Kategori: Fotofunderingar

Bojkott.

Det blev mitt beslut, tillslut.

Den långa versionen: efter mycket vånda kunde jag inte gå med på den Photo Release som Britney Spears vill att man ska skriva på inför Globen konserten på söndag.

Varför? I fotoreleasen så avtalar man bort ägande rätten av bilderna till Brittan, jag känner att det är inte okej.

Jag tror att ”hon” vill ha ägandeskap av bilderna för att de porträttrerar henne och framförallt en i detalj planerad show. De vill ha alla rättigheter till showen. Men det förminskar så enormt det arbetet man gör som fotograf, som att jag som fotograf inte tillför något utan bara avbildar det dom väljer att visa. Spelar valet av bländare, slutare, iso, optik, kamera, vinkel, absolut bildurval och sist men inte minst efterbehandling ingen roll? tillför inte fotografen något till bilderna alls som har med skapande att göra menar dom? Hur kan det då komma sig att man kan avgöra vilken bild som är från vilken fotograf trots att dom var samtidigt på samma spelning?

Detta är enda anledningen jag kan komma på till att dom skulle vilja ha äganderätten. Kanske har dom andra motiv, jag tror inte att jag någonsin kommer få veta det verkliga motivet bakom paragraf 4. Å jag kommer inte ligga sömnlös över det längre. Nu släpper vi det här och går vidare.

Jag är väldigt nöjd med att hålla mig till dom mindre arenorna och banden, speciellt om det är som igår med The Baseballs. Jag tror inte Britney kan leverera den typen av passion och glädje, det är för planerat och för mycket skit runt omkring.

Å dessutom playback….

Men detta är bara mina små åsikter, jag har full förståelse för att andra fotografer resonerar annorlunda.

Kompletterande kommentar:

Dagen har varit lite ”turbulent” på Facebook. Det har visat sig att fler fotografer har tackat nej till denna konsert så vi får se hur mycket bilder som dyker upp på söndag. Jag hoppas verkligen att det är typ inga.

Det är också roligt att den lilla frågan jag skickade ut till några vänner på Fejjan som löd ”Jag kan verkligen inte bestämma mig! Så snälla hjälp! Ska jag fota Britney Spears på söndag?” har fått svar från massa människor jag inte vet vilka det är (Jag har verkligen inte koll på hur Fejjan fungerar). Nåja, kul att folk svarade i alla fall. Just nu är ställningen 10 personer har röstat på ”Nej, en ÄKTA fotograf ger minsann inte bort några rättigheter” medan 5 personer har röstat på ”Ja, kul att ha i portföljen” och två stycken har hittat på egna svar. Frågan har genererat mer kommentarer än röster nästan, så det är lite roligt. Om någon skulle vilja följa frågan så finns den på Lottas Rockfotobloggs Facebook-sida. Jag hittar inte att jag kan länka till själva frågan. 

Jag vet ju varken ut eller in, så idag la jag upp frågan på Facebook. ”Ska jag fota Britney Spears?”

Jag har verkligen funderat fram å tillbaka. Problemet i korthet är att man får skriva på Photo Releasen som gud glömde. Brittan har rätt till mina bilder och får göra vad hon vill med dem.

Jag tror inte för en millisekund att hon kommer göra något med dem, eller ens vilja. Problemet är principen. Är det här det första steget till ”jag är med på bilden, alltså har jag rätt till den”? Eller ”det här är min produkt, alltså är bilden min och jag behöver inte betala” Det vore katastrofalt för alla fotografer överallt.

Samtidigt kan man ju inte låta bli att ta fram argumentet med huruvida vilken artist det är, spelar det någon roll? Hade det varit Biffy Clyro hade jag personligen gladeligen åkt över med högupplösta bildera, i Rå format, å byline spelar ingen roll. Om jag för det får en autograf så är jag en happy camper. Men det är ok om de inte hinner med det. Förutsatt att jag plåtat för mig själv, annars hade jag även kollat med uppdragsgivaren. (I Brittan fallet har jag fått ok från Festivalphoto)

Å med det så har jag ju kullkastat argumentet att det är en princip. Det är en princip, beroende på artisten. Å alltså, per definition, inte en princip. Är det kanske en princip att jag inte vill att just Brittan ska ha mina bilder, hon har ju råd med hur många fotografer som helst.

