Four year strong mfl. -pepp!

Imorgon är det äntligen dags igen! Dags att plåta! Det blir tre band, You ate my dog, Loss for words och huvudbandet Four year strong. Man kan säga att banden går under kategorin ”pop punk” som någon hade kallat det på wikipedia, jag tycker det stämmer rätt bra.

Jag hade inte hört talas om banden tidigare men satt desperat och tittade i Live Nations kalender efter något att plåta. När jag lyssnade igenom banden igår var det ett band (Loss for Words) som direkt tog sig in på min ordinarie topplistan med sina punk varianter av klassiska motown låtar på skivan ”motown classics”. Fantastiskt! I love it!!! Det är på något vis allt svänget och kvalitén i melodierna från motown låtarna som blandas med intensiteten, draget och lyckan från punken. För det är lycklig musik, från alla tre banden.

Jag har inte sett banden alls tidigare och vet inte mycket om dem, det är alltid lite extra spännande när man inte vet alls vad man står inför! Å roligt med tre band på ett bräde med, som dessutom är nyupptäckta och ganska långt in i min box, vad jag kan avgöra direkt. Annars brukar det bli lite vad som helst när man är massa plåt-abstinensig!

Så till i morgon: rocka vidare!

Half-Time Show på Superbowl

Endel har kanske missat att det varit Superbowl i helgen. (jag erkänner, jag vet inte ens vilken sport det är) Men av någon anledning har fejjan varit nedlusad med inlägg om halvtids showen. Jag var ju tvungen att kolla på den så klart. SÅN jävla show! Coolt! Å Madonna rockar som vanligt. På tal om folk jag vill fota. Här är den i alla fall, om någon vill se:

Melodifestivalen 2012…

Haha! Luring! Ja, jag är ju inte där direkt! Jag är EXTREMT ointresserad av melodifestivalen, helt enkelt inte min typ av musik, alldeles för glattigt, för tillrättalagt och exakt tre minuter låt med tonartshöjning, vers-refräng-värs-refräng-tonartshöjning-refräng-refräng-refräng-pampigt avslut. Är inte riktigt min grej. Så vadan detta inlägg? Galet nog så ska tydligen Dead By April vara med ikväll. Jag måste ju kolla! Vad ska det bli av det här? Visserligen är dom ju (som jag sagt tidigare) lite av Metallens boy-band, så ska någon göra det så är det dom. Men jag måste ju se vad det blir av ’et. Om jag kommer rösta? Det beror lite på hur mycket sell-out det är. Kanske röstar jag oavsett. Bara för att jag vill att fler ska få upp ögonen för genren. Det förutsätter ju iofs att dom inte kör något som liknar ”fångad av en stormvind” eller så. Men jag hoppas dom kör något som liknar det dom brukar göra.

Ska bli spännande i alla fall! Detta är för övrigt (och jag törs nästan lova detta) första och sista melodifestival programmet jag ser i år. Beroende på om Dead By April går vidare vill säga.

Uppdatering: Ja, rätt låt vann ju. Loreen, helt klart bäst ikväll, se så extremt långt jag kommit utanför min box! Jag hade lite svårt för Dead By Aprils låt, den var lite väl anpassad kändes det som. Lite för mycket synth och lite för lite gitarrer för min smak. Men så kanske det är ofta med dem, minns inte exakt. Hur som helst. Jag är riktigt glad att dom gick vidare, även om jag inte tycker att det på något sätt var deras bästa låt. Spretigt och för många olika element som inte helt passade ihop. Dom kan bättre. Dom kan mycket bättre. Vet inte vem som producerat ihop det hela, men det var inte klockrent, lite krystat kanske? Men den växer för varje gång jag hör den, så den blir bättre och bättre. 

Jag lite för mycket blippblopp och lite bas. Men framförandet och hennes fantastiska röst… Riktigt bra, henne skulle jag vilja plåta. Vi läääär ju se mer av henne i framtiden. Hoppas jag. Inte bara i Globen. 

Annars är det fortfarande oroväckande torrt på spelningsfronten, nästa helg blir det hårdkörning dock, förhoppningsvis. Annars håller jag världens alla tummar för Bandit Rock Awards. 3 doors down….

Vinterstockholm

Idag har Malin och jag varit på promenad i Vinterstockholm, det var fantastiskt fint väder och bara någon minusgrad. Vi gick över Djurgården och vidare till brunch på Kaknästornet. Massa gott men jag blev lite åksjuk i hissen… Men det gick bra och över snabbt.

Fina Malin med Stockholms hamninlopp i bakgrunden:

Vi gjorde ett litet roligt fotoexperiment, någon variant av time-laps över Stockholm i solnedgång. Vi hade fantastiska problem med reflektionerna i fönstret som blev värre och värre, men det var lite roligt i alla fall.

