Det blir inte alltid som man tänkt sig

Idag hade jag hoppats på att få plåta Motörhead. Men det sprack för managementet godkände inte argenturer utan behövde specifika uppdragsgivare. Den var lite ny, undrar om det är en trend eller om det var bara Motörhead? Tiden får utvisa. När jag plåtar bara för bloggen så är ju inte bilderna direkt till salu och jag har en specifik publikation. Det kanske hade gått bättre? Nåja, den som lever får se…

På tal om ”den som lever får se”. Vet inte varför, men denna vecka har varit lite sorg efter svunna idoler. Pearl Jam släppte datum i Stockholm! Man blir ju så glad, så glad! Givet, jag ska gå. Hoppas få plåta med. Men detta får mig ju så klart att tänka på Kurt Cobain, som precis som Jim Morrison, dog när han var 27. Hur hade Nirvana sett ut idag om han hade skärpt till sig? Går ju naturligtvis inte att säga. Å andra sidan hade vi kanske inte haft något Foo Fighters. Hur som helst så om förra året handlade mycket om Foos så kommer kanske detta år handla mycket om Pearl Jam för mig. Jag har Ten på LP. Jag är gammal, jag vet. Jag såg Pearl Jam för många år sen, det var ett par dagar före den tragiska händelsen på Roskilde där nio fans dog, alltså borde det ha varit typ den 28 juni 2000. Snart tolv år sedan. Ska lyssna in mig massor fram tills konserten och hoppas verkligen det blir av. Som sagt, det blir inte alltid som man har tänkt sig. Men jag håller tummarna för denna.

Om jag skulle behöva motivera för någon vad som är så fantastiskt med konserter och även att plåta konserter så på något sätt personifierar detta klipp det. På så himla många sätt.

Fortsatt trevlig lördag kväll!

Kram!

/L

Sentimentalitet!

När jag gick i högstadiet så var ett av favoritbanden The Doors. Så coola och fantastiskt flummig musik. Man kan sitta länge och fundera över texterna när man är 14. Jag har en affisch på Jim Morrison som är lite större än… Ja, livet självt nästan. Klipper jag av massor på kanterna får den plats på baksidan av en dörr. Typ naturlig stolek med andra ord. Kanske lite större. Jag hittade den faktiskt i flytten och övervägde att hänga upp den. Men det kändes lite väl tonårigt. Men beslutet är inte hugget i sten, än kan den komma upp.

Hur som helst så är det Jim Morrisons födelsedag idag! Hade han levt hade han blivit 68. Han skulle vara några år äldre än min pappa alltså, tragiskt nog var ju Jim en utav dem som dog vid 27. Det gör dock på något sätt att han aldrig blir gammal. På gott och ont på något sätt. Evigt ung. För han lever på något sätt vidare, via musiken och bilderna.

Jag önskar det fanns bättre Youtube material men här är det bästa jag hittade. Något som liknade ett originalklipp av det faktiska bandet. Å en låt som skänkt mig tröst många gånger och fått mig känna att det är okej att vara lite konstig.

Nu när jag lyssnar på den igen, lite mer nykters så låter det kanske lite mer som drogframkallad paranoia… Men jag kisar hellre. Stort grattis på födelsedagen Jimpa!

Kärlek!

<3

Magnus Uggla på Debaser Slussen

I kväll var jag och fotade Magnus Uggla på Debaser Slussen. Det var releaseparty för hans nya skiva och det har varit slutsålt sedan länge. Riktigt blandad publik och roligt att han körde andra låtar än de vanliga. Jag var dock tvungen att gå tidigt. :o/

 

Här är i alla fall lite bilder:

Alla bilder finns även på
Galleri: Magnus Uggla på Debaser Slussen.

De finns att köpa på Festivalphoto!

