Jag och mitt hår

Detta är ett spronsrat inlägg! :oD Jätteroligt, speciellt som kampanjen går ut på ”bli vän med ditt torra, frissiga hår”. :oD Jag är urtypen av människor som blivit vän med sitt torra hår! Jag är så mycket vän med det att jag omfamnar det och gör det till något helt annat: Dreads!

Jag tänkte ta tillfället i akt och svara på lite vanliga frågor om dreads, och avliva en eller annan myt. Ni som inte bryr er kan scrolla ner direkt och titta på filmen, många gånger. :o)

Q: Dreads möglar och luktar illa
A: Nej! Det beter sig precis som allt annat hår om man behandlar det fel. Låter man det torka ordentligt när man tvättat det så är det inga problem. Mitt hår luktar bara hår. Men kommer man så nära mig så känner man lukten av resten av mig med. Å den varierar…

Q: Hur tvättar man håret?
A: som vanligt, men man behöver inte tvätta lika ofta för det blir inte flottigt på samma sätt. En gång i veckan är lagom. Å inget sånt fint balsam som i filmen nedan, då kan dom gå ur.

Q: Kan man få ur dem?
A: ja. Men det tar lång tid och är jättetrassligt. Å det går åt mängder med balsam tydligen. Men det tänkte jag låta bli.

Q: Hur gör man dem?
A: man går till underbara Lina som nu jobbar på Claque La Mouche i Gamla Stan så trasslar hon ihop det i fina korvar genom att tupera och virka. För mig tog det ca sex timmar å kosta några lök. Jag går tillbaka till henne och fixar utväxten några gånger om året. Man kan göra det själv men jag når/orkar inte.

Q: Kliar dom inte?
A: Nope. Kliar inte mer än vanligt i skalpen. Men när dom nu blivit ganska långa kan dom däremot killa på ovanliga ställen när det är utsläppt. Typ långt ner på armen. Men det är ju en vane sak.

Q: Största överraskningen?
A: Att så många faktiskt ställer frågor om min intimhygien och tar det som självklart att jag ska svara. Men även att folk drar och pillar på dem när jag står i diket och plåtar. Det hade jag inte kunnat förutse! :-)

Men den dagen jag ska ta ut dem, då kanske det är en bra idé med någon produkt liknande den här:

Å i sann blogg anda tänkte jag nu ta å berätta ännu mer än ni ville veta. Jag har ätit thai red curry med nudlar till middag och dagens outfit var jeans och en hoodie jag gjort trycken på själv… :oP

jag var inte där…

Dagen till ära vaknade jag med en liten lätt huvudvärk. Fortfarande trött trots att jag sov typ 10 timmar i natt, vilket är (nästan) dubbelt mot vad jag brukar. Tröttheten berodde på mitt äventyr med Foster The People i torsdags som hade resulterat i 3 timmars sömn. Hela bildbehandlings processen drog ut på tiden. Jag vet inte riktigt varför det blev värre denna dag än alla andra. Jag får gå in i djupgåemde analyser om det. Sen någon gång. :-)

Hur som helst. Det var bakgrunden. Igår (fredag) spelade In Flames på Hovet och typ ALLA mina konsertfotovänner var där! Jag hade med velat vara där men Festivalphoto hade redan en fotograf. När jag väl hade kommit på att jag kunde söka för bloggen så hade jag redan bokat upp mig på AW med jobbet. Det var fantastiskt trevligt så jag ångrade mig inte då… Men imorse när jag ser mitt nyhetsflöde på Facebook… Fan. Å så mycket fantastiska bilder! (bilden till höger tog jag på Sonisphere i somras)

Marisol var där för Musicstage
Jimmy var där för Gaffa
Viktor var där för Rockfoto
Stephen var där för Frontstage Music
Festivalphoto var där
Jag var i allra högsta grad INTE där. :-(

Men med tanke på facit så finns det inte en sportmössa att jag hade klarat det. Men man kan väl få känna att man missade något! Nåja, vad är väl en bal på slottet?