 

Annars så söker jag med ljus och lykta efter något att plåta! Det ser mörkt ut i februari och mars. Ska jag behöva inleda arbetet med köksrenoveringen på riktigt med andra ord? Tips på bra konserter mottages tacksamt! Gärna på Facebook, kommenteringen på bloggen funkar sådär, då det är väldigt mycket spam…

Dream Theater på Hovet

I kväll spelade Dream Theater på Hovet. Vi fick från början tre låtar på oss, men man nedgraderade det till 15 minuter istället, annars blir det väl ca 45 minuter med ett band som dem. De är (har jag fått höra) väldigt tekniskt kunniga och i ärlighetens namn så har termen ”gitarr-onani” nämnts många gånger i samband med dem. Tydligen byter de mycket takter fram å tillbaka med. Dom är ganska roliga att lyssna på men jag skulle nog somna om jag skulle se en hel konsert med dem. Gäller iofs de flesta band.

Men JISTANES så roligt det var att fota. Har blivit (vad är motsatsen till bortskämd?) på Debaser Slussen så länge nu så att få fota på ett välbelyst Hovet med precis lagom scen… åh, vilken dröm! Det enda jag inte lyckades så bra med var att få flera bandmedlemmar i samma bild, jag har inget tillräckligt vidvinkligt för att få med mer omgivning.

En sak som är rolig och som är lite ett tecken på hur tekniskt kunniga dom är. Hur många strängar är det på en gitarr? Normalt 6 eller 12…. Han har ju för jösse namn 7! Eller räknar jag fel? Räkna själv!

Här finns ett
Galleri med alla bilder från Dream Theater.

Och alla bilder på Dream Theater finns att köpa på Festivalphoto

Coool dröm!

Jag måste bara berätta om min väldigt coola dröm jag hade inatt!

Jag och Linda (från jobbet, inte i vanliga fall konsertfotograf) var i Göteborg för att fota en festival. Men vi hoppade över en dag för att gå och se Black Sabbath göra en pubspelning.

Stället var typ som Debaser Slussen fast mindre publik fick plats, scenen var dock bredare och ganska ”grund” så trummisen satt framme vid scenkanten. (det blir relevant, jag lovar.) Till trummisens vänster står resten av bandet och trängs. bandet är unga, typ 25-30 års åldern, men fortfarande det arenaspelande Black Sabbath. Det är exakt fem personer i publiken, varav jag och Linda är två. Vi står där och tittar och Sabbath är fantastiska, alla fem i publiken är andaktiga, sista låten börjar och jag inser att jag glömt att fota. Jag tycker det är skandal att bara fem personer är där och vill få med hela publiken och bandet så jag går lite till vänster. Jag inser att jag har batteri torsk och måste byta objektiv. Jag tittar upp medan jag rotar i väskan och ser att trummisen stor gråter. Han tittar rakt på mig och gråter. Det kan jag inte fota så jag lägger ner kameran igen. Låten som spelades var introt till War Pigs:
(drömmen fortsätter)

Låten tar slut och jag vill slå mig själv för att jag (ingen annan heller för den delen) har en enda bild från spelningen som jag visste skulle bli historisk. Bandet kommer naturligtvis ner på golvet efter spelningen och trummisen kommer fram för att förklara, men det kommer fler människor och de är alla upprörda. Det visar sig att bandets lägenhet (för naturligtvis bor dom ihop) i hemstaden i USA har brunnit ner medan de stod på scenen. Det fanns tydligen en webbkamera som filmade och streamade.

Dom hade förlorat allt. När jag tittar ut genom fönstret har den stora festivalen nästgårds utsett årets rookie, en kille med rött och grönt hår springer runt med en pokal och är väldigt hyllad av den enorma publiken. Vid sidan av, på en upphöjnad, står ett antal skivbolags direktörer i kostym och ler med stora pengaälskande leenden.

Sen vaknade jag.

Förra drömmen jag kom ihåg visade sig vara lite av en sanndröm, drömde att en kompis var på smällen och det visade sig stämma när jag var oartig nog att fråga. Undrar om någon del av detta var en sanndröm? Kanske är det att jag får se Sabbat framföra War Pigs i sommar. Kanske är det bara en reflektion på att jag kollar för mycket på SVTs dokumentär om hårdrockens historia. Tiden får utvisa. :-)

 

Hank & Cupcakes och You Say France and I Whistle på Debaser Slussen


Detta måste ju gå under kategori drum n base. Om inte annat så för att det är bara trummor och bas. :o)

Hank and Cupcakes är en duo från New York som får två instrument och en sång att låta som en hel orkester. Jag vet inte hur dom gör det men det är riktigt bra! Trummisen/sångerskan har sån energi och studds att det smittar av sig ordentligt. Hon är en fantastisk trummis och har en fantastisk röst. Å Hank. Hur får han basen att låta som bas OCH två distade gitarrer? Jag vet inte hur dom gör det, men det är fantastiskt och dom får det att se enkelt och självklart ut.