 

Pipparkakor och jul

Sådärja, då har jag spenderat hela helgen med att fota juliga saker. Fredagkvällen inleddes med att baka pepparkakshus och fota av dem lite. Jag blev inte helt nöjd så jag fortsatte fota dem på lördagen igen. På lördagkvällen fotade jag lite julbord och lite juleljus. På söndagen fotade jag ännu lite mer pepparkakshus. Jag insåg då att problemet med att jag inte fick till det som jag ville var inte fotograferingen, utan det förbannat fula pepparkakshuset. Så nästa år hyr jag in någon som är, eller har aspirationer på att bli, konditor. Så länge så får man nöja sig med mitt färgranna… ”konstverk”.

Här är i alla fall lite bilder som kom till i helgen, dessa kan man beställa som julkort om man skulle vara sugen.


 

Å sen några som är lite mer abstrakta:

 

Som ni ser så är jag helt kär i min fina lilla Lensbaby Muse. Kan inte plåta utan den längre! Lovley! Jag är lite kär i de ringarna som blir runt lamporna. Jag vet inte vad ska kalla dem, det får bli ”ljusprickar” Även om de inte alltid är prick-formade.

Kära Malin var med mig på fotnad förra veckan. Då fick jag plåta henne lite!

Även här med alla de fina ljusprickarna. Lite min grej just nu. Det är nog en ”fas”. Kill your darlings? Never! Love your darlings!

Glad andra advent på er alli-hoppa!

/L

P.S. Senare i veckan blir det lite mer musik hoppas jag, om planerna går som planerat. Tisdag Magnus Uggla, fredag julfest med jobbet (kan inte säga något mer om det, edsvuren, men jag ska nog plåta lite. Får se om det blir bara mingel…) och lördag hoppas jag på Motörhead, med Lemmy! Haha! Är allt bra musiksvulten nu.

Sommaren som kommer…

… hoppas jag kommer snart. Men det är ju bara November, men det är exakt just NU 22 dagar tills det är vintersolståndet och det blir ljusare. Jag misstänker att det kommer bli lite kallar med, innan det blir varmare, men jag tycker vi har klarat oss rätt bra hittils med 7 grader på dagarna och det är faktiskt december nu.

Men det var inte för att skriva om vädret jag började på det här blogginlägget. Det är för att jag är såååå himla hungrig på sjukt bra musik! Det finns massor av bra musik, som passar i den lite större boxen jag har skaffat mig. Här näst är det Magnus Uggla, hoppas att det går igenom. Min första skiva någonsin var Retrospektivt Collage på LP, en samlingsskiva som kom ut 1985 och det var nog ungefär då jag fick den. Fick den av min farbror och hans fru, det måste ha varit när jag fyllde 8 år. Texter som ”Dom säger jag skiter i allt, men det skiter jag iiiiii” sjöng man på i hela uppväxten vid dåligt valda tillfällen. Så det vore roligt att se honom, även om jag misstänker att han kör det lite nyare materialet. Alltså det som är mindre än 30 år gammalt… åååh så gammal jag är.

Poängen är, även om jag gillar Magnus Uggla och han är fantastisk på många sätt… Så är det inte exakt min musiksmak. Jag skulle vilja se något klockrent. Jag har endel planerat att fota framåt, som är roligt och fota och som jag ser fram emot. Men inget som är ”bullseye” i mitt musikhjärta. Förrän Bandit Rock Awards i mitten av Februari, då spelar 3 Doors Down och Seether. Tiden går fort så vi är väl snart där. Men just nu känns det väldigt långt bort. Å bara för att plåga mig själv så gick jag in på Biffy Clyros hemsida och titta under Shows… ”None Found”

Till februari:

Neeeeeeeeeeeeeeeeeejjjjjjjj!!!! Jävla skit! Dämit! :o(

Jaha, här satt jag och såg fram emot Blindside och Tantrum To Blind imorgon. Så ställer dom in! Jäkla skit! Hade verkligen sett fram emot det, det var länge sen jag såg en konsert med riktigt bra musik så jag hade verkligen lääängtat. Å Tantrum To Blind som alltid levererar sånt himla röj! Hade blivit tredje gången jag skulle plåta dem. Men nä då. Kan inte dom köra utan Blindside? Dom kan ju lätt headlinea på Slussen, gratis inträde och sälja massa öl bara. Jag är på! :o/ Jag som skulle testa Lensbabyn lite med. :o/ Attsingens, rackars och en hel massa ordentliga svordomar. sKräp.

