Det äääär ju så långt kvar och det var ju så länge sedan

(Har inte fotat konsert på länge och det är 10 dagar till nästa gång -Khoma blir det då.)

Jag har lyssnat på Khoma hela dagen idag, var ensam på jobbet och fick bestämma själv. Jag gillar Khoma och ser mycket fram emot konserten, jag är bara orolig att jag har tappat stinget när jag väl står där i diket. Har ju fotat lite i jul, men inte mycket, och absolut inget seriöst eller med någon typ av krav. Å heller inget som gått snabbt. Iofs så hade man ganska kort om tid på sig när vi målade med ljus. Jag hade slutare på 10 sekunder och hann med två bilder på ett tomtebloss, dom brann med andra ord upp på ca 20 sekunder (typ 25) allihop. Man får leta rätt på såna långa nästa gång kanske.

Men inget är ju så snabbt som Khoma! Det går i hundra nitti med den sångaren, ska försöka få med lite mer av bandet den här gången, sångaren lixom tar all uppmärksamhet så det är svårt att få resten av killarna, som är ganska röjjiga de med och roliga att fota. Mitt mål är att jag ska ha ett porträtt av alla i bandet, minst 3 bra bilder där flera medlemmar syns och naturligtvis så mycket på sångaren som möjligt. (helst 5 bilder) Jag har en ca kvart på mig. Tre låtar går så himla fort. Med lite tur har dom ett förband så man hinner värma upp lite och bli lite varm i kläderna. Har försökt leta rätt på vilka, men hittar det ingenstans.

Jag hoppas för övrigt på att det är liite bättre ljus den här gången, så inte alla bilder behöver vara svart-vita som de var på Deftones spelningen.

Ännu en gång så funderar jag över om man ska börja med Tidsautomatik istället för att köra Manuellet. Det finns ju fördelar och det finns ju nackdelar. Fördelen är att man får en jämn exponering och man får rent teoretiskt inte massa över eller underexponerade bilder. Men när jag har testat det tidigare så har det inte blivit så mycket bättre än om man kör manuellt. Ljusmätaren har inte hunnit med ändå. Så gillar jag inte exponeringen som blir när kameran får välja själv. det blir alltid för ljust, det går iofs att justera ned så man ställer in den på att alltid underexponera typ ett eller ett å ett halvt steg. Nya kameran har en fin ljusmätare, den är lite mer än tre steg åt vardera hållet! Den gamla slutade mäta mycket tidigare så att säga.

Men manuellt känns helt enkelt bättre.

Jag måste helt enkelt öva lite innan dess känns det som. Jag får helt enkelt hitta på något… återkommer i frågan…

Oj det känns som det här blev ett väldigt flummigt blogg-inlägg. Får fortsätta på årssammanställningen istället.

Julen är häääär…

Det blev en ganska ”fotig” jul faktiskt! Jag inledde julafton med så upp mina klargröna ögon och öppna min alldeles egna present till mig själv. Boken jag köpte när jag var på fotografiska sist. Det är en ganska allvarlig bok med endel hemska bilder. Men sånt är livet, det är hemskt ibland. Familjen lyckades hålla sig till strax efter julmaten, då åkte alla kamerorna fram! Brorsan har köpt en alldeles ”ny” Minolta från 1964, tror jag det var. Den har ljusmätare! Bara en sån sak. Å pappa rotade fram massa blixtar och det skulle experimenteras. Det var väldigt roligt faktiskt.

I julklapp så fick jag bland annat ett medlemskap i Fotografiska familjen!!! ååå va kul det ska bli, ska dit igen och titta lite. Kanske blir det tom en rundvandring? De kommer ju hänga om hela stället till den 14:e januari, har läst lite lätt om de utställningarna, det ska bli spännande det med. Men först hoppas jag verkligen det blir Fashion igen.

Vi avslutade julafton med att måla lite med ljus! Jag hade köpt massa tomtebloss, det var fantastiskt roligt, men jag har glömt att ta med mig överföringssladden till föräldrarna så jag får komplettera med bilder lite senare. (typ i morgon söndag). var även ute på promenad med föräldrarna idag och hade med mig kameran. Inga jätte bra bilder på det sättet men skönt att fota lite kravlöst och bara för att man vill.