…men jag var på Fotomässan idag

Jag må ha missat In Flames igår på Hovet men idag var jag på Fotomässan. Hela dagen. Jag filar ihop ett litet reportage som jag publicerar här sen. Men intrycken var många och trots att jag var där i ca 7 timmar känns det som jag inte fick nog. Det gick även en hel del pengar men som tur var så stängde mässan, så jag behöver nog bara skjuta upp renoveringen av köket en månad eller två… Men eftersom jag har presspass så kommer jag ju in i morgon med. Får se hur jag känner att reportaget går, om jag får kanske går tillbaka imorgon… men då lämnar jag kortet hemma.

Vad blev så dyrt då? Jag köpte lite böcker, bland annat en av Elisabeth Ohlson-Wallin om hennes fantastiska utställning Jerusalem. Dessutom blev det en Moderkseppet film (allt om RAW) och det som gjorde störst hål i budgeten: jag köpte en Lensbaby Muse! Det är ett… ja, lite av ett leksaks objektiv. Finns ingen autofokus. Bländaren kommer i en separat lite påse och man lägger på små ringar för att ändra bländare. Man sätter fingrarna på ringen framför och bara skiftar runt runt bälgen och fokusen lite som man vill. Det är en 50 mm och största bländaren är 2.0 (ingen extra ring). Jag har hunnit ta några testbilder. Fick köra med blixt för det var så attans mörkt överallt, men det fungerade, även om jag körde auto på blixten men objektivet skickar ingen bländar info tillbaka, så jag vet inte riktigt vad blixten räknade på, men det fungerade. Blev lite olika resultat hela tiden, men det är ju lite grejen, man har inte riktigt full kontroll.

Jag har inte rört bilderna i Photoshop, jag tweakade exponeringen och kontrasten en aning i RAW men annars är det rakt ur kameran.

Foster The People och Urban Cone på Debaser Medis

Jag har ju lite en förkärlek för trummisar. Vad är bättre än en tajt trummis? Två tajta trummisar. Det är tom tre gånger bättre! Jisses vilken konsert! Såååå coolt! Verkligen fantastiskt. Energin spritter i hela kroppen!

Först ut var ju Urban Cone, det var tredje gången jag fotade dem i år, och jag börjar känna mig lite som en stalker. Men det är inte mitt fel att dom dyker upp hela tiden! Sen att jag insåg att jag lyssnade in mig väldigt mycket på banden till båda popaganda festivalerna i år, där dom spelade på båda… Det resulterade tydligen i att jag kunde alla låtar utom en. Undrar om den var ny. Kanske är jag lite av en stalker? Nåja, dom är bra så jag skäms inte för att kalla mig fan. Dessutom är dom på top tio över mest sökta orden på bloggen. Så jag klagar inte.

Jag hade ju hört att det skulle vara ett himla tryck, jag tror att det var slutsålt faktiskt. Så jag var där i tid och tog min plats längst fram. Men det var så pass mycket folk att jag redan under Urban Cone inte kunde flytta mig. Så för att få alla bandmedlemmarna blev det lite kreativa lösningar. Trummisen är fotad mellan benen och under keyboardistens stol. Och så vidare. Men bilderna blev ju unika i alla fall? :o)

När Foster The People går på så når en liten lätt panik mig faktiskt. Stroboskop. Dämit. Varannan bild helt svart, varannan utfrätt. Så denna flicka som älskar sitt Manuella läge fick helt enkelt kapitulera och verkligen utnyttja tekniken. Jag körde tidsautomatik. Ordet smakar lite metalliskt i munnen. Mest för att jag inte är van. Men det fanns verkligen inget alternativ. Många bilder blev absolut skräp, men färre än om jag körde manuellt. Nästa gång kanske jag testar bländarautomatik.

Jag lämnade konserten efter 30 minuter av ett antal anledningar.

