det kändes lite väl tonårigt. Men beslutet är inte hugget i sten, än kan den komma upp.

Hur som helst så är det Jim Morrisons födelsedag idag! Hade han levt hade han blivit 68. Han skulle vara några år äldre än min pappa alltså, tragiskt nog var ju Jim en utav dem som dog vid 27. Det gör dock på något sätt att han aldrig blir gammal. På gott och ont på något sätt. Evigt ung. För han lever på något sätt vidare, via musiken och bilderna.

Jag önskar det fanns bättre Youtube material men här är det bästa jag hittade. Något som liknade ett originalklipp av det faktiska bandet. Å en låt som skänkt mig tröst många gånger och fått mig känna att det är okej att vara lite konstig.

Nu när jag lyssnar på den igen, lite mer nykters så låter det kanske lite mer som drogframkallad paranoia… Men jag kisar hellre. Stort grattis på födelsedagen Jimpa!

Kärlek!

<3