Så det blev verkligen en fotografisk jul! Som avslutades med (nåja, det är bara juldagen än) att jag körde telefonen i tvättmaskinen, vilket medför att jag får köpa ny. Någon med bra kamera får det bli. Tips mottages tacksamt!

vet inte om den första bilden är så himla vass… men jag tar med den ändå…

God Jul!

Nu är det äntligen dags för lite ledigt, det kan vi nog alla behöva. Jag har inte så mycket ledigt från jobbet, men det blir några långhelger som kommer i alla fall. Jag har haft RIKTIGT dåligt med inspiration och motivation under veckan som gått. Detta av en hel del anledningar som jag inte kan gå in på här. Men min notoriska sömnbrist är ju absolut en bidragande faktor.

Jag har fotat julkort varje år de senaste ja… 5(?) åren kanske. Jag trodde inte det skulle bli av i år, men så fick jag en liten glimma av motivation så jag gjorde slag i saken direkt.

Det är kanske ingen prisvinnande bild, men den förmedlar den mysighet och värme jag var ute efter. Med den här bilden vill jag önska alla mina läsare en riktigt god jul.

Å jag läste precis nu att Whitesnake släpper nytt album i mars. Det betyder att de kommer på besök! Håll tummarna för att jag får fota David Coverdale å grabbarna! härlig julklapp!

Fashion!

Jag är absolut inte modeintresserad. Jag kände att jag behövde gå på den här utställningen på Fotografiska mest för att ha sett den. Det fanns även endel andra utställningar som gick som jag inte hade sett. Det var med andra ord dags att gå till Fotografiska.

Lady Warhol utställningen av Christopher Makos var… ja, jag vet inte vad jag ska säga. Det var några typ hundra bilder på Andy Warhol utklädd till kvinna, sittande på en stol. Med olika miner och uttryck. Tydligen var detta resultatet av två vänners arbete under två dagar 1981. Ja, det märktes ju. Frågan är om jag och min kompis Malin hyrde en studio och klädde ut oss: Skulle vi 30 år senare få ta upp några hundra kvadratmeter på ett ledande galleri i Stockholm i flera månader? Inte ens om någon av oss blev jättekänd och dog. Medan vi fotade.

”Mitt Stockholm” var en utställning som vem som helst hade fått skicka in bilder till. Den var fantastiskt bra och eftersom det var så många olika fotografer så var det väldigt varierande bilder. Där spenderade vi ganska mycket tid och riktigt bra bilder. Jag såg bland annat bilder av min kompis Sophie Lindberg där, vilket var roligt.

Sen var det dags att lalla upp till Fashion! Modefotografi genom tiderna utställningen. Jag ska erkänna att jag inte hade så jättehöga förväntningar. Jag har fördomar om mode nämligen. Jag har sett modefoto som produktfoto för kläder. Och i princip jämfört det med vad man möts av i tunnelbanan på vardagarna. Du vet från H&M, Levi’s och så vidare. Det här var något helt annat.

Jag blev verkligen jätte inspirerad. Utställningen handlade inte om kläder. Varenda bild berättade något. Visst personerna på bilden var väl de som räknas till de snyggaste i världen. Men det handlade inte om det heller. Det var verkliga konstnärliga verk. Vissa av modellerna var ”blåslagna”, vissa var i helt absurda situationer, vissa bilder var mer som porträtt, som Brorsans favorit Scarlett:

Hon har ju kläder på bilden, men det är inte huvudbudskapet. Hon är ju Scarlett, men det är inte heller huvudbudksapet. Hon är förbannad och är ganska manligt klädd. Hon har makt och är sur på dig. Jag tror maffian kan vara inblandad. Jag tänker på John Travolta och Samuel L Jacksson i Pulp Fiction. Detta var genomgående genom utställningen och det som gjorde mig så glad. Det var allt annat än produktbilder eller rena kändisbilder. Inspirerade konstverk som berättade en historia.

Den typen av bilder jag förväntade mig att få se fanns dock de med bland de historiska bilderna. Det jag förväntade mig var det som visades från 30-talet. Jag missbedömde med andra ord branschen med ca 80 år av utveckling.