Jag får däremot träffa Malin! Då kan vi snacka skit och sånt hela kvällen istället. Inte helt fel det heller! Kanske åker kameran med ändå… hm. Fotonad kanske? Vi får se…

100 Monkeys på Klubben i Stockholm


Igår kväll spelade 100 Monkeys på Klubben i Stockholm. Det var 220 sålda biljetter och några fler sålda i dörren. Så 230-240 pers där. Publiken bestod av typ tio killar resten tjejer, i en ganska varierande ålder faktiskt. Frågan jag ställer mig är: Hur många är här för att en av Twilight stjärnorna är med i bandet? Helt omöjligt att avgöra utan enkät i dörren med tillhörande sanningsserum. Men jag vet att det finns en trogen skara fans.

Till skillnad från de stora amerikanska banden så var det inga fotorestriktioner alls. Tre låtar i diket sedan fortsätt fota hela konserten om du vill. Det stod till och med i ackrediteringsmailet att blixt är ok(!). Ibland ber man lite efter att någon i publiken ska trycka av en blixt för att det är kolsvart i lokalen och det har räddat mig ett par gånger. Men igår var det bra ljus så väldigt många bilder åkte i soporna för att jag fått andras blixt i dem.

Men levererar bandet? Dom är ju fantastiskt roliga på scenen, bjuder på sig själva, showar. Det märks att dom tycker det här är roligt. Så det är väldigt roligt att titta på och fota. Fart och fläkt! Här någonstans ber jag alla trogna fans att sluta läsa, för jag vill inte regna på deras parad. Klicka istället er vidare direkt till Galleri: 100 Monkeys på Klubben för massor av bilder på dessa snyggingar.

Men musikaliskt… Istället för att hela tiden köra ”hela havet stormar” och byta instrument skulle det kanske vara lämpligt om man fokuserade på ett och lärde sig det ordentligt. Om alla fem spelade ett instrument bra och höll sig till det skulle man kanske lyckas utveckla ett unikt sound. Nu är det mer fyra killar å en herre som vill ha kul och jag kan tänka mig att jargongen är lite ”jag vill också spela gitarr/annat instrument”. Inget fel i det! Men man borde göra det i replokalen, inte på scenen och ta 350 spänn i inträde. Det låter lite kommunal musikskola över det. Missuppfatta mig rätt; jag ÄLSKAR kommunala musikskolor och har själv spelat i ett sånt band. (Magic Mondays hette vi, vi hade en spelning i aulan och säkert 20 pers i publiken, jag spelade bas och var ca 15 år). Men man spelar raka ackord för man har ofta precis lärt sig sitt instrument, ingen inlevelse, ingen feeling och ingen karaktär. Den äldre herren hade dock lite feeling på slagverk/kongas. Men vissa instrument ska man låta bli helt på scenen om man inte är riktigt, riktigt duktig. Tillexempel trumpet….

Förbandet Cara var lugn och mycket fin musik. Hon hade en väldigt vacker röst och jag skulle kunna lyssna på detta när jag har svårt att sova. Kolla upp henne!

Här är lite bilder:

Se alla bilder i Galleri: 100 Monkeys på Klubben

Alla bilder på Cara på Festivalphoto.

Alla bilder på 100 Monkeyes på Festivalphoto.

Atari Teenage Riot på Debaser Slussen


Här kan man verkligen säga att musiken blev fysisk. Den skakade mina byxor, mitt bröstben och varenda cell i min kropp.

Atari Teenage Riot är ett ”Digital Hardcore” band som startade i Tyskland i början av 90-talet. De är ganska politiska (anti fascistiska och anti rasistiska) och har tydligen blivit anklagade för att starta upplopp, ha väldigt våldsamma spelningar och lite annat smått och gott. Men det var inte så illa som jag trodde och efter någon låt gick jag bara några meter bak och stod där ganska bekvämt.