Jag hade intalat mig själv att det är en dag i morgon med och eftersom jag tänkte leverera bilder på båda banden ikväll så behöver jag varje minut sömn jag kan få, kommer aldrig vara klar före midnatt ändå.
Jag kände att jag hade vad jag behövde och kunde kanske få andra bilder men inte bättre.
Sämsta anledningen hittills, men det var det som valde det exakta ögonblicket: minneskortet var fullt å jag hade gömt nästa långt ner i väskan som jag inte nådde helt.
Bästa och underbaraste anledningen: Jag var mätt, nöjd och belåten! Det absolut bästa sättet är att lämna konserten när man är som gladast, dunkandet från de två trummisarna sitter fortfarande i bröstbenet och jag sitter fortfarande och ler. Jag hatar att bli uttråkad och hade jag väntat för länge hade det varit risken. Nu lämnade jag när det var som bäst istället. Tydligen så hade de inte spelat ”de två bästa låtarna” men jag är så nöjd att det fick vara ändå.

Det är så häftigt när man får en helt annan bild av ett band när man hör dem live än när man hör dem ”på skiva”. Jag har hört dem relativt mycket på skiva och tycker dom är helt okej, men live… åååååh. Lovley! Nu förstår jag grejen!

Urban Cone:

Här finns alla bilderna:
Galleri: Foster The People på Debaser Medis

Foster The People på Festivalphoto

Urban Cone på Festivalphoto

Så var ju Viktor där med, och tog fantastiska bilder så klart. Fan vad jag vill ha en vidvinkel.

Natti!

Lotta testar skönhetsretusch

Jag har haft semester idag, vi skulle ju egentligen på en Bandit kryssning i helgen men det bidde inte så. Men eftersom jag är vis av erfarenhet (den hårda vägen) så tog jag semester måndagen efter. När kryssningen sen inte blev av så kände jag att jag stannar hemma å har en semesterdag mitt i november ändå. Bara för att jag vill. Men jag kan ju inte sitta sysslolös så jag har tittat på Moderskeppets DVD om skönhetsretusch. Den var faktiskt ganska bra och kombinerat med en av deras andra titlar (Porträtt och modell i studio) så fick jag en ganska bra grund i skönhetsretusch.

Men så vill man ju prova, å jag kan ju inte förnedra någon annan så jag fick ta bilden av mig själv som jag tog inför ett annat projekt och leka med. Det gör ju inget om jag ser ut som en clown efteråt. :o) Så här är resultatet. Jag är ganska nöjd med själva ögonen, irisarna, dom fick verklligen en ”kick”. Resten är roligt överdrivet så jag ser lite plastig och sminkningen är aningen… ”prostituerad”. Men det var lite poängen med. Testa alla tekniker i samma bild, då blir det lite extremt. Testade inte göra nya ögonfransar dock, ansåg att det skulle bli väl illa. Men som sagt, massa överdrivet.

Före:

Efter:

Aja, nog om lotta som prostituerad.

På torsdag är det Foster The People, jag har blivit tipsad om dem från flera håll och tycker att musiken är helt okej. De har tydligen varit bokade på Debaser länge och blivit väldigt populära under tiden, från början var de bokade på Slussen, men man fick uppgradera till Medis, nu går ryktet att kanske tom Medis är för litet. Bandet är fantastiskt hypat tydligen. Jag har ju inte världens koll så jag litar på vad andra säger. Man hör dock låtarna lite överallt och det är ju alltid ett säkert tecken. :o) Det ska i alla fall bli väldigt spännande!

I helgen är det även fotomässa, det ska bli roligt, har lite saker jag ska titta efter, en reflektorskärm, om dom har något roligt leksaksobjektiv, titta på ett vidvinkel objektiv (men inte köpa) och lite annat. Ska jag även skriva ett litet repotage och ta lite bilder till en tryckt tidning! Jag tycker det är stort och bamsecoolt, men ingen jag berättar för verkar vara imponerad, mest tystlåtna och frågande. ”Varför ska du göra det?” Aja, jag tycker det är kul i alla fall! Naturligtvis publicerar jag hela reportaget här (förutsatt att dom faktiskt trycker det vill säga, det finns det ju inga garantier att det går igenom) efter att det gått i tidningen.