I slutändan så är det upp till vad jag tycker om artisten, jag har ärligt talat inte jättemycket övers för Brittan så för mig spelar det ingen roll. Jag är tredje reserven och skrev upp mig för typ någon vecka sen, bara för att de två andra har fått förhinder och jag kände att de var en kul grej. En kul grej som fick en liten etisk twist, visade det sig.

Vi får se vad min webbomröstning visar! :-)

Nu är det dags för The Baseballs, jag förväntar mig inget Release tjaffs.

REVIDERING!!!! för Biffy Clyro hade jag köpt den bästa kompaktisen tänkbart, bästa biljetterna tänkbart, tältat och stått längst fram. Sen hade dom kunnat få bilderna om dom frågade.

Hm, ja, jag behöver väl inte säga att jag är lite slut idag… Men det blev iaf 5 timmars sömn vilket är lite mer än förväntat. Är inte van att stanna hela konserten sådär. Det blir så himla sent. Å ändå så smet vi lite tidigare. Bild från våra platser:

Lärdomar från igår:

• Kolla inte bara ATT du har minneskort. Kolla även VILKET. Det är inte skojsigt när det står ”busy” i kameran och man märker när man kommit hem att man faktiskt inte hade så mycket bilder på trummisen som man trodde.
• Även ett band som Red Hot är bara ett band på en scen.

Å framtiden då? Imorgon hoppas jag att jag får plåta The Baseballs på Arenan. Ett coolt Rockabillyband som gör covers. Det hoppas jag på.

Jag har än så länge inte bestämt mig hur jag gör med Brittan på söndag. Är jag principfast eller säljer jag min själ till brittan för att stå vid mixerbordet några låtar? Eller springer jag iväg å köper en biljett och en kompaktis? Nä, inte för Brittan, sorry.

Imorgon hoppas jag på The Baseballs:

YEI!!! Jag får plåta Red hot ikväll! Har världens prestationsångest. Shit vad det här måste bli bra! Jag har lyssnat på dem i 20 år, de turnerar väldigt sällan och jag har fått äran att representera Festivalphoto. (okej, jag var bara riktigt jäkla skitsnabb i att anmäla mig) detta är såååå stort!

Bilderna kommer upp på Festivalphoto ikväll men vi får se om jag hinner få upp dem på bloggen eller inte. Annars kommer de imorgon.

Nä nu är lunchen i solskenet snart slut! Puss å kram!

Åkej, jag erkänner, jag hade aldrig hört talas om Michael Zagaris, även känd som ”Z-man”. Men Fotosidan publicerade den här intervjun med honom och jag tyckte att det han hade att säga var relevant. Det är heller ingen tvekan om att kar’n har plåtat storheter, länge. Å han vet vad han håller på med.

Han kom med lite tips och råd och jag tror att jag förstår vad han menar med att försöka fånga folks ”essens”. Han tipsar även om att försöka placera dem man porträtterar i en omgivning. Ge dem ett sammanhang kan man säga. När jag fotar försöker jag lista ut vad som är typiskt med någon och sedan fånga det. Så man på något sätt kan fånga den de är i bara en bild. Men ibland bara skjuter man och hoppas på det bästa. :o) Jag har funderat på den här bilden av Henrik Berggren, han är så himla glad, men alla hans fans gråter och musiken är rätt deppo den med. Så jag tror att den här bilden, trots att den är tekniskt bra och rätt fin, inte fångar den han verkligen är. Eller så fångar den precis den han är egentligen, bara det att ingen vet om det… Ojdå, nu blev det djupt så här en söndag kväll! :oP

Här är intervjun, jäkligt ”cheezy” musik men när man tagit sig igenom det är det värt att titta på, å musiken slutar när han börjar prata. Som tur är.

 

Hua vad det regnar och blåser ute… betyder det här att det är höst på riktigt? Måste jag hitta en annan jacka än min älskade jeansjacka?