Sammanfattning sommarsemester 2011 (länge leve trummisarna)

Min stackars semester börjar lida mot sitt slut. På måndag är det tillbaka i rutinerna, kollektivtrafiken, matlådor. Tillbaka till skyttegravarna. Jag har visserligen helgen och en dag på mig till, men jag kommer vara upptagen så jag kommer inte ha tid att sammanfatta då. På lördag är det eventuellt ”popaganda  parkteatern” i Galärparken. Har inte fått något svar på min ackrediterings ansökan men den är gratis och därmed på allmänplats så det är bara köra. Men kanske ska det regna så vi får se vad som händer. Jag har dessutom en liiiiiten förkylning som bråkar lite med mig. Nåja.

Jag tänkte sammanfatta sommaren i trummisar. De sitter längst bak på scenen, har inget ljus på sig, bakom en hel hög med prylar som avskärmar dem från publiken. Men det finns ett litet mellanrum, ett litet utkikshål mellan cymbalerna där man kan få en skymt av dem. Det är trummisen som håller takten, som är rytmen, hjärtat i musiken. Utan dem skulle det inte bli mycket musik alls. Här är ett litet ”ode” till trummisarna under den här sommaren.

Semestern inleddes med Peace & Love, onsdagen:

torsdagen:

fredag:

Sen var det iväg till London, där fick jag inga foton även om det var abbans trevligt. Nästan direkt hemma därifrån är det dags för Sonisphere:

Sen fotade jag lite konserter, här är min favoritbild från dessa, som verkligen illustrerar lite av problemet med att fota trummisar.

Vi får se vad som händer i helgen, kanske får jag uppdatera detta blogginlägg med massa fler trummisar.

Annars kan jag bara säga att bara för att semestern är slut så är inte sommaren slut. Snarare tvärt om, snart drar den igång igen. När augusti börjar så drar allt igång igen, massor av konserter i augusti och september efter detta lilla lågvattenmärke på plåtningarna under slutet av juli. Så väl mött snart igen! (typ på söndag)

Detta blogginlägg tillängar jag Melinda Eriksson, som jag hoppas ligger still i sin säng och har riktigt tråkigt mellan sparkarna. Att ha tråkigt är bra! Fantastiskt mycket har hänt, på väldigt kort tid, men framtiden är oskriven å där kommer underbara, fantastiska saker hända. Åååååh tummar, ååååh så många tummar som hålls för er!!! Det kommer gå strålande! *kram*

Dan Reed på Gröna Lund

Det här är nog det senaste blogginlägget jag gjort tror jag. Men så blir det. Till mitt försvar så har jag pillat med den gamla hemsidan och inte riktigt orkat. Har man semester så har man.

Hur var konserten? Heeeeelt sjukt bra. Å va han rockar/poppar/jazzar! Eller var det funk? Hur som helst, jag brukade ”låna” brorsans Dan Reed skivor när det begav sig. (kan typ vara 20 år sedan). Han spelade endel av det gamla materiaet och även endel nytt som jag inte hade lyssnat på. Jag vet inte hur han gör det men det kändes som att man hade riktig kontakt med honom. Som att han tittade på en och gillade att man sjöng med. Fantastisk publikkontakt. Vi fick höra både rainbowchild, Ritual, Slam, Stronger Than Steel med mera och han tillägnade ett fantastiskt cover av låten ”Holy Diver” till den bortgångna Ronnie James Dio.

Jag var där utan ack och leverade inga bilder till någon. Förmodligen därför det har dröjt lite. I skrivandets stund sitter jag på Debaser Slussen och väntar på att friska viljor ska börja. Får se vad det är. Spännande. Som brorsan sa ”jag måste få min fix” å lite så är det faktiskt.

Det är 30 minuter kvar tills förbandet börjar, tomt och jag är här ensam. När jag gick rockfotokursen så fick man många bra tips, men ”ha alltid bra med batteri i telefonen, för det är mycket dötid” är nog ett av dom bästa. När skulle jag annars hunnit blogga om förra veckans konsert?

(en vecka senare) Nu är jag ÄNTLIGEn klar med bilderna med. Här är några favvisar:

Alla bilder finns här:
Galleri: Dan Reed på Gröna Lund 2011

Broken Door & SOL på Grönan

Eftersom jag är lite beroende av det här med att fota rock så var jag iväg igår. Igen. Skulle jag få bestämma helt å hållet så skulle det vara perfekt att plåta en spelning på helgen (fredag/lördag) och en mitt i veckan typ tisdag eller onsdag. Så skulle jag få så mycket betalt för det så jag slapp göra något annat med. Det vore perfekt. Då skulle livet vara på en pinne.

Hur som helst; igår var det dags för Broken Door och SOL på Grönan. Broken Door hade fler än tre låtar men när dom blev inklappade så körde dom Angel igen, fast akustiskt, så jag tror inte dom har värsta skitstora repertoaren. Hur som helst var dom kalas, å roliga att fota. Jag gillar att fota Grönans lilla scen med, härliga lampor! :o)

Här är några favvisar:

SOL/Stat & Orchestra Live:

Fler bilder finns i
Galleri: Broken Door & SOL på Gröna Lund

Alla bilder finns att köpa digitalt eller som printrar på Festivalphoto:

Broken Door på Festivalphoto

SOL – Stat & Orchestra Live på Festivalphoto

Friska Viljor på Debaser Slussen

Igår gjorde jag en liten avstickare från arenaspelningar och festivaler. Lite skönt att vara tillbaka i mörkret lite grann, ha ett ISO över 1600 och brottas med dåliga ljusriggar. I ett nötskal alltså; vara på Debaser Slussen. Men som någon sa; klarar man att fota under svåra förutsättningar (vilket Debaser Slussen har) så klarar man vad som helst. Å jag lärde mig massor igår/idag. Jag lärde mig hur jag kan underexponera i kameran och sedan hur mycket som går att rädda i RAW så jag slipper gå upp i sjuka 6400 ISOn utan kan jobba på lite behagligare nivåer.

Så om det är någon där ute som vill öva på konsertfoto; Debaser Slussen is the place, där har man INGEN lyx alls: ganska bra ljus bakifrån men inget framifrån, du har inget dike, man spelar sent på kvällarna så de andra som står längst fram är… dansvänligt inställda och har tillräckligt med alkohol i blodet för att inte ALLS bry sig om dig. Med andra ord: det är krig och det är mörkt. Det är dessutom ganska ofta gratis inträde och ingen bryr sig om man fotar då. Går knappt att jämföra med festivalspelningar som ofta har dagsljus, stora diken med trevlig säkerhetspersonal, väldigt vana artister och fotorestriktioner.

nåja, här kommer i alla fall några bilder från igår:


Massa fler bilder, dessutom från förbandet hittar du i

Galleri: Friska Viljor på Debaser Slussen.

Köp bilder på Friska Viljor på Festivalphoto
Köp bilder på Pontus De Wolfe på Festivalphoto

Förresten så har jag äntligen lyckats göra ett macro för att mecka dit en vattenstämpel på bilderna. Det var inte svårare än att göra ett macro. Jag har gjort det flera gånger förut men det har aldrig funkat, jag har bara fått felmeddelanden. Men nu funkar det. Vet inte varför. 25 gången gillt kanske. Dessutom har jag gjort så att även de höga bilderna är bara 640 pixlar höga, förut fick de inte riktigt plats på skärmen. Nu känns det lite bättre.

Tänk vad mycket man kan lära sig på 12 timmar bara man försöker! :o)

Livet går vidare

Jag har varit lite fundersam på det här vad jag ska göra i slutet av juli och semestern. Det är ju helt dött i storstan. Den här helgen skulle jag egentligen ha varit i Schweiz med Malin, men det sprack. De sista två veckorna på semestern såg ut att kunna bli väääldigt torra på konsertfronten, men det börjar klarna upp till regn! Det händer ju typ inget i Stockholm, så man får gräva djupare. På lördag blir det gratiskonsert på Debaser Slussen, då spelar något som heter Friska Viljor. Har aldrig hört talas om dem förut, men de var ganska bra. (finns på spotify) å på tisdag blir det Broken Door på Grönans Lilla scen. De har tydligen släppt en ny låt. Alla andra band släpper en skiva med 10-12 låtar i taget, men dom verkar släppa en låt i taget. Hoppas dom har mer än tre låtar när dom ska spela live i alla fall. Annars kan det bli enformigt om dom ska köra samma tre massor av gånger. Nåja. (Killen på bilden har inget med historien att göra, ville bara ha med en bild. Hans tatuering verkar inte helt klar… Undrar om han fega ur…?)

Å nästa lördag dök det upp ett litet guldkorn! Något som heter ”popaganda [anka] parkteatern” går av stapeln i Galärparken (den mellan vasamuseet och astrid lindgrens… vadenuheter) där spelar ett gäng band jag aldrig hört talas om tidigare, det är ganska soft och poppigt, i sann popaganda-anda… Har sökt den, så får vi se vad som händer, kanske inte behöver någon tillåtelse eftersom det är gratis och på offentlig plats och allt det där. Men det är ju alltid trevligt att höra av sig till arrangören så dom vet att man är på plats om inte annat.

Så det ser ut att klarna upp och bli regn! Ser förresten massor av uppdateringar från Hultsfred hela tiden på fejjan och får lite direkt-rapporter. Dom hade skitväder igår och idag är det tydligen lite bättre, men det var lite prat om kanske regn till eftermiddagen, hoppas det håller upp. Många kameror och lite festivalstämning som kan gå åt fanders annars. Verkar vara lite tomt med folk där med. Hoppas det går ihop för dom, tydligen hade dom sålt 10 000 biljetter i alla fall. Men tio är inte trettio. Men bra mycket mer än inget.

Annars så håller jag på å pusslar ihop nya www.makebelievestudios.se. Det går sakteliga framåt, hoppas det blir bra tillslut. Nu ska jag fortsätta. Massa pössar å kramar!

Intervju: Seventribe på Sonisphere Sverige 2011

Seventribe är det galna bandet med många medlemmar och rosa skjortor. Jag fick möjligheten att intervjua sex av dem (Mike Thaison, Handsome, Manman, Kid Bondage, Mike JR och Red Sixx) strax efter att de öppnat på Sonisphere Sverige. Håll i er, det är inte alltid solklart vad de menar, men fantastiskt underhållande.

Jag har inte sett er sen i oktober, vad har ni haft för er?
-Fingerpaint… and fingerpain.

Mycket spelningar verkar det som, stora. Sweden rock tillexempel.
– Det hände, det var kul.
– Fast tvärt om, eller som en release.
– Det jävligaste är att när man är på fyllan, det har ju aldrig hänt. Så har det verkligen hänt?
– Vet inte.
– Var du där?
– Äh, jag vet inte.

Vad har varit störst?
– Det har varit våra ståfräsar.
– Allting egentligen, man kan inte skilja på äpplen och lastbilar, det är lixom alltid samma känsla.

Oavsett storlek på scen?
– Vi har gjort det vi gör i tio år, det spelar ingen roll om det är sju pers i en källarvåning eller om det är Sonisphere, vi gör vår grej ändå. Det är några fler pers i publiken bara. Men det känns inte när man står på scen.
– Rent praktiskt är det ju lättare att göra en Wall of Death nu, är man sju pers är ju lite svårt.

Jag såg att ni får skriva autografer!
– Jag skrev ingen autograf, jag ritade bara en kuk.
– Det är ju din autograf. Du heter ju kuk.
– Vi har jävligt lojala fans, som funnits med oss i hundra år. Vi är fåra fans lojala också.

Vad händer nu?
– Nu kör vi mera spelningar sommaren ut, sen är det skivinspelning i höst.

Är ni klara med allt material?
– Nej, inte riktigt. Vi jobbar på det, det måste testas ordentligt först. Alla låtar måste gå igenom live testet. En låt är inte bra bara för att det är lite gitarr gnid på skiva. En låt är bra om man ser publiken studsa. Då är en låt bra.
– Sen kan dom också behöva köra sovrumstestet.

Vågar jag fråga vad sovrumstestet innebär?
– Sovrumstetet är så här: Den bästa knullmusiken jag över huvudtaget vet är att lyssna på Deftones. All sån här r’n’b skit det finns inte. Deftones är helt klart den bästa knullmusiken.
– Nej, den älskar man till.
– Nej, det är knullmusik.
– Kan vi någonsin slå Deftones i knullmusik, då har vi kommit jävligt långt.

Något att tillägga?
– Vi är jättetörstiga nu och är skitsura på att dom inte har den oranga baren.

Ja, hur är det att vara sponsrade av…
– Nej, det är vi inte, det är ett samarbete. Det är lite som jägaren och hunden. Hunden är ju nöjd, tror han, så länge man samarbetar, men när jägaren skjuter han i röven, då måste man hem och dricka, för då är man törstig. Det har varit kallt, men nu är det varmt. Kallt eller varmt. Flicka eller man. Fågel eller fisk.
– Hund eller jägare.
– Jägare eller mästare!
– Det här bandet har ju alltid letat efter bra samarbetspartners, om det är skivbolag eller vad det nu är för någoting. Jäger har ju klivit in…
– Dom är ju själva turbomaskinen
– Dom är jetmotorn på det urspårade godståget.

Sonisphere Sverige 2011

Igår gick årets version av Sonisphere Sverige av stapeln. Besökarantalet slutade på 15360 personer. Inte illa, det gick med andra ord bra mycket bättre än jag någonsin kunde ana. Kanonkula!

Mitt favoritband igår måste jag nog säga var Mustasch. Störst var (otippat) In Flames! Detta om man räknar i hur många som blev överburna över staketet avsvimmade innan de tre första låtarna var slut(!). Roligast att fota… finns ingen konkurrans; HELT klart Seventribe. Var man än riktar kameran så missar man fem saker. Det händer så mycket på scenen att man blir vindögd. Jag körde med det vidaste jag har, ändå räckte det inte. Jag fick även äran att intervjua dem igår, något som alltid är aningen kaotiskt! Intervjun kommer i sin helhet i ett nästa inlägg.

Här är några av mina favoritbilder i alfabetisk ordning:

Airbourne:

Arch Enemy:
Den lilla kvinnan med den stora manliga rösten. Grawlar med de bästa av dem!

Dead By April
Jag hörde någon (vet inte om det var i publiken eller om det var i pressrummet) som om nämnde Dead By April som Metalvärldens boy-band.  Jag tror dom har rätt, på sina promo bilder är dom dessutom galet photoshoppade. Här är några bilder, inte alls photoshoppade. Men tre bilder för att illustrera pojkbands-poängen:

Graveyard
var årets 70-talare. Så väl i musikstil som klädstil. Fantastiskt roligt.

In Flames
När jag står där och plåtar så bara känner jag att jag MÅSTE ha plåtat dem tidigare. Men hur jag än tänker och tittar så hittar jag inte att jag plåtat dem. Det visade sig att dock att den glaá gitarristen (Niclas Engelin) även spelar i (startade) Engel, som jag ju plåtat tidigare. Hur som helst så fyllde dom söderstadion och publiken var galen.

Mastodon
Här är mina favoritbilder:

Mustasch
Ralf i all sin storhet!

Seventribe
Man måste nästan se alla bilder, dom finns i galleriet, men här är ett pyttit urval:

Slipknot
Sist ut har vi kvällens huvudakt.

Massa fler bilder hittar du i:

Galleri: Sonisphere Sweden 2011

Alla bilder och lite till finns att titta på och köpa på Festivalphoto.
(Slipknot ej till salu, photorelease)

precis hemkommen och imorgon är det dags igen! (inför Sonisphere Stockholm)

Inatt (runt tre snåret) kom jag hem från London, det var fantastiskt i London, var ju där å kolla på Biffy å Foos och hälsade på vänner. Det var överlägset den största konsert jag har varit på och jag tror inte jag kommer lyckas toppa det (65 000 personer) någon gång inom en snar framtid. Finns, mig veteligen, ingen plats i sverige som tar den typ en av kapacitet.

lägger in panormat igen bara för att illustrera. En rolig sak var att jag på planet hem igår hade sällskap av tre stycken (aningen högljödda) typ 18 åringar som också varit där. En hade en Mon The Biff tröja och de satt och sjöng med i Machines. Vid exakt samma tillfälle som dom visade på sin lilla telefon så stod vi å sjöng för fulla muggar och gänget bredvid hittade på nya texten ”take the pizzas and build them skywards” Roligt på sitt sätt. På något sätt vill jag säga att världen är liten… men oddsen att jag skulle hamna på samma plan som (minst) tre personer till som var där är inte så jättedåliga faktiskt. Det var ju rätt mycket folk där och det är ju ett event man skulle resa för. Inte bara jag alltså.

Just nu håller jag på å tvättar, diskar och ska snart gå å proviantera (ICA), sen är det dags att åka å hämta småpojkarna så de får komma hem igen. Lite tomt utan dem här faktiskt. Ingen att prata med! :o)

Sen imorgon är det bara på’t igen! Men bara en dag den här gången. Sonisphere Stockholm, lite besviken är jag på banden, förra året hade dom Iron Maiden, Alice Cooper, Iggy, Slayer och Antrax men i år headlinar man med Slipknot. Visserligen bra på sitt sätt men dom spelar lixom inte i samma liga. Näst största bandet är In Flames… visserligen skitbra dom med, men det är ju inte Alice Cooper. Får se hur det går med antalet besökare, i dessa festivalkristider har det ju varit en sak som gör om man säljer ut eller konkar; vilka band man bokar. Vidare är jag lite besviken för Sonisphere UK… gat dämit! Där har man The Big Four (Metallica, Slayer, Megadeth och Antrax) BIFFY CLYRO, Weezer, Limp Bizkit, Bad Religion, Paradise Lost, Motörhead och mycket mycket mycket mer! Där håller man på med fullt krut i tre dagar (därför vissa band kan spela på båda antar jag) medan man kör en liten dag i Stockholm. Klart man inte kan jämföra dem, eftersom sverige är litet, men va fan, kan Borlänge dra 50 000 personer borde man ju kunna dra lite till Stockholm med. If you book it, they will come.

Det ska med andra ord bli väldigt spännande att se vad som händer imorgon. På många nivåer. Trots att det inte är Megadeth så ser jag fram emot att se många av banden. Det är ju riktigt bra band, inte samma liga i just antal sålda skivor, men mycket bra band. Får se hur mycket konstiga fotoreleaser det är med banden, hoppas slippa sånt skit när man faktiskt inte spelar i den högsta av ligor. Som sagt, fördelar och nackdelar!

Nåja, batterierna ligger på laddning, semesterbilderna ska sedan direkt tankas ur kameran, korten formateras om och sen måste backa upp och rensa hårddisken lite med… blir ju fullt så abbans fort… Men sen är det ready to ROCK! Eller ska man kanske säga ready to MEATAL! :oD Faktiskt bara ett av banden jag fotat tidigare (Mustach) så det ska bli kul på det sättet med.

Men har lite ångest inför intervjun med Seventribe… är ju lite skitdålig på sånt, eller kanske man ska säga ”ovan” istället. :o) Men det går säkert bra, minns jag rätt sist så var det bara ställa en fråga sen pratade dom på i en kvart själva. Helt urflippat. Överväger att filma bara för att ingen skulle tro det annars… :o) Men det går säkert bra!

Nu dags att fortsätta med det vättiga!
Puss å kram på er allihöppa!

/L

Pepp inför helgen!

Det är bara… måndag (tror jag) och jag är redan pepp inför helgen. också lite trött för att man är aningen snål med presspass till Sonisphere så jag får ta alla banden själv. En god nyhet är dock att jag ska intervjua Seventribe igen! Det ska bli riktigt roligt, det blir en uppföljare på förra årets intervju när dom vann Released Live & Unsigned.

Det är också bara måndag och jag har börjat fundera på vad jag ska ha med mig. Jag vet ju vad det kommer att bli, men jag är lite oroad för att gå å släpa på det hela dagen. Har ju precis repat mig efter P&L, hoppas att det finns någon typ av effektförvaring i samband med pressrummet… Annars får det nog bli rygga, tyvärr.

Nä, nu ska jag sova för imorgon blir det shopping! Jag hoppas på att hitta… lite olika saker. Valutan är ju kanon just nu.

Natti!

Biffy Clyro & Foo Fighters @ Milton Keynes Bowl

Jag misstänker att det är minst fyra personer där ute, okej fem, som väldigt gärna vill höra hur konserten var, i detalj. Så jag tänkte att här följer en liten recention!

Vi gick hur länge som helst från bilen, det kändes som flera timmar, för vi var hungriga och törstiga. Väl framme hade första bandet (The Hot Rats) redan börjat spela, men det gjorde inte så mycket för dom var inte skitbra. Vi fick våra börjare och Cola och började leta plats… Det hade antagits att det skulle vara väldigt lite folk på plats för vi trodde vi var tidiga. Vi var INTE först. Vi kan ha varit bland de sista. Hur som; vi hittade en bit gräsmatta där ingen satt (kanske för att det låg massa kycklingben där?) och gjorde oss hemma.

Jimmy Eat World började spela. (Till höger bilden från Peace & Love i veckan, han såg ungefär likadan ut, men med en svart skjorta istället för en blå.) Jag ska vara helt ärlig… Jag tröttnade efter första låten. Det är lite för… platt för min smak. Som man sa: alla låtar låter likadant; samma takt, förmodligen olika text (svårt att avgöra) och ungefär samma röstläge hela tiden. Jag gillar iofs hans röst, den är verkligen karekteristisk. Här är den låten jag kände igen bäst och tycker är ganska bra. Som låter ungefär som allt annat dom gör.

Sen var det ju dags… MON DA BIFF! Dom körde, åh va dom körde. Å folk sjöng med. Väldigt mycket. Det kändes mycket bättre än på Stadion för här hörde jag att hela stadion sjöng, det gjorde jag inte i Stockholm. Kan ju varit att vi stod lite bättre till den här gången (jättelångt bak). Svaret på den första frågan på allas läppar är Gröna. Idag hade Simon gröna byxor. (Bilden till höger är från Stockholm) Jag vet inte vad mer jag ska skriva, de rockade ju som vanligt. Vi skrek oss hesa till God & Satan, dansade till Bubbles och Jessicas favoritlåt var Many of Horror. Här kommer en liten bild från hur det faktiskt såg ut idag när Biffy Clyro spelade och tittar man noga kan man skymta att Simon hade gröna brallor:

JO! Förresten så spelade dom en ny låt! (när hade dom tid att skriva den?!) Det var bra men inte sådär bra att man kissar på sig. Men det brukar ju inte Biffy låtar vara första gången man hör dem, utan det är när man hör dem för femtonde gången som dom är så bra att man kissar på sig å sen blir dom bara bättre. Betyder det här att dom har någon typ av skiva på gång?! Det vore ju fantastiskt roligt. Kollade turné planen nu och dom har typ en månad ledigt mellan 20 juli och 26 augusti… kanske spelar dom in en skiva då… eller spenderar tid med familjerna, det vore säkert trevligt det med, tror dom varit på turné typ konstant i ett par år nu… eller om det var typ 20. :o)

Jag insåg även idag att det var femte gången jag ser dem på typ lite mer än ett år…. nåja, man måste ju få vara fanatiskt fan till något! Tyvärr hade dom sålt slut på allt merchendise när jag skulle köpa mig en snyggare tischa.

Jaha, sen var det då dags… Foo Fighters går på. (till höger bild från Stockholm) Dom har ju verkligen helt hysteriskt många fans och hela Milton Keynes blir galna. Dom river av hitlåt efter hitlåt. Efter typ två timmar börjar jag fundera om de inte har slut på hitlåtar någon gång? Då river dom av några till. Mr Grohl svepte fyra öl på scenen under showen, (vad jag såg). Jag svär att vid flera tillfällen så var det faktiskt 65 000 personer som klappade händerna och/eller sjöng. Det var faktiskt Heeeeelt sjukt. På låten Monkey wrench så skakade faktiskt marken. Skakade. Å vi var inte i någon byggnad eller så utan stod faktiskt på bergrund i ett gammalt stenbrott. Men man hade kunnat mäta det på richter-skalan om man velat. Om vi var ensamma? Nä, inte riktigt, här är ett riktigt dåligt panorama som jag gjorde, men det fyller sin illustrativa funktion i alla fall;

så nä, vi var inte ensamma. Här är en annan lite finare bild, i kvällssolen;

Tränade lite på att fota festivalliv med, men fick egentligen bara en bild… And on that note Im off to bed! Its been a long day and I think I broke my record. Tror jag slutade på typ 18 000 steg! Helt galet. Men det var mycket gående, dansande och annat spännande så det är inte så konstigt att man har ont i fötterna.

Natti natti!