NÄ, nu ska jag njuta av mina sista timmar av semester! Paraplydrinkar på stranden! Eller ett stort glas vatten till CSI, men gränsen är hårfin.

The Horrors på Debaser Slussen

Ikväll spelade The Horrors på Debaser Slussen förband var Combustion. Debaser Slussen är erkänt en utav Stockholms mest svårfotade scener. Väldigt lite ljus, aldrig något dike och ofta band med lite ”drag” i så man får ju definitivt inte stå ensam längst fram. Så även idag. Blev till å med bortknuffad av en fjortis, det ska hon en eloge för att hon klarade, många stora män i grupp på stora konserter har gått bet på den och blivit sura. Men denna lilla ”energiska” flicka (som fick många armbågar av väldigt många, inklusive mig) lyckades. Där någonstans gav jag upp. Men jag fick ett antal låtar i alla fall. Det här var en sån spelning där man hoppas och ber att någon av hobbyfotograferna ska lyckas bränna av en blixt samtidigt som man själv knäpper. Det händer ibland faktiskt. Dock inte idag, men jag fick något tillfälle när det drog förbi en strålkastare, men man måste stå och vänta på dem. Å jag använder termen strålkastare ganska löst, eftersom jag var uppe på ISO 4000 och det var fortfarande underexponerat. Rejält. Så det är massa grynigt å dant. Men så är det.

Men jag gillade musiken massor. Både The Horrors och förbandet Combustion var riktigt bra tryckte jag. Tycker det är roligt att The Horrors är så omtalade för sina tajta brallor. och ja; Dom är jättetajta. Lägger till en bild på dem längst ner, dålig bild men bara så ni får se byssorna. :o)

Här är det jag lyckades få till i alla fall.

Å Combustion från Karlstad:

Alla bilderna finns i Galleri: The Horrors på Debaser Slussen

The Horrors bilderna finns även att köpa på Festivalphoto

Det gör även Combustion bilderna

Sen undrar jag lite om det är fullmåne idag? Trodde det var igår. Väldigt mycket creeps och wierdos ute idag. En av dem gick runt och raggade på alla småflickor inne på Debaser, å dessutom oss. Men det hade han inget för. Obehaglig snubbe. :o/ Jag har värsta porträttbilden på honom när jag plåtar förbandet för han står vänd från scenen och tittar rakt in i kameran och ler… (hua-ryyyyyyysa) Men vill inte publicera den bilden för det skulle nog bli ärekränkning av det.

Oväntade vändningar

Ibland tar livet lite oväntade vändningar. Okej, inte alltid att det måste vara hela livet, bara tillvaron, det här handlar nog mer om tillvaron än livet antar jag, eftersom det rör EN fredagkväll. Nåväl, i helgen var planen att fredag till lördag åka Banditkryss och plåta sen after boat på lördagen å plåta bla Lillasyster och Corroded. Men det visade sig att lördagen är inställd (alltså spelningen, inte veckodagen) och fredagen verkar inte gå igenom. Sen så har det hoppat av en fotograf på The Horrors på fredag, så jag hoppar nog in där istället. Har aldrig lyssnat på dem och vet ingenting men har ett par dagar på mig att lära och lyssna. Enligt utsago är de ”bästa bandet ever, och värsta bandet att fota eveer.” En utmaning på Debaser Slussen med andra ord! Spännande!

Ja, sen kan jag ju rent filosofiskt tillägga att det finns ju inget som hindra att hela livet tar en oväntad vändning på fredag. Men det är lite av en högoddsare.