Men det är ju inte riktigt min kopp the, musikaliskt sett. Men jag är ganska stolt över att jag hörde skillnad när ljudsystemet faktiskt pajjade. Det låter ju lite små-trasigt mest hela tiden. Det må vara utanför min box, men jag kan se musiken från min lilla låda, den är inte bortom horisonten och jag förstår att andra kan gilla detta.

Jag körde lite från höften, för jag kände att jag behövde ha koll runt omkring mig med. Så för första gången kunde jag deleta nästan hälften av bilderna redan i kameran, jag gör ju sällan det annars. Men jag kunde ta bort nästan 250 bilder som var svarta med bara lamporna från förstärkarna synliga. Alltså två röda prickar.  Aja, på de få minuter jag stod längst fram så lyckades jag få lite bilder i alla fall. Mest på tjejen (Nic Endo). En av tre medlemmar.

Se alla bilder här:

Galleri: Atari Teenage Riot på Debaser Slussen

Tille från Festivalphoto var där med.

 

Imorgon: Atari Teenage Riot

Hoj hoj hoj…. Vad har jag gett mig in på?! Nu är det nästa typ HC spelning jag ska på. Inte alls min typ av musik men helt sjuka konserter. Jag var ju på Enter Shikari tidigare i höst och det var den absolut sjukaste konserten jag varit på. Det är från den jag fått bilden här ovanför i toppen, med alla armar och ben. (ja, den är pixlig i vissa browsers, jag skaaa fixa)

Hur som helst så överväger jag starkt hörselkåpor, gammal kamera och ångrar en aning att jag köpte snygga cowboy boots istället för doc martins med stålhätta. Undrar om man kanske ska ha hjälm? Jag vet vissa band som rekommenderar det på sina spelningar. (Seventribe, bild till höger) aja, det kommer gå bra, så klart. Trots allt är det bara musik på en scen. ”som vanligt” men ändå inte.

Å roligt är även att jag är där för bloggen, inte Festivalphoto! :-D

Men kort sagt: är du i Stockholm imorgon så är det gratis inträde före 22 på Debaser Slussen. Det kommer bli sjuuukt. Annars blir jag besviken.

Recension: Nickelbacks Here And Now

 

 

 

 

 

 

 

(Foto: Urban Brådhe/Metro)

Idag läste jag i Metro att Nickelback släppt ny skiva, hade inte hört det någon annanstans, vilket känns lite konstigt eftersom jag tycker ju att jag har ganska många tentakler där ute, men inte tillräckligt tydligen. Dom lovar för övrgt att komma till Sverige på nästa turne. Yei!

Det bästa med dagens teknik tycker jag är att jag läser om skivan, sen kan jag direkt lyssna på den på Spotify. Najs! Är den bra då? Det tycker jag faktiskt, men så ska man veta att jag gillar Nickelback till att börja med. Metro skrev att det var lite för alla och det är det verkligen. Jag hör idel radio dängor. Å inte bara Bandit. Något för alla även Lugna Favoriter och Rix, om man nu ska ta det i radiotermer.

Visst, det är väldigt tillrättalagt och välproducertat. Men det är skitigt på rätt ställen och piano och stråkar på rätt ställe. Jag har inte ens kommit igenom hela än men har redan tre nya favoritlåtar som gick rakt in i hjärteroten. Men jag gillar även det som är så där riktigt tillrättalagt på samma sätt som jag kan uppskatta skönheten i en färgkorrigerad en solnedgång. Det är ju snyggt, vad är problemet? Men är man ute efter musikalisk innovation och nytänkande så är inte detta rätt platta.

Den går dock rakt in på min ”Lotta gillar just nu” lista.

Fyra rockstjärnor av fem möjliga!

Å en eloge till att han harr klippt sig. Det är sällan jag förordar att man klipper av sig håret men här var det helt rätt. Kanske var ett tag sen, men ändå….