Jag har hört flera fotografer tala om modefoto som det bästa som finns och jag har inte riktigt fattat. För jag är sjukt ointresserad av mode och trender. Men modefotografi som konstform, är en helt annan sak. Det är lite samma sak som med musikvideos, man har helt fria tyglar. (på den här nivån, självklart finns de nivåer där det verkligen är produktbilder) Jag tror inte att jag någonsin kommer bli modefotograf men jag kan verkligen se det som inspiration och se tjusningen i det.

Har du inte sett utställningen så bör du gå, speciellt om du är intresserad av foto. Jag rekommenderar den varmt. Känner redan nu att jag vill se den igen och ta lite mer tid till bilderna. Den håller på till den 9 januari, så jag hinner ju rent teoretiskt, kanske borde gå dit själv och ta med ett anteckningsblock. (inte kameran)

Om jag fick någon julklapp? Jajamensan. The PGB photo book, the best photography from around the world 2. Hittar bara ettan på deras hemsida. Men tvåan kommer säkert upp där inom sinom tid. Det är en bok med massa bilder, en hel del nyhetsbilder, många starka, som jag tycker är mycket… intressanta. Många nyhetsbilder river upp så himla många känslor och är väldigt starka. Hade jag varit en annan person så hade jag varit krigsfotograf. Nu nöjer jag mig med att kriga i skyttegravarna på konserter och med mängder av hårdrockare. Dom är i alla fall inte beväpnade. Än.

Nu ska jag snart gå å lägga mig. För jag är sjukt trött. Å förkyld. Nu börjar mitt nya liv, jag ska försöka sova lite mer. Får se hur det går. Bara förkylnings helvetet går över blir allt bra?

Natti.

Jag är är på framsidan! Å imorron blire Fotografiska igen

Jag har blivit publicerad i en tidning på riktigt för första gången! Inte illa, så är det heeeeela framsidan med!

Läs halva tidningen här.

Bilden är ett julkort jag fotade för måååånga år sedan.

Hur jag kom med i tidningen? Finns jag i en bildbank eller något? Nä, det är min världens bästa Malin som gör hela tidningen. It’s not what you know, it’s who you know!

Den andra halvan av tidningen är himla snygg den med, den har Malin fotat framsidan till. Visst har hon gjort en jättefin tidning?! Det är en sån man vänder på så det är två delar kan man säga, den andra är alltid upp å ner.

Fotografiska i morgon

Det var länge sen jag var på Fotografiska nu, har inte sett den nuvarande uställningen Fashion. Känns som att det är lite en skyldighet att gå å se det, när man har så abbans nära. Ska passa på och kolla om våra bilder hänger lite bättre till än de gjorde i somras. (se till vänster) och om dom hänger kvar om de kan vara så att dom har anpassat bilderna så att de beskär av huvudena av personerna. Det vore ju trevligt.
Men man får ju vara glad att kunna säga att man har hängt på fotografiska! Även om det var elevutställningen! :o) Här är blogginlägget från i somras på ämnet. Kort men koncist. :o)

Jag är själv ganska stolt över dom här bilderna (obs! ironi) Rent fotografiskt är det ju värsta drömmen! Jag syns i reflektionerna, på den övre är det jag som står i trappan och håller i kameran och på den undre, den med alla tanterna som är på väg upp för trappan, är det jag som står till höger, i svart t-shirt. Eller vänta, det var ju meningen! Så klart det var meningen! Jag har med mig själv, mina bilder och alla F:en i loggan. Precis… så är det… Å gulsticket och det faktum att de är utfrätta är också konstnärlig frihet… *host*. Nedan har du bilden på bilden och bilden i original. Alla de utvalda bilderna från Peace & Love hittar du i detta galleri.

Vad jag ser fram emot i morgon på Fotografiska? Jag hoppas på en massa inspiration och att titta på lite roliga bilder. Jag är lika snäv i mitt fotande som jag är i min musiksmak och behöver som bekant verkligen bredda båda. Det finns både fördelar och nackdelar med att hitta sin inriktning och passion. Fördelen är energin, känslan och den enorma passionen man känner när man får göra det man verkligen älskar. Nackdelen kan vara att man snöar in och missar allt annat runtomkring.

Jag ska eventuellt försöka mig på att fota ett nytt julkort i helgen. Det har ju lönat sig en gång nu i alla fall! Jag har köpt lite glitter och har lite planer. Men vi får se hur det går. För att det ska gå vägen behövs det två saker; inspiration och motivation. Just nu har jag varken eller. Men jag hoppas att många timmar sömn och lite mer intravinös musik kan råda bot på det.