Sen en sak som jag har funderat på under veckan, det är att musik kan få helt olika innebörd beroende på upplevelsen till dem. Tillexempel så var jag inte ett jättestort Veronica Maggio fan före sommaren. Tyckte texterna kanske var aningen frispråkiga och musiken rockar inte direkt min båt. Men sen såg jag henne live på Peace & Love och nu är jag ju såld! Hon är ju fantastisk. Det är samma låtar med samma tjej, men jag får ett annat intryck. Man kan helt enkelt ändra sig. Det är bra. Sen dök hon upp på Grönan hela sommaren och bara förstärkte intrycket.

Nu nanna kudde för att stävja denna tradiga, tråkiga miiiiiiiini förkylning som mest bara irriterar.

Natti!

Roxette på Globen

Före: Alltså… Jag vänjer mig ju aldrig. ”Hihi, jag får gå in bakvägen på Globen” fnitter! Hihi! Man växer ju aldrig upp. Det är därför jag ska plåta Roxette idag. Lyssnade massor på dem som liten innan jag upptäckte hårdrocken på riktigt. Så jag är i dubbel mening som ett litet barn idag. Å jag hoppas på massa mer drag idag än igår. Förväntningarna är på topp. Å jag har fått låna leksaker med! En 5D Mark 2 med ett 17-40. Gluggen är inte optimal för Globen kanske men kul att leka/testa! :-)

Efter: Amen fy fan va bra dom var. Åh!!! Det var verkligen drag! Men vilken energi! Även om rörelseenergin inte var enorm från alla hela tiden så strålade alla som var på scenen hela tiden. Å jag kunde texten till alla tre låtarna jag fick höra. Var nära att gå till biljetttkassan när jag kom ut å kolla om det fanns några biljetter kvar. Men i verkligheten är det inte genomförbart. (jobba som vanligt imorgon och lite sliten efter gårdagens typ tre-fyra timmars sömn.) Någonstans måste man dra gränsen. Även om jag redan nu ångrar att det var tvungen att vara här, jag ville verkligen fortsätta den här kvällen. Men klockan ringer 06:20 imorgon med å jag måste leverera bilder ikväll. Jag är fantastiskt glad att jag fick den här möjligheten, även om det var kort, bara tre låtar, ibland (ok ganska ofta) känner man sig verkligen privilegierad att få göra det här.

Å 5Dn (med min 24-70, inte 17-40, den var för vid för Globen kom jag fram till i samråd med en annan fotograf) funka asbra. Autofokusen kändes som blixten. (inte den man sätter på kameran, utan den som kommer från molnen när hög och lågtryck krockar) Det känns som att alla bilder blev skarpa, men det tror jag inte. :-) (red. anm: nej, de var verkligen inte skapa allihop, faktiskt nästan värre än vanligt, det kommer bli analys och uppföljning på den) enda nackdelen är tyngden (med batterigrepp) och när jag höll ner avtryckaren så rasslade det inte med antal bilder som jag är van med att det gör med 7Dn. Har inte kollat vad den var inställd på för sekvenstagning iofs.

Nåja, jag är väldigt avundsjuk på dem som hade biljett och tid att stanna. Roxette var fantastiska.

Alla bilderna finns i Galleri: Roxette på Globen

De finns även att köpa på Festivalphoto.

Smashing Pumpkins på Annexet

Idag var jag och fotade Smashing Pumpkins för Lottas Rockfotoblogg! Absolut första gången som själva bloggen fick ack utan att köpa inbytes biljett! Fantastiskt roligt! Mindre roligt var att flera andra organisationer inte fick komma, varför vet jag inte riktigt.

Det stora samtalsämnet var för kvällen var dock Rihanna som ställde in på grund av sjukdom. Fantastiskt tråkigt men fansen såg ut att ta det lungt på väg ut. Inte som på Metallica/Biffy Clyro i Indien där dom totaltrashade scenen. :o(

Nåväl, det var riktigt jäkla skitsvår-fotat. Väldigt lite frontljus, men mycket motljus och sidoljus, å ett stiligt allmänljus som var violett. :o( Inte braigt. Så det blev endel svartvitt idag.