Jag kommer hålla koll efter dem i framtiden och jag hoppas få möjligheten att se dem igen. Jag passade på att leka lite med min Lensbaby Muse med. Här är lite bilder:

 

You Say France And I Whistle släppte en ny skiva idag, detta var deras releasefest. Jag kan inte riktigt sätta dem i en genre men på något sättar poppigt men med mycket rytmer och ett himla drag. Dom var fantastiska att se (andra gången jag fotar dem) och det fullsatta slussen var väldigt glada att vara där.

Men det var lite svårfotat, mörkt som vanligt och massa micar i vägen, trummisen och basistten och ena keyboardisten skymtade jag vid ett par tillfällen.

Här är lite bilder:

Alla bilder hittar ni i
Galleri: You Say France And I Whistle

Tove Styrke på Debaser Slussen

Tove Styrke kom 3a i Idol för några år sedan. Jag gillade henne som artist redan dåvill jag minnas. I år har hon släppt debutplatta och endel låtar är tydligen skrivna i sammarbete med gubben i lådan själv: Adam Olenius. (jag har fotat honom i tre eller fyra olika band, senast Serenades). Ikväll stod hon på Debaser Slussen, en numer lite kultförklarad scen. Kultförklaringen kommer nog tack vare befarad rivning när ombyggnaden av Slussen drar igång, att man haft ganska många klassiska akter där och den mysiga känslan med närhet till publiken. Scenen har dock notoriskt dålig belysning…

Tillbaka till Tove. Jag plåtade henne förra våren då hon var förband till The Ark under deras farväl turné. Hon är fantastisk på scenen, få människor hör hemma lika mycket där och är så bekväma som hon. Musiken är kanske inte min thekopp men jag förstår absolut att andra gillar henne.

Vi fick bara vara kvar tre låtar men på den tiden var kvällens konsert… Lite stel faktiskt. Inte alls samma Tove som sist. Hon stod vid sin mic och sjöng fint, ibland jazzade hon till det och ruskade på huvudet. När jag plåtade henne förra våren var hon lika mycket på knä och omkringspringandes som sjungandes. Publiken försökte verkligen hålla igång och gjorde tappra försök. Sen kan det ju komma igång mer efter att jag inte var där, men jag hann höra/se fem låtar innan jag fått min jacka å hunnit ut. (vi fick enligt tidigare instruktioner inte vara kvar) men under den tiden så var det lite samma sak, lite små moves men inget extremt.

Men musiken är det drag i, hade jag varit en dansare hade jag gärna dansat loss lite, men det blir så oskarpa bilder då… :-)

Här är några bilder:

 

Mash Up International:

Hela galleriet hittar ni på
Galleri: Tove Styrke på Debaser Slussen.

 

Att fota eller att inte fota…

Det är inte riktigt så dramatiskt som det låter. Jag hoppas på att få plåta Tove Styrke ikväll, men har inte fått besked än. Ni som är i ”branchen” vet att det är ganska standard, det är inget ovanligt. Men likväl är det ju aningen frustrerande. Många gånger har jag funderat på ”när är det för sent?” men jag har kommit på att det är när man åker från jobbet. Så man vet var man ska åka. Men på något sätt hade det varit bra med framförhållning. Jag är en sån visualiserande planerare, jag vill gärna veta om jag ska äta ute eller hemma ikväll, måste jag börja fundera på vad jag ska laga till middag eller vilket snabbmatsställe som ligger i anknytning? Kameran släpar man ju med sig oavsett. :-)

Nåja, jag har lyssnat massa på Tove nu på morgonen, så jag är redo. Om det blir av alltså. Vi håller tummarna!

Ha en underbar Torsdag!

Lite stilleben och lite mer drömmar om sommaren…

Fastnade i SVT Play så här på lördagkvällen, letade efter en dokumentär om Chelsea Hotel som jag blivit rekommenderad, men jag hittar den inte. :o( Attsingens. Nåja, det blev lite Mitt i Naturen i alla fall och till sist fastnade jag i en dokumentär om Metallens historia. Jag kan verkligen rekommendera den, det är massa delar så jag kommer nog följa den under året. Hitta den här.

Annars så drömmer jag fortfarande om sommaren. LMFAO öppnar grönan den 4 maj, det lär ju bli ett himla drag. Jag ser också fram emot veckan som kommer. Med lite tur blir det två konserter att fota, det är ju typ en månad sedan sist. (infoga abstinens-skak här) jag blir tokig. Lite pepp till om fyra (4!) månader…


Idag tog jag ialla fall mitt förnuft till fånga och plockade upp kameran, jag krängde på Lensbabyn och gick loss på lite blommor som var jättefina strax före jul. Nu var dom lite mer… trötta? Men det var ju hela grejen med.

Jag ber härmed om ursäkt för det enorma effektsökeriet med de tweekade färgerna. Men jag längtar (som ni kanske märkt) enormt mycket efter sommaren. Ljussättning: Jag har använt mig av naturligt ljus från fönstret (till vänster) och den jättefina reflexskärmen jag fick av brorsan i julklapp (till höger)! Hihi! Den funka finfint!