Jag ser även fram emot att jag kanske ska köpa mig en liten julklapp på Fotografiska om jag hittar någon. Någon liten inspirations bok eller så. Nog för att jag har ”fått” kameran, men det var ju inte en julklapp från mig… eller försöker jag bara att rationalisera att jag skämmer bort mig själv?

Om det är det som ger mig lite julkänsla så fan tänker jag köpa halva butiken i morgon. God Jul till mig! ska nog slå in det med om jag hittar något.

Hemma hos Drylight

I tisdags fick jag äran att bli inbjuden i det allra heligaste! Jag har varit med när Drylight (tidigare Milou) har repat. Replokalen ligger i en korridor någonstans långt under ett hus på Hornsgatan.

Drylight håller på att spela in en ny skiva, en full-längdare. (Tidigare låtar kan ni lyssna på här) Jag var en av de första som får höra materialet, så jag är oerhört stolt! Jag kan meddela att det låter fortfarande som Drylight men de har naturligtvis utvecklats endel.

Att fota i replokal var naturligtvis en utmaning. Jag valde att använda befintligt ljus trots att detta bestod av en glödlampa och lite julgransslingor. Testade några bilder med blixt men det bliiir ju så jävla fult. Så jag la ner det ganska snabbt. Dessutom verkade det distrahera bandet väldigt mycket.

Det resulterade naturligtvis att bilderna blev lite mörka och (ISO) gryniga, men det kände jag att det inte gjorde något i det här sammanhanget. Det är ju replokal, det är lite stökigt, lite skitigt och grovyxigt.

Vi körde även lite spontana bandbilder, men jag känner att man ska nog tänka igenom det där lite mer och göra det lite seriöst om det ska bli riktigt bra. Å med ett tema/riktig tanke bakom. Med andra ord; we’ll be back med det hoppas jag! :o)

Jag hoppas även att få fota Drylight mer på scenen när de har släppt skivan. Det är svårt att få till det där riktiga draget när man har en kvadrat att röra sig på och svingar man gitarren slår man ner något, och det är förmodligen dyrt och tillhör någon annan. Så We’ll be back med det också hoppas jag! :o)

Här är hela galleriet!

Några av mina favoriter:

Fakirer

Man bjöd på pausunderhållning på Released Live & Unsigned igår. Jag har lovat Malin att lägga upp lite bilder, Malin gillar inte nålar. Känsliga läsare varnas. Och ja: pinnarna går rakt igenom, kan dock inte garantera hur hård fjädern i musfällan är. (ja, bilderna är lite oskarpa, men det är jag med)

Det fanns en tokstolle till, men jag fick inga bra bilder på honom, folk hann ställa sig framför hela tiden. :o/

Tankar om Released Live and Unsigned

Ojoj, vilken kväll! Det var verkligen fullt ös hela kvällen.

Det började med att jag och Sandra inte stod på listan så vi höll på att inte komma in. Tillslut kom vi in ändå och fick massa skit av en av vakterna som var uppkäftig. Riktigt otrevliga människa på Göta Källare. Tillslut lyckades vi leta rätt på en arrangör och reda ut vad som var upp och ner. Då fick vi ett mycket trevligt bemötande och Backstage Pass.

Kvällen inleddes med Rock N Roll Allstars, då var det fortfarande ganska lungt, folk hade inte fått tillräckligt med Jäger innanför västen. (en av kvällens huvudsponsorer om inte det framgår smärtsamt uppenbart av bilderna)

Först ut var Seventribe som drog igång med ett ös utan like. Fantastiskt. Fullständigt kaos och en mardröm att försöka fota. Det fanns inget dike och publiken var väldigt motiverad till att stå längst fram och i största allmänhet leva rock-n-roll-rövare. Adrenalinet från scenen spridde sig snabbt till publiken. Eller var det tvärt om? Hur som helst: detta band vill jag väldigt gärna fota igen och med ett dike!

Sen kom Trashqueen, ett sleeze rockband från Skåne. De var riktigt bra och det var ingen lögn att det luktade hårspray! :o)

Sen kom Days of Jupiter, mitt rent musikalsikt favoritband för kvällen. Jag röstade på dem på nätet. Men det hjälpte tydligen inte. Ett gäng rockiga karlar från norrland.

Sist ut var Lucy Seven som var juryns wildcard. Även de ett riktigt bra band och med en sångare som inte skräder orden. Den fantastiska Bulls eyen som är målad på magen ger ett självklart blickfång.

Alla fyra banden var verkligen skitbra, jag blir så glad att det finns så många bra band i Sverige! Synd att inte fler av dem har skivkontrakt, men kom igen, idag: behöver man verkligen skivkontrakt? Alla kan lägga upp sina grejer på you tube, fejjan, myspace och Spotify. Jag hade hört väldigt många av Seventribes låtar när jag kom dit idag, bara för att de hade mycket material uppe som man kunde lyssna på. Det bandet är för övrigt väldigt bra på marknadsföring och varumärkesbyggning. Jag tror absolut att det är en del i framgången.

Alla fyra banden var även mycket trevliga att prata med. Jag har gjort intervjuer tidigare, men bara med stora sjukt rutinerade band som bara vill därifrån.

Jag hade trott att jag skulle få göra intervjuerna med banden innan de gick på, men det visade sig att jag fick dem direkt de gick av. Det kräver helt andra frågor och jag känner spontant att jag hade kunnat ställa andra frågor än jag gjorde. Jag spelade inte in intervjuerna utan körde på anteckningar istället. Ett misstag, men det fungerade okej.

Jag fick även göra en vinnar intervjun med Seventribe. Den spelade jag in, men jag fick göra den helt på ”gehör” eftersom jag inte var förberedd på det. Men det gick bra för det var en fantastisk energi i de killarna när de hade vunnit. Man stod i garaget och gjorde intervjuer med pressen men allt som oftast var det någon som gjorde ett utfall (Mike Thaison) och började springa på väggarna. Så mycket energi och adrenalin att det verkade vara svårt att tygla. De var naturligtvis sjukt glada och jag fick både massa hjärtliga kramar och blev bjuden att dricka Jäger ur vinnar pokalen. Detta tackade jag dock nej till av någon sjukt korkad anledning.

Det här bandet kommer gå långt. Hoppas jag, för jag vill att så många som möjligt ska få möjlighet att se dem på scenen, det är verkligen en upplevelse. Ett gäng underbara killar med mycket att ge. Jag hoppas jag får möjlighet att se dem igen, om inte annat så kanske på Sweden Rock.

Men det var fyra mycket bra band. Alla hade varit värdiga vinnare och jag hoppas verkligen att alla av dem får möjlighet att gå vidare på något sätt, för jag vill höra mer av alla fyra.

Nu ska jag gå å duscha och kanske sova lite. Men inte samtidigt. Eller vänta… tidseffektivisering? Värt att fundera på…

Intervju: Vinnarna Seventribe tar den rosa skjortan till en helt annan nivå

Seventribe tog hem en storskräll ikväll. Av de 294 bidrag som kommit in så tar de i finalen hem såväl internet röstningen, röstningen på plats samt juryns röster. Vinsten är att få spela på Sweden Rock, spela in en singel samt få singeln tryckt i 18 000 exemplar och distribuerad med tidningen Sweden Rock.

”Det var som att scora på krogen, komma hem och man får gänga och precis när det är dags så tittar hon på klockan och säger ”äh, jag ska nog hem”. Så var det idag.” Så beskriver Seventribe kvällens spelning på RELEASED – Live & Unsigned strax efter att de har tagit hem vinnarpokalen. ”Tre låtar är ingenting. Man måste se en hel spelning med oss!” fortsätter de.

Vi har inte påstått att vi är tajtast, vi har aldrig påstått att vi är dom bästa musikerna, oavsett om du gillar vår musik eller inte, oavsett om du gillar kläderna eller inte, love it or hate it, du kommer därifrån med en upplevelse. Det handlar om verklighetsflykt. När du går och ser oss så får du entertainment. Det är det enda vi vet hur man gör på riktigt. När du har betalt pengar för att se oss så är det vår plikt att ge dig valuta för pengarna. Vi älskar att fullborda den plikten. Det spelar ingen roll om det är åtta personer i publiken eller om det är 4000, vi ger allt.

Johnny Vitale berättar öppenhärtligt om sorgen efter en vän. ”Vi hade alla en gemensam vän som har gått bort, hon visste att precis det här skulle hända. Hon visste att vi skulle göra det här och att vi skulle vinna det här. Jag stod just där borta och frågade de andra grabbarna om man får gråta. Det får man.”

Seventribe gör en helt fantastik spelning. Det är verkligen underhållning till 100%. De springer runt hårdsminkade i sina rosa skjortor, vit slips och vita byxor men ”preppy” är inte ett ord man kan använda för att beskriva det här bandet. Det är Hardcore Metal hela vägen. De tar den rosa skjortan och ger den en helt ny betydelse. Jag kommer från och med nu förknippa rosa skjortor med riktig metal istället för Stureplan.

Publiken är galen redan innan bandet har gått på scenen. Det finns alltid något att titta på på scenen, det är alltid någon, men oftast fler av medlemmarna som gör något galet. Man får en visuell såväl som ett musikalisk upplevelse. Det här kommer verkligen bli något att se fram emot på Sweden Rock i sommar. Att släppa loss allt det adrenalinet på en stor scen och med en stor publik. Det kan inte bli något annat än just det: fantastisk underhållning. Ingen kommer gå därifrån oberörd. Håll ögonen efter Seventribe, vi kommer att få se och höra från dem igen. Jag tror Sveriges metalscen kommer innehålla mycket rosa skjortor fram över.

Intervjuer: Finalbanden i Released Live and Unsigned

(Samtliga bilder från kvällen finns i detta galleri)

Finalen av den första upplagan av RELEASED – Live & Unsigned går i Stockholm den 11 december 2010. Man har fått in närmare 300 bidrag och haft tre deltävlingar, en i Stockholm, Helsingborg och Göteborg. Bandet som tar hem vinsten går här ifrån med en spelning på Sweden Rocks Zeppelin scen, inspelning av en singel samt tryck och distribution av 18 000 singlar. Fyra band har tagit sig vidare till finalen. Tre stycken via röstning, det är Seventribe, Trash Queen och Days of Jupiter. Juryns wild card är Lucy Seven.

Det är fyra väldigt bra band som alla skulle stå som värdiga vinnare och jag hoppas verkligen att vi får höra mer av alla banden i framtiden. Festivalphoto fick en liten pratstund med banden när de precis kommit av scenen.<

Seventribe

Seventribe vann den första delfinalen i RELEASED – Live & Unsigned i Stockholm och är först ut på scenen. De är åtta killar från Västerås som beskriver sin Harcore Metal som ”En rakad isbjörn på syra som kör bulldozer”. Bandet består av: Man-Man (Gitarr/Sång), Johnny Vitale (Sång), Lil’ Mike (Trummor), Little Dick (Gitarr), Ormfittan (Gitarr), Mike Thaison (Slagverk), Re’cardo (Bas) och Juan Fatale (Sång). Seventribe har en helt sjuk energi på scenen och det enda man kan förvänta sig är det oväntade. Festivalphoto fick en pratstund med Johnny Vitale strax efter att de kommit av scenen på finalen på Göta Källare i Stockholm.

Hur känns det?
Vi ska vinna denna tävlingen. Vi kommer aldrig få den chansen att spela inför en sån publik annars.

Ni har ganska kreativa artistnamn, hur kom ni på den idéen?
Rosa skjortor och flashiga artistnamn går inte riktigt ihop med vår musik så vi gjorde det som en kul grej som skapar kontraster. Folk frågar om det finns några svarta band t-shirts, det gör det inte. Vi har bara vita och rosa.

Hur har resan sett ut hittills för er?
Vi hittade varandra genom att vi hade gemensamma intressen, Västerås är litet. Vi har hållit på ett tag men folk har varit ute och rest, gift sig, skaffat barn och så vidare. Vi har gett det en ärlig chans det senaste ett till ett och ett halvt år. Det har gått fantastiskt bra.

Vad har ni för influenser?
Det går nästan inte att svara på, vi är åtta olika personer som har massor av olika influenser.

Har ni någon filosofi?
Det ska vara underhållning. Oavsett vad man tycker om musiken så ska det finnas där i blicken på publiken. ”Vad är det här? Detta måste jag se”. Publiken ska få valuta för sina pengar.

Alla bilder från konserten finns här: http://www.festivalphoto.net/index.php?page=2&concertID=17649

Trashqueen

Trashqueen är andra bandet ut på scenen den här kvällen. De vann den andra delfinalen i RELEASED – Live & Unsigned i Helsingborg. De är fyra killar från Skåne som spelar Glam/Sleaze rock och beskriver sin musik som ”ett jävla ös och en tung doft av hårspray”. Bandet består av:  Andy Sinner – (Sång), Ben Butabi (Bas), A.J. (Gitarr) och Matt Silfver (Trummor). Trash Queen levererar precis som utlovat ett jävla ös och en tung doft av hårspray. Festivalphoto fick en pratstund med A.J. och Matt strax efter det spelat i finalen på Göta Källare.

Hur har resan sett ut hittills för er?
Vi (AJ och Matt) har spelat ihop sedan vi var små. Sedan hittade vi en sångare och en basist. Bandet har funnits i 14 månader.

Hur beskriver ni er musik?
Vi är influerade av band som Mötley Crew, Aerosmith, Bon Jovi och mycket mer. Det ska vara roligt, det ska vara fest!

Hur ser ni på framtiden?
Det ser bra ut, vi har inte direkt haft några motgångar hittills.

Alla bilder från konserten hittar du här: http://www.festivalphoto.net/index.php?page=2&concertID=17650

Days of Jupiter

Days of Jupiter är tredje bandet ut för kvällen, de vann den tredje delfinalen i RELEASED – Live & Unsigned i Göteborg. De är fem killar från Örnsköldsvik som beskriver sin musik som ”hur hård som helst, bara det finns melodier”. Bandet består av: Jan Hilli (Sång), Jörgen Hellström (Gitarr) Magnus Larsson (Trummor), Daniel Nieman (Gitarr) och Janne Karlsson (Bas). Festivalphoto fick en pratstund med Jan Hilli och Magnus Larsson strax efter det spelat i finalen på Göta Källare.

Hur har resan sett ut hittills för er?
Vi har spelat ihop i 20 år i olika konstellationer och band. Denna har funnits sedan i våras.

Hur beskriver ni er musik?
Den är riktigt tung, den får vara hur hård som helst, bara den har en melodi, det har jag alltid sagt.

Influenser?
Mycket varierat, från Whitesnake till Disturbed, Inflames och Slipknot.

Filosofi?
Musiken ska komma från hjärtat och gå in i hjärtat hos lyssnaren, annars är det ingen mening med det hela. Vi vill verkligen vinna det här och det skulle betyda fantastiskt mycket för oss.

Alla bilder från konserten hittar du här: http://www.festivalphoto.net/index.php?page=2&concertID=17651

Lucy Seven

Lucy Seven är juryns wild card och sist ut för ikväll. De består av fyra killar från Bollnäs. De beskriver sin musik som ”Ett fräscht och aggressivt sound får alla de kör över att antingen vilja dansa eller slå någon på käften. Det är aggression och sex blandat med melodiska syntslingor och stenhårda trumslag.”. Bandet består av Fox (Bas), Jonta (Trummor) Richie (Gitarr) och Ruby (Sång). Bandet ger allt och sångaren Ruby är enormt energisk och inte rädd för att flänga lite käft med publiken. Festivalphoto fick en pratstund med större delen av bandet strax efter att de kommit av scenen på finalen på Göta Källare i Stockholm.

Hur har resan sett ut hittills för er?
Vi har spelat ihop länge i olika konstalationer men inte hittat rätt sångare. Sen hittade vi Ruby i en flyghangar. Jag hade precis rakat tuppkam och behövde hårspray, där kom Ruby med sån jättestor tuppkam, då tänkte vi att han har säkert hårspray. Så visade det sig att han var sångare i ett ganska dåligt band så vi tyckte att han skulle spela med ett bra band i stället. Det sa klick helt enkelt. Vi spelade i Bandit Unsigned efter att vi hade spelat ihop i fyra dagar och kom trea.

Influenser?
Vi har massa olika influenser. Det är Richie som skriver alla låtar. ”Jag sätter mig i Qbase och hittar ett schyst beat, sedan klickar jag på måfå och sen lägger jag gitarrer på det.” svarar Richie.

Vad har ni för framtidsplaner?
Vi håller på att spela in en platta som vi kommer släppa.

Bilder från konserten hittar du här: http://www.festivalphoto.net/index.php?page=2&concertID=17652