Själva konserten var… ja, jag ska vara ärlig: energilös, likgiltig och ganska seg. Vi stannade inte hela konserten även om vi fick (till skillnad från den vanliga regeln ”3 låtar i diket, sen ukörd” så var det hela konserten, fota så mycket ni vill men från publiken) Under hela tiden vi var där (en timme med konserttid) så var det inte en enda låt jag kände igen, jättetråkigt. Jag har visserligen lyssnat på mest en skiva, men det är deras mest kända skiva så man tycker ju att dom kan ha publikfriat lite i början av konserten med. Men jag saknade energin som jag hade förväntat mig. Det var lite släpigt, även om det var mycket musik på kort tid så kändes det lojt. Endel hade satt sig ner på golvet och längst fram var det en tapper skara på två personer som hoppade och studsade lite grann. Resten hade nog, precis som jag, hoppat klart någon gång i början på nittitalet. Jag funderar lite över min egen ålder när jag ser den här konserten. Är jag verkligen så här gammal? Att mina tonårsidoler som var aningen äldre än mig börjar nästan närma sig gubbstatus?

Här är i alla fall lite bilder!

Å fler finns här: Galleri: Smashing Pumpkins på Annexet

Även Festivalphotos Christer Tille var på plats.

Released Live And Unsigened, delfinal Stockholm

Igår kväll gick årets andra delfinal av Released Live and Unsigned av stapeln på Harry B James i Stockholm. Flera hundra band har sökt till tävlingen och igår fick fyra av dessa chansen. Ett band från ikväll går till final och har chansen att vinna bland annat en spelning på Sweden Rock, Getaway Rock Festival i Gävle, inspelning av en EP, tryck av EPn som distribueras med tidningen Sweden rock. Man får även en hel massa marknadsföring.

Först ut var True Velocity från Sigtuna. Bandet bildades 2007 och levererar bra låtar med vad man själv kallar groovigt tunggung. Jag skulle nog själv säga med små inslag av glam.

Andra bandet ut var Great Rush från Umeå. Den sista låten Taste like Blood fick igång publiken ordentligt. Jurryn kallade bandent ”Tungt, skitigt norrländskt hembränt”

Trejde bandet ut var 5th Avenue från Västerås. De levererar bra och mycket lättlyssnad rock n roll med bra drag och är denna recensents personliga favorit.

Sista bandet ut var Summoned Tide och absolut tyngst ikväll. Bandet levererar Metal av den högre skolan och juryn var i sin mycket glada över detta.

Juryn motiverade vinsten bland annat med att ”Låtarna växte ju mer man lyssnade på dem” Segern gick till kvällens hårdaste band Summoned Tide!

Kvällens headline var Rock N Roll Allstars:

Massor med mer bilder finns i
Galleri: Released Live and Unsigned 2011

Bilderna finns även på Festivalphoto:

True Velocity, Great Rusch, 5th Avenue och Summoned Tide.
Dessutom Rock N Roll Allstars!

Recensionen finns även här:

Released Live And Unsigned -delfinal Stockholm

P.S. Jag vill passa på att skicka ett stort tack till Malin för hjälpen med texten! Hon tog anteckningar under tiden och vi har resonerat massa runt kvällen! Så stort tack till Malin som ska ha massa cred! KRAM!

Within Temptation på Arenan

Idag var jag och plåtade Within Temptation på Arenan. Såg bara se de tre första låtarna, men det var en riktigt bra konsert. Det hände mycket på scenen, visuellt och det kändes som att bandet hade mycket bra kontakt med publiken. Sångerskan Sharon hade en fantastiskt utstrålning och det kändes som att hon verkligen räckte sig ut mot publiken. Fotomässigt var det både enkelt och svårt. Det var mycket ljus, men motljus och rökigt. Så bilderna fick gå en extra vända i redigeringen. Här är några bilder: